Annicka Engblom

Berättelsen får aldrig tystna

2012-01-26T18:56:00.001+01:00

Bilderna av alla de män, kvinnor och barn som föll offer för nazismens illdåd kommer aldrig att suddas ut. Denna svarta fläck i mänsklighetens historia finns för alltid fastpräntad i våra minnen. Imorgon, på Förintelsens minnesdag, ska vi särskilt tänka på dem som föll offer för ondskans ideologi. Samtidigt är det en dag för hyllande av hjältarna som räddade tusentals människor undan en säker död.
En av dessa var Raoul Wallenberg.

I år är det hundra år sedan Raoul Wallenberg föddes. Sommaren 1944, när kriget hade vänt och nazisterna blivit allt mer desperata, trycktes över 400000 judiska ungrare in på tåg och sändes iväg mot det som för de flesta kom att bli den eviga slutstationen. Raoul Wallenberg arbetade då som legationssekreterare vid den svenska ambassaden i Budapest, Ungern. Han kunde helt enkelt inte stillatigande se på när förintelsens hantlangare slog sina klor i alla oskyldiga människor och forsla bort dem.

Wallenbergs enträgna arbete med att utförda svenska skyddspass till den resterande judiska befolkningen i Ungern räddade tusentals från att bli placerade på dödens tåg. Min far var ungrare och bodde som tonåring i Budapest vid den här tiden. Han hade sett bortforslingarna med egna ögon, ville helst inte prata om det och det var tydligt att dessa minnen smärtade. Jag minns hur hans ansikte mörknade när vi talade om judeförföljelserna. Det ljusnade dock när Raoul Wallenberg kom på tal.

Minnena i Budapest av Raoul Wallenberg finns kvar än idag. I det forna gettot finns en gata som bär hans namn. Liknande minnesyttringar finns på israeliska Yad Vashem, ett arkiv och forskningscentrum för hågkomst av Förintelsens offer och hjältar. Där står ett av de 2000 träd som planterats till minne av Raoul Wallenbergs hjältedåd. Ett monument över vikten av värdet av att vägledas av värderingar och övertygelse framför rädsla och slutenhet. På samma plats finns 18000 namn ingraverade i väggarna som en hyllning till dem som riskerade och alltför ofta fick betala med sina liv för att rädda judar undan förintelsens farsot. Det är svårt att förstå, går än mindre att acceptera. Men vi får aldrig glömma. Aldrig någonsin.

Det är därför viktigt att vi för Raoul Wallenbergs minne och gärningar vidare. Endast genom att bearbeta och berätta om dem kan vi få de som nu växer upp och efterföljande generationer att se den sanna betydelsen av medkänsla, engagemang och civilkurage. I historiens källare, där de mest groteska hemskheter finns placerade, finns även det starkaste vaccinet mot framtida lidanden - vår insikt om hur viktigt det är att värderingar som tolerans, öppenhet och frihet är den bärande kraften i ett samhälle. Den berättelsen får aldrig tystna.

Annicka Engblom (M)

Riksdagsledamot Blekinge

Publiceras i Sydöstran 27 januari 2012

Kustnära fisket står inför stora utmaningar

2012-01-23T07:24:00.000+01:00

På kort tid har antalet utövare minskat drastiskt. Även i Blekinge ser vi att allt tuffare förhållanden leder till att andelen fiskare krymper för varje år. Det är illavarslande. Fisket är en del av vårt kulturarv och utan det vore Blekinge bra mycket fattigare. Näringen utgör inte bara en viktig del av vardagen och attraktionskraften i länet, utan också en försörjning för familjer. Hoten som hänger över fiskenäringen är flera. Det kustnära fisket slåss för sin överlevnad på flera fronter.

Förekomsten av gråsäl och framför allt mellanskarv har ökat kraftigt i länet. Det här ger naturligtvis konsekvenser vad det gäller fiskebeståndet. Enligt fiskeexperten Sverker Lovens uträkningar äter skarvbeståndet 15-18 ton fisk om dagen i skärgården, medan sälens andel ligger på 25-50 ton. Denna konsumtion är fyra gånger mer än vad det småskaliga fisket tar upp. Med ökande sälstammar ökar också problemet med sälparasit hos fisken, vilket drabbar kustfisket absolut hårdast. Med detta som utgångspunkt har jag i riksdagen lagt motioner om att upprätta en nationell förvaltningsplan för säl och skarv, vilket regeringen hörsammat och nu utreder fram till 2013.

För våra kustnära fiskare utsätts även av tryck från den egna Havs- och vattenmyndigheten, tidigare Fiskeriverket. Regeldjungel, torskfiskeförbud och nu förbud som kraftigt minskar möjligheterna till laxfiske har redan införts och fler är att vänta då myndigheten beslutat att allt fiske med drivlinor ska fasas ut till januari 2013. Sakta och säkert naggas möjligheten för kustfiskarna att livnära sig. Detta samtidigt som andra länder runt Östersjön inte visar samma iver att öka bördorna. För mig är det en gåta att just Sverige ska sträva efter att begränsa möjligheterna för sina företagare, medan andra länder avvaktar en gemensam hållning inom ramen för EU-samarbetet.

Idag besöker Havs- och vattenmyndighetens GD, Björn Risinger, Blekinge för samtal med bland annat med Blekinge fiskeråd. Blekinge fiskeråd (BFR) bildades hösten 2010 utifrån idén om att samla alla intressenter kring fisket runt ett och samma bord. I rådet ingår företrädare för yrkesfisket, fisket med stöd av enskild rätt, fritidsfisket, skärgårdsföreningar, fackförbunden SFR och SYEF, riksdagsledamöter, länstyrelse samt regionpolitiker. Dessutom ingår adjungerad ledamot från massmedia. BFR arbetar för ett livskraftigt fiskbestånd i Östersjön, ett uthålligt yrkes- och fritidsfiske samt för att på olika sätt värna om fisket som en del av Blekinges kultur-och matarv.

Det är utmärkt att Risinger kommer. Vad som behövs är en rak och öppen dialog. Det skulle helst ha skett innan beslutet togs. Det finns säkert goda intentioner bakom förslagen, men kärnan måste vara att hitta en balans som förenar ambitionen att stärka fiskebestånden, samtidigt som vi ger våra fiskare en realistisk möjlighet att överleva på sitt yrke. Det är dessutom viktigt att påpeka att ambitionen om att utveckla matlandet Sverige, som är totalt beroende av lokala småföretagare, inte direkt blir lättare att uppfylla om företagen i fråga tvingas ta itu med ytterligare regler i den djungel som redan existerar idag.

Som det ser ut i dagsläget går Sverige sin egen väg istället för att gemensamt med andra länder se till att det blir lika villkor för alla. Det är inte optimalt på något sätt. Varför binda ris åt egen rygg? Det kustnära fisket är värt så mycket mer.

Annicka Engblom (M)

Riksdagsledamot Blekinge
Sammankallande Blekinge Fiskeråd

Publicerat i Blekinge Läns Tidning 23 januari 2012

Sälenkonferens 2012 i full gång

2012-01-16T14:36:00.001+01:00

Folk och försvars årliga försvars- och säkerhetskonferens i Sälen är inne på sin andra dag. Här samlas under dagarna tre militärer, politiker, ministrar, partiledare, myndighetschefer, företrädare för frivilligorganisationer och NGO:s mfl. En smältdegel för politikutveckling och utfästelser

Igår deltog jag i en paneldebatt med kollegorna Peter Hultqvist (S), Torbjörn Björlund (V) och Mikael Oscarsson (KF) från försvarsutskottet.

Temat var ”Försvar för framtiden-på rätt väg?”. En bra rubrik och det gläder mig att Folk & Försvar har inriktat Sälenkonferensen på en framtidsdiskussion. Men för att svara på frågan måste man ha i åminne varifrån vi kommer och vartåt vi ska.

Vi kommer ur ett försvar med ett statiskt krigsscenario baserat på en statisk omvärldssituation. Jag minns mycket väl de stora röda pilarna från öst under taktiklektionerna på officershögskolan. Men det var verkligheten då. Invasionsförsvarets strategi tjänade det kalla krigets förutsättningar.

Efter murens fall har försvaret under 90- och 2000-talet präglats av kraftiga reduceringar utifrån ett nytt och bättre säkerhetsläge och med ett mindre behov att en stor och omfattande krigsorganisation. Reducerat i vissa avseenden för långt, enligt min mening och inte alltid med vad som var bäst ur svensk försvarssynpunkt för ögonen.

Utifrån omvärldsanalys har en ny inriktning av försvaret gjorts med stora och omfattande förändringar i sikte, organisatoriskt, personellt och materiellt. Stora påfrestningar för organisationen. Inför detta måste vi vara ödmjuka och lyhörda.

Globalisering och internationalisering präglar nu den svenska försvars- och säkerhetspolitiken. Liksom nästan alla övriga länder i Europa personalförsörjs nu försvarsmakten på frivillig väg. Övningar, insatser och strategier görs i samarbete med andra länder. Alltmer även materielutveckling, forskning och utbildning. Myndigheter samarbetar. Samarbete bygger broar. Samarbete bygger fred.

Upplevelsen av mina besök på förbanden runt om i Sverige är att man ser positivt på reformen. Man jobbar hårt i dess riktning. Självklart finns där också problemställningar som följer i alla förändringars spår. Frågor om personalförsörjning, rekrytering, vakanser, materielomsättning, ekonomi, frivilligförsvarets viktiga roll, men på det hela taget får jag kvitto från verksamheten att inriktningen är rätt.

Vi får inte glömma när vi samlas så här att vi är inne i spännande tider. Försvarsreformen har bara drygt ett år på nacken och under utarbetande. Vi är alla här delaktiga i en historisk förändring av Sveriges försvar. Vi jobbar med kapacitetsuppbyggnad istället för tvärtom.

Så på frågan om vi är på rätt väg för att skapa ett försvar för framtiden är mitt svar otvetydigt – ja!

I debatten uppträdde Peter Hultqvist mycket samarbetsvillig på ett aldrig tidigare skådat sätt. Det är bra att han uttrycker samarbetsvilja åtminstone i ord. Återstår att se om det håller i handling.

Jag påminde auditoriet om den överenskommelse om övergång till ett frivilligt försvar som slöts av en enig försvarsberedning 2007. Den höll i ett halvår, då S bytte åsikt och motsatte sig reformen och pläderade för en återgång till värnplikten. Förhandlingarna i försvarsberedningen leddes av Håkan Juholt.

Det är därför viktigt att de som ska ingå i den kommande försvarsberedningen har ett tydligt mandat från sina respektive partier så att överenskommelserna håller. Det kan också vara en god idé att utöka sammansättningen på gruppen med forskare och andra sakkunniga för att bredda underlaget.

Under debatten diskuterade vi också mycket kring folkförankringen av försvaret. S menar att den på sikt kommer att försvinna i o m vpl nu är vilande.

Jag menar att ett annat arbetssätt och samarbete mellan militären och det omgivande samhället är lösningen.

Framväxten av försvarsråd liknande det i Skaraborg och snart också i södra Sverige, där försvarsmakt, kommuner, näringsliv, utbildningsinstanser, arbetsförmedlare m fl regelbundet träffas och samarbetar kring formerna för att understödja och fånga upp det kompetensflöde som kommer att genomströmma Försvarsmakten är melodin.

Försvarsmakten måste också behöva finnas där presumtiva framtida anställda finns. I skolor, på mässor, på sociala medier, på offentliga arenor osv för att sprida information om sin verksamhet och villkor.

Försvarsmakten måste också bli bättre på att svara intresserade, deras föräldrar och arbetsgivare när de ställer frågan "What's in it for me?". Hur kan min framtida karriärsstege i Försvarsmakten se ut? På vilket sätt tillgodoräknar jag mig min anställning och utbildning? Vad har jag att vinna på att min anställde tidvis tjänstgör i Försvarsmakten? Vem har rehabiliteringsansvar om min anställde tjänstgör utomlands och återvänder med PTS?

Till sist kan jag konstatera att frågan om ökad försvarsbudget inte kan tas ställning till innan ÖB i mars presenterar specifikationen på vad han flaggat för som kommande fördyringar.

Först då vet vi vad det omfattar och utifrån det får det göras överväganden. Ofiicersförbundets rapport till trots, säg den myndighetschef eller företagsledare som utan att ställa frågor slänger upp plånboken och betalar när avdelningschefen anmäler kommande underskott i verksamheten.

Man vill självklart ha svar på av vad fördyringarna består och diskutera om man inom koncernen kan finna samordningsvinster. Vi får inte glömma att Försvarsmakten ingår i en koncern av 13 olika myndigheter och handen på hjärtat-det finns mycket att göra för att öka samarbetet dem emellan.

Ett exempel. Marinen har undervattensfarkoster. Kustbevakningen har för en tid sedan köpt in detsamma för sin egen del. Varför inte nyttja en redan befintlig resurs?

Direktlänk mellan Sveavägen och Aftonbladet?

2012-01-09T14:42:00.001+01:00

God fortsättning! Efter en lång helgvila från bloggandet är det dags att sätta tänderna i skrivandet igen. Mycket har hänt under mellantiden och lika mycket står på schemat under året.

Jag startar med att fundera över hur de journalistiska banden mellan socialdemokraternas högkvarter på Sveavägen och ledarredaktionen på Aftonbladet fungerar.

Att Aftonbladet för det mesta inte står på regeringens och Alliansens sida i debatten är väl knappast någon kioskvältare. Men att en ledarskribent som Eva Franchell, tidigare partisekreterare åt Anna Lindh och Berit Andnor, så oförblommerat plockar material från S hemsida till sin ledare i Aftonbladet gör mig faktiskt fundersam.

Detta bl.a skriver Eva Franchell i sin ledare från i söndags:

"Men faktum är att under det senaste året har Moderaterna röstat nej till förslag om straffskärpning för våldtäkt, nej till utvidgad sexköpslag och nej till besöksförbud för misshandlande män. Moderaterna har också röstat nej till en granskningskommission för våldtäktsbrotten."

Och detta hittar jag på S hemsida från den 20 december i en kommentar från Morgan Johansson (S) i samband med Fredrik Reinfeldt jultal:

- .....Men bara under det senaste året så har moderaterna röstat nej till s-förslag om straffskärpning för våldtäkt, nej till en utvidgad sexköpslag och nej till bättre möjligheter för våldsutsatta kvinnor att portförbjuda sina tidigare män från den gemensamma bostaden. Så sent som idag (19 dec) motsatte sig moderaterna i riksdagen vårt förslag om en särskild granskningskommission för våldtäktsbrotten, säger Morgan Johansson, ordförande i riksdagens justitieutskott.

Lite för överenstämmande för att det ska kännas komfortabelt.

Det Johansson och Franchell hänvisar till är motionsförslag från bland annat enskilda s-riksdagsledamöter under allmänna motionsperioden i höstas som avslagits i kammaren därför att arbete med frågorna redan pågår i regeringskansliet. Så är arbetsordningen.

Men jag tycker att jag har fog att lyfta på båda ögonbrynen och skaka på huvudet när citat från socialdemokraternas hemsida i praktiken ordagrant används som om vore den egen text av ledarskribenten på en av våra största dagstidningar.

Mer självständig än så borde den journalistiska friheten stå.

Hjältarna som aldrig sover

2011-12-24T10:07:00.001+01:00

Runt om i Blekinge gör jourarbetare en ovärderlig arbetsinsats i samband med jul- och nyårsfirande. Medan många av oss slumrar till framför brasan och avslutar julmiddagen gör jourarbetarna sig redo för ett nytt arbetspass. Den livsviktiga verksamheten inom brandkåren, äldreboenden, militären, akutmottagningar eller polisen hålls igång av en tapper skara hjältar som tar vid när vi andra ser fram emot några lediga dagar.

Ett samhälle utan grundläggande trygghet kommer förr eller senare att utsättas för så stora spänningar att det riskerar att slitas isär. Skörheten finns ofta mitt i lugnet. Olyckan och krisen kan slå till när du minst anar det. Den kan drabba vem som helst, vilken tid på dygnet som helst. I det läget, om det börjar brinna, om du befinner dig på fel plats vid fel tillfälle, eller helt enkelt råkar illa ut på något annat sätt, träder de jourhavande hjältarna in. Utan alla dem hade Blekinge varit en farligare plats att bo och leva i.

Det är viktigt att komma ihåg att dessa uppoffringar inte på något sätt är självklara. Tryggheten är inget som bara finns till. Den måste vinnas varje dag. För politiker, precis som för andra, är det lätt att fastna i vardagslunken och därmed ta saker och ting för givna.

Vi fångas ibland av kortsiktigheten och glömmer bort de viktiga delar som alltid finns där, men som sällan syns så tydligt. Det fantastiska arbetet som utförs bakom kulisserna. Vi är skyldiga er alla ett stort tack.

I julhelgen kommer flera av verksamheterna få ett besök av oss och en liten gåva som en gest för den uppskattning och tacksamhet vi känner för dem som gör vårt samhälle till en bättre och tryggare plats. Det är det minsta vi kan göra för alla de hjältar som inte går hem förrän julen är över. Vi önskar en riktigt God jul till er alla.

Nya Moderaterna i Blekinge

gm Annicka Engblom, Förbundsordförande

Publicerat 24 december 2011 i Blekinge Läns Tidning

Sydsvenska försvarsmaktsrådet tar form

2011-12-22T13:04:00.000+01:00

Behovet av att hitta former för samverkan mellan försvarsmaktens garnisoner i södra Sverige och det omgivande samhället har sedan tre år tillbaka varit ett av huvudfokus i mitt arbete. Det är dock inte förrän beslutet om frivillig rekrytering och därmed Försvarsmaktens ändrade roll på arbetsmarkanden trädde i kraft som arbetet kommit igång på allvar.
Försvarsmakten är en stor arbetsgivare i Blekinge och rekryteringsbehovet av framför allt unga omfattar 3-4000 personer vart tredje år. Med tanke på att tjänstgöringstiden för de kontrakterade sjömännen och soldaterna är mellan 4-12 år kommer flödet av arbetskraft att vara stort och däremd också rekryteringsbehovet.

För arbetsgivare i södra Sverige är detta ett gyllene tillfälle att få tillgång till kompetent och välutbildad arbetskraft och och intresset från näringslivet har inte låtit vänta på sig. För att få samarbetet på fötter anordnar Blekinge (Marinen och Blekinge Flygflottilj) tillsammans med Skåne (P7) ett seminarium den 13 februari 2012. Talare kommer bland annat försvarsminister Sten Tolgfors och Överbefälhavare Sverker Göranson att vara.

Utifrån de diskussioner som kommer att föras under seminariet kommer grundplåten för att sydsvenskt försvarsmaktsråd att mejslas fram. Inspirationen kommer delvis från Skaraborgs garnison och Halmstad, som har varit tidigt ute med att i form av ett försvarsmaktsråd samla företrädare för försvarsmakten, kommuner, näringsliv, fastighetsägare, utbildningsanordnade osv.

De träffas på regelbunden basis för att utveckla samarbeten verksamheterna emellan. Skaraborg ser vi som ett föredöme, men förutsättningarna för garnisonerna i södra Sverige är annorlunda med tanke på att det innehåller både tidvis tjänstgörande och kontrakterade soldater och sjömän.

Hur eller hur är det nästan som en tredje födsel (har två döttrar sedan tidigare) att nu se begynnelsen av vad jag är övertygad om ett mycket fruktsamt samarbete. Det lönar sig att vara envis

V och SD sviker Afghanistan

2011-12-15T09:42:00.000+01:00

Sverige har som land ett starkt varumärke i rollen som fredsmäklare. Våra soldaters professionella uppträdande har vunnit respekt världen över. Inte minst har svenska soldater spelat en mycket viktig roll i arbetet med att bygga säkerhet i Afghanistan. Något vi har all anledning att vara stolta över. Slutmålet är att afghanerna inom snar framtid själva ska ha motståndskraftiga strukturer på plats som säkerställer skydd för civilbefolkningen. Det målet ligger fast.

Igår fattade Riksdagen i bred majoritet beslut om fortsatt svenskt deltagande i den internationella säkerhetsstyrkan i Afghanistan, ISAF. Sverige ställer en väpnad styrka om högst 855 personer till förfogande till utgången av december månad 2012. Noterbart är den oheliga alliansen mellan Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna, som i debatten slog sina påsar ihop och envist vägrade ge Afghanistans folk det stöd som behövs för att säkra en trygg övergång av säkerhetsansvaret.

Riksdagens beslut innebär att den svenska styrkan minskas från och med 2013. Därefter följer neddragningar i ytterligare två steg fram till sommaren 2014, då stridande insatser i enlighet med Kabul-konferensen ska vara avslutade. Men för att nå dit krävs ett ordnat och noggrant avvägd överlämnande i flera steg. Något som alltså bundsförvanterna inom Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna, säger nej till. De vill dra tillbaka den svenska styrkan med omedelbar verkan, vilket skulle kosta människoliv. Tack och lov har inte dessa ytterlighetspartier mandat nog att påverka beslutsprocessen.

Att lämna över det militära ansvaret är dock bara en del i arbetet att bygga upp Afghanistan. Det innebär inte slutpunkten för att vårt engagemang i landet, tvärtom. Sverige kommer fortsatt att stödja Afghanistan såväl politiskt, civilt som ekonomiskt. Vårt bistånd till Afghanistan har ökat och i dag är landet den mottagare som enskilt tar emot mest stöd från Sverige. Nu intensifieras dessa ansträngningar.

När vi blickar tillbaka och ser hur situationen förbättrats i landet, inte minst när det gäller barns och särskilt flickors möjligheter till utbildning och hälsovård, finns det all anledning att vara optimistisk. Ett land som kommer från en punkt av totalt kaos har nu ljuspunkter att klamra sig fast vid. Hade Vänstern och Sverigedemokraterna fått sin vilja igenom, hade befolkningen i Afghanistan alltjämt varit förtryckta och terroristerna haft intakta träningsanläggningar. Vi ska nog alla vara mycket tacksamma över att så många länder tillsammans, gjort så mycket för att hålla den demokratiska lågan levande. Situationen i Afghanistan påverkar inte bara de som bor där. Den påverkar oss alla. Skulle terrorismen återigen få fotfäste riskerar det att drabba vem som helst, när som helst, var som helst. Vi har alla att vinna på detta inte sker.

Annicka Engblom (M)
Riksdagsledamot Blekinge
Ledamot Försvarsutskottet

Publicerat i Blekinge Läns Tidning 15 december 2011

Afghanistan towards transition

2011-12-06T23:54:00.001+01:00

The transition in Afghanistan beyond 2014 is not a rush towards the exit, but a steady change, a slow walk forward, learning from the mistakes, in region by region supporting the irreversible transition. In short, a long term engagement from over 40 countries.

Theese were some of the conclusions drawn at the 78th Rose-Roth Seminar in London, which I, as a deputy member of the Swedish delegation to the NATO Parliamentary Assembly, had the privilege of attending two weeks ago.

Apart from members of Nato, delegates from an additional 40 countries, which meant a record over 180 delegates, attended the conference, a clear sign of with which seriousity the global community regards the situation in Afghanistan. I was positively surprised, though, by the commitement and in many ways positive attitude towards the development and future of Afghanistan that I sensed all through the conference.

Torn apart from decades of war the Talibans and occupation of the former Soviet Union, a significant reduction of terrorist attacks and even seize fire isn't the imminent answer to put Afghanistan on its feet.

A steady built up of a liable state and good governance both in Parliament and the provinces, the educational system, solving the irrigation problem of in this barren country and finding alternatives for cultivating drugs, takes both time, economic support and endurance of the countries involved.

The role of Pakistan is fundamental.

At the conference, I happened to sit right behind the Afghan delegation and from time to time during the session, I observed the reactions and mimics of the afghan delegates as the discussions evolved.

Imagine being in their shoes. Imagine sitting there in the conference room, cramped with parlamentarians from all over the world, somewhat over your head discussing your country. Describing it in terms of illiterate, violent, hosting terrorists, poor and full of drug farmers. Much of theese descriptions are of course true, but the tone sometimes felt somewhat superficial.

Afghanistan springs out of a rich and ancient culture and a vivid society of entreprenuers long before my country was even a thought in the human mind, the special envoy Daniel Sampler underlined in his speech on how to obtain a sustainable political transition in Afghanistan.

The outcome of the Bonn summit on Afghanistan, which opened yesterday, will be crucial to the future of the engagement in Afghanistan. Apart from the above mentioned measures, a committement for the action plan from the coming Government of Afghanistan (elections takes place in 2014) has to be ensured and most, but not least, the plan for which country is going to pay what has to be materialized.

In the light of the global financial crisis, this of course will be one of the most challenging part of the negociations. I was therefore delighted over the announcement of the Australian delegation, that Australia significantly increases its economical support already from next year. There's truly hope!

Försvarsmaterielförsörjning i fokus

2011-12-06T17:39:00.000+01:00

Under förmiddagen i torsdags hade jag besök från Försvarshögskolans materieltekniska fördjupningskurs. Jonas Hedlund (t.v i bild) och jag känner varandra sedan lång tid tillbaka och hans framförhållning i planerandet av detta besök (nästan ett år sedan) visade sig vara klok, eftersom det ändå visade sig att tomrummet för besöket i kalendern fylldes med två utskottmöten. Med god planering klaffade allt ändå.

Förutom en presentation av hur riksdagsarbetet ser ut i praktiken, hur ärendeprocessen går till mellan regering och Riksdag, så var det diskussioner om nationell och internationell försvarsindustri, kompetensförsörjning, försvarsmaterielsamarbeten och export som stod i fokus.

Jag var därför extra glad att Jan-Erik Lövgren från Inspektionen för Strategiska Produkter (ISP), myndigheten som hanterar prövningen och tillståndsgivningen av svensk försvarsmaterielexport, kunde ställa upp med kort varsel och förse denna initierade grupp med ingående och professionell information. Ett särskilt tack till dig, Jan-Erik.

Att traktera en frukostlåda

2011-11-29T17:41:00.001+01:00

Morgonflyget med SAS från Ronneby till Arlanda på tisdagarna innebär förvisso en tidig start på dagen, men också en trevlig liten frukostlåda.

Frukostlådan innehåller en liten juice, en youghurt, ett smörpaket, en liten plastlåda med skinka och ost, en liten mjölktetra, en plastmugg och påsen med bestick, serviett, salt och peppar.

Efter att ha konsumerat ett antal av dessa frukostlådor genom åren har en viss metodik infunnit sig med det angreppssätt som jag har funnit vara mest effektivt.

Först fäller jag upp locket så att jag har två "brickor" att breda ut mig på. Sedan plockar jag ur youghurtförpackningen ur plastmuggen, öppnar mjölkförpackningen och tömmer den i plastmuggen så att jag är förberedd när kaffe- och teserveringen kommer förbi. Noga förstås med att vända mjölkförpackningens öppning ifrån mig, så att jag inte riskerar att stänka ned mig.

Sedan öppnar jag juiceförpackningen som förberedelse till frukostfrallan, noga med att vända sugröret från mig när jag sticker med det, Därefter öppnar jag påsen med bestick, plockar fram skeden och tar mig an youghurten; även här noga med att öppna den ifrån mig.

Lagom till att jag ätit upp youghurten kommer korgen med bröd förbi. Fram med plastkniven, frukostfrallan skärs upp, jag håller mig över "brickan", smörar ena halvan, dissar skinkan men inte ostbiten och klämmer sedan kraftigt ihop frallan. Då smular den mindre.

Mumsar i mig frallan, dricker upp juicen och här brukar teet serveras. Jag har nämligen upptäckt hur rofyllt det kan vara i arla morgonstund att stilla blicka ut genom kabinfönstret, läppjandes på lite varmt te.

Nå, då är vi vid finalen när allt ska plockas ihop. Jag drar ur sugröret ur juicepaketet, lägger det längs bakkanten på frukostlådan och lägger juicepaketet på sin ursprungsplats. Likaså skink/ostlådan ställs tillbaka på sin plats. Plastmuggen ställs i mitten och i den youghurtburken i vilken jag moffat ned smör-och mjölkpaketet samt servietten. Besticken gör sugröret sällskap. Och allt passar perfekt när lådan åter försluts.

Ja, förutom den lilla påsen med müsli från Mœllerens som jag sparar till kompisen Nisse. Det är nämligen hans favorit och müslin står tyvärr inte att finna i svenska butiker.

Varför denna utläggning? Jo, det här med logistik har alltid fascinerat mig liksom de olika metoder med vilka människor systematiserar sina liv. Jag har givetvis studerat hur mina medpassagerare bär sig åt och det säger en del om hur människor tänker och om de är vana resenärer eller ej.

Jag har också dryftat min metodik med andra pendlare, och vissa nickar igenkännande över min beskrivning, medan andra invänder med inlevelse mot mina logistiska frukostlösningar. Det som är rationellt för mig ses som ologiskt av andra. Ingen av oss sitter förmodligen med den perfekta lösningen, men genom att jämföra olika metoder kan man kanske nå fram till den bästa.

Precis som med politik. Häpp

Energi och säkerhet i vår närmiljö - politiska relationer

2011-11-24T18:17:00.000+01:00

Under förmiddagen hade jag förmånen att för studenter på Luleå Tekniska Universitet få föreläsa om energi, säkerhet och politik. Seminariet är ett samarrangemang mellan Folk & Försvar samt universitetes statsvetenskapliga instution och det är andra året i rad jag gör det. Seminariet var välbesökt och liksom förra gången var frågorna från studenterna både insiktsfulla och utmanande. Sådant älskar jag.
Vad är då energi och säkerhet? Eller energisäkerhet? Begreppet omfattar ju egentligen allt från teknisk säkerhet, försörjningstrygghet, men har också självklart en koppling till säkerhetspolitik. Och en koppling som kommer att öka i betydelse i framtiden i takt med att naturresurser förväntas minska, samtidigt som energiförbrukningen i allt fler länder ökar. En ekvation som till slut inte går ihop och som kommer att skapa friktioner och konflikter. Något vi ser av redan idag

För i princip så är ju hela samhället på ett eller annat sätt beroende av fungerande energisystem och att det fungerar längs hela linjen. Att det finns en utvinning av energikällor, att transporterna för dessa till förädlingsanläggningar fungerar och att distributionen fungerar, innefattandes både tillgången till teknisk personal och en väl fungerande, logistisk organisation.

Kring dessa så viktiga energiflöden byggs säkerhetsanordningar och rutiner, vilka dimensioneras för att förhindra allvarliga störningar. Störningarna kan vara allt från leveransavbrott, kraftiga prisstegringar, otillräckliga investeringar, dåligt väder – men störningarna kan också innebära att energin används som maktmedel. I sin mildare form, att energin används för politiska påtryckningar från dem som har på dem som inte har – till sin värsta form, blockader, krigshandlingar och terrorattacker.

2011-11-16T14:22:00.000+01:00

Vid lunch idag hade jag möjligheten att för första gången träffa en man, vars kamp för ett fritt och demokratiskt Ryssland jag följt nära och länge. Boris Efimovitj Nemtsov är oppositionsledaren som egentligen inte finns. Hans parti, "Partiet för folkets frihet" är inte tillåtet i Ryssland.

Att sitta nära Boris och lyssna till honom är att att del av både utstrålning och energi, envishet och uppgivenhet, humor och sarkasm. Allt på samma gång. I sanning ryskt, med andra ord.

Anordnade av lunchen var tankesmedjan Fri Värld, grundad bland annat av min kollega Mats Johansson.

Skriver mer om detta lite senare. Ska först klara av några möten till.

Målet är en äldreomsorg i världsklass

2011-11-04T13:43:00.002+01:00

Publicerad i Blekinge Läns Tidning 3 november 2011

Moderaterna strävar efter en svensk äldreomsorg i världsklass. För lyckas nå det krävs ett stort mått av ödmjukhet från oss politiker. Vi måste ha mod nog att ompröva gamla sanningar. Men vi måste även visa lyhördhet. Att lyssna på medarbetare och vårdtagare ute i verksamheterna är själva grunden för en politik som svarar upp mot verkligheten.

Det har länge funnits en övertro på politiskt framejslade skrivbordsprodukter inom de offentliga kärnverksamheterna. Slutsatsen har allt som oftast mynnat ut i att allt mår bäst om politiken har sina fingrar i så många syltburkar som möjligt. Men verkligheten talar ett annat språk. Ta till exempel äldreboendet Perennegården i Karlshamn. I en undersökning utförd av SKF placerade sig det boende på andra plats i kategorin ” bästa enskilda äldreboende”.

Vad var hemligheten? Politiska pekpinnar? Nej, områdeschefen Doris Wetterqvist förklarar att ” vi har jobbat målmedvetet med fokus på den enskilde individen”. Det handlar alltså om förhållningssätt. Om attityder och en förmåga att lägga fokus där det som mest behövs, långt bort ifrån likformighetens land där alla placeras in i samma fack.

Därmed inte sagt att politiken skulle vara oviktig, tvärtom. Moderaterna i Blekinge genomför under hösten besök i omsorgsverksamheterna i länets alla kommuner och hittills har över 230 besök och samtal gjorts med äldre, vårdpersonal, anhöriga och pensionärsföreningar. Vi lyssnar, tar in, reflekterar, gör återbesök med syfte att få en sådan riktig bild som möjligt av dagens och framtidens behov och vilka politiska beslut som är nödvändiga för att möta upp mot dessa.

Det är olika frågor som tas upp, men för att nämna en som ideligen dyker upp i samtalen är hur administration äter upp tid för personalen, när de vill lägga större fokus på omsorg. Budskapet från medarbetarna är tydligt: Vi vill ha mindre administration och mer utbildning.

Här måste vi politiker lyssna in och ta medarbetarnas åsikter på allvar. Den verkliga insikten kommer från dem som är ute i verksamheterna och på daglig basis möter just de människor som politiken är till för. Därför måste vi politiker ställa oss frågan hur vi kan sålla bort onödig pappersexercis och se till att skapa utrymme för kärnuppgiften?

Äldrevården måste anpassas både till dagens behov och till en ny generation av äldre som växer upp i samhälle där valfrihet och flexibilitet är ett naturligt inslag. Just vikten av valfrihet och rätten att bestämma över sin egen situation är det många äldre som understryker. Alliansen har genomfört en möjlighet för kommuner och landsting att införa fri etablering inom vården med syftet att äldre ska få större valfrihet. Det är ett viktigt steg. Men vi måste göra mer.

För att lyckas krävs lyhördhet. En bra politik för äldre ska utgå från just de äldre. En bra politik går bakom systemen. En bra politik ger de äldre företräde till sin egen vardag. Och dit når vi genom att lyssna på dem som verkligen vet vad som behövs.

Marianne Eriksson (M), Olofström
Förbundsstyrelseledamot

Susanne Lundgren (M), Ronneby
Förbundsstyrelseledamot

Annicka Engblom (M), Rödeby
Förbundsordförande

Dags att blogga lite, kanske??!

2011-11-04T13:40:00.000+01:00

Hoppla, nu har det blivit ett sådant där glapp i bloggandet igen. Inte bra. Arbetsschemat är så fyllt att varken tiden eller orken finns att berätta om allt. Vilket är felplanerat, eftersom det är just alla intryck och uppkomsten av diskussionsämnen och idéer besöken och mötena generar som behöver präntas ned. Kommer efterhand att beta av vad som hänt till dags dato. Så länge en artikel om vad Blekingemoderaterna med liv och lust ägnar sig åt under hösten. En av våra allra viktigaste välfärdsfrågor.

S-nej till skatteavdrag för gåvor till ideella föreningar förvånar

2011-10-14T09:18:00.004+02:00

Förvånat konstaterar vi att Socialdemokraterna i sin skuggbudget säger nej till förslaget om skatteavdrag för gåvor till ideella föreningar som Alliansen lagt fram. Att inte se värdet i att uppmuntra människors frivilliga engagemang vittnar om ett snävt ovanifrånperspektiv.

Vi undrar varför. Varför skulle det vara fel att underlätta och uppmuntra stöd för ideella föreningar? Övriga länder i EU har gjort det och sex år efter att Norge infört avdraget år 2000 hade gåvorna ökat med 30 procent.

Det är som om Socialdemokratin inte anser att initiativ utanför politikens beslutsvägar är värdefulla. Det är trots allt underifrån som kraften kommer. Det var faktiskt just det perspektivet som en gång i tiden var själva utgångspunkten i Socialdemokraternas politik.

Nej, beskedet från Socialdemokraterna idag till Röda korset, Rädda barnen, Hembygdsföreningar, Demensföreningen i Karlshamn, Kattkommando Syd, Cancerföreningen Kungsljuset och alla andra ideella krafter är att de inte ska räkna med att människor som vill bidra mer till just deras verksamhet får bättre förutsättningar att göra det.

För oss inom Alliansen är detta synsätt både obegripligt och oacceptabelt. För oss är tvärtom det arbete som dagligen utförs av frivilliga runt om i Sverige helt ovärderligt. Avdragsrätten för gåvor till ideella föreningar, som Alliansen föreslår, är just till för att stärka det civila samhället och uppmuntra medborgarens delaktighet.

IngaLill Siggelsten Blum (KD)
Distriktsordförande

Annicka Engblom (M)
Riksdagsledamot och Förbundsordförande

Publicerad i dagens Blekinge Läns Tidning

Pressmeddelande: Annicka Engblom (M) besöker svensk Libyenstyrka

2011-10-14T08:30:00.002+02:00

Annicka Engblom (M), riksdagsledamot och ledamot i Riksdagens försvarsutskott, besöker under måndag och tisdag i nästa vecka den svenska Libyenstyrkan FL02 stationerad på den sicilianska militärbasen Sigonella.

Den av FN:s säkerhetsråd beslutade insatsen i Libyen syftar till att skydda civilbefolkningen i den Libyska inrikeskonflikten samt upprätthålla vapenembargot och flygförbudszonen över landet. För närvarande deltar 18 länder i den Nato-ledda operationen, varav åtta är representerade på den sicilianska basen.

– För mig som ytterst beslutar om att sända iväg svenska kvinnor och män på internationella insatser är det väldigt att på plats kunna bilda mig en uppfattning om deras arbetssituation. Det är ovärderligt att få möjlighet att sätta mig ned och tala med personalen och dem de samarbetar med om deras upplevelser, säger Annicka Engblom.

Sverige deltar sedan den 21 april och kunde snabbt vara på plats efter Riksdagsbeslutet tack vare att personal ur flygvapnet stod i hög beredskap på F17 i Ronneby, då Sverige vid den tidpunkten ledde EU:s snabbinsatsstyrka Nordic Battle Group (NBG). Sverige bidrar med en styrka om högst 250 personer och uppgiften är i första hand inriktad på spaning.

– Gripenplanets unika spaningskapsel i kombination med våra lysande bildanalytiker har på ett mycket framgångsrikt sätt kunnat fotografera och identifiera militära anläggningar, vapenställningar med mera. Deras arbete har på ett ovärderligt sätt bidragit till uppgiften att skydda den libyska civilbefolkningen.

– I rapporter jag får här hemma om arbetet för den svenska styrkan är den väldigt intensiv. Personalen arbetar hårt och den svenska insatsen är oerhört uppskattad. Var jag än kommer öses det beröm över deras arbete. Vi är enormt stolta och tacksamma för deras insatser och det budskapet tänker jag förmedla öga mot öga, avslutar Annicka Engblom.

Socialdemokraterna backar in i framtiden

2011-10-07T11:33:00.000+02:00

Socialdemokraterna backar in i framtiden. Genom att i sin skuggbudget föreslå åtgärder som gör det mindre lönsamt att jobba och driva företag fortsätter partiet att leverera besked som ligger i linje med den politik som väljarna sade nej tack till i valet. Frågan är vad som hände med den förnyelse som Håkan Juholt utlovat?

Socialdemokraternas budgetmotion, med sitt lappande och lagande, förstärker bilden av ett vilset parti. De hastiga svängningarna verkar närmast desperata. Ena dagen ska A- kassenivån ligga kvar. Andra dagen ska den höjas kraftigt. Ena dagen är Rut och Rot en dålig idé. Andra dagen tycks den som en hyfsad reform som kan tillåtas vara kvar, men med justeringar.

Att över en natt ändra uppfattning i en rad viktiga frågor och samtidigt påstå sig ha ordning och reda i statens finanser inger inte trovärdighet. Det vittnar heller inte om ansvar eller för den delen insikt om hur viktigt det är med stabilitet, trygghet och tydlighet i tider av oro.

Det enda Socialdemokraterna verkar har enats kring är åtgärder som inte gör det mer lönsamt att arbeta. Kostnaderna för företagarna ökas och vidlyftiga utgifter ges etiketten: investeringar för framtiden. För Blekinges del är förslaget om en straffskatt på små åkerier väldigt allvarligt. Det som S benämner ”vägslitageavgift” för tunga lastbilar väntas inbringa 1 miljard från och med oktober 2012 och sedan 4 miljarder årligen. Det blir en tung börda för småföretagare i Blekinge samtidigt som det blir dyrare för oss konsumenter.

Detsamma gäller för de företag i Blekinge som verkar inom sektorn för hushållsnära tjänster. Här vill Socialdemokraterna kraftigt begränsa möjligheterna att använda sig av Rot och Rut. Detta kommer att leda till urholkad kundbas och sämre möjligheter för företagen och dess anställda att bedriva sin verksamhet. Varför ändra ett vinnande koncept? Varför dra åt tumskruvarna på företag och anställda som nu äntligen fått framtidstro? Det här kommer bara att ge en sektor ett lyft: den svarta.

Vidare lanserar Socialdemokraterna sänkt arbetsgivaravgift med 3 procent för på lönesummor upp till 900 000, vilket skulle kunna ses som positivt, men slår i nästa stund till med en fördubbling av arbetsgivaravgifter för unga och en skrotning av sänkt restaurangmoms. Detta sammantaget gör det betydligt svårare för ungdomar att få jobb. Trösklarna höjs och vår förmåga att bekämpa en av vår tids stora utmaningar – ungdomsarbetslösheten - försvagas kraftigt.

Vi noterar dessutom en ambition att införa en statlig riskkapitalfond, ett förslag som doftar gamla löntagarfonder lång väg.

Vi säger bestämt nej tack till den här typen av tillväxthämmande utfall och löntagarfientliga framstötar. Vad som behövs är att alliansens reformer för arbetslinjen ligger fast och utvecklas. Att riva upp kommer att ge mycket allvarliga konsekvenser. Skuggbudgeten är helt klart ett hastverk. De som följt processen har säkert noterat att karusellen inte stannade förrän fem i tolv.

Och den nya fasaden sprack över en natt.

Annicka Engblom (M)
Gustav Nilsson (M)
Riksdagsledamöter Blekinge

Publicerad i Blekinge läns tidning torsdag 6 oktober 2011

Piracy - Orchestrating the Response

2011-09-29T23:26:00.002+02:00

Sista torsdagen i september varje år firas Världssjöfartens dag över hela världen. Årets svenska event gick av stapeln i eftermiddags på Chalmers kårhus, Göteborg, med temat "Piracy - Orchestrating the Response". Arrangörer var Sjöfartsforum och Kungliga Örlogsmannasällskapet.

Det var nära 200 personer i publiken, redare, marinofficerare, sjöbefäl, studenter och departementstjänstemän om vartannat. Frågan för seminariet var hur sjönäringen och dess flaggstater hanterar den växande piratverksamheten kring framför allt Indiska oceanen.

Det är ingen tvekan om att piraterna växer i både antal och kapacitet. Medan den militära närvaron i Adenviken haft en positiv inverkan med att piratattackerna minskat, så har de samtidigt ökat kraftigt i Arabiska sjön och även på afrikanska västkusten.

Med gråten i halsen

2011-09-28T23:25:00.002+02:00

Hade en halvtimme över innan mötet på Försvarsdepartementet i eftermiddags och sprang in en sväng på Gallerian här i Stockholm. Mitt i köpcentrat trillar jag på en fotoutställning från World Press med fotografier på människor i krigs- och krissituationer. Och min tillvaro stannar upp. Jag blir stående, nästan lamslagen.

Bilderna och människorna i dem, deras öden och utsatthet, griper om mitt hjärta och gråten stiger upp i ögonen. Här är jag, så priviligierad, så trygg, samtidigt som människor kämpar för sina liv någon annanstans på jorden. Jag vill sträcka mig in i bilderna och hjälpa dem. Jag känner mig otillräckligt, även om jag bidrar ekonomiskt och på andra sätt till olika hjälporganisationer. Det är ändå på avstånd. Bilderna är så direkta. Skänker en tacksamhetens tanke åt alla bistånds- och räddningsarbetare, läkare och insatspersonal. Här är några av bilderna. Bäst gör ni att se dem på plats, ni som har möjlighet.

Jordbävningen i Haiti 2010. Mellan 45000-85000 döda

Översvämningarna i Pakistan 2010. ca 1500 döda

Love Parade i Duisburg 2010. 19 döda

Upproret i södra Thailand, 2011

Våldet i Mexico har krävt 14000 döda sedan 2006. Vad man känner till

I Kenya är det olagligt med aborter. Därför sker de på undanskymda platser med bland annat strumpstickor

Pressmeddelande: En dag i Försvaret

2011-09-22T12:01:00.002+02:00

Fredag den 23 september besöker moderata företrädare Försvarsmaktens förband och skolor runt om i hela landet. Syftet är att få en dagsaktuell bild av den pågående historiska försvarsreformen och läget ute på förbanden.

Reformen innebär bland annat att 16 000 unga kvinnor och män kommer att anställas i Försvarsmakten de närmaste åren. Därigenom skapas en ett tillgängligt och användbart försvar med väl utbildade och erfarna soldater. På många platser innebär reformen stora förändringar med hundratals nya jobb, förändringar som kräver engagemang från samhället och lokala politiker.

Riksdagsledamot Annicka Engblom (M) kommer tillsammans med kollegor och lokala politiker att besöka marinens och flygvapnets förband i Blekinge.

- Det pågår ett stort förändringsarbete i Försvarsmakten och det är viktigt att vi politiker visar vårt engagemang och bidrar till att sprida kunskap om reformen. Därför tar vi moderata politiker ett samlat grepp och besöker militära förband över hela landet, säger Annicka Engblom.

Hittills har Försvarsmakten fått in nästan 28 000 ansökningar till ca 3 300 platser i den grundläggande militära utbildningen, GMU. Av den första utbildningsomgången valde i genomsnitt 90 procent att ta anställning i Försvarsmakten. Blekinge har i de fallet utmärkt sig med de högsta siffrorna.

- Det är glädjande att så många har sökt till Försvarsmakten och GMU. Det visar på att det finns ett stort intresse för försvaret bland unga, avslutar Annicka Engblom.

Pressmeddelande: Insatsen i Libyen förlängs

2011-09-21T08:58:00.002+02:00

I Riksdagens kammare debatteras och beslutas idag om förlängning av det svenska deltagandet i den internationella militära insatsen i Libyen, FL02. Bakom överenskommelsen står Moderaterna, Folkpartiet, Centerpartiet, Kristdemokraterna och Socialdemokraterna.

Sverige deltar idag med fem JAS 39 Gripen samt spaningspersonal baserat på Sicilien i syfte att upprätthålla flygförbudszonen över Libyen, säkerställa vapenembargot samt skydda civila i enlighet med beslutet i FN:s säkerhetsråd.

– Inrikeskonflikten i Libyen är ännu inte över, säger Annicka Engblom, moderaternas riksdagsledamot från Blekinge och ledamot i Försvarsutskottet. Så länge Ghaddafitrogna styrkor inte gett upp och Muammar Ghaddafi själv inte är gripen kan arbetet med att återuppbygga landet inte komma igång på allvar.

Förslaget till förlängning innebär att Regeringen ställer en svensk väpnad styrka om högst 250 personer till förfogande i högst 30 dagar och inleds den 25 september 2011 under förutsättning att NATO beslutar om en förlängning. Styrkan kommer att bestå av personal både från flygflottiljen F21 i Luleå och F17 i Ronneby.

– Jag är mycket stolt över den svenska flygvapenpersonalens arbete i Libyen, säger Annicka Engblom. Vårt bidrag med JAS 39 Gripens spaningskapacitet i kombination med analyspersonal utgör en väldigt viktig del i insatsen och röner oerhörd uppskattning av de andra deltagande länderna.

– Jag är högst medveten om ansträngningen det innebär för Flygvapnets personal att snabbt ställa om från avveckling till förlängning, men allt kommer att göras för att stötta dem. Jag är helt övertygad om att Flygvapnet kommer att lösa även detta på ett utmärkt sätt, avslutar Annicka Engblom.

En av vår tids störste svensk

2011-09-19T10:05:00.001+02:00

Den 18 september för 50 år sedan omkom den dåvarande svenske generalsekreteraren för FN, Dag Hammarskjöld, i en flygolycka i Kongo. Dag Hammarsköld satte under hela sitt liv en tilltro till samtalet som form för att åstadkomma förändringar. En dialog som fördes utifrån flera perspektiv, men med FN-stadgan som den sammanhållande länken.

Hans meritlista inger respekt. Resan till Kina 1955 som banade väg för frigivningen av amerikanska krigsfångar från Koreakriget. Arbetet med att lösa Suez-krisen 1956, då FN för första gången satte upp en internationell fredsbevarande styrka på ca 6000 man.

Samtidigt som samtalet spelade en avgörande betydelse fanns det en ständigt närvarande komponent av mist lika stor dignitet - delaktighet. För att få förändring till stånd krävs aktiv handling. Att stå vid sidan av och ha synpunkter är i princip alltid sämre än att sitta med vid förhandlingsbordet. Genom att aktivt delta ökar chansen att få verkligt genomslag för sina idéer.

Dag Hammarskjölds arv består. Kampen för demokrati och mänskliga rättigheter är i allra högsta grad levande. Demokrati som må vara självklar för oss, men som för en stor del av världens länder ännu ligger utom räckhåll. Vårens och sommarens händelser i världen visar att det här arbetet är ständigt relevant.

Sverige kandiderar nu till FN:s råd för mänskliga rättigheter. Rådet är med rätta hårt kritiserat för att under alltför lång tid hanterat sin huvuduppgift på ett mer eller mindre nonchalant sätt. Genom svenskt medlemskap kan Sverige vara med och påverka och på allvar sätta press på de länder i vår omvärld som varje dag beskär människors frihet.

Sveriges fredsarbete är dock ständigt pågående. I skrivande stund pågår ett ordinarie möte i rådet, där Sveriges strävan är att rådet tillsätter en expertkommitté som ska arbeta med friheten på Internet. Ett litet steg kan tyckas, men de små stegens strategi ska inte underskattas. Förändringar sker ofta genom uthålligt och målmedvetet arbete. Kan vi få länder att i högre grad acceptera även de enklaste av demokratiska principer ökar möjligheterna till fler och större förändringar i framtiden.

Här har Sverige en viktig uppgift att driva processen framåt. Vi kan aldrig kompromissa om de mänskliga rättigheterna som universella, odelbara och ömsesidigt förstärkande. Vi ska inte tveka att gå i konfrontation mot de länder som inte anser att mänskliga rättigheter och demokrati är värden av vikt. Det är förkastligt att länder, som så tydligt saknar respekt för den enskilda människans frihet och inneboende lika värde, ska använda FN som propagandaforum. Det är vår plikt att föra vidare de värderingar som kom att prägla Dag Hammarskjölds livsgärning.

Dag Hammarskjöld gjorde sin sista resa i fredens tjänst. Hans medlingsuppdrag fick en tragisk utgång. Men de idéer och de drömmar som inspirerade honom finns med oss än idag. Det arvet måste vi vårda och förvalta och driva vidare.

Annicka Engblom (M)
Ledamot Försvarsutskottet

Karin Enström (M)
Ordförande Utrikesutskottet

Christian Holm (M)
Ledamot Utrikesutskottet

Pressmeddelande: Vad vill S med RUT och ROT?

2011-09-16T11:46:00.003+02:00

Under det senaste året har användningen av RUT- och ROT-avdraget fortsatt att öka. Mellan augusti 2010 och augusti 2011 köpte 386 860 personer RUT-tjänster och 906 859 personer ROT-tjänster, enligt statistik från Skatteverket. Det är en ökning med över 100 000 köpare inom både RUT och ROT jämfört med perioden augusti 2009 till augusti 2010, då 275 411 personer köpte RUT-tjänster och 731 477 personer köpte ROT-tjänster.

– Sedan RUT- och ROT- avdragen infördes av Moderaterna och Alliansregeringen har tusentals nya arbetstillfällen skapats, både genom att svarta jobb blivit vita och genom att många nya företag har startats. Dessutom har avdragen underlättat livspusslet för tusentals människor. Att användandet av tjänsterna fortsätter att öka bekräftar att Alliansens politik är rätt, säger Sofia Arkelsten, moderaternas partisekreterare

– Socialdemokraterna har tidigare velat avskaffa RUT-avdraget. De har förlöjligat de arbetstillfällen som RUT-avdraget skapat och hävdat att dessa inte är fina nog. Socialdemokraternas partiledare, Håkan Juholt, måste nu lämna besked om detta fortfarande gäller, säger moderaternas riksdagsledamot från Blekinge, Annicka Engblom.

– Vi vill ha ett Sverige där alla kan få ett arbete och då måste vi ta tillvara alla typer av yrken. Därför tycker vi att det är bra att användarna av både RUT och ROT ökar, avslutar Sofia Arkelsten.

För mer information:

Annicka Engblom
070-267 00 01

Krigare - en berättelse om svenska soldater

2011-09-14T17:55:00.002+02:00

Igår hade jag glädjen att vara inbjuden till författarinnan och krigsreportern Johanne Hildebrandts bokrelease av sin skildring "Krigare-ett personligt reportage om de svenska soldaterna i Afghanistan".

Johanne fick den, jag skulle vilja säga, smått omöjliga möjligheten att från utbildning till hemkomst från sitt uppdrag följa den svenska Afghanistanstyrkan FS19. Vad jag menar med omöjlig är att det nog är en hel del armar som har vridits om för att en journalist kunnat följa verksamheten på det här nära sättet. En särskild eloge ska riktas till arméinspektör Berndt Grundevik.

Jag har haft förmånen att läsa boken i förväg eftersom jag och några till fick ett förhandsexemplar av Johanne i somras och jag kan säga att jag sträckläste den. Två gånger faktiskt. Den andra gången inför gårdagskvällen för att putsa upp minnet inför mötet med många av huvudpersonerna i boken.

Jag skulle vilja säga att boken är unik i sin skildring av hur förhållandena är för våra soldater och officerare i Afghanistan. Kamratskap och lojalitet, yrkesskicklighet och dedikation, ständig vaksamhet och livsfara blandas med sand, trötthet och långa stunder av rutin och tristess. Allt det här fullmligt slår emot en när man läser boken.

Johanne har lånat sin penna för att göra soldatens röst hörd efter att ha blivit upprörd över hur deras insats i Afganistan skildras i svensk media och dras i smutsen i debatten. Jag delar den upprördheten så till den milda grad att jag många gånger känt mig fysiskt illamående över okunnigheten i beskrivningarna av "hur det är" och överlägsenheten i "att soldaterna ändå inte gör någon skillnad, varför det är lika bra att ta dem hem".

Jag kan känna att jag i boken kanske saknar grundläggande förklaringar till varför Sverige deltar och fortsätter att engagera sig i den internationella insatsen i Afghanistan, rent politiskt, men jag köper det. Johannes beslut att på plats leva soldaternas liv och skildra sanningen är ett så oerhört viktigt bidrag till debatten att det inte kan värderas högt nog.

Det var en märklig känsla att träffa personerna i boken öga mot öga. Soldaterna Andy, Chris och Daniel. Torbjörn, Claes och Martin från OMLT. Och många, många fler. Jag fick ta del av många berättelser, spänningsfyllda, dråpliga men också en del frustrerade. Frustrerade över att ens erfarenheter inte riktigt tagits tillvara av ens ordinarie arbetsgivare. Eller av Försvarsmakten för den delen.

Ett känslofullt ögonblick var att träffa mamman till Kenneth Wallin, soldaten i FS19 som stupade i strid. Hon uttryckte oerhörd stolthet över sin son, berättade hur han älskade det han gjorde, att han kände att han gjorde skillnad. Och jag vet inte om jag hittade de rätta orden, men jag tackade henne för hennes son, sa hur stolt jag känner mig över Kenneths och hans kamraters insats, hur viktig den är och att vi gör allt för att backa upp dem.

Det är ju ändå jag som ytterst trycker på knappen för att skicka iväg dem på farliga uppdrag. Som varje gång ber en stilla bön om att få hem allihop välbehållna. Men som inte alltid blir bönhörd.

Johannes bok är tillägnad Kenneth. Jag vill verkligen rekommendera så många som möjligt att skaffa boken. Att läsa den. Och då kanske förstå lite bättre

Bilden är tagen från Forum bokförlags hemsida om Johanne och Krigare

90 år av kvinnlig rösträtt

2011-09-14T12:36:00.003+02:00

För exakt 90 år sedan fick Sveriges kvinnor möjlighet att för första gången utöva sin nyvunna rösträtt. Det är en historisk milstolpe som markerar en ny tid i svensk politisk historia. Innan dess ansågs politik vara ett manligt privilegium. Förändringsprocessen som omkullkastade denna ensidighet var inte smärtfri. Frågan debatterades i decennier, förhalades och sköts i sank ett antal gånger. In i det sista fanns ett antal envisa herrar som spjärnade emot, men när det ställdes på sin spets fanns det en bred politisk uppslutning bakom beslutet. De som varit skeptiska fler allt färre i takt med att kvinnor tog plats och krävde sin rätt.

Frihetsreformen som blev till verklighet i september 1921 har sedan följts av flera och 90 år efter att den kvinnliga rösträtten infördes är det Alliansen som bär fram själva kärnan i detta tankegods. Medan Socialdemokraterna i abstrakta ordalag talar om jämställdhet och ” höga ambitioner” utan att egentligen kunna precisera vad dessa vackra ord egentligen betyder har alliansen en annan grundsyn. Utgångspunkten är enkel.

Är ambitionen att verkligen stärka kvinnor makt över sina liv bör det ägnas mindre tid åt svävande teoretiska konstruktioner och mer tid åt handfasta politiska förslag som verkligen gör avtryck i vardagen. Här har Alliansen gjort skillnad. Några exempel:

• Jobbskatteavdraget är ett exempel på en sådan reform. Offentliganställda kvinnor, många med tunga arbetsförhållanden och små marginaler i hushållskassan, får nu väsentligt mer över i plånboken och förstärkt egenmakt.

• Valfrihetsreformerna inom välfärdsområdet innebär att allt fler kvinnor får en möjlighet att utforma sin egen vardag, kombinera familje- och yrkesliv och inte minst starta egna företag inom en allt mer efterfrågad sektor.

Dessa tillsammans med andra reformer stärker kvinnors position och följer – i grunden - samma tankegångar som utgjorde drivkrafterna bakom rösträttsreformen. Frihet och delaktighet föder självförtroende, ansvarskänsla och kreativitet.

Rösträttsreformen den där valdagen för 90 år sedan har burit frukt och spridit sig på område efter område. Ännu finns det mycket göra för att utveckla jämställdheten. Alliansens arbetslinje med egenförsörjning för både kvinnor och män som mål, är en viktig länk i det arbetet. Det håller ihop samhället. Att utveckla och förstärka den politiken är ambitionen som Socialdemokraterna glömde.

Annicka Engblom (M)
Riksdagsledamot Blekinge

Saila Quicklund (M)
Ordförande Moderatkvinnorna

Iréne Ahlstrand Mårlind (M)
Moderatkvinnorna Blekinge

Publicerat i Sydöstran 14/9 och BLT 16/9

Welcome to Sweden, Ambassador Mark Brzezinski

2011-09-07T21:53:00.003+02:00

Today, I received an e-mail, that President Obama has appointed a new US Ambassador to Sweden, Mr Mark Brzezinski. He succeeds Ambassador Matthew Barzun, who has been recalled to the States to manage President Obamas' re-election campaign.

I warmly welcome Mr Brzezinski to Sweden and look forward to our future cooperation. Here's some background information about Mr Brzezinski:

Mark Francis Brzezinski is currently a partner in the Washington, D.C. office of McGuireWoods, where he specializes in anti-corruption law. Prior to his current role, Mr. Brzezinski served as a Director on the National Security Council from 1999 to 2001, focusing on issues relating to the Balkans, Russia, Eurasia and Southeast Europe. From 1996 to 1999, he was an attorney at Hogan & Hartson. From 1991 to 1993, he worked in Poland as a Fulbright Scholar. Mr. Brzezinski is a member of the J. William Fulbright Foreign Scholarship Board and the Council on Foreign Relations. He holds a B.A. from Dartmouth College, a J.D. from the University of Virginia School of Law and a Doctorate from Oxford University.

Med skräckblandad förtjusning

2011-09-01T19:57:00.001+02:00

"Vad har du för kommentar till att du kanske blir en av huvudkaraktärerna i Expressenreportern Niklas Svenssons kommande bok?". Den frågan överföll BLT-journalisten Simone Hansen mig glatt med igår kväll när jag befann mig på ett hotell i Göteborg.

Jag hade ingen aning om vad hon pratade om, men efter lite förklaring visade det sig att Niklas har börjat skriva på en bok där en av karaktärerna ska vara en moderat riksdagsledamot från Blekinge. Han hade kört fast lite med vad karaktären skulle heta och då kastat ut frågan i sitt twitternätverk. Resultatet överraskade till och med honom själv, då han blev överröst med förslag.

Här tror jag Niklas är en spännande approach på spåren, nämligen att använda sina twitterkontakter i utformningen av boken. Jag är en ganska dålig twitteranvändare, men på Facebook prövar jag ofta åsikter och idéer för att få debatt och input i olika frågor. Twitterverktyget är snabbare och når bredare. Det ska bli spännande att se hur Niklas kommer att gå till väga.

Nu är det ju inte mig personligen den här karaktären kommer att handla om. Det handlar snarare om att låna mitt uppdrag som moderat riksdagsledamot. I alla fulla fall är jag jätteglad över att Niklas väljer sitt gamla hemlän Blekinge som ett av spelfälten i sitt skrivande.

Men det är lite med skräckblandad förtjusning som jag emotser resultatet. Eftersom karaktären, hur man än vänder och vrider på det hela, nog ofrånkomligen kommer att förknippas med mig, hoppas jag snarare på en actionkvinna än ett elakt spektakel. Men man vet aldrig med Niklas Svensson....

Lyssna på inslaget på SR Radio Blekinge

Äntligen, säger jag till den moderata partistyrelsen!

2011-08-26T11:22:00.002+02:00

Jag tillåter mig att utbrista i ett Fylkingst "Äntligen!" över den moderata partistyrelsens proposition till partistämman i höst om att partiet i framtiden inte ska delta i kyrkovalen.

Det är inte första gången frågan är uppe på en moderat partistämma, men då i form av motioner väckta av medlemmar och förbund runt om i landet. Det har till och med varit väldigt nära att vi som stött förslaget om att avstå deltagande i kyrkovalet fått majoritet. Sist var det bara några få röster som skiljde.

Jag vill samtidigt säga att jag har full respekt för alla de moderata medlemmar som engagerar sig kyrkligt. De grundvärderingar som vi inom partiet delar, såsom frihet, omsorg om varandra och respekt för varandras olikheter och lika rätt, är i grunden kristna sådana och värdefulla i det kyrkliga arbetet.

Men jag är av den övertygelsen att både Svenska Kyrkan och politiken vinner på att fatta beslut om sina egna angelägenheter. Därför är beskedet från moderata partistyrelsen både välkommet och efterlängtat.

Idag tänker vi på Vitryssland

2011-08-25T07:56:00.004+02:00

(Pucblicerat i Blekinge Läns tidning och Sydöstran 25 augusti 2011)
Fågelvägen är det lite drygt 80 mil mellan Karlskrona och Minsk. En kortare flygtur, ett längre stenkast, men en gigantisk resa i synen på demokrati och mänskliga rättigheter.

I dag, exakt 20 år efter att Vitryssland tog sina första stapplande steg som självständig nation, styrs landet fortfarande av diktatorn Aleksandr Lukasjenko. Det som kunde ha blivit en vändstation blev en ändstation. Frihetsbudskapet tilltalade aldrig riktigt makthavarna i Minsk.

Medan det vitryska folket törstar efter frihet agerar Europas sista diktator som alla despoter under press. Han slår ned och försöker lägga band på meningsmotståndare genom att frekvent använda sig av landets fängelsehålor.

Men allt fler i Vitryssland börjar tröttna. De vill vara fria. De vill slita sig loss. Och tiden talar emot diktatorn. Runt om i världen i dag sker manifestationer som hyllar de fria krafternas kamp för mänskliga rättigheter i Vitryssland. Att hålla det yttre och inre trycket uppe är absolut nödvändigt och kommer successivt att sätta diktatorn under allt hårdare press.

En förändring är nödvändig. Inte minst med tanke på den allt mer tilltagande våldsspiral vi såg innan, under och efter det välregisserade valet förra året. Lukasjenkos brott mot grundläggande mänskliga rättigheter, hans hårdhet mot dem som öppet ventilerar sina åsikter, hans brutala sätt att hantera politiker med regeringskritiska uppfattningar, är utan tvivel en skamfläck i vår tid – en svart punkt i Europa.

Vi glömmer aldrig bilderna på de mörbultade ungdomar som i samband med valet riskerade sina liv i sin strävan efter något annat, något bättre. Hur de blev bortforslade och nedslagna. Vi glömmer heller inte brutaliteten mot oppositionsledaren Vladimir Nekljaev som misshandlades när han ledde sina anhängare i en protest mot korruption och mygel.

Den typen av fientlig reaktion, direkt riktad mot en fredligt sinnad rörelse, är naturligtvis helt oacceptabel och ovärdig ett civiliserat samhälle. Den våldsbejakande strategin kommer aldrig hålla i längden. Det talande ordet, de skrivande källorna må vara tuktade idag, men det är bara en tidsfråga innan fasaden rämnar. Under ytan lever hoppet. Människor har inte gett upp.

