Lägsta stödet för (S) sedan valet

Det var trevligt att vakna upp imorse, slå på morgonnyheterna, och konstatera att den senaste opinionsundersökningen visar på det lägsta stödet för (S) sedan valet 2006. Inte särskilt förvånande, med tanke på Sahlins sällsynt dåliga tajming. För ett inte tala om (S) totala frånvaro av politik i viktiga frågor som statsfinanserna, energin och utrikespolitiken. Jag undrar om Sahlin inte är väldigt stressad nu. Hon har säkert ett batteri av partiordförande-pretendenter som flåsar henne i nacken. Östros, Nuder, Bodström och säkert några till. Jag tror vi var många som vid Sahlins partiledartillträde var nyfikna på vad hon skulle kunna åstadkomma med en cementerad, stagnerad och fantasilös socialdemokrati. Vi kan nu ett par år senare konstatera att Göran Persson verkligen menade vad han sa, när han rubricerade Sahlin som enbart varandes duktig på att förmedla andras budskap, men inte intelligent nog att tänka själv och därmed driva på en utveckling. Samtidigt som det är roligt att Alliansen stärker sin position gentemot oppositionen, är det bekymrande att (KD) inte lyckas höja sina siffror med resten av gänget. Kan det vara äktenskapsfrågan som är så avgörande för väljarna? Göran Hägglund, Maria Larsson och Christina Husmark Persson (M) har ju arbetat fram ett flertal genomgripande och historska reformer vid det här laget. Jag tänker på avskaffandet av Apoteksmonopolet, äldrereformen, fritt val i omsorgen , tandvårdsreformen mm. Vi bör ta oss en ordentlig funderare över hur vi marknadsför oss i Alliansen. Hur vi kan lyfta fram (KD) på ett tydligare sätt. Fredrik är en jättebra lagspelare i det att han håller sig i bakgrunden, när det ska presenteras regeringsförslag som rör de andra partiledarnas ämnesområden. Ibland skulle man kanske önska sig det av till exempel (FP) också, men nu är ju (FP) en gång (FP) och kommer väl så att vara. Min tanke går naturligtvis till Björklunds framträdande i Sälen för en månad sedan. Han kom ju inte mned något som Sten inte redan sagt.