Skräpdebatt och EU

Något som jag har funderat över länge och som den allmänna debatten utgör ett gyllene tillfälle att lyfta är det allt mer växande mängden av förpackningar som vi märker av när det är dags att sopsortera. Återvinningen och ansvaret för konsumentförpackningarna tog ju rejäl fart under början av 90-talet. Man kunde till exempel lämna pappersförpackningen om tandkrämstuben i affären och inte behöva dra med sig den hem. Det var egentligen en himla bra idé som man kan undra över varför den har runnit ut i sanden. Jag har ju småtjejer hemma och har köpt en och annan Bratz eller Kidzdocka åt dem. Många är vi föräldrar som fått erfara de närmast ointagliga emballage de levereras i. Fullt av små snoddar, plastbitar och ståltrådar. När vi handlar mat i familjen försöker vi handla ekologiskt, men vad hjälper det om avokadon är kravmärkt, men förpackad i formpressad hårdplast med mjukplast runt om. Vänder man på förpackningen står det dessutom ”Made in China”. Låt oss ta den här avokadon. Var odlas den? Jo, den allra största delen av importen kommer från Chile. Alltså har avokadon rest från Chile till Kina för att förpackas, för att sedan komma till Sverige för att ätas upp. Var är det miljömässiga i detta? Och ofta finns det inga alternativ och här vilar ansvaret tungt både på oss konsumenter att ställa krav på livsmedelshandlarna att göra klokare inköp och på livsmedelshandlarna själva att tänka till ett extra varv. I dagens debatt lyfte jag fram ett gott exempel på hemmaplan. Under en tid har jag följt det målmedvetna miljöarbetet som bedrivs på Cascades Djupafors i Ronneby som är ett pappersbruk med inriktning på kartongtillverkning. Pappersmasseindustri räknas ju jämte till exempel stålindustrin till den smutsiga och energislukande industriella sektorn. Med en väldigt miljöengagerad VD som jobbar efter devisen att ”alla kan vi bidra” har företaget tecknat avtal med Vattenfall om miljövarudeklarerad el. Företaget är i full färd med ett femårigt program som ska förbättra energieffektiviteten. Men Cascades Djupafors har inte nöjt sig med det, utan tagit reda på hur mycket koldioxid produkten släpper ut. Man har tagit fram en lång lista på allt de köper in och analyserat och beräknade i vilken grad deras olika kemikalier påverkar miljön. Man fick fram en siffra på koldioxidutsläpp per producerad kartong, och resultatet visade att energi och transport var de områden som genererade mest utsläpp. Åtgärdspaket sattes in och i maj 2007 blev Cascades Djupafors AB världens enda klimatcertifierade pappersbruk. Vad man dock saknade var en gemensam internationell miljömärkning för hela tillverkningen vid pappersbruket och eftersom ingen sådan fanns, så gjorde de en egen märkning. Och här var min poäng. Förutom att försöka förändra vårt konsumtionsmönster till att använda färre förpackningar, behöver vi också ta hänsyn till att de förpackningar vi måste använda är producerade på ett miljömässigt acceptabelt sätt. Alltså en trovärdig miljömärkning även på förpackningar. Kanske inte ännu en stämpel bredvid svanar och pilgrimsfalkar utan en samlad märkning för produkten där man verkligen tänkt på miljömässigheten i hela produktkedjan från ax till limpa.

Eftermiddagen tillbringade jag i Sollentuna där moderaterna hade en övning inför Europavalet nästa år. Det är viktigt att vi moderater mobiliserar våra väljare att gå och rösta den 7 juni nästa år. Moderata europaparlamentariker gör skillnad i EU; de har och utövar sitt inflytande för att göra EU mindre byråkratiskt, mer öppet och mer frihandelsvänligt. Det är moderater som ska representera Sverige i EU, inte Marita Ulvskog och andra bakåtsträvare.