Anders, jag och Jörgen hade i princip bara rört oss mellan hotellet, flygbasen och hamnen. Vi ville därför se något av Djibouti stad innan vi åkte tillbaka till Sverige. Det var inte särskilt mycket folk ute på gatorna eftersom att det var fredag, vilket är muslimsk söndag. Djiboutierna är dock ganska sekulariserade och på marknaden var det full kommers.
Försäljarna av trästatyer och färgglada, afrikanska tyger var många, men de var väldigt vänliga, inte alls påträngande och ropade "Hello Sweden" när de såg den svenska flaggan på Hannas uniform. Med få undantag tuggade dock alla Kat. Drogen är legal i landet och säljs öppet på gatorna. Man får sin inköpta mängd i små plastpåsar och om det var ont om andra sopor på gatorna, så var det gott om omkringflygande små plastpåsar utanför staden. Till slut tog värmen ut sin tribut och vi tog vår tillflykt in i bilen och drog på AC:n.
Efter fika och avslutande samtal med samtliga chefer bar det av till flygplasten för den långa resan hem. Mitt samlade intryck av att ha träffat gänget nere i Adenviken är att jag imponeras över samarbetsklimatet mellan besättningsmedlemmarna, trots den tuffa miljön och det höga arbetstempot.
Bakslaget med HMS Trossös haveri efter bara 8 timmars gång hindrade inte uppdraget. Man stuvade snabbt om i verksamheten och löste uppgiften, trots att korvetterna blev mer än fullbelagda. Skyddsstyrkan sov på golvet i gunrummet och bidrog med sin positiva inställning till att humöret hölls uppe.
På ett sätt känner jag igen mig. Jag känner igen mig från när jag gjorde lumpen under ubåtsjakttidens dagar och den professionalism i yrkesutövandet, ledarskapet med förmåga att skapa fungerande, flexibla grupper och respekten för varje individs bidrag i det hela. På det sätt man i Marinen arbetar och övar på hemmaplan fungerar också bra på andra ställen i världen. Konceptet håller.
Insatsen i Adenviken kommer i framtiden inte att vara någonting enskilt och speciellt, utan en del av Marinens kärnverksamhet. När vi 2014 övergått till en insatsorganisation i Försvarsmakten kommer deltagande i havsövervakning i Östersjön vara lika naturligt som havsövervakning i till exempel Adenviken.
Istället för att transportera marinens fartyg fram och tillbaka till insatsområdet kan en styrka ständigt vara på plats med roterande besättningar. Man kan i förväg ingå avtal med omkringliggande varv för underhåll och översyn. Detta skulle säkert inte kosta mer än vad det gör idag och kompetens- och erfarenhetsinflödet i den egna organisationen skulle vara ovärderlig.
Om ett tag åker personalen på ME01 hem på en välbehövlig vila, innan det bär av till Djibouti igen för den avslutande fasen av ME01. Jag önskar alla hjärtligt välkomna hem och uppmanar till att verkligen koppla av under ledigheten. Tack för det varma mottagandet och alla intressanta och viktiga samtal.
Och tack alla ni som följt mitt bloggande från Adenviken. Jag fortsätter förstås med det och ni är välkomna att följa min blogg, som berör allt från dagsaktuell politik till små betraktelser ur livet.
PS: Missa förresten inte filmen på YouTube om livet ombord nere i Adenviken:
http://www.mil.se/sv/Nyheter/mediaspelaren/
Anders, jag och Jörgen hade i princip bara rört oss mellan hotellet, flygbasen och hamnen. Vi ville därför se något av Djibouti stad innan vi åkte tillbaka till Sverige. Det var inte särskilt mycket folk ute på gatorna eftersom att det var fredag, vilket är muslimsk söndag. Djiboutierna är dock ganska sekulariserade och på marknaden var det full kommers.
Försäljarna av trästatyer och färgglada, afrikanska tyger var många, men de var väldigt vänliga, inte alls påträngande och ropade "Hello Sweden" när de såg den svenska flaggan på Hannas uniform. Med få undantag tuggade dock alla Kat. Drogen är legal i landet och säljs öppet på gatorna. Man får sin inköpta mängd i små plastpåsar och om det var ont om andra sopor på gatorna, så var det gott om omkringflygande små plastpåsar utanför staden. Till slut tog värmen ut sin tribut och vi tog vår tillflykt in i bilen och drog på AC:n.
Efter fika och avslutande samtal med samtliga chefer bar det av till flygplasten för den långa resan hem. Mitt samlade intryck av att ha träffat gänget nere i Adenviken är att jag imponeras över samarbetsklimatet mellan besättningsmedlemmarna, trots den tuffa miljön och det höga arbetstempot.
Bakslaget med HMS Trossös haveri efter bara 8 timmars gång hindrade inte uppdraget. Man stuvade snabbt om i verksamheten och löste uppgiften, trots att korvetterna blev mer än fullbelagda. Skyddsstyrkan sov på golvet i gunrummet och bidrog med sin positiva inställning till att humöret hölls uppe.
På ett sätt känner jag igen mig. Jag känner igen mig från när jag gjorde lumpen under ubåtsjakttidens dagar och den professionalism i yrkesutövandet, ledarskapet med förmåga att skapa fungerande, flexibla grupper och respekten för varje individs bidrag i det hela. På det sätt man i Marinen arbetar och övar på hemmaplan fungerar också bra på andra ställen i världen. Konceptet håller.
Insatsen i Adenviken kommer i framtiden inte att vara någonting enskilt och speciellt, utan en del av Marinens kärnverksamhet. När vi 2014 övergått till en insatsorganisation i Försvarsmakten kommer deltagande i havsövervakning i Östersjön vara lika naturligt som havsövervakning i till exempel Adenviken.
Istället för att transportera marinens fartyg fram och tillbaka till insatsområdet kan en styrka ständigt vara på plats med roterande besättningar. Man kan i förväg ingå avtal med omkringliggande varv för underhåll och översyn. Detta skulle säkert inte kosta mer än vad det gör idag och kompetens- och erfarenhetsinflödet i den egna organisationen skulle vara ovärderlig.
Om ett tag åker personalen på ME01 hem på en välbehövlig vila, innan det bär av till Djibouti igen för den avslutande fasen av ME01. Jag önskar alla hjärtligt välkomna hem och uppmanar till att verkligen koppla av under ledigheten. Tack för det varma mottagandet och alla intressanta och viktiga samtal.
Och tack alla ni som följt mitt bloggande från Adenviken. Jag fortsätter förstås med det och ni är välkomna att följa min blogg, som berör allt från dagsaktuell politik till små betraktelser ur livet.
PS: Missa förresten inte filmen på YouTube om livet ombord nere i Adenviken:http://www.mil.se/sv/Nyheter/mediaspelaren/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar