Femton år sedan Estonia

Inatt för femton år sedan hände det. Förlisningen av Estonia. Jag tror de flesta svenskar minns var de befann sig morgonen den 28 september 1994 när de första rapporterna om det ofattbara kom ut i media. Jag jobbade i Stockholm för FRA då, inneboende hos en dam i Vällingby. Vi satt stumma, förfärade och fulla av vanmakt framför TV:n i hennes vardagsrum och följde rapporteringarna. Jag kommer ihåg höststormen som ven utanför fönstret, hur kallt det var och hur oerhört liten chansen var att någon större mängd människor skulle kunnat klara sig. Ingen av oss kände någon ombord, skulle det visa sig, men det gjorde inte saken mindre skrämmande. Och alla dessa frågor. Hur i hela friden kunde ett modernt passagerar- och fraktfartyg sjunka så snabbt? Frågorna kvarstår än idag. Där finns så många teorier och ingen rök utan eld. Visst borde väl regeringen en gång för alla räta ut frågetecknen.