Igår fattade Riksdagen i bred majoritet beslut om fortsatt svenskt deltagande i den internationella säkerhetsstyrkan i Afghanistan, ISAF. Sverige ställer en väpnad styrka om högst 855 personer till förfogande till utgången av december månad 2012. Noterbart är den oheliga alliansen mellan Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna, som i debatten slog sina påsar ihop och envist vägrade ge Afghanistans folk det stöd som behövs för att säkra en trygg övergång av säkerhetsansvaret.
Riksdagens beslut innebär att den svenska styrkan minskas från och med 2013. Därefter följer neddragningar i ytterligare två steg fram till sommaren 2014, då stridande insatser i enlighet med Kabul-konferensen ska vara avslutade. Men för att nå dit krävs ett ordnat och noggrant avvägd överlämnande i flera steg. Något som alltså bundsförvanterna inom Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna, säger nej till. De vill dra tillbaka den svenska styrkan med omedelbar verkan, vilket skulle kosta människoliv. Tack och lov har inte dessa ytterlighetspartier mandat nog att påverka beslutsprocessen.
Att lämna över det militära ansvaret är dock bara en del i arbetet att bygga upp Afghanistan. Det innebär inte slutpunkten för att vårt engagemang i landet, tvärtom. Sverige kommer fortsatt att stödja Afghanistan såväl politiskt, civilt som ekonomiskt. Vårt bistånd till Afghanistan har ökat och i dag är landet den mottagare som enskilt tar emot mest stöd från Sverige. Nu intensifieras dessa ansträngningar.
När vi blickar tillbaka och ser hur situationen förbättrats i landet, inte minst när det gäller barns och särskilt flickors möjligheter till utbildning och hälsovård, finns det all anledning att vara optimistisk. Ett land som kommer från en punkt av totalt kaos har nu ljuspunkter att klamra sig fast vid. Hade Vänstern och Sverigedemokraterna fått sin vilja igenom, hade befolkningen i Afghanistan alltjämt varit förtryckta och terroristerna haft intakta träningsanläggningar. Vi ska nog alla vara mycket tacksamma över att så många länder tillsammans, gjort så mycket för att hålla den demokratiska lågan levande. Situationen i Afghanistan påverkar inte bara de som bor där. Den påverkar oss alla. Skulle terrorismen återigen få fotfäste riskerar det att drabba vem som helst, när som helst, var som helst. Vi har alla att vinna på detta inte sker.
Annicka Engblom (M)
Riksdagsledamot Blekinge
Ledamot Försvarsutskottet
Publicerat i Blekinge Läns Tidning 15 december 2011
2 kommentarer:
Jag har alltid hävdat att V är möjligen det parti som mest hatar kvinnor och barn i fattiga, krigsdrabbade länder.
Samtidigt älskar de korrupta krigsherrar.
Hur går det annars att tolka deras attityd?
Hej Annicka
Jag har försökt att hita gårdagens beslut (skriftligt) någonstans på nätet men inte lyckats. Vet du var jag kan hitta den?
Skicka en kommentar