Om sjukförsäkringen

Svar till Haglö, Jeppsson och Svensson, BLT den 18 juni 2011. Vi ska aldrig glömma att Sverige före regeringsskiftet 2006 hade bland den högsta sjukfrånvaron i världen. Med Alliansens reformer har sjukskrivningarna halverats och förtidspensionerna gått från en av Europas högsta nivåer till en av de lägre. I våra möten med människor, som med den tidigare S-politiken enbart var hänvisade till förtidspension, tar vi nu del av hoppfulla människors berättelser om rehabilitering och hjälp med att komma tillbaka till arbetslivet.

Samtidigt ska vi självklart vara ödmjuka i insikten att allt inte blev bra i den nya sjukförsäkringen och vi har därför föreslagit ett antal förändringar. I dessa ingår bland annat:

• Ny ersättningsform för dem som saknar sjukpenninggrundande inkomst.

• Särskilt bostadsstöd för dem med lägst ersättning.

• Förbättrade insatser från Arbetsförmedlingen.

• Ökat utrymme för individuella bedömningar för dem som når den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen.

Alliansens förslag är under remissbehandling bland ett stort antal berörda myndigheter och målet är att få förbättringarna på plats den 1 januari 2012. Mot det står ett hastigt framtaget förslag från oppositionen i riksdagens socialförsäkringsutskott. Eller rättare sagt i praktiken ett SD-förslag som S, V och MP stödjer. Ett förslag som innehåller fler frågetecken än svar och som oppositionen inte var beredda att ge en tillräcklig beredning. Endast ett par myndigheter gavs möjlighet att svara genom en snabbremiss.

Först föreslås ersättning  för dem som inte tjänat ihop någon sjukpenninggrundad inkomst. Det har redan presenterats av regeringen. Formuleringarna i oppositionens förslag är dessutom så luddigt formulerade att de två myndigheter som fått möjlighet att yttra sig, Försäkringskassan och Inspektionen för socialförsäkringen (ISF), har dömt ut dem som otydliga, omöjliga att bedöma kostnadsmässigt och oklart om de verkligen omfattar alla dem som skulle behöva ersättningen.

Det andra förslaget är om möjligt ännu luddigare. Där föreslås att formuleringen om att arbetsförmågan ska prövas mot den ”reguljära arbetsmarknaden” ska ersättas med ”normalt förekommande arbete”. Särskilt ISF bedömer denna omformulering vara problematisk.

Under partiledardebatten i förra veckan bedyrade S-ledaren Håkan Juholt att Socialdemokratin aldrig skulle göra upp med SD i syfte att vinna majoritet i Riksdagen. Det löftet höll i två dagar. Då anpassade nämligen S i riksdagens socialförsäkringsutskott sitt förslag till SD:s och därmed var sveket ett faktum.

Om det här vill självklart inte länets S-ledamöter tala. I stället vänder de sig i sin cirkulärartikel till C och KD med begäran om att bekänna färg i sjukförsäkringsfrågan. Ursäkta, men den färg vi ska prata om är skammens rodnad, vilken är den som bör färga S-trions kinder efter uppgörelsen med SD om ett förslag som inte har något med omsorgen om de sjukförsäkrade att göra.

På det sluttande plan, som det tidigare statsbärande S-partiet befinner sig, visar deras agerande i frågan om sjukförsäkringen på den fullkomliga oansvarighet man iklätt sig. I valet mellan att medverka till att skapa ett ordentligt trygghetssystem för de sjukförsäkrade eller att knäppa regeringen på näsan väljer man tveklöst det senare. De verkar inte bry sig om människorna det berör. I stället ägnar man sig åt hårklyverier.

Riksdagen har idag (onsdag) att ta ställning till ett förslag som inte är ordentligt berett, inte fått beräknas kostnadsmässigt och som få vet den egentliga innebörden av. Detta är inte bara parodi på politik, utan ett stort hån mot alla de människor som omfattas av en väldigt viktig reform och som utgör en väldigt skör grupp. Något vi innerligt beklagar.

Magnus Larsson (C)

Distriktsordförande

IngaLill Siggelsten Blum (KD)

Distriktsordförande

Johan Sandberg (FP)

Länsordförande

Annicka Engblom (M)

Förbundsordförande