En regering som inte håller ihop

Splittringen mellan Socialdemokraterna och Miljöpartiet och de olika ministrarna är plågsamt tydlig. Ministrarna ger olika besked och kritiserar de egna förslagen som regeringen lägger fram. Det duger inte att gnälla eller skylla ifrån sig när besluten har fattats.

I helgens lördagsintervju i Ekot sågade språkröret och utbildningsministern Gustav Fridolin regeringens migrationspolitik och sa att åtgärderna kan bli kontraproduktiva och få fruktansvärda konsekvenser. Det är inte första gången som miljöpartistiska statsråd framhåller en annan linje än regeringen i flyktingfrågan.

När Stefan Löfven sa att vi måste ”skapa ett andrum för svenskt flyktingmottagande” kommenterade Fridolin att delar av migrationspolitiken var skit. När Migrationsverkets presenterade sin prognos på 100 000 flyktingar för år 2016 uttryckte justitie- och migrationsminister Morgan Johansson att Sverige ”inte klarar så höga tal”, och att regeringen långt innan dess kommer att vidta ytterligare åtgärder. Vice statsminister Åsa Romson och utbildningsminister Gustav Fridolin säger i kontrast till Johanssons uttalande att det svenska mottagningssystemet måste klara av att ta emot 100 000-150 000 flyktingar i år. Vad gäller egentligen? Vilken politik kommer regeringen att föra?

Det är beklämmande att Stefan Löfvens statsråd gång på gång berättar hur dåliga beslut regeringen fattar och har öppna gräl med andra ministrar om regeringens politik. Det är visserligen sant att Miljöpartiet har varit tvungna att lägga sig i flera för partiet viktiga frågor. Det tydligaste exemplet är migrationspolitiken, men även i infrastrukturfrågor som Bromma flygplats och Förbifart Stockholm fick Miljöpartiet ge med sig. Rättspolitiken, avräkningarna i biståndsbudgeten, vinstuttaget ur SJ och värdlandsavtalet med Nato är andra exempel. Det är begripligt att ett parti med hög svansföring och utan regeringserfarenhet har svårt att hantera nederlagen. Det är dock oacceptabelt att statsråd försöker ducka ansvar för de reformer regeringen lägger fram genom att skylla på andra ministrar.

Samtidigt som ministrarna och departementen käbblar med varandra pågår verkligheten utanför Rosenbad. Sverige står inför historiskt stora utmaningar som kräver ett ledarskap som fungerar. Det är tydligt att Stefan Löfven inte kan leda och hålla ihop sin regering. Det framstår som mer och mer orimligt att tro att Stefan Löfven ska kunna leda och hålla ihop Sverige.

 

Jessica Polfjärd
Gruppledare (M) i riksdagen

Annicka Engblom

Riksdagsledamot (M) i Blekinge

Publicerad i Sydöstran 19 mars 2016