Sidor

12 december 2016

Dags för S att sätta ned foten om Nord Stream II


Den 30 juli 2006 sade den dåvarande ryske försvarsministern, Sergei Ivanov: "Dess (gasledningens) existens gör det möjligt att på allvar påverka militära och politiska processer som sker vid Rysslands västliga gränser”. Lite senare samma år säger hans president Vladimir Putin: "Den ryska Östersjöflottans uppgift är att skydda våra ekonomiska intressen i Östersjöbassängen. En av våra viktigaste prioriteringar är rörledningen som går genom Östersjön."

Vad det handlade om var byggandet av den första rörledningen mellan Ryssland och Tyskland, Nord Stream 1. Redan då gick diskussionen hög om dess framför allt säkerhetspolitiska inverkan.

Det ryska gasföretaget Nord Stream är inte som andra energiföretag. Det är majoritetsägt av Rysslands största företag, Gazprom, som i sin tur styrs av den ryska statsledningen. Företagsledningarna i både Gazprom och Nord Stream är tätt knutna till president Putin, varav de flesta med ett förflutet inom KGB eller östtyska Stasi.

Förutom gas och olja är Gazprom storägare inom banker, försäkringar, byggnadsföretag och jordbruk. Man är även storägare av media. Rysslands största tidningar och radiostationer har köpts upp och ägs av Gazprom och expansionen fortsätter. Att Gazprom kontrollerar rysk media och vilken debatt som ska föras betyder att det är den ryska staten som har kontrollen.

President Putin har ett syfte med sin politik. Att ge Ryssland den stormaktsroll som Sovjetunionen hade. Ryssland ska, precis som Sovjet en gång kunde, agera som en inflytelserik aktör i hela världen. För att åstadkomma det används alla till buds stående medel. En strategi som lett till en dramatiskt mycket sämre säkerhetssituation i Sveriges närområde än för tio år sedan.

En del av den ryska strategin och hybridkrigföringen är en offensiv energipolitik, av vilken byggandet av gasledningarna Nord Stream 1 och och nu 2 är en mycket viktig del. Liksom under byggfasen 2007 av den första gasledningen vill Nord Stream-konsortiet även denna gång ha tillgång till strategiskt viktiga svenska hamnar, Karlshamn och Slite.

Detta måste stoppas. Främst av regeringen, men nationell säkerhet är just nationell och angår alla svenska medborgare och beslutsfattare. På alla politiska nivåer. Därför måste kommun- och regionpolitikerna i Karlshamns kommun och på Gotland till fullo förstå sitt stora ansvar i det hela och inte bara ha kortsiktiga vinster för ögonen.

Vad kommunpolitikerna i Karlshamn och på Gotland gör är att förhandla om är att upplåta hamn och markområde till ryska staten och därmed bli en del av en aggressiv expansiv rysk utrikespolitik. Säkerhetszonen kring bygget påverkar inte bara det svenska försvarets möjligheter att agera och öva. Ökad rysk kontroll över energitillförseln till EU utgör också ett säkerhetspolitiskt vapen. Detta bör man vara fullt medveten om. Men Per-Ola Mattsson, kommunstyrelsens ordförande (S) i Karlshamns kommun, ”ser inte problemet”. Jag kan klart säga att jag har väldiga problem med det. Av alla tidigare nämnda skäl.

Imorgon är Per-Ola Mattsson och hans partikollega på Gotland, Björn Jansson, kallade till försvarsminister Peter Hultqvist för att "informeras" om det säkerhetspolitiska läget. Jag hoppas verkligen "informeras" i betydelsen "inskärpas". Att en starkt kritisk Överbefälhavare uttalat sig mot uthyrningen och det faktum att Karlshamns kommun gränsar till en av Sveriges insatsflottiljer för stridsflyget och bara några mil längre bort landets huvudmarinbas borde väl någonstans stämma till eftertanke.

Någon som dock under lång tid har kunnat berätta för Per-Ola Mattsson om ryskt agerande, men har hållit en förvånansvärt låg profil i frågan, är min socialdemokratiske riksdagskollega, Peter Jeppsson. Han har suttit i riksdagen och försvarsutskottet lika länge som jag, har tillgång till samma ingående försvars- och underrättelseinformation som jag och torde därför vara lika allvarligt oroad över den försämrade säkerhetssituationen som jag.

Jag uppmanar därför Peter Jeppson att inte bara för sina partikamrater i Karlshamn och Blekinge förklara allvaret i att upplåta mark åt ryska staten i ett av Sveriges mest säkerhets- och försvarspolitiskt viktiga och utsatta områden, då han åtminstone är väl informerad vari problemet ligger. Jag uppmanar honom också att inför Blekinges väljare deklarera sin ståndpunkt i frågan. Ska Karlshamns kommun säga ja eller nej till upplåtelse av mark till ryska staten, Peter Jeppsson?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar