Sidor

19 januari 2010

Vad händer i skarpt läge?

Bänkad bland publiken på Folk och försvars konferens i Sälen var det med spänd förväntan jag tog del av de rödgröna partiernas uppgörelse om försvars- och säkerhetspolitiken på Sälenkonferensen. Nu skulle beskeden äntligen komma. Tyvärr blev det inte mycket med den saken. Oenigheten är uppenbar och det är tydligt att sprickan mellan partierna är avgrundsdjup. I stället är beskedet att de rödgröna skjuter frågorna på framtiden och tillsätter utredningar. Som bleking är jag djupt oroad över vad som skulle hända om denna kurragömmalek skulle bli vägledande för svensk försvars- och säkerhetspolitik i framtiden. Att oppositionen inte ens i teorin förmår att redovisa en sammanhållen politik, skulle omsatt till praktisk politik innebära att Sveriges möjligheter att utveckla såväl internationell som nationell förmåga kraftigt urholkas. Det är allvarligt. För Blekinges del var det naturligtvis extra intressant att höra hur oppositionen tänkt sig en framtida politik när det gäller försvarsindustrin. Mona Sahlin återkom fl era gånger under sin redovisning speciellt till de marina delarna inom försvarsindustrin, vilket bör vara en omskrivning för Kockums i Karlskrona. Denna sektor skall präglas av styrka. Oklart vad detta innebär, men tydligt är att man från vänsterhåll vill ge ett sken av att det skall satsas ordentligt. Mot bakgrund av att oppositionspartierna lanserar en politik som innehåller sex miljarder i nedskärningar, bör nog denna ambition tas med en nypa salt. Att tro att Blekinge skulle få någon slags dispens och inte beröras av de rödgrönas nedskärningar av det svenska försvaret är en naiv tanke. När det gäller säkerhetspolitiken kvarstår det faktum att de rödgröna inte är överens om Sveriges närvaro i Afghanistan. Medan Vänsterpartiet förordar sin nationalistiska och egoistiska hållning, som går ut på att lämna afghanska folket åt sitt eget öde, är Socialdemokraterna mer inne på regeringens linje. Men vad händer när det är skarpt läge? När vi har en regering som inte förmår att hantera av de centrala frågorna för svensk säkerhetspolitik? Det blir naturligtvis ohållbart. Trots frågans tyngd vägrar Mona Sahlin att ge besked på denna punkt. Skälet är naturligtvis att Lars Ohly vägrar att ge med sig, Och det är så här det kommer att se ut. De rödgröna drar åt olika håll. Vill se helt olika lösningar i viktiga frågor. Med Lars Ohly som en aktiv medspelare kan vad som helst hända. Det är inget som inger trovärdighet. Det framstår nu mer än någonsin som uppenbart att Sverige inte har råd med en vänsterregering. Det skulle kosta för mycket rent ekonomiskt när det gäller vår säkerhet. Inte minst i Blekinge. Annicka Engblom (M) riksdagsledamot och ersättare i försvarsutskottet

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar