Gott Nytt År, FS18!

Skickat idag till anhörigbloggen: Ett riktigt gott nytt år tillönskas all personal i Afghanistan och FS18! Ni gör alla ett fantastiskt arbete i humanitetens tjänst. Jag och många, många med mig är oerhört stolta på det sätt som ni utför era uppgifter och hedrar ert land. Var rädda om er. Med vänlig hälsning Annicka Engblom (M) Riksdagsledamot Ersättare i försvarsutskottet

När livet tränger sig på

Tiden går fort. Det har redan gått fem år sedan tsunamivågorna svepte in över stränderna runt Indiska oceanen och tog så många liv med sig. Jag känner fortfarande känslan av vanmakt över omfattningen, men också värme över det goda som följde i spåren av katastrofen. Människor av olika nationaliteter som samarbetade och stöttade varandra i nöden. Alla som skänkte stora summor pengar till hjälparbetet och som fortfarande gör det. Enskilda livshistorier som Susanne, som fick uppleva det otänkbara, att mista sina båda barn, men som stannande kvar och arbetade på ett barnhem i Phuket Eller Pigge Werkelin eller mamman Malin Wesén, som var på Nyhetsmorgon i TV4 imorse och som åkte ned till Thailand med tre av sina vackra, duktiga tonårsbarn och kom hem till Sverige utan dem. Vilken styrka att ställa upp i TV och berätta om detta! Jag vete tusan om jag hade klarat av det. Det är i stunder som dessa som vardagsproblem blir så futtiga. Vad spelar det för roll med opinionssiffror, några kilo extra kring midjan, brist på snö eller Anna Anka? Det är i stunder när livet tränger sig på som man ska påminna sig om att vi bara har varandra till låns i livet och ingen vet för hur länge. Idag ska jag bara krama mina barn, länge, länge, och sätta in en extrapeng på kontot till barnhemmet på Sri Lanka som jag stödjer. Gör det du också. Samanala Children's Home Bankgiro: 5344-4121

Journalist = miljöpartist?

Per Gudmundson, SVD, har idag en intressant ledare om det stora utrymme som miljöpartiet får i media och om det hänger ihop med att så många inom journalistkåren har sina politiska sympatier hos miljöpartiet. Jag har funderat i samma banor, särskilt under Köpenhamnsmötet, där Maria Wetterstrand titt som tätt dykt upp i både TV, radio och press för att ösa galla över regeringen och vad hon tycker dess otillräcklighet att få ihop ett bindande klimatavtal mellan världens länder. Wetterstrands onyanserade kritik har mer eller mindre fått stå oemotsagd i media och istället har det nästan framståtts som om att utfallet av klimatmötet hade blivit bättre om Wetterstrand hade fått råda över situationen. Var är den kritiska granskningen av miljöpartiets lösningar? Det är verkligen att förenkla bilden av mänsklighetens största utmaning. Återigen har den svenska mediadebatten visat sig introvert och en sådan livsviktig fråga som klimatöverenskommelser förvandlas till ett slags förspel inför den kommande valrörelsen. Fredrik Reinfeldt och regeringen har gjort ett hästjobb denna höst. I Europa är man imponerad över vad Sverige åstadkommit under sitt ordförandeskap, vilket är alla de punkter som man förusatt sig genomföra. En ny kommission, ny ordförande, Lissabonfördraget, Stockholmsprogrammet, Östersjöstrategin och inte minst Köpenhamnsmötet. Jag är imponerad över Fredriks kapacitet och att över huvud taget få flera av länderna som var i Köpenhamn att sitta vid samma bord var bara det en bedrift. Länder som Kina och Indien är svåra att diskutera klimat med, eftersom deras sikte är inställt på att skapa tillväxt för sina medborgare, kosta vad det kosta vill. Min julönskan av svensk media inför den stundande valrörelsen är en mer seriös granskning av oppositionspartiernas valprogram. Lägg dem bredvid varandra och ta fram räknestickan. Resultatet kommer att bli både dyrt och spretigt. Läs Per Gudmundsons ledare

Avkopplande jul

Det var faktiskt länge sedan jag kände mig så avslappnad inför en julhelg. Ingen större stress över julklappar, ingen stress över att allt inte är städat och tiptop i huset, utan istället mycket lek och pyssel, matlagning och julgodistillverkning. Jag vet inte, men något har fallit på plats i mitt liv. Det gör inte längre så mycket om allt inte stämmer till hundra procent eller om jag inte hinner färdigt med det jag planerat. Når jag bara nästan fram så är det ok. Det känns bra ändå. Batterierna behöver verkligen laddas, särskilt inför nästa år när det stundas valrörelse. Det ska bli roligt - och spännande! De reformer som Alliansregeringen genomfört behöver åtminstone en mandatperiod till för att få genomslag. Ett maktskifte med ett osäkert och svagt regeringsunderlag vore förödande för landet. Sviterna av finanskrisen kommer att ta år innan de läker ut och då är statsfinanserna extra känsliga för den kapitalfientliga överbudspolitik som oppositionspartierna hittills lyckats presentera.

GOD JUL !

En riktigt God Jul tillönskar jag er alla!

Magbaciller och Visbykorvetter

Engblom is back on track. Förra veckan var så fylld av arbete att jag knappt hann sitta ned. Denna vecka såg ungefär likadan ut, men en sur majonäs, en friflygande magbacillusk eller vad det nu var satte stopp för alla mina planer denna sista vecka i Riksdagen före juluppehållet. Fullkomligt utslagen har jag besviket fått konstatera att jag inte kunnat vara med vid överlämningen av de två första Visbykorvetterna från FMV till Försvarsmakten, något jag sett fram emot och glatt mig åt så länge. Äntligen får dock denna vad jag tycker fantastiska fartygstyp sättas i händerna på marinofficerarna, vässas i sin användning och visa att hon visserligen tog tid och kostade mer än vad det var tänkt från början - men vilken teknik. Vilken plattform! Visbyserien har redan väckt mycket uppmärksamhet runt om i världen för sin innovativitet och mångsidighet. Jag är helt övertygad om att antingen konceptet eller tekniken kommer att bli en storsäljare utomlands. Det ska för en gångs skull bli kul att säga: "Vad var det jag sa?!". Välkommen till Marinen, HMS Helsingborg och HMS Härnösand!

Ultravox Reunion Tour 2010

Såg på Facebook att en vän till mig, Kristina, hade bokat in sig på konsert med gamla ULTRAVOX och jag såg genast till att boka en biljett jag med. Herregud, vad stora de var på 80-talet. Jag minns särskilt konserten med dem 1985 på Konserthuset här i Stockholm. Jag hade lyckats på en plats nästan vid scenen och när de spelade "Vienna" hade jag lång, lång ögonkontakt med sångaren Midge Ure. Ett ögonblick jag aldrig glömmer. Det kommer att bli en riktig nostalgikväll i april nästa år. Bandet var ganska åldersstiget redan på 80-talet, men det tänkte jag inte på då. Idag är de väl gubbar, men jag har ju åldrats med dem och får väl liva upp tillställningen med att slänga upp min gördel på scen. Som tanterna gör med Tom Jones... :-)