En ÖB:s avskedstal och överlämning

Jag har inte träffat ÖB Håkan Syrén sedan det positiva beslutet om Marinens musikkår, så jag tog tillfället iakt att även tacka honom personligen. Jag insåg plötsligt också hur mycket jag kommer att sakna Håkan när han i höst drar vidare mot nya uppdrag inom EU. Han är en person som jag verkligen beundrar, ser upp till och jag hoppas att hans efterträdare kommer att driva vidare den konsolidering av Försvaret och det värdegrundsarbete som Håkan inlett. ÖB kastade sig i sitt anförande rätt in i svårigheterna med att få ihop ekvationen omställning och flexibilitet med knappa resurser. I vår omvärld råder större osäkerhet finansiellt, politiskt och säkerhetsmässigt än på mycket länge. Mot det har svensk säkerhetspolitik drivits av vad som är ekonomiskt möjligt snarare än vad som är operativt optimalt. Nationella och internationella operationer går allt mer hand i hand. Dagens kris- och krigsförlopp går snabbt och kan inte bemötas med storskaliga operationer, utan med små, rörliga och flexibla styrkor. Inte minst har kriget i Georgien visat detta. Adaktusson tryckte mycket på om vi skulle vara i Afghanistan eller ej. Det svarade ÖB på genom att berätta en personlig historia om ett möte med generalsekreterarna i FN och EU, afghanistans president och företrädare för världsbanken. På frågan ifrån presidenten varför världssamfundet egentligen ställde upp så för hans land, blev svaret att det är ett ansvar för hela världen att stabilisera situationen i regionen. I Afghanistan står terrorismens vagga, där finns dess rotsystem. 80% av knarksmugglingen sker härifrån. Allt detta påverkar oss alla. Globaliseringen fick ett nytt ansikte. Vi i Sverige är en del av den. Vi gör skillnad och vi är duktiga och uppskattade. Om detta borde vi tala mmera. Inte minst vi riksdagspolitiker, då beslutet att medverka i Afghanistan har ett starkt och brett stöd i Riksdagen.