Drömmen om ett fritt och demokratiskt Vitryssland lever kvar och det är något Lukasjenko aldrig kan sätta i bojor. Vi som följer händelseutvecklingen i Vitryssland och på olika sätt stödjer och uppmuntrar de som orkar fortsätta kommer aldrig heller att ge upp. De som vågar och vill gå emot Lukasjenkos kallhamrade lakejer ska känna vårt och omvärldens stöd. Veta att de inte går ensamma.

I dag tänker vi på Vitryssland. I dag stödjer vi deras kamp. Imorgon kommer något bättre.

Annicka Engblom (M)

Riksdagsledamot Blekinge

Christofer Fjellner (M)

Europaparlamentariker och ledamot i Europaparlamentets delegation till Vitryssland.

Läs mer om stödet för ett demokratiskt Viryssland: Jarl Hjalmarsson Stiftelsen

Konsumera och returnera

2011-08-14T15:49:00.002+02:00

Jag har sopsorterat ända sedan det var möjligt att göra det. Jag har en kompost som producerar en fantastisk matjord av mitt grönsaksavfall. Det är så effektivt att jag från kommunen bara behöver ha månadstömning av de brännbara fraktionerna. Som individ försöker jag göra så gott jag kan för att bidra till ett fungerande kretslopp. Eller gör jag egentligen det?

Rapporter påvisar att vi i Sverige idag i princip återvinner det mesta av våra sopor. Men mängden av sopor har ökat markant under senaste åren. Och jag tror vi märker det allihop varje gång vi tömmer det vi sorterat vid återvinningsstationerna. Har jag konsumerat att det här, tänker jag varje gång. Och det bara på en månad.

I de flesta matvaruaffärer är det mesta förpackat idag. Det är till och med så att det ibland inte går att hitta äpplen eller paprikor som inte ligger i kartonger eller är inplastade. Och inte nog med det. Inuti förpackningarna finns det fler förpackningar. Som i påsen med portionsbitar av kexchoklad, där de prydligt är inpackade i ytterligare en förpackning.

Förlåt Cloetta, om ni tar illa upp. Det är fenomenet jag vill åt. Chokladen är jättegod, men jag hade hellre kunnat köpa den i en större bit och inslaget i papper. Möjligheten att kunna göra val. Och jag är inte bättre än någon annan. Jag är oftast stressad när jag rusar genom matvaruaffären med inköpslistan i högsta hugg och det är inte så ofta som jag skulle vilja som jag gör aktiva val av produkter utifrån innehåll och förpackning. Men jag skulle vilja det. Och det ska vara lätt att göra det valet.

Och det finns ju en annan aspekt i det här med förpackningar, något som jag motionerat om till Riksdagen (Motion 2010/11:C253 En sammanhållen miljömärkning). Senast imorse var det ett inslag på morgon-TV som tog upp den norska fjordlaxens väg via Thailand innan den når svenska frysdiskar. Man behöver som konsument inte bara ställa sig frågande till varför laxen tar en sådan omväg, utan också på vilket sätt förpackningarna har producerats.

Alltför många av våra vardagliga produkter är förpackade i emballage tillverkade i miljöfarliga fabriker. Och hur ska man som konsument kunna påverka eller ens få reda på det? Miljövinsten med att köpa ett paket med kravmärkta flingor går ju helt förlorad om dessa är förpackade i t.ex Kina i en fabrik som eldas med kol. Jag vill som konsument kunna ta hänsyn även till det när jag gör mitt köp. Och det ska vara lätt att göra det valet. Tiden att handla, ni vet..

Återstart med ett slag för friheten

2011-08-13T11:04:00.001+02:00

Det har varit tyst från mig både på blogg och mejl. Helt med flit. Jag lovade min familj att koppla bort politiken denna sommar, eftersom det inte blev mer än en vecka tillsammans förra året - valåret. Jag misslyckades dock kapitalt med mitt löfte tills för tre veckor sedan, då mina barn lite ledset konstaterade att jag satt alldeles för mycket på kontoret iallafall. Det förändrade allt.

Tiden med barnen kommer aldrig igen, så jag stängde helt sonika av datorn och har inte börjat öppna den förrän nu. Jag har haft tre helt underbara veckor med tjejerna fyllt av bad, sol, utflykter och upplevelser. Eller stunder av enbart varande. Som att bestämma oss för att göra absolut ingenting under en en hel dag.

Men på måndag sparkar det igång igen och det ska bli roligt. Programmet i nästa vecka är fullt och det innehåller bland annat högtidlighållandet av Måndagsrörelsen på Norrmalmstorg på måndag. Min bortgångne och djupt saknade förebild inom politiken, förre kommunalrådet i Karlskrona, Sigurdh R Pettersson, var djupt involverad i stödet för de baltiska staterna i frigörandet från Sovjetunionen. På måndag kommer jag särskilt att tänka på honom och alla mina vänner på andra sidan Östersjön.

Sigurdhs, Gunnar Hökmarks och andras insats gjorde skillnad. De ska ha heder av detta och vi behöver ständig påminnelse om att demokrati och frihet kräver hårt, långsiktigt och idogt arbete. Som ett barn av kalla kriget och dotter till en ungrare som tog sig till Sverige just för att han inte ville bo i ett Sovjetockuperat land, är detta högst påtagligt än idag.

Jag försöker förklara för barnen hur det var i det delade Europa, hur vi blev genomsökta vid gränsen när vi skulle hälsa på släkten i Ungern, hur vi hade dubbla jeans på oss och gömda klockor och radioapparater som släktingarna kunde använda som bytesvara i ett land där bristen ändå inte var så stor som i andra forna öststater - men dock.

Men det är inte lätt för dem att förstå. De är milleniebarn. De vet bara av ett fritt Europa. Därför är det så viktigt att aldrig upphöra med berättandet. Med att berätta att det var förenat med livsfara om man ville besöka sin familj på andra sidan en gräns man aldrig medverkat till att sätta upp. Att berätta om hur vi under värnplikten 1991 låg i beredskap ombord för att ta emot stora flyktingströmmar när Sovjet inte ville släppa taget om Baltikum. Vad det innebär att inte vara fri.

Det ansvaret har vi alla. Alla dagar. Även om vi stannar upp vissa speciella för att tänka efter lite extra. Som idag. Som imorgon.

Vi sörjer alla med Norge

2011-07-23T10:06:00.001+02:00

Bestörtningen över gårdagens bombdåd i Oslo och massakern på alla ungdomar på lägret på Utöya har idag gått över i djup sorg och bedrövelse. Varför, varför? Jag hoppas att hela Norge känner stödet och solidariteteten från det svenska folket. Man önskar att man kunde göra mer.

Det var många tankar och teorier som genomfor mig igår vartefter nyhetsrapporteringen rullade in med information. 10-årsminnet av 9-11 närmar sig och Norge, liksom Sverige, är involverade i krigsförhindrande insatser i länder där extrema grupperingar verkar och utverkar terror mot den inhemska befolkningen. Jag var dock från början skeptisk till beskedet om den al-Qaida grupp som tog på sig ansvaret för bombdådet i Oslo. Det kändes lite Monthy Python över det hela.

Men när rapporten kom att den som gick bärsärkagång bland ungdomarna på Utöya var av nordiskt utseende började jag förstås fundera över den andra änden av åsiktsskalan. Där finns högerextrema och välorganiserade rörelser både i Norge och Sverige med förgreningar hos varandra. De har under det senaste decenniet verkat alltmer i det fördolda, vilket gör det svårt att kontrollera deras utbredning och maktförgreningar.

Vi vet i skrivande stund fortfarande för lite, annat än att det verkar vara ett vansinnesdåd utfört av en ensam person. Om han i sin tur verkade på uppdrag av andra eller på egen hand får polisförhören utvisa. Vi vet heller inte om dåden i Oslo och Utöya har utförts av en och samma person, även om det mesta verkar tyda på det.

Mitt hjärta och mina tankar är idag hos Norge.

Tiden har sprungit ifrån Peter Hultqvist (S)

2011-07-15T12:29:00.002+02:00

I dagens SVD skriver försvarsutskottets nye ordförande, Peter Hultqvist (S), om behovet av att svensk försvarsindustri får stöd på hemmaplan för att kunna överleva.

Hultqvist inleder med att "En egen försvarsindustri är en grundläggande del av vårt säkerhetspolitiska val att vara alliansfria". Okej, Peter och jag må ha olika uppfattning ifall Sverige ska ingå i en militärallians eller inte, men argument av denna art hör hemma i det kalla kriget.

Att Sverige i förhållande till sin storlek som nation har en sådan betydande försvarsindustri har ju sin historiska förklaring i upprätthållandet av neutralitetspolitiken och av att vara granne till Ryssland. Sverige skulle vara oberoende andra länder vad det gällde försvarsmaterielförsörjning och vi skulle vara tillräckligt avskräckande att till och med en stormakt inte skulle anse det värt att invadera oss. Svenska staten var försvarsindustrins största ägare och enda kund, systemet var i det närmaste planekonomiskt, men tjänade som sagt sin tids försvarsstrategi väl.

Förhållandena är annorlunda idag. Svensk försvarsindustri är för det första inte längre så svensk som Hultqvist vill påskina. Största delen av den traditionella försvarsindustrin ingår sedan länge i större koncerner som tyska Thyssen Krupp eller brittiska BAE Systems.

För det andra är svensk försvarsindustri inte längre beroende av Försvarsmaktens beställningar för sin överlevnad. 50-80 % av företagens produktion går på export, vilken är underkastad en väl fungerande och strikt kontroll. Försvarssektorn växer dessutom i allt högre grad inom säkerhetsmarknaden, dvs. inom ledningssystem, kommunikation och övervakning.

För det tredje är svensk säkerhets- och försvarspolitik inte enbart en svensk angelägenhet och har så egentligen aldrig varit, om vi ska vara ärliga. Försvarssamarbeten med andra nationer har pågått ända sedan andra världskriget. Sedan mitten av 90-talet ingår vi i allt högre grad i internationella militärinsatser och sedan undertecknandet av Lissabonfördraget 2009 och med den solidaritetsförklaringen är vi inte längre neutrala. Även officiellt. Parametern interoperabilitet är idag högst avgörande för dimensioneringen av den svenska försvaret.

Jag är väldigt stolt över svensk försvarsindustri. Det är till stor del tack vare den som Sverige idag är en högteknologisk industrination med spjutspetskompetens inom viktiga civila områden. Självklart är svensk försvarsindustri en viktig komponent i svensk säkerhetspolitik, men inte ur synvinkeln att vara bastionbyggare mot omvärlden, som Hultqvist anför i sin insändare, utan tvärtom. Snarare som brobyggare inom internationella samarbeten, forskning, utveckling och export.

Ur det gamla systemets försvarsproduktion har det tillverkats produkter av hög kvalitet som idag är storsäljare på den internationella marknaden, t.ex Stridsbåt 90, Bofors 57mm, Stridsfordon 90, radarsystemen Giraff och Arthur, ledningssystem mm. Utvecklingen inom försvarsindustrin har även gett spin-off effekt på den civila marknaden.

Men för mig som försvarspolitiker är det självklart Försvarsmaktens operativa behov som ska styra utveckling och anskaffning av försvarsmateriel. Sjömannens, soldatens och officerens behov av fungerande fartyg, stridsfordon, kommunikation, vapen, uniformer, radarer osv. av rätt kvalitet levererat i rätt tid ska vara ledstjärnan i materielbeställningsarbetet. Idag är det inte alltid att materielbehovet och dessa kriterier uppfylls av försvarsindustri förlagd i Sverige.

Vi har i Sverige utvecklat unika förmågor kopplat till hur vårt land är beskaffat. Som exempel kan nämnas vår unika ubåts- och ubåtsjaktförmåga, minröjningsförmåga och förmåga till luftstrid. Eftersom vi idag inte kan eller har behov av att upprätthålla hela bredden av vår försvarsindustriella utvecklingsförmåga, är en nischning ofrånkomlig. Bevarandet av förmågor som ovanstående är av nationellt säkerhetsintresse och som också vägs in i de materielsatsningar regeringen gör tillsammans med Försvarsmakten.

Liksom sin företrädare från förra mandatperioden, Anders Karlsson (S), pratar Peter Hultqvist mycket om arbetstillfällen inom svensk försvarsindustri. Mer än om själva försvarsförmågan. Det är klart, det finns många fackföreningar på dessa arbetsplatser att värna om, men jag undrar vad de anställda på Kockums, Hägglunds, SAAB och andra försvarsindustrier tycker om inställningen att de skulle behöva hållas under armarna av staten för att få något sålt av vad de tillverkar. Jag vet att de är mycket stolta över sin yrkesskicklighet och också högst medvetna om att deras produkter står sig väl i den internationella konkurrensen.

Det är egentligen ganska förvånande att jag ska behöva göra ett blogginlägg med så många klargöranden på en insändare av försvarsutskottets ordförande, som rimligtvis bör vara välinformerad om dagens faktiska förhållanden gällande försvarsindustrin. Men jag tolkar Hultqvists insändare på samma sätt som andra uttalanden av försvarspolitiker inom socialdemokratin. Som ett uttryck för en politik som önskar sig tillbaka till kalla kriget. Till ett slutet Sverige med ett kostsamt värnpliktssystem och en planekonomiskt styrd försvarsindustri. Tiden har sprungit ifrån Peter Hultqvist. Och väl är ju det.

Insändaren i SVD har kommenterats av Wisemans Wisdom

Sänkt restaurangmoms ger fler jobb

2011-07-13T21:55:00.004+02:00

(Publicerat i BLT och Sydöstran måndag 11 juli 2011)

Alliansen lovade i valet 2010 att sänka momsen för restauranger och cateringföretag. Om allt går som planerat genomförs detta vid årsskiftet.

Vi räknar med att skattesänkningen kommer att ge ett uppsving för näringen genom att sänkta priser gör att fler väljer att gå ut för att äta och ha trevligt. Vi tror också på att restaurangerna genom sänkta kostnader har större möjligheter att kunna erbjuda sina gäster mer av närodlade och miljövänliga produkter.

Men kanske viktigast, förutom alla andra trevliga aspekter med sänkt restaurangmoms, är att det även beräknas ge fler jobb. Närmare bestämt på sikt cirka 6 000 i landet, vilket omräknat på Blekinge, motsvarar ungefär 150 nya arbetstillfällen.

Det finns mycket som talar för att dessa jobb till stor del kommer att gå till ungdomar, vilket naturligtvis är extra välkommet. Det är många som har tagit det första steget in i yrkeslivet via restaurangdörrarna.

Det vore fint om vi kunde få ett brett stöd över partigränserna när frågan ska avgöras i riksdagen i höst. Ungdomsarbetslösheten bekymrar oss alla.

Socialdemokraterna håller tyvärr fortfarande fast vid sitt förslag att göra det dyrare att anställa ungdomar genom att fördubbla arbetsgivaravgiften. Vi tror att det är bättre att gå motsatt väg. Vi tror på lättnader i stället för högre skatter och avgifter.

En omsvängning av Socialdemokraterna vore välkommet. Det vore dagens rätt.

Annicka Engblom (M)

Riksdagsledamot Blekinge

Magnus Larsson (C)

Distriktsordförande Blekinge

(Bilden är tagen från Restaurang- och livsmedelsprogrammet, John Bauer Gymnasiet i Jönköping)

Annicka i Almedalen 2011

2011-07-01T13:29:00.001+02:00

Under Almedalsveckan detta år kommer jag att rapportera från de seminarier jag både själv deltar i och lyssnar till. Det gör jag på en ny blogg:

Annicka i Almedalen 2011

Bloggen kommer självklart också att innehålla mycket bilder och berättelser om spännande möten. Det är ju det som är själva själen i Almedalsarrangemanget - nätverkandet.

Blåsmusik på toppnivå i Karlskrona

2011-06-29T13:54:00.003+02:00

Under veckan genomförs masterutbildningen för blåsinstrument, Blekinge International Brass Academy, BIBA, i Karlskrona. Det är en högskoleutbildning på masternivå och samlar hundratalet lärare och elever från hela världen.
Det som från början var en utbildning för femton trumpetare på initiativ av Marcus Petterson och Andreas Hanson, har nitton år senare utvecklats till en av de mest ansedda utbildningarna för blåsmusiker i världen.

Jag tog tillfället iakt att kika in på verksamheten under förmiddagen och lyssna på musikundervisningen. Mina ciceroner var de båda grundarna, Andreas och Marcus. Det är alltid lika fascinerande att höra riktigt duktiga pedagoger locka fram det bästa hos sina elever och med musik blir det väldigt påtagligt. Och det är inte vilka musikpedagoger som helst som lockats hit av kvalitén på arrangemanget.

Som till exempel Ian Bousfield här ovan i bild. Normalt solotrombonist i Wiener Philharmoniker och ett världsnamn i i sitt gebit. Hans elever var mitt upp i ett "Ave Maria" när jag smög in genom dörren och det lät bra redan då. Men efter en lång utläggning av Ian om gestaltning av stycket utifrån musikernas egna identitet och nationalitet hände något. När masterseleverna nästa gång lyfte trombonerna reste sig håren på mina armar. Där var djup, där var sällsamhet, där var melankoli.

Eller Chris Martin, förstetrumpetare i Chicago Symphony Orchestra, som var mitt uppe i en lektion med en elev från Finland. Hon spelade helt tekniskt korrekt, men lite själlöst i början. Förmodligen ganska nervös, men Chris mjuka framtoning och råd fick henne att slappna av och hennes begåvning att komma till sin rätt.

Där är dock inte bara undervisning för blåsmusiker, utan också för slagverkareoch jag måste nämna Wieland Welzel, slagverkare i Berliner Philharmoniker, som med stort tålamod fick denne mycket nervöse unge finländske eleven att slappna av i handlederna och få fram ett mjukare ljud ur pukorna och mer flyt i spelet.

Och allt det här händer i lilla Karlskrona. Kanske därför det inte skrivs så mycket om arrangemanget annat än i lokalpressen. Denna viktiga grogrund för framtida blåsmusiker, som bland annat ska besätta symfoniorkestrar och musikpedagogtjänster i framtiden, förtjänar betydligt mer uppmärksamhet än så. Att lära sig ett blåsinstrument är krävande. Det tar tid och tålamod. Varje god förebild är därför jätteviktig för återväxten inom blåsmusiken. Missa inte tillfället att lyssna till konserterna som eleverna bjuder på om kvällarna.

Läs mer om Blekinge International Brass Academy

Glad midsommar tillönskar jag alla!!

2011-06-24T09:46:00.000+02:00

En riktigt härlig midsommar tillönskas mina läsare!

Om sjukförsäkringen

2011-06-23T14:07:00.000+02:00

Svar till Haglö, Jeppsson och Svensson, BLT den 18 juni 2011. Vi ska aldrig glömma att Sverige före regeringsskiftet 2006 hade bland den högsta sjukfrånvaron i världen. Med Alliansens reformer har sjukskrivningarna halverats och förtidspensionerna gått från en av Europas högsta nivåer till en av de lägre. I våra möten med människor, som med den tidigare S-politiken enbart var hänvisade till förtidspension, tar vi nu del av hoppfulla människors berättelser om rehabilitering och hjälp med att komma tillbaka till arbetslivet.

Samtidigt ska vi självklart vara ödmjuka i insikten att allt inte blev bra i den nya sjukförsäkringen och vi har därför föreslagit ett antal förändringar. I dessa ingår bland annat:

• Ny ersättningsform för dem som saknar sjukpenninggrundande inkomst.

• Särskilt bostadsstöd för dem med lägst ersättning.

• Förbättrade insatser från Arbetsförmedlingen.

• Ökat utrymme för individuella bedömningar för dem som når den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen.

Alliansens förslag är under remissbehandling bland ett stort antal berörda myndigheter och målet är att få förbättringarna på plats den 1 januari 2012. Mot det står ett hastigt framtaget förslag från oppositionen i riksdagens socialförsäkringsutskott. Eller rättare sagt i praktiken ett SD-förslag som S, V och MP stödjer. Ett förslag som innehåller fler frågetecken än svar och som oppositionen inte var beredda att ge en tillräcklig beredning. Endast ett par myndigheter gavs möjlighet att svara genom en snabbremiss.

Först föreslås ersättning för dem som inte tjänat ihop någon sjukpenninggrundad inkomst. Det har redan presenterats av regeringen. Formuleringarna i oppositionens förslag är dessutom så luddigt formulerade att de två myndigheter som fått möjlighet att yttra sig, Försäkringskassan och Inspektionen för socialförsäkringen (ISF), har dömt ut dem som otydliga, omöjliga att bedöma kostnadsmässigt och oklart om de verkligen omfattar alla dem som skulle behöva ersättningen.

Det andra förslaget är om möjligt ännu luddigare. Där föreslås att formuleringen om att arbetsförmågan ska prövas mot den ”reguljära arbetsmarknaden” ska ersättas med ”normalt förekommande arbete”. Särskilt ISF bedömer denna omformulering vara problematisk.

Under partiledardebatten i förra veckan bedyrade S-ledaren Håkan Juholt att Socialdemokratin aldrig skulle göra upp med SD i syfte att vinna majoritet i Riksdagen. Det löftet höll i två dagar. Då anpassade nämligen S i riksdagens socialförsäkringsutskott sitt förslag till SD:s och därmed var sveket ett faktum.

Om det här vill självklart inte länets S-ledamöter tala. I stället vänder de sig i sin cirkulärartikel till C och KD med begäran om att bekänna färg i sjukförsäkringsfrågan. Ursäkta, men den färg vi ska prata om är skammens rodnad, vilken är den som bör färga S-trions kinder efter uppgörelsen med SD om ett förslag som inte har något med omsorgen om de sjukförsäkrade att göra.

På det sluttande plan, som det tidigare statsbärande S-partiet befinner sig, visar deras agerande i frågan om sjukförsäkringen på den fullkomliga oansvarighet man iklätt sig. I valet mellan att medverka till att skapa ett ordentligt trygghetssystem för de sjukförsäkrade eller att knäppa regeringen på näsan väljer man tveklöst det senare. De verkar inte bry sig om människorna det berör. I stället ägnar man sig åt hårklyverier.

