En stolt nation

Precis tillbaka på hotellet efter en dag fylld av intryck. Klockan är strax 1900 lokal tid. På förmiddagen gav vi oss av till Isla Negra och nobelpristagaren Pablo Nerudas hem. Han hade tre hem, men det var i detta som han trives bäst och spenderade sina sista dagar i. Det låg uppe på en klippa med en utsikt över Stilla havet med rasande vågor som tog andan ur mig. Huset och trädgården var byggt av sten och för en stenfantast som jag var det rena drömmen. Jag kan knappt bärga mig tills jag kommer hem och får börja mura. Neruda var en samlare av guds nåde. I hans hus fanns allt ifrån galjonsfigurer, skeppsmodellsamlingar, snäckor, färgade glasbägare och mycket, mycket mer. Hans hem var verkligen präglat av den konstnärssjäl han var.

Därefter bar det av till vingården Tarapacá som omfattar 2300 hektar vinodlingar. Det var ganska kyligt, eftersom det fortfarande är tidig vår här i Chile. Det som gjorde stort intryck på mig var inte bara vindalens inramning, ett snöklätt Anderna, utan också den totala stillheten. Intryck gjorde också de exeptionellt goda vinerna och den varsamhet med vilken de framställs. Vinproduktionen i Chile sker under strikt lagstiftning och Viña Tarapacá får varje besök av inspektörer från staten som kontrollerar framställningen.

Chile är ett kontrastfyllt land med stark ekonomisk utveckling samtidigt som stor del av befolkningen har det påvert. På vägen tillbaka till Santiago passerade vi många slumområden, men mitt bland brädlappar och korrugerad plåt fanns moderna lekplatser där föräldrar lekte med sina barn och flög drake. Det sistnämnda verkar vara oerhört populärt och när jag såg drakarna sväva över slummen insmög sig en liten filosofisk tanke om att det kanske symboliserade önskan om att ta sig därifrån. Mot ett bättre liv. må de lyckas.

Imorgon ska vi träffa och föra diskussioner med representanter från det Sydamerikanska ekonomiska samarbetsorganet ECLAC och FN:s ekonomiska kommission för Latinamerika och Karibien. Hårt arbete med andra ord, så det känns bra att vi mjukstartat med dagens utflykt så att jatlagen har gått ur benen och man kan vara på alerten imorgon. Saknar dock min familj. Hela tiden.