Riksdagen har idag (onsdag) att ta ställning till ett förslag som inte är ordentligt berett, inte fått beräknas kostnadsmässigt och som få vet den egentliga innebörden av. Detta är inte bara parodi på politik, utan ett stort hån mot alla de människor som omfattas av en väldigt viktig reform och som utgör en väldigt skör grupp. Något vi innerligt beklagar.

Magnus Larsson (C)

Distriktsordförande

IngaLill Siggelsten Blum (KD)

Distriktsordförande

Johan Sandberg (FP)

Länsordförande

Annicka Engblom (M)

Förbundsordförande

Fortsatt och breddad insats i Libyen

2011-06-08T13:06:00.001+02:00

Idag kom regeringen överens med Socialdemokraterna och Miljöpartiet om förlängd insats i Libyen. Jag pratade för en stund sedan med FL01 gänget nere på Sicilien och de är självklart glada över beslutet om förlängning, eftersom de vet hur efterfrågad vår förmåga är, men allra mest över det breddade mandatet vad det gäller spaningsinsatser.

Hittills har nämligen spaningsuppdraget varit begränsat till upprätthållandet av flygförbudszonen, vilket innebär att man bara fått rapportera om Gaddafistyrkornas flyg- och helikopterrörelser. Upptäckter av Stalinorglar och stridsvagnar som skjuter mot sin egen befolkning har alltså inte kunnat inrapporteras av de svenska flygplanen, vilket givetvis har varit oerhört frustrerande för personalen.

Insatsen utökas också med en bordningsstyrka, vilket gläder mig alldeles särskilt. Jag har ända sedan jag mötte detta specialförband nere i Adenviken under ME02 försökt att pusha för en större satsning på detta marina multi-tool, då de kan verka både i luftrummet på och under ytan med uppgifter som bevakning, skydd och eskortering av fartyg, bordning och ammunitions- och minröjning. Förmågan är en bristvara i den marina världen. Skiver mer om detta senare.

Rekryteringen till Försvarsmakten har fått en mycket god start

2011-06-07T10:17:00.000+02:00

Sammanlagt har Försvarsmakten haft tio sökande per plats till den frivilliga militära grundutbildningen (GMU), som nu ersatt den med åren starkt urholkade värnpliktsutbildningen.

Försvarsmakten har hittills fått 22 000 ansökningar till 2 400 platser på den frivilliga militära grundutbildningen.

Tester och prov från de första antagningsprövningarna till den nya grundläggande militära utbildningen visar att rekryternas resultat är bättre nu, än under de senaste årens omgångar av mönstring för värnpliktstjänstgöring. Soldaternas kvalitet tenderar därmed att kunna öka.

Efter genomförd grundutbildning kommer soldaterna att kunna söka anställning i Försvarsmakten, på hel- eller deltid. De är därtill rekryterbara för Hemvärnet och de nationella skyddsstyrkorna.

Ökningen av antalet soldater i Försvarsmakten har under 2011 varit mycket stor. Under 2011 kommer Försvarsmakten att ha cirka 3 800 heltidsanställda soldater och cirka 2 450 soldater med de interimskontrakt som föregår deltidsanställning, det vill säga sammantaget cirka 6 250 soldater enligt det nya systemet.

Under året kan ytterligare tillväxt av soldater med interimskontrakt för deltidsanställning komma att ske. Insatsorganisationen är hela tiden fullt uppfylld med soldater. De krigsplacerade värnpliktiga ersätts stegvis med anställda soldater, som rekryterats på frivillig grund.

När den nya insatsorganisationen är klar planeras det att finnas 6 900 heltidsanställda soldater och 9 200 deltidsanställda soldater, alltså totalt 16 000 soldater med anställningskontrakt. Därtill kommer officerare och specialistofficerare.

Totalt kommer 28 000 officerare och soldater att finnas i de nya anställda förbanden.

Fler rekryteringar av anställda soldater än vad Försvarsmakten hade räknat med har i år kunnat göras av tidigare värnpliktsutbildade personer, vilket påverkar behovet av antal platser i höstens utbildningsomgång.

Försvarsmakten har redan nu i princip nått rekryteringsmålen för 2011.

Under 2012 bedöms Försvarsmakten dock ha drygt 3 000 utbildningsplatser öppna, främst inriktade mot anställningar för att täcka vakanser, deltidsanställning, hemvärn och specialistofficerare.

Försvarsmakten är på väg att bli landets största ungdomsarbetsgivare. Intresset har hittills varit stort, vilket borgar för god kvalitet på landets framtida soldater.

Sten Tolgfors (M)
försvarsminister

Annicka Engblom (M)
riksdagsledamot i försvarsutskottet

Publicerat 7 juni i Blekinge Läns tidning

Lördagsintervjun i Sydöstran 4 juni

2011-06-06T12:22:00.008+02:00

Annicka Engblom hamnade i politiken av en slump, nu är hon riksdagsledamot för moderaterna med försvarsfrågor som specialområde.

"Politik är som vilket äktenskap som helst - fullt med sköna kompromisser"

RÖDEBY
Kanske förvillas man att tro att personer som arbetar inom politiken är trista och grå. I så fall utgör den moderata riksdagsledamoten Annicka Engblom ett lysande undantag.
Annicka sprudlar av glädje och entusiasm, och det där med politik, det handlar mycket om en slump för hennes del.

– Jag kom faktiskt in i politiken relativt sent, hade faktiskt fyllt 30 år, berättar Annicka Engblom. Men jag kände mig missnöjd över hur saker och ting sköttes i samhället och ville se hur det fungerade inifrån.

– Så jag tänkte, jag stödjer moderaterna, deras politik verkar ligga i linje med mina egna åsikter, fortsätter hon. En dag fick jag en förfrågan om jag ville stå med på kommunlistan för moderaterna inför valet.

Kom igång omedelbart
Annicka Engblom är av naturen en nyfiken och intresserad person och tackade naturligtvis ja, på frågan. Hon kom att få en minst sagt flygande start. Efter att hamnat på fjärde plats på listan, blev hon moderat gruppledare i Barn- och ungdomsnämnden när valet var klart.

Med villa i Rödeby, man och två barn och riksdagsledamot för moderaterna. Hur hinner du med?

– Jag är en obotlig tidsoptimist, att säga nej och begränsa mig är något jag arbetar med fortfarande. Politik är ju så roligt. Man kan säga att politik är som vilket äktenskap som helst – fullt med sköna kompromisser.

– Men samtidigt är det så att min familj har alltid ”vetorätt”, fortsätter Annicka. De säger till mig när det är dags för mig att stämma av i agendan, så även de få sin tid.

År 2007 fick Annicka Engblom en riktig tankeställare.

– Jag var väldigt nära att ”gå in i väggen”, säger hon. Men på något sätt är jag väldigt glad att det hände. Det kanske låter väldigt märkligt, men jag fick klart för mig att inte ens Annicka Engblom är en stålkvinna.

– Jag tänker mycket mer på att försöka ta det lugnt. Min make Olof är en utmärkt värdemätare på när det är dags för mig att dra ner på jobbet.

Flera fritidsintressen

När Annicka Engblom (är ledig: min anm) handlar det mycket om tre saker, fotboll, fiske och att bygga. Det är alltid nya byggprojekt på gång.
Fotbollsintresset har hon med sig sedan barnsben och numera spelar båda hennes flickor, Ellen och Malin, i Rödeby AIF.
Annicka har för övrigt också spelat fotboll, då i BK 30 i Västerås. När vi ändå talar fotboll kommer hon på sin pappa och släkten.

– Pappa kom från Ungern, ett land han lämnade år 1947, berättar Annicka. Kommunisterna började i allt högre grad blanda sig i Ungerns politik, så pappa flyttade till Sverige.

Vid det ungerska valet 1945 fick småbrukarpartiet 57 procent av rösterna, men den verkliga makten låg i kommunisternas händer, vilka hade den sovjetiska ockupationsmaktens stöd. Moskvatrogne kommunisten Mátyás Rákosi blev vicepremiärminister, men snart utrensade och utmanövrerade han de andra politikerna.
Efter valet 1947 ändrades konstitutionen så att landet blev en folkrepublik. Kommunistpartiet styrde sedan Ungern fram till 1989. År 1948 förstatligades alla företag och kommunisterna hade full kontroll över landet.

Spelade med Puskas

– Däremot stannade bland annat min farbror kvar, fortsätter hon. Han spelade fotboll i Ungerska landslaget 1956. Det landslag där bland annat Ferenc Puskás spelade.

Puskás var en av sin tids allra största målmaskiner och gjorde 84 mål på 85 landskamper, ett målrekord som fortfarande är oöverträffat i Europa. Inte undra på att denne korte (172 centimeter) anfallare gick under smeknamnet ”Den galopperande majoren”.

Vid sidan av fotboll, gillar du att fiska och bygga. Vad bygger du då?

– Jag tycker det är jättekul att bygga, i varje fall att dra igång olika projekt. Har grandiosa planer på vad som ska byggas, men har för lite tid. Sätter igång saker, men sedan ...

– Just nu har jag byggt en kaninbur, den blev jättestor, tillägger Annicka med ett skratt. Annars är jag rätt händig och praktisk, jag sysslar med allt från matlagning till att hantera hammare och spik.

När hon lägger undan hammare och dykert, blir det gärna en tur ut på vattnet för att fiska. Annicka

Engblom växte upp i Västerås, vid Mälaren. Det blev många fisketurer tillsammans med pappa, något hon minns med värme.

– Vi åkte ut på Mälaren och hade med oss smörgåsar och té. Vi behövde inte prata så mycket, det var väldigt fina stunder som jag minns med stor glädje.

– Glädjande nog gillar även mina egna flickor att fiska, så det blir en del abborrar när vi är ute med våra metspön. Skulle det någon gång bli en gädda, ska den tillagas på grillen, insvept i folie med dill, smör och salt.

I inledningen av intervjun berättade du att du hamnade i politiken mer eller mindre av en slump. Var det samma sak när det handlar om ditt intresse kring försvarsfrågor?

– Ja, faktiskt är det så. Man kan säga att det var ännu ett av detta livets bananskal som jag halkade in på.

– År 1987 fick jag i postlådan information från marinens lottakår. Mamma var bilkårist och pappa hemvärnsman, jag tyckte det skulle vara kul att prova på jag också. Så under sommaren gick jag min utbildning i lottakåren.

Tre år senare, Annicka Engblom var då 23 år, stod hon inför ett vägskäl i livet – i varje fall yrkesmässigt.

Dykinstruktör

Hon arbetade vid tillfället som lärarvikarie, hon hade dessförinnan provat på att vara dykinstruktör i Dominikanska republiken – nu blev valet ett helt annat.

– Jag valde att göra värnplikten, genomgick officersskolan och hamnade sedermera på Försvarets Radioanstalt (FRA). Där blev jag faktiskt kvar i tio år, innan jag vid 30 års ålder hamnade i politiken.

Sedan 2006 är Annicka Engblom tjänstledig från sitt arbete vid Blekinge tekniska högskola.

Hur ser framtiden ut?

– Jag tar fyra år i taget, men om jag får förtroende så kommer jag att vara kvar som riksdagsledamot även under nästa valperiod. Politik är ju så himla roligt.

Pressmeddelande: Riksdagsledamot Annicka Engblom (M) gör återbesök på flygbasen Pápa i Ungern 1-3 juni

2011-06-01T11:58:00.001+02:00

Under de kommande tre dagarna besöker Annicka Engblom flygbasen Pápa i Ungern tillsammans med den svenska Nato-delegationen. Heavy Airlift Wing ,HAW, är ett multinationellt förband, där Sverige sedan 2008 samarbetar med elva andra nationer om transportflygplan av typen Boeing C-17 Globemaster. För Annicka Engblom del är detta hennes andra besök på förbandet.

- När jag förra gången besökte förbandet 2009 var det under uppbyggnad och transportflygplanen precis i färd med att levereras, berättar Annicka Engblom. Jag imponerades stort av hur väl samarbetet fungerade och av hur snabbt verksamheten kom igång efter beslut, fortsätter hon.

Sverige ingår som näst största nation i samarbetet och åtagandet sträcker sig över trettio år. Transportflygplanen är en nationell resurs och används inte bara för militära transporter utan också för humanitära insatser, bland annat under jordbävningskatastrofen i Haiti 2010. De cirka 20 svenskar som arbetar på basen gör det under två till fyra år.
- Den svenska personalen, av vilka några normalt arbetar på F17 i Ronneby, bor i Ungern med sina familjer. De har fått överkomma många utmaningar och det är viktigt att ta tillvara deras erfarenheter, säger Annicka Engblom vidare. Jag ser fram emot att träffa dem igen och få ta del av hur verksamheten ser ut och fungerar idag, avslutar hon.

För mer information:

Annicka Engblom (M)
Riksdagsledamot
0702 - 67 00 01

Anders Olsson
Politisk sekreterare
0736 - 48 14 58

Hedra och stöd veteranerna

2011-05-29T09:38:00.005+02:00

Idag söndag hedras de personer som deltar eller har deltagit i internationella militära fredsinsatser vid en statsceremoni på Djurgården i Stockholm. Samtidigt högtidlighålls minnet av de som stupat och omkommit.

Sverige har deltagit i internationella insatser sedan 1948, men det var först i samband med Alliansregeringens inriktningsproposition för försvaret som en sammanhållen och genomarbetad veteranpolitik kom på plats. Veteranverksamheten består av olika delar, av vilka en del fortfarande är under uppbyggnad.

En del är Försvarsmaktens inrättande av en ny veteransoldatenhet, som tillsammans med olika offentliga myndigheter och frivilligorganisationer, t.ex. Fredbaskrarna och anhörigföreningar, bildar ett naturligt forum för veteraner och deras anhöriga.

En annan del är skrotandet av tidsbegränsningen av stödet till veteraner. Ansvar för stödåtgärder för veteraner kan inte och ska inte definieras utifrån snäva tidsgränser. De ska vara individuella och finnas till hands så länge det behövs och är motiverat. Tyvärr lyckades vi inte få en bred parlamentarisk uppslutning för förbättringarna, då Socialdemokraterna röstade nej till förslaget. Jag beklagar detta.

Just stödet med den personliga kontakten är naturligtvis oerhört viktig i sammanhanget.

För många är känslomässiga traumat den värsta fienden. Att veta vad som ska göras och lösa ett uppdrag är en sak. Att möta sömnlösa nätter, ångest och traumatiska minnen är en helt annan. Där ute på fältet vet du hur du löser din uppgift. Vad du skall göra i utsatt lägen. Väl hemma famlar många i mörkret. Slåss mot en osynlig fiende och söker efter stöd.

I det läget har vi som är ytterst ansvariga en skyldighet att ställa upp och se till att verktyg finns på plats, vassa nog att garantera att veteranerna efter fullgjord tjänst blir väl omhändertagna. Att de inte efter fullgjort uppdrag möts av byråkrati eller i värsta fall förbiseende. De är våra spjutspetsar som sätter sina liv på spel för värden som alla delar, men som bara ett fåtal riskerar sina liv för att skydda. Soldaten, sjömannen, officeraren och deras anhöriga ska aldrig behöva känna brist stödet hemifrån i utsatta lägen. De förtjänar all uppmärksamhet de kan få.

Det finns inte ord nog som kan fånga all den tacksamhet jag tror att vi alla känner över dessa soldater, sjömän och officerare. De har satt sina liv på spel för att skydda oss. Skydda vårt sätt att leva. Skydda öppenheten och friheten. Det är stort. Högtidlighållandet på Djurgården är deras dag. För hjältarna som kom hem och för dem som aldrig gjorde det.

Vad vill (S) med Libyen?

2011-05-20T09:32:00.003+02:00

Det är sannerligen inte lätt att hänga med i svängarna när Socialdemokraterna kommunicerar försvars- och säkerhetspolitik. I Sydöstran i måndags kunde vi läsa om hur Urban Ahlin och Peter Hultqvist, båda (S), inte ansåg det vara aktuellt med en förlängning av den svenska insatsen i Libyen.

Två dagar senare möts vi av ett motsatt budskap på DN-debatt. Nu är det plötsligt nödvändigt att Sverige är med och bidrar, även militärt, dock i en annan roll än vad som är fallet i dag.

Socialdemokraternas helomvändning i sin syn på Sveriges insats i Libyen är välkommen. Insikter är bra även om de kommer sent och uppträder i olika skepnader. Samtidigt reser den nya positionen - som nedprioriterar Sveriges roll i att upprätthålla den viktiga flygförbudszonen - en hel del frågetecken.

Det grundläggande problemet med (S) olika ställningstagande är att de tycks vara baserade på vad Socialdemokraterna vill för stunden och inte på vad som långsiktigt efterfrågas på plats. Självklart ska det vara verkligheten som styr. Säkerhetssituationen för den libyska civilbefolkningen är allt annat än stabil.

När FN begär hjälp ska detta vara utgångspunkten. Därefter ställer Sverige upp och löser uppgifterna efter bästa förmåga. Det finns naturligtvis ingen moralisk avvägning i om Sverige bidrar med Gripenflygplan eller korvetter. Kärnan är istället att vi fyller de behov som finns. Det är det som avgör. Inget annat.

Vid ett möte i förra veckan med försvarsattachéer från bland annat USA, Frankrike och Storbritannien var den gemensamma meningen att Sveriges bidrag med Gripenplanen och den spaningsförmåga som Gripens världsledande spaningskapsel besitter, förser den Nato-ledda koalitionen med ovärderlig information att bestrida flygförbudszonen. Attachéerna var högst bekymrade över den svenska oppositionens ståndpunkt då att inte ens diskutera en förlängning av insatsen, eftersom Gaddafi fortfarande har förmåga kvar när det gäller stridsflygplan och helikoptrar.

Gripenplanens bidrag i Libyen är i högsta grad efterfrågad, uppskattad och framgångsrik. Frågan om vilka insatser som behövs avgörs dock av Nato-koalitionens ledning och inte av den svenska socialdemokratin. Hittills har det inte kommit några signaler om att det skulle finnas ett behov av att Sverige bidrar med något annat än vad vi gör idag. Tiden hastar och i kläm sitter den libyska civilbefolkningen.

Annicka Engblom (M)
Riksdagsledamot Blekinge
Ledamot Försvarsutskottet

Cecilia Widegren (M)
Riksdagsledamot Skaraborg
Vice ordförande Försvarsutskottet

(Publicerat i Sydöstran 19 maj 2011)

Ungdomsbrottslighet måste kvävas i sin linda

2011-05-18T17:36:00.003+02:00

Ungdomsbrottslighet liksom all annan brottslighet beskär människors frihet. Inte bara för dem som drabbas utan även för förövarna själva. Varje rättsstat måste stå upp mot varje kriminell handling. Alliansen lanserar därför nu en rad åtgärder med syfte att slå undan benen för ungdomsbrottsligheten.

Att som ungdom begå ett brott behöver inte vara starten för ett kriminellt liv, men för en liten grupp ungdomar är det där det börjar. Därför måste ungdomar i riskzonen redan tidigt uppmärksammas av polis och andra myndigheter.

I det pilotprojekt för ungdomar som nu sjösätts av alliansregeringen ska sociala insatsgrupper startas under ledning av socialtjänsten. Unga personer som riskerar att dras in i kriminalitet ska identifieras och därefter ska den unges skyddsnät stärkas såväl i skolan som på arbetsplatsen eller på fritiden. Arbetet med ungdomar i riskzonen ska bedrivas av den lokala polisen, socialtjänsten, skola, föräldrar och omgivning tillsammans.

Psykiatrin och missbruksvården ska vid behov också kunna medverka i insatserna, vilka i första hand riktas mot de ungdomar i åldern 15-25 år som är brottsaktiva eller brottsaktiva som avtjänar straff. Socialstyrelsen får regeringens uppdrag att tillsammans med polisen utveckla mer kvalificerade metoder för att identifiera de ungdomar som ligger i riskzonen att bli rekryterade till kriminella gäng samt att utarbeta nationella riktlinjer för stödinsatser för de ungdomar som vill hoppa av kriminella gäng.

Alliansen har tidigare infört tydligare ansvar för vårdnadshavare genom skärpt skadeståndsansvar, påföljden ungdomstjänst, drogtestning av unga under 15 år och att barn under 15 år ska kunna utredas för brott i fler fall än tidigare. Men arbetet fortsätter och åtgärder för att fånga upp ungdomar som riskerar att bli kriminella är bara en i raden av reformer som Alliansen vill genomföra. Andra är snabbare behandling i domstolarna av ungdomsbrott och en ökad samverkan innan brott begås.

Det finns ingen universallösning för att komma tillrätta med ungdomsbrottslighet eller hindra fortsatt kriminalitet hos unga. Alla åtgärder sammantaget bildar en helhet som kommer att öka vår gemensamma förmåga att sätta stopp för kriminella handlingar. Alliansen har markerat att toleransnivån är låg, samtidigt som vi är tydliga med att alla behövs i kampen mot ungdomsbrottsligheten. Att förhindra att en ung människa väljer en kriminell bana är en av våra allra viktigaste frågor att arbeta med.

HELENA BOUVENG (M)
Riksdagsledamot Jönköpings län
Ledamot i justitieutskottet

ANNICKA ENGBLOM (M)
Riksdagsledamot Blekinge län
Ledamot i försvarsutskottet

MARCO PAULSSON (M)
Ledamot Polisstyrelsen Blekinge län

(Publicerat i Sydöstran lördagen den 14 maj)

Idag firas Europadagen

2011-05-09T06:49:00.004+02:00

I dag firas Europadagen. För de flesta svenskar är det något som går obemärkt förbi. liksom ofta själva EU gör. EU har blivit så mycket en del av svensk vardag att det är osynligt utom vid de fall då någon gör något riktigt dumt. När byråkratin blir riktigt fel.

I dag finns få gränser i Europa, människor rör sig fritt. Vi har dessutom kommit långt på en rad andra områden - studenter kan söka sin utbildning var de vill, patienter får allt bättre möjligheter att söka vård utomlands och för företag är det allt lättare att nå kunder utomlands. Gränser har rivits.

Om vi i dag fick nominera Nobels fredpris till någon så skulle vi ge det till EU. Freden i Europa de sista 60 åren är unik. EU är inte ensamt - NATO, demokratiseringen och mycket annat har bidragit. Men andan, att vi i Europa hör ihop, har något mer gemensamt och ska samarbeta tror vi genomsyrat alla de faktorer som bidragit till fred.

När nästa generation växer upp kommer de förhoppningsvis ha det bättre än nu. Fler gränser kommer att vara rivna, gemenskapen är större. Saker som i dag känns stora kommer att vara självklara. Och det är faktiskt där politiken är som bäst - när vi inte ser den, den sker i bakgrunden och vi behöver inte bli upprörda.

Få kommer att fira Europadagen i Sverige i dag. Men skänk gärna EU en tanke på hur det faktiskt blivit mycket bättre i dag än förr. Och hur det kan bli ännu bättre.

Christofer Fjellner (M)
Europaparlamentariker

Annicka Engblom (M)
Riksdagsledamot Blekinge

Robert Gajos (M)
Fd Euroregion Baltic

(Publicerat i Blekinge läns tidning 9 maj 2011)

Alliansen: Vart bär det hän, Håkan Juholt?

2011-05-08T18:15:00.003+02:00

Återigen är Socialdemokraternas budget fylld av ofinansierade löften. Vi är oroade över att Socialdemokraterna väljer att slarva sig igenom den ekonomiska politiken.

För att kunna föra en politik som klarar välfärden måste jobben prioriteras. Den otydliga färdriktning visar att Socialdemokraterna inte förmår att axla rollen som ett ansvarstagande regeringsalternativ.

Frågorna är flera kring Socialdemokraternas politik och vi är många som vill ha svar då de ställer ut dyra löften till allt och alla från talarstolen, utan att ge besked om finansieringen.

Alla dessa löften och utspel slutar i en nota på flera miljarder – miljarder som vi idag inte vet var de ska tas ifrån. Kommer jobbskatteavdraget att skalas ned så att vårdbiträdet och förskoleläraren får mindre kvar i plånboken? Ska RUT-avdraget tas bort och skicka tusentals sysselsatta tillbaka till svartjobb eller arbetslöshet? Hur blir det med fastighetsskatten och förmögenhetsskatten?

Socialdemokraterna vill göra det dyrare att anställa unga, genom att fördubbla arbetsgivaravgifterna för att ha ungdomar under 26 år anställda. Detta väntas resultera i en kostnadsökning motsvarande nästan var åttonde anställd under 26 år. En del av skattehöjningen kan förväntas mötas med höjda priser eller sänkta löner. Tas hänsyn till detta hotas ändå cirka 14 000 ungdomsjobb av ungdomsskatten.

Under vår tid i regeringsställning är detta något vi motarbetat. Istället har vi fört en politik där det blir lönsamt att arbeta och lätt att driva företag i Blekinge. Med vår politik skapar vi de bästa förutsättningarna för en hög sysselsättning där individen står i centrum. Det gör vi genom jobbskatteavdrag och höjd brytpunkt för statlig inkomstskatt, ROT och RUT-avdrag som gör svarta jobb vita, sänkta och halverade sociala avgifter, samt rimliga skattenivåer på boende och kapital. Vi har också hållit de offentliga finanserna i god ordning och stått emot Socialdemokratiska rop på ökade och ofinansierade utgifter.

Resultatet av vår politik är tydligt: I Blekinge var under sista kvartalet 2010 nästan 3000 fler personer sysselsatta jämfört med sista kvartalet 2009. Under 2011 väntas sysselsättningen fortsätta att öka med 200 personer. Men vi är ändå inte nöjda utan vi kommer att jobba hårt för att den påbörjade vandringen till full sysselsättning ska fullföljas. Sverige ska ha en stabil statsfinansiell grund att stå på i en tid då länder i vår närhet tvingas till stora nedskärningar, resultat av ofinansierade populistisk ekonomisk politik.

Effekterna av Socialdemokraternas politik kommer att bli höjda skatter för vanliga människor. När Alliansen sänker skatter för låg- och medelinkomsttagare för 2012 vill Socialdemokraterna använda pengarna annorlunda, och då blir det skattehöjningar. På lång sikt bidrar deras politik till en försämrad situation på arbetsmarknaden. Utanförskapet växer och arbetsmarknaden fungerar sämre vilket i sin tur äventyrar ekonomin – såväl på offentlig som på individnivå.

Många frågor återstår alltså för Socialdemokraterna att svara på. I deras skuggbudget fick vi inga svar alls.

Anders Borg (M)
Finansminister

Annicka Engblom (M)
Förbundsordförande Blekinge

Johan Sandberg (FP)
Länsordförande Blekinge

Inga Lill Siggelsten Blum (KD)
Distriktsordförande Blekinge

Magnus Larsson (C)
Distriktsordförande Blekinge

(Publicerat i Sydöstran Lördag 7 maj 2011)

Säkerhet bygger vi tillsammans

2011-05-08T17:01:00.001+02:00

För en vecka sedan besökte jag Totalförsvarets ammunitions- och minröjningscentrum SWEDEC i Eksjö på inbjudan av Moderata seniorer i Jönköpings län. Det blev ett mycket intressant besök med information om hur denna så viktiga försvarsmaktsgemensamma resurs utbildar och opererar.

Utan dessa personers mycket kunniga och många gånger livsfarliga insatser skulle t.ex arbetet i Afghanistan inte kunna utföras.

Jag fick också tillfället att tala om utrikes- och säkerhetspolitiska utvecklingen i vår omvärld, berätta om den reformering av Försvarsmakten som Alliansregeringen genomför, hur vi bygger säkerhets tillsammans med andra länder och organisationer samt slå ett slag för ett framtida NATO-medlemskap. Det senare förstås en personlig åsikt, men som delas av många andra.

Läs mer om besöket på Försvarsmaktens hemsida

Dagens utspel i media

2011-04-29T00:35:00.002+02:00

Karlskronamoderaterna, företrädda av KG Svenson, har idag figurerat i media och krävt hela landstingsledningens avgång efter att landstingsfullmäktige i förra veckan inte beviljat den förra landstingsstyrelsen ansvarsfrihet för budgeten 2010.

Det är inte tu tal om att den socialdemokratiska majoriteten i Landstinget i åratal hanterat både ekonomi och verksamhet illa och att detta under lika lång tid påtalats av den borgerliga oppositionen. Men att KG i samma veva även kräver oppositionslandstingsrådet Alexander Wendts avgång finner jag märkligt.

Jag vill vara tydlig med att det är moderaterna landstingsgruppen som äger frågan om vilka de utser till sina främsta företrädare och för vilka de har förtroende. I förra veckan ställde både oppositionslandstingsrådet Alexander Wendt och Nina Edlund frågan om fortsatt förtroende för deras personer under prövning av landstingsgruppen. De befanns båda ha fortsatt förtroende av sin grupp.

Därmed är enligt min mening den delen utagerad. Jag tycker att det är väldigt tråkigt på det sätt som det nu ageras i media och jag stödjer inte detta. Det är fel sätt att föra dessa diskussioner på.

Att leva som man lär

2011-04-27T16:58:00.002+02:00

Under gårdagens sammanträde med fullmäktigegruppen meddelade jag att jag avsäger mig uppdraget som ledamot i Karlskrona kommunfullmäktige. Orsaken är den och ingen annan att jag i lördags utsågs till ny förbundsordförande för blekingemoderaterna och eftersom jag är av den uppfattningen att man inte ska sitta på för många stolar samtidigt, vill jag leva som jag lär.

Det innebär inte att jag även i framtiden kommer att följa vad som händer i lokalpolitiken-i Blekinges samtliga kommuner. Det är viktigt att upprätthålla länken mellan kommun- och rikspolitik, eftersom de i så stor utsträckning påverkas av varandra.

I Karlskrona kommun är fullmäktigesammanträdena förlagda till torsdagar, vilket gör det svårt för de som även är riksdagsledamöter att närvara, då det är votering i kammaren på torsdagar. Det är synd. Min förhoppning om att partierna av Karlskrona kommunfullmäktige kan komma överens att flytta sammanträdena till måndagar och därmed i framtiden möjliggöra för riksdagsledamöter att delta i debatterna är oförändrat.

Men det är en annan fråga.

En god vän har gott bort

2011-04-27T15:05:00.003+02:00

Hemkommen efter en veckas semester med familjen nåddes jag av beskedet att min gode vän, Hans Hedvall, lämnat oss. Hans kamp mot sin sjukdom var lång, men tapper. Tapper som Hans själv. Hans var inte bara oerhört kunnig inom många områden, han var också fullkomligt orädd att stå upp för sina alltid välgrundade åsikter och för enskildas rätt.

För mig var Hans framför allt en god och nära vän och jag saknar honom djupt. Ändå från allra första början av min politiska bana har Hans funnits där, uppmuntrande och rådgivande.

Politik har ibland en baksida, där man kan bli utsatt för både hugg och slag även från sina egna. I svåra stunder, när huggen i ryggen smärtat som mest, har Hans alltid funnit där. Energigivande och stöttande. Jag kan ärligt säga, att jag nog vid ett antal tillfällen inte hade orkat fortsätta med politiken om inte Hans Hedvall hade funnits.

Vila i frid, min vän. Tack för allt. I mitt hjärta lever du alltid.

Skövdemodellen

2011-04-08T05:58:00.002+02:00

Inför uppgiften att i framtiden attrahera och rekrytera personal till Försvarsmakten behöver både omgivande samhälle och näringsliv kring förbandsorterna samarbeta. Särskilt viktigt är detta i de befolkningstäta och universitets- och högskolefrekventa södra delarna av Sverige, som till stor del kommer att utgöra rekryteringsbas och inkörsport för förbandsorterna i de norra delarna av Sverige.

I Skövde har försvarsmakts- och kommunföreträdare, Länstyrelse och näringsliv inlett ett samarbete, ett försvarsråd, för att tillsammans öka attraktiviteten med att kunna erbjuda boende, studerande- och arbetsmöjligheter för dem som visar intresse för tillsvidare- eller kontraktsanställningar i Försvarsmakten samt deras medföljande.

I Blekinge har vi redan ett forum i form av Försvarsgruppen, men det skulle behöva utvecklas till ett mer formellt samarbete. Jag tycker modellen man arbetat fram i Skövde är alldeles utmärkt och en modell som vi i Blekinge och Skåne skulle kunna använda oss av. Därför tar jag idag med mig ett gäng bestående av både politiker, tjänstemän, militärer och Landshövdingen till Skövde för träffa de företrädare som ingår i försvarsrådet. Det är viktigt att lära av goda exempel.

Pressmeddelande: Annicka Engblom (M) besöker Libyenstyrkan på F17

2011-03-31T17:38:00.001+02:00

På fredag tas beslutet i Riksdagen som möjliggör att Sverige aktivt går in och upprätthåller den FN-sanktionerade flygförbudszonen över Libyen. Insatsen består av högst åtta Jas 39 Gripen som nu står beredda att omgående lyfta från flottiljen F17 i Kallinge. Personalstyrkan är dimensionerad till ca 130 personer. Riksdagsledamot Annicka Engblom, moderat ledamot i försvarsutskottet, kommer under fredagen att besöka den svenska Libyenstyrkan på F17.

– Jag besöker ofta F17 och vet därför att såväl piloter som personal är väl förberedda inför uppgiften. De är både professionella och fokuserade. Nu väntar en uppgift som inte är riskfri och som ytterst ansvarig politiker är det viktigt för mig att med personalen och deras anhöriga få diskutera och förklara vilka olika hänsyn som påverkat och format den politiska processen fram till det beslut som nu ligger på bordet, säger Annicka Engblom.

Beslutet som klubbas i riksdagens kammare på fredag tas i bred parlamentarisk enighet
– Det är en viktig poäng som inte ska underskattas. Vi sänder inte ut våra soldater i konfliktzoner utan bred uppslutning. Det finns en samsyn, vilket givetvis är viktigt för Sveriges trovärdighet, men kanske allra viktigast för insatsstyrkans personal och anhöriga. Jag känner stolthet över att Sverige nu tar sin del av ansvaret i att skydda civilbefolkningen i Libyen, avslutar Annicka Engblom.

Sweden contributes in Libya

2011-03-31T09:17:00.002+02:00

In half an hours time, I will be in a meeting with the combined Committee on Foreign Affaires and Defense, solemnly put together for deciding upon swedish participance to the UN mission in Libya. For upholding the non-flyzone, Sweden will contribute with Combat Air Fighters JAS 39 Gripen plus airfueling capacity. NATO Secretary General, Mr Anders Fogh Rasmussen, will attend the meeting.

Last stop New York

2011-03-22T14:57:00.001+01:00

The last stop on this journey across the States will be New York. It's early morning right now in San Fransisco, my travellling companions are a bit tired and we are soon to be boardning the bus to the Airport. I'll get back with more info during the day.

Stanford University

2011-03-21T16:30:00.000+01:00

Today will be spent at Stanford University, where we will meet several interesting researchers for talks on Nuclear and Small Arms Policy, Forensics and Regimes. We Will also have discussions on US Foreign Policy in the Middle East and South America. It will be interesting to hear some comments about Obama's current visit in Brazil and Chile.

San Fransisco on foot

2011-03-20T22:37:00.000+01:00

(Saturday, 19th of March)

Today, we had the day off and lots of time to explore the city. So far during the program, we haven’t hade much luck with the weather, and this misfortune seems to have followed us to San Fransisco aswell. Heavy gusts of wind, rain, thunder and even tornados outside the coast was in short the weather forecast.

But that didn’t stop me from walking down to Fisherman’s Wharf and Pier 39, further on towards the Golden Gate and back again via Chinatown. An 8hr long walk that together with the workout in the morning left me with pretty sore legs. But lot of impressions. And I’ve only explored a small percentage of the city.

I’ve found myself fallen in love with San Fransisco. I met with locals and their openness and welcoming attitude have really left me with a warm feeling inside and a strong wish for coming back sometime. I would love to show the kids around. Americans are a very open people, but I have a sense that San Fransisco takes the openness to an even higher level. A haven for free thinkers and open minds.

A sparkling Lady with a Mission

2011-03-20T22:00:00.003+01:00

(Friday, 18th of March, PM)

In the afternoon, we met with San Fransisco Human Rights Commission, which is sprung from the civil rights movement in 1963 to protect San Fransisco citizens from prejudice, intolerance, bigotry and discrimination. The Commissioner, Mr. Michael Sweet (and so he is), is appointed by the Mayor and together with the Director, Ms. Theresa Sparks, and other co-workers we had two very interesting hours of discussions.

The Human Rights Commission not only advocate for human and civil rights, they also investigate and mediate in community disputes and provides technical assistance, information and referrals. Two things struck me as extra interesting.

First of all, the mixture of duties. In their portfolio, they not only advocate what you normally expect of a Human Rights Commission, but they’re also delegated to act towards the city entering into contracts or leases with entrepreneurs, which discriminate their employees or are discriminated themselves because of various reasons. As a note, San Fransisco has the largest amount of female enterprises in the country.

The other thing that struck me was the discussion on how increased intolerance and discrimination has an impact on basic human rights. The increased questioning by the Police Enforcement, especially in areas dominated by afro-American and Muslim citizens, tends to close these societies towards the rest of the community. They become islands and these citizens turn inwards, avoiding medical care, education aso, which of course are basic human rights. I’ve never thought of that in that way before.

I finally and especially have to mention Ms. Theresa Sparks, who is indeed an impressive lady. She has not only a degree in engineering and managing several recycling companies, holding two patents, she’s also a former Marine, she’s served as President of the San Fransisco Police Commission, and moreover, Ms Sparks is transgender and the first to be named “Woman of the Year”. She was born a man, but I would say that the only thing that gave her away was her somewhat low tone of voice. What a suitable family name, by the way, because around this lady, energy, wit and intelligence truly sparks. Beware, those opposing her!

(From left: Ms Theresa Sparks, me, Mr Michael Sweet)

Land of Immigrants

2011-03-20T21:53:00.000+01:00

(Friday, 18th of March)

Thunder and lightning awoke us this morning, which started out with a meeting at Catholic Charities and Mr. Christopher Martinez. Catholic Charities CYO is a non-profit, mainly governmental funded organization under the Archdiocese of San Fransisco, which provides many programs and services to immigrants and refugees, such as resettlement, immigration workshops, language classes and employment assistance.

Mr. Martinez himself is an immigrant, being borne in Guatemala, but not reunited with his family until the age of five. There was no question about his burning engagement for the needs of immigrants and refugees coming to the States. He expressed great concern for the large number of undocumented population living in the States, often used as cheap labour and without social network. Christopher estimated that about 61 000 undocumented lives in the Bay Area, a total of 11 million in the country. A chocking number.

I’m not sure if I’ve got the picture right, but as I understand it, the US accepts 90 000 immigrants and refugees every year, but the Government doesn’t provide for them for themselves, but hands out money to different organizations to do the actual work. Might not be a very bad idea, as the need of those entering the country differs and so do the various organizations function and

For me being so accustomed to the Swedish Government taking care of so much, this is a challenging and interesting solution. The meeting got me thinking, that a mixture of both governmental and private responsibility could be a solution for a more rapid, effective and individually structured integration for immigrants and refugees coming to Sweden.

In the US, as in Sweden, the most important thing for newcomers is getting a job, and the possibility for private services is now available with the reforms of the current Government. But how about the rest? Child-care? Aging and disabled adults? Summer camp for children? Shelter? Rental assistance?

Patience pays :)

2011-03-20T21:48:00.000+01:00

Oops, I’m way behind with my blogging. Have patience. I’m slowly catching up……

What a show!!

2011-03-11T13:13:00.001+01:00

On tuesday (8/3) morning, we met with Staffers at the State Department. The main issue at the Hill is of course the passing of the budget, which is to be at it latest on the 18th of March. One question is whether there are to be cuts on foreign aid or, if Gates is having his way, of boosting it, as to strengthen the efforts the military does. We also discussed Belarus, the Start-agreement with Russia (which is of course considered a success, since it came through during the lame-duck period) and sanctions on Iran.

In the afternoon, we met with the former british Colonel Alan Capps, now working for the Department of Homeland Security. What is really the concept of that? Well, the background is, that before 9-11, terrorism and such attacks where considered by the large population only to take place elsewhere than within US borders. Regardless of the UNA-bomber and his likes. To be continued...

In the evening, a couple of us went to the Verizon Center to watch the baskeballgame between Washington Wizards vs. Milwaukee Bucks. Eileen and Alan, who are accompaning us throughout the program, fixed not only tickets for the game, but also a suite at the Arena. That's the way to enjoy sports!

And what a spectacle, what a show! The game in itself wasn't that good, but everything that took place around it with a fully engaged audience, adults aswell as children, the pom-pom girls, the t-shirt toss, the doughnut race, kiss-camera. Absolutely fascinating! A peace of America one doesn't get at home :)

USA - a mixture of everything

2011-03-11T05:03:00.000+01:00

Monday morning begun with a meeting with representatives from the State Department at the Meridian Institute, which organizes this program on behalf of the State. There were some administrative things to be done and introductions to be made before going to work.

At lunch, we plunged into our first discussion and got some interesting views of Dr Justin Vaïsse, frenchman and Director of Research at the Brookings Institution, of what trends goes on in US domestic politics and the impacts it has on US foreign policy. Vaïsse levelled upon the neoconservative movement in the US, which interestingly enough embodies both a leftwing version of isolationism and a rightwing version - the Tea-party movement.

The Tea-party movement is broadbased, grassrooted and stands for less taxes, less government and opposes just about everything. At the same time, there are representatives, elected on the bases of Tea-party values that promotes cuts in defense spending. Now, how is that?

The politically domestic battle stands between liberals and conservatives, rather than democrats vs. republicans. Does the US still have a mission in the world? A mission to spread democracy? Or should the US redraw, defend its own borders at first hand? And how does theese opinions affect US Foreign Policy? I think there lies the answer to why the debate about Afghanistan, sanctions on Iran and the renewal of the Patriot Act is to fierce. Its not just a battle between to points of view, but also a battle within. Not very effective at the very time that the development in Nothern Africa occurs at such a aspeed and where US intervention of some sort is to be expected.

In the afternoon, we got a thorough lesson in the structure of American government by Mr Jeremy Myers. Some people are just born to be teachers, and Jeremy is certainly one of them. I have previously studied American history, society and governmental organization, but not really fully grasped the system. Until Jeremy. After two hours the picture was clear, as he for instance among many examples had Eva from Andorra robbing banks in four states to explain the complicated judiciary system.

The conclusion to be made is that we in Europe often tend to look upon the US as one country, when it in fact is very diverse, containing many cultures, climates, types of people and most of all, internal state and local independence. In true, one can honestly say that everything exists at one and a same time.

A diverse and interesting gang

2011-03-10T13:58:00.002+01:00

On sunday; I finally got to meet the other participants of the group, which comes from all over Europe, from all kinds of bakgrounds and in all different ages. We teamed up in a bus in the morning for a guided tour around Washington. Heavy rainfall didn't quite make the tour and the city justice, but the guide; Jeanne; was very professional and the tour game me a lot of more information than I previously had obtained on my own.

So, who are the guys and girls with me?

Eva is from Andorra and Director of Bilateral Affairs for the Ministry of Foreign Affairs. Mindaugas is from Lithuania and foreign political advisor to the President. Karolina is from Croatia, a former journalist but currently a member of the Croatian Parliament, representing the Socialdemocratic Party in opposition. Ingo is living in Graz, Austria, but is originally from Germany. He is a journalist and works for Kleine Zeitung as head of the International News Desk. Petek is from Turkey and works as a Foreign Affairs Officer for the turkish Republican People's Party. A very experienced and smart young woman. Dionysos is from Cyprus, an Attaché for the Middle East Department for the Ministry of Foerign Affairs. Very talkative and very much fun.
Elena is also from Cyprus, also within the Ministry of Foerign Affairs, but dealing with common foreign and security policy. Stefan is suisse, journalist and editor for politics and bilateral issues for the suisse newspaper NZZ am Sonntag. Laura is from Finland, and Director General for International Affairs for the finnish Ministry of Interior. Ikmal is from Bulgaria, the youngest in the group and Vice President in the Youth Movement for Rights and Freedom, a liberal organization.

A very mixed group, both when it comes to nationalities, professional backgrounds, ages and sex. And most of all, a great bunch of people. We're having lots of fun when discussing and comparing different angles and differencies between our countries, although there are more that we have in common.
Later in the afternoon, I met with the swedish ambassador Jonas Hafström for a briefing on US domestic and international politics, going through the programme and taking the opportunity once again to cuddle with the family dog, an adorable little furry thing.

In the evening, we went over to Georgetown to grab something to eat and ended up at Chadwicks, a cosy pub down at Washington Harbour that I visited three years ago. I ate a Ceasar Salad this time. Love Ceasar Salad and they do know how to make one in this country.

Kvinnors företagsamhet ökar i rekordfart i Blekinge

2011-03-08T14:24:00.001+01:00

I samband med Internationella kvinnodagen skriver Jonas Jacobsson (M) och jag i dagens BLT om den glädjande och positiva utvecklingen av kvinnligt företagande i Blekinge
..............................................................................................................................
Kvinnors företagsamhet slog rekord i Blekinge 2010. Aldrig någonsin tidigare har så många kvinnor sökt sig till företagandet. Sedan 2000-talets början har kvinnors företagande ökat med hela 28 procent i Blekinge. I jämförelse med den allmänna företagsamheten i länet har kvinnors företagande vuxit klart snabbast. I fyra av länets fem kommuner överstiger tillväxten av kvinnors företagsamhet till och med den allmänna tillväxttakten.

Det visar Svenskt Näringslivs årliga mätning av antalet personer som har F-skattsedel, är delägare i aktivt handelsbolag eller är VD eller ordinarie styrelseledamot i ett aktiebolag.

Ökningen innebär ett historiskt trendbrott. I Sverige har kvinnors delaktighet i företagandet varit relativt låg i jämförelse med stora delar av övriga Europa. Nu ser vi däremot att allt fler kvinnor startar företag. Ökningen har framförallt skett de senaste åren. Andelen kvinnliga företagare är nu 10 procent högre än 2006. Störst skillnad märks bland kvinnor i medelåldern där ökningen är hela 30 procent. Det är en betydande ökning och en indikation på att de satsningar som gjorts för att stärka Sveriges näringslivsklimat har fallit i god jord.

Steget till att starta företag är idag kortare än tidigare för kvinnor. Andelen kvinnliga företagare har stegvis ökat de senaste fem åren, enligt Svenskt Näringslivs sammanställning som bygger på SCB:s arbetskraftsundersökningar.

Svenskt Näringsliv drar slutsatsen att ökningen är ett resultat av de insatser som genomförts för att öka kvinnors företagande – inte minst inom vård, skola och omsorg. Lagen om valfrihetssystem (LOV) inom vård och omsorg har bidragit till att öka kvinnors intresse för företagande.

Ökningen har alltså delvis sin grund i att typiskt kvinnodominerade branscher har öppnats upp för konkurrens. Människor som jobbar i yrken som tidigare präglats av bristande utvecklingsmöjligheter har fått nya möjligheter.

Det gynnar även dem som fortsätter vara anställda inom dessa områden. Fler arbetsgivare innebär bättre möjligheter att välja arbetsgivare. Personalens kompetens har blivit en värdefull resurs som arbetsgivarna måste vara rädda om och konkurrera om sinsemellan.

Marknadsvärdet inom välfärdens kvinnodominerade yrken har således höjts. Detta är mycket betydelsefullt ur ett jämställdhetsperspektiv. Sverige har alltför länge haft en för dålig löneutveckling för kvinnor. En bidragande orsak till detta har varit hur vi har organiserat välfärden.

Yrken inom vård, skola och omsorg har alltför ofta präglats av byråkrati och bristande möjligheter att påverka. Med fler arbetsgivare och ökat kvinnligt företagande sker en tydlig förändring. Kvinnornas roll på arbetsmarkanden stärks och förutsättningarna för en jämställd lönesättning blir bättre.

Alliansregeringen stärker nu insatserna för att kvinnors företagande ska fortsätta växa. Skillnaderna är fortfarande stora. Andelen företagare bland män är 10,5 procent, medan den är 4,4 procent bland kvinnor. Därför har Tillväxtverkets program för att främja kvinnors företagande nyligen fått klartecken att fortsätta sitt arbete 2011-2014.

Att fler människor vågar ta steget att starta och driva företag är en grundsten för Sveriges välstånd. Genom att satsa ytterligare resurser på kvinnors företagande lägger vi en stabil grund för fortsatt ökad sysselsättning och god tillväxt i hela landet.
Jonas Jacobsson (M)
Riksdagsledamot Näringsutskottet

Annicka Engblom (M)
Riksdagsledamot Blekinge

Support charity and voluntary work

2011-03-06T23:00:00.007+01:00

The trip over to the States went very well. I got some computerwork done and watched two newly released movies, "The King's speech" with Colin Firth and "True Grit" with Jeff Bridges. The first picture recently received four Oscars, amongst other for Best Picture and Best Actor and after watching the movie, I cannot agree more upon that the rewards were well-deserved. I was totally engulfed by the story. I have to see it again.

On the flight between New York and Washington, I came to sit beside a wonderful lady in her mid-70s by the name of Janet. We came to talk about all kinds of things, and it turned out that her husband had been within the US Air Force, so she had been living in both Germany och England and was very familiar with most of the countries in Europe. Moreover, her son is married to a girl from Japan, so she had been there too.

Janets husband sadly passed away of lungcancer 10 years ago, and she was on the way to Washington, not only to meet with her daughters and grandchildren, but also for a burial-ceremony of her best friend, who also died of cancer. Janets experience of cancerpatients have made her volunteer for an American organization, which offers people going through cancer treatment a helping and human hand. There are too many who have no one to turn to.

This is something that the Americans do so well. Voluntary work and charity. The Swedish society, after decades and decades of socialdemokratic rule, has left us relying so much on the Government taking care of everything, that we’ve in some sense lost the knowing of how to take care of each other. Wanting to spend a day or two a week at an old people’s home to take the elderly out for a stroll or to just sit down and talk to them for a while, is very often seen upon with suspicion. And that’s a great shame.

We need to win back turf on that matter. The Alliance government is working in that direction, and is for instance, trying to find a system of taxreduction if contributing to charity, but the bigger challenge is to encourage the willingness of helping out that is dorming within the Swedes. We are so good at participating in and contributing to international aid, but really, how is the situation in our own backyard?! As you can imagine, Janet’s story really moved me and got me thinking.

At the airport in Washington, I was warmly welcomed by Alan from the State Department, got into a cab, installed myself at the hotelroom – and fell asleep. I slept for more than 10 hours, woke up at 4.30 this morning, plugged on to the internet and started working.

USA, here we go

2011-03-05T09:30:00.001+01:00

Today starts my journey to the States, which over the coming three weeks will take me from Washington, to San Fransisco, Austin Texas and New York. I have the honour and great privilige to be the representative from Sweden participating in the US State Department Program, International Visit Leadership Program.

I will start out spending the first week in Washington, discussing foreign policy, the structure of the American govenment, EU-US relations, meeting with representatives from key Congressional committees, visit the Department of State and Department of Defence, meet with think-tanks, NGO's aso.

I have also arranged for meetings of my own with key persons within my area of specialty. I'll get back to that later. I will of course also meet with the Swedish Ambassador and the attachees in Washington for briefings on current matters within defence and foreign policy.

The other participants in the group comes from various other countries in Europe, such as Austria, Finland, Turkey, Cyprus, Latvia, Andorra, Suisse, Bulgaria and Spain. There are a few parlamentarians as myself, but also journalists and advisors within Department of Foreign Affairs and MoD.

Right now, I'm waiting at the gate at Kastrup Airport, to board the plane. Together with a couple of fellow travellers from the States, we're having a laugh at the worse security attendant ever seen. while he fiddles with his cellphone, he let the passengers from the arriving flight pass unattended. Except for a family with two very small children, which he for some reason, found extremely suspiscious.

Just had contact with my family, newly awokened, to say how my much I love them and how much I will miss them. It will probably be worse for me. The girls are accostumed to me being away, although not as long as for three weeks.

Musicerande ungdomar av världsklass

2011-02-27T15:48:00.000+01:00

Igår var jag med om en helt fantastisk musikupplevelse. Marinens ungdomsmusikkår (MUK) bjöd på en enastående konsert tillsammans med den internationellt välkände jazztrombonisten Nisse Landgren i Amiralitetskyrkan i Karlskrona.

Först vill jag säga att jag inte är ett fan av jazz, men det finns några svenska jazzmusiker jag gärna lyssnar till, varav Nisse Landgren är en av dem. Hans trombonspel och smått hesa stämma får mig att både slappna av och vara på helspänn om vartannat. En annan jazzmusiker jag gärna lyssnade till var pianisten Esbjörn Svensson och hans trio. Esbjörn kom från Västerås och jag minns honom från musikskolan och hur snäll han var mot mig som liten osäker 11-åring med basflöjtsetuiet under armen. Esbjörn dog i en dykolycka för lite över två år sedan.

Tillbaka till MUK som består av 76 ungdomar i åldern 13-25 år. De kommer från olika delar av landet och samlas minst en gång i månaden för att repetera och arbeta tillsammans med sin fadderkår Marinens musikkår. MUK är den enda ungdomsmusikkåren i Sverige som är godkänd för högvakt på Kungliga Slottet och de är väldigt efterfrågade utomlands i samband med olika uppträdanden och konserter.

MUK har fått inbjudan om att på nyåret 2012 vara med i Rose Parade, Pasadena, som är "da shit" vad det gäller parader i världen. Paraden samlar miljoner människor och sänds i över 100 länder. Jag understryker att MUK fått inbjudan, för till denna parad vill alla musikkårer av dignitet vara med och dit söker man. Man blir inte inbjuden, förutom då en musikkår håller så hög kvalitet att de bjuds in som särskilda gäster och medverkar som paradens höjdpunkt (!)

MUK har tackat ja och självklart ska de åka. Vilken fantastisk reklam för Sverige är inte detta. Det är bara det att MUK behöver tillskott i kassan. Igår skänkte Nisse Landgren 3000 kronor av sitt gage till ungdomarna och om du vill vara med att bidra till dessa blåsmusikens framtidslöften, kan du sätta in en slant på plusgiro: 36 90 63-3

När konserten igår var slut var jag euforisk och helt slut på samma gång efter att i nästan två timmar svettats, frusit och haft ståpäls som är reaktionerna jag får av riktigt kvalitativa musikframträdanden. Vilken makalös musiker Nisse Landgren är, men herrejävlar vilka begåvade ungdomsmusiker vi har runt knuten. Många av dessa kommer vi att få höra mer av från olika scener i framtiden.

Viktiga och intressanta möten i USA

2011-02-26T10:26:00.002+01:00

På fredag i nästa vecka inleder jag min treveckors studieresa till USA, som kommer att ta mig från Washington DC, till San Fransisco, Austin i Texas och New York. Programmet heter International Visitor Leadership Program och syftar till att bygga förståelse mellan USA och andra länder genom nätverksbyggande mellan politiker, think-tanks och andra tongivande personer i samhällsdebatten.

Det program jag kommer att delta i är inriktat på utrikes- och säkerhetspolitiska frågor. Vi kommer att diskutera relationerna mellan EU-USA-NATO, internationella insatser som Afghanistan, Iran och kärnvapenspridning samt helt säkert det som nu sker i Nordafrika.
Detaljprogrammet får jag i nästa vecka, men jag har åtminstone en dag till förfogande till egna inplanerade möten. Berättar mer om vad och vilka senare.

Det är verkligen hedrande att få ha blivit utvald att delta i programmet och tillhöra samma alumniklubb som Nicholas Sarkoszy, Julia Gillard, Tarja Halonen, Jens Stoltenberg, Fredrik Reinfeldt och andra namnkunniga personer.

Jag har lovat amerikanska ambassaden i Stockholm att blogga under resan om mina tankar och intryck, så de kommande veckorna kommer det mesta att vara skrivet på engelska.

Tre veckor borta från familjen kommer att bli en prövning, men det är ingenting att beklaga sig över egentligen. Jag gjorde nämligen det vid ett tillfälle inför en vän till mig inom Marinen, varpå han spände ögonen i mig och påpekade nogsamt att det minsann är sådana som jag som skickar iväg sådana som han flera månader från sina familjer. Dessutom till miljöer där det kan tänkas vina kulor kring öronen. I rest my case!

Gripen av Gripen

2011-02-17T16:19:00.000+01:00

Den moderata försvarskommittén besökte idag SAAB Technologies i Linköping för att informera sig om verksamheten i allmänhet och nya generationen JAS i synnerhet.

Senast jag besökte SAAB i Linköping var i mars 2009 när man presenterade demo-versionen av Supergripen. Eller super och super. Det låter ofta i media som om den modifierade versionen av dagens JAS C/D skulle betyda ett helt nytt plan, men det är uppgradering det handlar om. Men med ny motor, förlängd flygkropp, större bränslekapacitet och bättre lastförmåga, så handlar det om ett betydligt vassare plan och livstidsförlängning med minst 10-20 år.

Under besöket träffade vi Peter Nilsson, fd pilot, men som nu 15 kg senare övergått till marketing, wineing and dining. Nämen, så kan man väl inte skriva, tänker ni. Johohodå, därför att gör man mig i sin presentation 10 år äldre än vad jag är, så får man stå ut med en smash i retur. Vi träffade också piloten Ola Rignell som jag träffat i tidigare sammanhang och som på ett utmärkt sätt satte oss in i SAABs verksamhet ur en operativ synvinkel.

Det är ingen tvekan om att Gripensystemet utgör och under överskådlig framtid även kommer att utgöra en del av ryggraden i den svenska försvarsmakten. Systemet håller hög kvalitet, något som nu också successivt och alltmer uppmärksammas internationellt i och med det växande intresset hos presumtiva utländska kunder.

Att lilla Sverige konstruerat och producerat ett sådant högteknologiskt och effektivt flygvapensystem är egentligen ganska fantastiskt när man tänker efter. Jag är stolt över det. Och efter att i september förra året fått göra en flygning med JAS, så skulle man nog kunna säga att jag är gripen av Gripen.

Liv...och död..

2011-02-13T23:14:00.000+01:00

I fredags inträffade en tragisk trafikolycka med dödlig utgång vid Ramdala utanför Karlskrona. Den omkomna var en bekant till mig, bara några år äldre, tvåbarnsmor liksom jag. Jag fick dock inte reda på att det var hon förrän ikväll. Luften gick ur mig. Behöver nog vila nu..och fundera..

Fabbe äntligen i Räntemåla

2011-02-13T23:04:00.000+01:00

Historien om Fabbe, den nästan tama älgkalven som av och till bott i trädgårdarna i Rödeby, fick i förmiddags ett lyckligt slut. Eller kanske snarare en lycklig början. Vi tar det från början.

I januari 2010 satt jag hemma på kontoret och jobbade, då jag fick se något skymta förbi utanför fönstret. När jag tittade ut fick jag se en älgkalv som tittade in. Trots min förvåning hade jag faktiskt sinnesnärvaro att fiska upp mobilen och fota sötnosen. Kalven försvann därefter runt husknuten och jag öppnade ytterdörren för att följa efter, men stötte då på ett par män i trädgården som var i färd med att försöka mota ut den lilla kalven tillbaka ut i skogen innan någon kom till skada.

Eftersom det finns en älgpark, Räntemåla gård, några mil norr om Rödeby, kontaktade jag ägaren Karl-Göran Eriksson och undrade om han skulle kunna tänka sig att ta emot älgkalven. Då hade han inget klart svar på det, men vi skulle höras av om det inte gick att mota tillbaka den ut i skogen.

Det visade sig inte gå något vidare, utan kalven uppehöll sig resten av vintern bland trädgårdarna här i Rödeby, sovandes på verandor och mumsandes i sig äpplen och annat som snälla människor la ut. Jag lät saken bero ett tag, men när jag på Facebook fick se att en tjej vid namn Viola Johansson hade startat ett upprop för att rädda Fabbe, som kalven nu döpts till, kontaktade jag henne för att höra vad jag kunde göra för att bidra till räddningsaktionen.

Det var början på ett års arbete av både besvikelser och glädje. Att flytta en halvtam älgkalv visade sig nämligen vara en ganska komplicerad historia, även om man har tillgång till en godkänd älgpark, även om där finns tillgång till veterinär och även om där finns nästan 4500 fans på facebook som hejar på. Den vanliga proceduren, när vilda och ej artskyddade djur uppehåller sig i samhällen, är nämligen att man tar bort dem. Skjuter dem alltså. Att flytta dem står inte i normalstadgarna och det var därför som vi vid två tillfällen fick avslag på ansökan om att flytta henne till Räntemåla.

Fabbe försvann under sommarmånaderna och vi hade förhoppningar om att hon hade hittat tillbaka till skogen. Men inte. I höstas kunde hon inte motstå det hon verkar väldigt förtjust i. Äpplen. Och människor. För en månad sedan var bedrövelsen på byn stor när vi trodde att Fabbe hade blivit påkörd av tåget, men glädjen ännu större när det visade sig att det inte var hon.

Så till sist, för lite över en vecka sedan och tredje gången gillt, fick Violas envetna och tålmodiga arbete utdelning och tillstånd om att flytta Fabbe utverkades. Tidigt i förmiddags ringde Viola mig och berättade att Fabbe nu fanns på Räntemåla gård, att sövandet och transporten hade gått lugnt och stilla och att vår skyddsling nu utforskade sin inhägnad. Undrar om inte Viola blev döv på örat där en stund, så som jag tjöt av glädje. Kan knappt hålla mig till när jag får åka upp och träffa Fabbe igen, men först måste hon få tillfälle att acklimatisera sig i lugn och ro och bekanta sig med de andra älgarna på gården.

Av denna historia, förutom att jag har fått goda vänner på köpet, har jag insett att vi i lagstiftningen måste ta bättre tillvara på människor goda vilja och engagemang vad det gäller djur. Oberoende om djuren är tama eller vilda. En del av tjänstemännen gjorde nog så gott de kunde, men många gånger snubblar vi på vår egen byråkrati. Särskilt som det är fler myndigheter inblandade. Hur som haver är jag lycklig. Hur lycklig som helst!

Läs mer om Fabbe och gå gärna med i hennes fan-club!

Pensionärerna får del av Sveriges starka ekonomiska politik

2011-02-05T11:40:00.001+01:00

(Publicerat 5 februari 2011 i Blekinge läns tidning och Sydöstran)

De blåser hårda ekonomiska vindar över världen. Vi ser hur länder i vår omvärld tvingas till omfattande nedskärningar och skattehöjningar. Sverige går i motsatt riktning. Vi klarar att bära satsningar som gör vardagen lite enklare för människor. Alliansregeringens historiskt stora skattelättnader för landets pensionärer, som hittills uppgår till 12,8 miljarder kronor, är ett exempel på detta.

Sverige lyckas stå starkt när andra länder befinner sig i ett mycket allvarligt ekonomiskt läge. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg bakgrunden. Vi har vårdat våra finanser och envist hävdat betydelsen av en gedigen arbetslinje. Vi har burit på en djupt rotad insikt att noggrannhet, ansvarfullhet och sparsamhet lönar sig in längden. Det har varit och är fortsatt en lång och mödosam process som kräver en konsekvent hållning.

Denna ansvarsfulla hållning har gett oss möjligheter att göra satsningar. Vi var i vårt valmanifest mycket tydliga med att pensionärerna stod högt upp på prioriteringslistan när det gäller skattelättnader. Samtidigt är det viktigt att hålla i minnet att skattelättnaderna för pensionärer ska ses i rätt kontext. De innebär exempelvis inte att pensionerna per automatik blir högre. När det gäller det reella utfallet påverkar flera faktorer. Pensionsöverenskommelsen, förankrad i en bred parlamentarisk enighet, gör att kopplingen till den ekonomiska utvecklingen är tydlig.

De skattelättnader som införts lindrar de negativa effekterna av krisen, men kraften i nedgången är av så pass genomgripande omfattning, att den fortsatt ger ett betydande avtryck. Vår politik säkerställer därmed att det negativt utfallet begränsas. Vår ambition att – om finanserna så tillåter – öppna för ytterligare ett steg på 2,3 miljarder kronor ligger fast. Detta förutsätter dock att vi värnar vår förmåga att säkerställa ordning och reda i statens finanser.

I debatten förekommer en uppgift om att 260 miljarder skulle ha tagits från pensionärskollektivet i samband med att pensionssystemet gjordes om under 1990-talet. Detta är inte korrekt. Bakgrunden är att före pensionsuppgörelsen redovisades alla pensionsersättningar som utgifter i statsbudgeten. Garantipension, förtidspension och ATP-pension redovisades som utgifter på statens utgiftssida. I samband med uppgörelsen lyftes ATP-pensionen ut från statsbudgeten och ATP-pensionen gjordes om till en del inkomstpension, en del premiepension. Kvar som utgifter på statsbudgeten var alla garanti- och förtidspensionsutbetalningar. Då beräknade man statens förväntade framtida utgifter för garanti- och förtidspensionärer. Dessa utgifter uppgick till cirka 260 miljarder kronor. För att inte unga skattebetalare skulle tvingas betala för dessa pensionärskategorier förde man över tillgångar från AP-fonderna.

Själva kärnan i vår politiska gärning utgår från att större utrymme för människor i vardagen är något hela samhället långsiktigt tjänar på. Full sysselsättning ligger inbyggd som en viktig komponent. När ekonomin växer och fler får jobb så drar pensionärerna nytta av detta i och med att pensionerna räknas upp. Fler i arbete ger dessutom större skatteintäkter, vilket skapar utrymme för fortsatta skattelättnader. Politiken måste därmed hålla ihop. Vi måste göra de avvägningar som är optimala ur ett helhetsperspektiv. Och för Alliansen är det självklart att pensionärerna ska få skörda frukterna av Sveriges starka ekonomiska position.

Annicka Engblom (M)
Riksdagsledamot Blekinge

Anders Borg
Finansminister

Moderaterna är internerade

2011-02-03T13:30:00.000+01:00

Under kommande 24 timmar kommer den moderata riksdagsgruppen samt tillhörande ministrar och tjänstemän att stänga in sig på en konferensanläggning nära mig för denna mandatperiods första internat. Vad månne komma ut för intressant från en sådan församling? Bara klokskaper, självklart!

Det är viktigt politikutveckling och förnyelse inte avstannar även om den politiska vardagen efter valet gått in i vardagslunk. Alliansen har under förra mandatperiioden genomfört ett stort antal mycket viktiga reformer, men det finns inga systemlösningar som får hundraprocentigt utfall från början eller som inte behövs putsas på.

Nu sparkar vi igång internatet. Får återkomma om innehållet senae.

Dags att satsa på uppfinnarna-på riktigt

2011-01-26T23:30:00.001+01:00

Imorse arrangerade Forum för uppfinningar och innovationer (FUI), som är ett tvärpolitiskt nätverk i Riksdagen och för vilken jag är sammankallande, ett frukostmöte om projektet "Innovation för regional tillväxt".

Alliansregeringen har i sin forsknings- och innovationsproposition satsat kraft och historiskt stora summor på universitetsforskningen och lagt stort fokus på därtill knutna inkubatorer och innovationskontor för att i större utsträckning kunna kommersialisera forskningsresultaten. Innovationer och uppfinningar har dock tilldelats en betydlig mindre del av satsningarna i propositionen, sitt namn till trots. Men skam den som ger sig. Vinden verkar ha vänt, för idag är orden uppfinning och innovation på mångas läppar.

Vad är då Innovation för regional tillväxt? Jo, Sveriges uppfinnarförening (SUF) har sedan lång tid tillbaka påpekat problematiken för de människor som går och bär pä goda idéer, att finna rätt forum för rådgivning, marknadstester och riskvilligt kapital för att omvandla iden till produkt och kanske även till företagande.

SUF föreslår att staten satsar 200 miljoner kronor att fördelas ut till de cirka 40 lokala uppfinnarföreningarna runtom i landet att användas till rådgivning, verifiering av affärsmässighet, tillverkning av försöksutrustning och prototyper osv. En ganska blygsam summa i förhållande till forskningsmiljarderna, men pengar som skulle kunna göra mycket nytta och stor skillnad för att ta tillvara alla goda ideer som frodas runt om i hemmen eller på arbetsplatserna i landet.

Iden stöds av ALMI och Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA) och vi i FUI gör vårt till för att förmedla politiska kontakter in i regeringen och regionalt, för vi tycker att det här förslaget är helt rätt. Nu när intresset för innovationer och uppfinningar rider på en positiv våg, låt oss skapa en tsunami av kreativitet genom att stödja idérika människor enligt SUF:s förslag

Ett positivt samtal

2011-01-22T12:21:00.001+01:00

På mina insändare om Alliansens sänkta skatt för pensionärerna har jag fått flera arga svar från några som påstår sig inte sett röken av detta. Många faktorer påverkar självklart storleken på sänkningen. Det är individuellt. Det som då är trevligt är telefonsamtalet som min man tog emot medan jag var med minsta dottern på fotbollsträningen i förmiddags. Det var från ett pensionärspar som ville berätta att se inte alls kände igen sig i insändarsvaren i tidningarna. Själv hade mannen fått ca 500 kronor i sänkning och hans hustru ännu lite mer. De ville bara att jag skulle få höra att det finns många nöjda pensionärer också, för vännerna omkring dem hade också fått mer pengar över efter årsskiftet.

Det här gjorde mig självklart jätteglad. Jag förstår inte hur människor kan ondgöra sig över att vi sänker skatten. Det var ju inte bättre förr när skatten inte sänktes för någon, varken för yrkesarbetande eller pensionärer

Sälenkonferensen igång

2011-01-16T15:11:00.000+01:00

Klockan fyra imorse ringde klockan för väckning. Peter, vår försvarspolitiske handläggare och jag hade valt att köra bil upp till Sälen från Stockholm istället för att flyga. Det visade sig vara ett lyckokast, eftersom charterflyget krånglade och konferensen försenades två timmar.

Precis för en stund sedan satte årets evenemang igång. Folk och försvars ordförande, Sture Nordh, inledningstalade och tog som första punkt upp det som jag tar upp i min artikel på Newsmill (se inlägg nedan). Konferensen kan följas på SVT24 i direktsändning.

Ge SÄPO tillgång till FRA:s signalspaningsresurser

2011-01-15T16:17:00.001+01:00

Publicerat idag på Newsmill

Lördagen den 11 december 2010 avbröts julruschen på Drottninggatan i Stockholm av en explosion. En självmordsbombare försökte genom sitt dåd skada det vi i Sverige värnar mest om och står för. Vår frihet och demokrati. För många var det ett bryskt uppvaknande. Tanken att det händer andra men inte oss visade sig vara naiv. I Sverige har vi dock alltid varit en del av det där andra.

I värnandet av öppenheten och säkerheten i samhället ingår också ansvaret att följa och motverka aktiviteter som hotar detta. Alltsedan andra världskriget har Sveriges underrättelseorganisationer med sina olika ansvarsområden, upptäckt, identifierat och avväpnat både militära och polisiära hot. Men till sakens natur hör ju att hemliga verksamheter sker i det fördolda.

Allmänhetens kännedom om vilka hot som avvärjts i form av militära aktioner, spionage, grov brottslighet eller terrorverksamhet är ju inte särskilt stor och ska så egentligen inte vara. Det är en balansgång mellan att ha tillräcklig öppenhet i underrättelseverksamheten, så att vi medborgare kan känna trygghet i att man vet vad man gör utan att information eller metoder röjs som försvårar arbetet.
När det dock sker saker som självmordsbombningen i julas, när förövare slinker igenom nätet, ja då blir vi ju alla smärtsamt medvetna om att vårt samhälle inte är så tryggt som vi kanske tror och att vi ständigt behöver vara på alerten.

Underrättelseorganisationerna har tidigare samarbetat och informationsutbytet dem mellan och andra myndigheter har fungerat bra inom givna ramar. Men i och med den politiska kompromissen i uppgörelsen om Försvarets radioanstalt (FRA) och signalspaningslagen fråntogs flera myndigheter möjligheten att ta del av FRA:s information, bland annat Säkerhetspolisen (SÄPO).

Detta var enligt min mening, sett ur säkerhetssynpunkt, den mest olyckliga beståndsdelen i överenskommelsen och något som jag hela tiden kritiserat. En viktig informationskanal, bland annat om terrornätverkens organisation och verksamhet snöptes av och det blev lättare för ljusskygga företeelser som dessa att slinka igenom.

Regeringen har sedan dess utrett och enats om att SÄPO åter bör få tillgång till denna information. Om ett par månader överlämnas till justitieminister Beatrice Ask (M) utredningen Underrättelseinhämtning för vissa polisiära behov (SOU 2009:66) om ifall det ska vara FRA, SÄPO själva eller någon annan organisation som ska stå för underrättelseinhämtningen.

Enligt min mening är saken glasklar. Jag tycker att det skulle vara både onödigt och olyckligt att ytterligare bygga upp en underrättelseverksamhet när kompetensen redan finns inom FRA och där kan hållas samlad. Skiljelinjen ska fortsatt vara skarp. FRA ska omfatta det som sker utanför Sveriges gränser, SÄPO det som sker innanför. Och vi får inte förlora för mycket tid. Underrättelseverksamhet bygger mycket på kontinuitet och ju längre tiden går, desto större glappet blir i inhämtningsstrukturen, desto svårare blir återhämtningen.

Var har vi då oppositionen i frågan? Direkt efter terrordådet i Stockholm gick justitieutskottets ordförande, Morgan Johansson (S) ut och krävde en förändring av FRA-lagen i linje med regeringen. En hälsosam tillnyktring av socialdemokraterna, tänkte jag. Men det tog inte lång tid förrän Morgan Johansson fick bassning av sin partiledning som höll fast vid vallöftet i det nu avsomnade rödgröna samarbetet om att riva upp FRA-lagen.

Synd. Morgan Johansson ger uttryck för precis det som också är min kritik. Att SÄPO inte har tillgång till FRA:s signalspaningsresurser, att för dem och Sveriges medborgare viktig information därmed går förlorad och att riva upp FRA-lagen bara skulle innebära att börja om på ruta ett.

Hur tänker då allmänheten kring terrorbekämpningen så här i svallvågorna av självmordsbombningen i julas. Är acceptansen för underrättelseverksamhet större? Det tror jag absolut. Behöver vi i Sverige en ökad och skärpt underrättelseverksamhet? På det är mitt svar ja. Behöver det innebära inskränkningar i människors rörelsefrihet eller integritet? På det är mitt svar nej.

Jag tycker att man med signalspaningslagen har hittat en bra balans mellan underrättelsebehov och skydd av integriteten. Vi har i Sverige fått en förhållandevis öppen redovisning av vårt underrättelseväsende och verktyg för att kontrollera den. Med signalspaningslagen har också skyddet för individen stärkts genom bland annat möjligheten att kunna vända sig till rättsväsendet om man ansett sig blivit otillbörligt utsatt för spaning.

Men det är min absoluta övertygelse att ju bredare vi kan jobba mot terrorismen, desto större möjligheter har vi att mota tillbaka den. Revirtänkande är ingen framkomlig väg. Samarbetet måste istället förstärkas både inom och över Sveriges gränser. Terrorism känner inga gränser och måste mötas med lösningar som grundar sig i ett mångfacetterat och multilateralt samarbete.

Marinen biter på nagelbanden

2011-01-04T10:26:00.003+01:00

Idag skriver jag på Kungliga Krigsvetenskapsakademins debattforum om Marinens personalramar

Marinen biter på nagelbanden
Av Annicka Engblom, Riksdagsledamot (M), Försvarsutskottet

Övergången för Försvarsmakten från ett värnpliktssystem till ett frivilligt rekryteringssystem med vilande pliktlag är nu satt i effekt. Det kommer att bli en utmaning för oss alla, både politiskt, militärt och för det civila samhället, men det är en nödvändighet för att åstadkomma det tillgängliga försvar med hög tillgänglighet, flexibilitet och beredskap som vi alla åstundar.

Det är gott och väl att det läggs ned mycket energi på att ta fram effektiva rekryteringsinstrument, men det som i dagsläget dock vållar mig mest bekymmer vad det gäller personalfrågor, är de förslag till personalramar för de olika försvarsgrenarna som cirkulerar i dagsläget.

Mest huvudvärk vållar mig förslaget för Marinen.

Läs mer på "Försvar och säkerhet"

En god jul tillönskas er alla

2010-12-24T22:19:00.008+01:00

Började denna julafton lugnt med att mysa i sängen med familjen och titta på morgon-TV. Men när Göran Greider gästade morgonsoffan och började gaffla om att det var alliansregeringens fel att tågtrafiken har problem för att man sänkt skatterna istället för att investera i infrastrukturen...så kände jag att jag bara blev så trött på denna enkelspåriga vänsterretorik.

Inte en stavelse om att det slås både köld- och snörekord på löpande band, det vill säga att en extremvinter självklart medför störningar i samhällsfunktionerna, eller att efter decennier av socialdemokratiska regeringars eftersatta satsningar och underhåll av järnvägen, så storsatsar alliansregeringen på infrastrukturen, men att det självklart dröjer några år innan det får genomslag. Nääää, det är alliansens fel att det snöar, att det blåser, att man inte hittar mandeln i gröten och allt annat elände som Greider kan tänka sig skylla allliansen för.

Jag bytte kanal - och vem dyker upp i SVT1 om inte Helle Klein. Neeej, inte en till, utbrast jag. På självaste julafton. Men hon var väldigt intressant att lyssna till. Det handlade mera om livsåskådning och en betraktelse av dagens folkrörelser, men hon kunde ändå inte avhålla sig ifrån att exkludera moderaterna från familjen av partier med folkförankring. 36 procent av befolkningen verkar tycka annorlunda.

Nog med politik för idag kände jag. Avreagerade mig på högarna av snö utanför dörren..när jag väl fick upp den. Sedan har denna julafton avlöpt lugnt och traditionsenligt med mycket mat och barnens glada miner över jultomtens ankomst och uppskattade presenter.

En fortsatt trevlig julhelg till er alla och förköp er nu inte på mellandagsrean.

Tankar kring terrordådet

2010-12-12T13:13:00.001+01:00

Jag har precis lyssnat på statsministerns presskonferens med anledning av det som nu rubriceras som ett terrordåd i Stockholm. Efter att ha kollat ledande press runt om i världen kan jag konstatera att händelsen väcker stor uppmärksamhet och utgör förstasidesnyheten.

Extrema rörelser och fundamentalister har funnits omkring oss länge och hålls under lupp och avvärjs av vår säkerhets- och underrättelsetjänst, men inget system är till hundra procent vattentätt. Förr eller senare finns risken att någon slipper igenom. Vi får avvakta om utredningen visar att sprängningarna och hotmejlet har samband. En sak är definitivt klar. Det vi läser och hör om i media har nu medvetandegjorts för oss i vardagen. Och det ska tas på högsta allvar av berörda myndigheter.

Jag tycker dock att det är viktigt att vi tar fasta på det som statsminister Reinfeldt uttryckte på presskonferensen. Att vi inte låter denna händelse påverka vårt beteende och vardagsliv i för stor utsträckning. Uppmärksamhet bland allmänheten, ja. Tips till polisen, absolut. Erfarenheten av att ha pratat med britter och spanjorer med anledning av de terrordåd som drabbat dessa länder och med så mycket allvarligare följder, är en beslutsamhet att inte ge dessa händelser för stort utrymme. Att inte ge efter för ängslan och rädsla. Gör man det har attentatsmännen lyckats, var den eniga uppfattningen. Precis så bör vi också hantera situationen.

PRESSMEDDELANDE: Engblom deltar på Nato-möte i Washington

2010-12-03T16:10:00.004+01:00

Blekinges riksdagsledamot Annicka Engblom (M), ledamot i försvarsutskottet, har valts in i den svenska NATO-delegationen och kommer under den 5-7 december att medverka vid transatlantiskt forum som arrangeras varje år i samarbete mellan Natos parlamentariska församling, USA:s Atlantiska råd och amerikanska försvarshögskolan.

Forumet kommer i första hand koncentreras till en diskussion inriktad mot aktuella försvar och säkerhetspolitiska frågor.

- Att få möjligheten att renodla och utveckla ett redan befintligt kontaktnät med andra länder när det gäller just försvars- och säkerhetspolitiken är otroligt viktigt. Vi lever i en globaliserad värld där hotbilden har förändrats drastiskt på bara något decennium, vilket gör att vi alla ställs inför helt andra utmaningar än vad som var fallet tidigare, menar Annicka Engblom.

- Vi har nu ett ansvar att se till dessa förändrade ingångsvärden också leder till nya samarbetsformer. Jag ser det som oerhört betydelsefullt att vi i Sverige, trots avsaknad av Natomedlemskap, får en reell möjlighet att sitta med direkt vid bordet och framföra våra synpunkter på plats, avslutar Annicka Engblom.

Banne mig...

2010-11-22T21:45:00.001+01:00

..ibland händer det. Som valberedningens ordförande lade jag ikväll fram ett ganska kontroversiellt förslag till den så viktiga regionstyrelsen. Tre unga kvinnor, alla tre mer eller mindre oprövade i dessa sammanhang, men fantastiska i sig. Så klart.
Det har försigått mycket snack i kulisserna inför kvällens möte, då vårt förslag skulle klubbas. Framför allt från några personer som är gamla i gamet och som jag vet har en falang bakom sig. Jag hade funderat mycket på hur jag skulle lägga upp det, men när det väl kom till kritan lade jag fusklappen åt sidan och höll ett brandtal direkt ur hjärtat. Precis som jag kände det.

Och banne mig. Det kom inte ens ett motförslag och därmed inte heller någon votering. Och tillsammans med min fantastiska valberedning känner jag mig stolt som en hönsmamma. Stolt över att ha möjlighet att lyfta och föra fram människor med gott uppsåt och engagemang på många olika positioner. Stolt över att äntligen kunna bryta ingrodda konflikter och skapa ett bra samarbetsklimat. När jag tog mig an uppgiften kändes den mig övermäktig. Men genom att vi gjort ett grundläggande jobb, eniga stått upp för förslagen och talat oss varma för dem har vi lyckats.

Grattis Camilla, Emma och Emma. Ni kommer att göra ett fantastiskt jobb!!

En sammanhållen miljömärkning

2010-11-13T19:08:00.001+01:00

Det är inte alltid lätt att vara miljömedveten. För att göra de rätta, miljövänliga valen behövs det ibland att man är ordentligt påläst på vad all information och märkning innebär. Och ändå kan ett miljövänligt innehåll vara paketerat i ett emballage som producerats på ett miljöförstörande sätt.

För att uppmärksamma detta och för att göra det lätt och riktigt att som konsument göra miljömedvetna val, har jag motionerat till Riksdagen om en mer sammanhållen miljömärkning. Från ax till limpa, så att säga.

Motion 2010/11:C253: En sammanhållen miljömärkning
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att verka för förändringar inom området miljömärkning.

Motivering
Att hantera miljöfrågan är en av vår tids absolut största utmaningar. Kommande generationer kommer att prövas mot hur väl vi lyckas med åtgärder som begränsar föroreningar och utsläpp. Vi har alla ett ansvar i arbetet med att skapa en bättre miljö.

För att nå långsiktig hållbarhet behöver vi agera i både stora och små sammanhang, i vår egen vardag. Det kan handla om val av energi, sophantering, rätt val av TV-apparat, men också om att det i vardagen ges möjlighet att konsumera produkter som inte bara är framställda utan också distribuerade på ett miljövänligt sätt.

För den miljömedvetne konsumenten är det idag inte helt enkelt att försäkra sig om att man verkligen gör rätt val och att de miljömärkta produkter man köper alltigenom är miljövänliga. Det är lite av en djungel ute i butikerna bland alla märkningar. Det medför naturligtvis att konsumenten får svårt att värdera vad de olika märkena står för och hur miljövänliga produkterna faktiskt är. Som konsument har du rätt till tydlighet på detta område. Denna tydlighet styr förhoppningsvis sedan valen på ett sätt som gynnar de produkter och producenter som är miljömässigt acceptabla.

Om vi tar som exempel ett kravmärkt paket majsflingor, så kan majsen förvisso ha kravodlats, men för emballering har majsflingorna sedan kanske transporterats till Asien, paketerats i kartonger av pappersmassa som framställts genom miljöovänlig avverkning och massatillverkning, producerade i ett allt annat än miljöcertifierat pappersmasseföretag, för att sedan transporteras tillbaka till konsumenten i t.ex Sverige. Det faktum att majsflingorna i sig är kravodlade och att det är detta som redovisas för konsumenten blir sett i ljuset av hela produktionskedjan minst sagt vilseledande. Det behövs med andra ord tuffare logistiska krav som tar hänsyn till hela produktkedjan när avvägningar relaterade till miljömärkning ska fastställas.

Det finns i dagsläget bra modeller för hur företagen kan göra direkt skillnad. I Blekinge har pappersmasseföretaget Cascades Djupafors AB sedan en tid tillbaka jobbat inom ramen för EPD, ett system för miljövarudeklaration som via grundliga analyser syftar till att beskriva miljöegenskaper hos produkter och tjänster i ett livscykelperspektiv. Huvudman är Miljöstyrningsrådet och systemet är initierat och drivs av näringslivet. Systemet lanserades 1998 och har sedan dess uppmärksammats globalt. Flera länder har visat ett stigande intresse för denna typ av modell, vilken skulle kunna tjäna som modell i både nationella och internationella sammanhang.

Inriktningen bör vara att verka för att det ställs hårdare krav på miljömärkta produkter sett ur ett helhetsperspektiv. Detta arbete bör åtföljas av ett mer likformigt och rättvisande miljömärkningssystem som ökar konsumentens möjlighet att göra bra miljöval.

Stockholm den 25 oktober 2010

Annicka Engblom (M)
Finn Bengtsson (M)

Debatt: Afghanistan är solidaritet i praktiken

2010-11-10T13:12:00.000+01:00

Publicerat i Kvällsposten 09 nov 2010

Utrikes- och säkerhetspolitiken vilar bäst på bred grund. Frågor som rör området är alltför viktiga för att låta sig avgöras inom ramen för smal, politisk kortsiktighet. Nyckfullhet och osäkerhet är dess största fiende. Därför är den breda parlamentariska överenskommelse som nu presenterats när det gäller de svenska insatserna i Afghanistan det enda långsiktigt rätta.

Vår utgångspunkt är tydlig. Den svenska insatsen bygger inte på isolerade delar utan är en del av en sammanhängande strategi.

Diplomati, civilt stöd till myndigheter och organisationer, militärt stöd och utvecklingsbistånd utgör tillsammans de fyra ben som för vårt engagemang framåt. Att enbart fokusera på ett snabbt tillbakadragande av trupper, utan att säkerhetsläget på marken medger detta, skulle få mycket allvarliga konsekvenser.

Det är de sex partier som nu står bakom överenskommelsen helt eniga om. Den analysen delas även av flertalet av dem som verkligen vet och känner av stämningarna på plats - försvarsmakten och dess anställda.

Ofta hörs det kritiska röster i debatten, Retorik som gör gällande att det här inte är Sveriges sak.

Det som händer i Afghanistan berör oss inte. Inget kan vara mer fel. Terrorismen ser inga begränsningar i nationalstaten utan verkar globalt med hela världen som potentiell måltavla. Ingen går säker och ingen kan heller svära sig fri från ansvaret att bekämpa dess handlingar. Det finns inga vita fläckar. Inga fredade zoner.

Vi får inte glömma bort att Afghanistan under talibanväldet öppnade dörren och bjöd in terrorn. De träningsanläggningar som var ständigt närvarande fungerade som ett avstamp till grymma våldsaktioner mot oskyldiga runt om i vår värld. Det var utgångspunkten. Nu är denna våldsstruktur slagen i spillror.

Därmed inte sagt att den svenskan militära insatserna ska vara för evigt. Ambitionen måste vara att skifta från militärt stöd till civilt stöd inom ramen för en gradvis process.

Vi ser ett scenario där våra 530 svenska soldater kvarstår fram till 2011. Dessutom sker en förstärkning av insatsen i form av två räddningshelikoptrar.

Den framtida ambitionen om en gradvis förskjutning i förhållandet mellan stridande trupp och stödjande insatser kommer att successivt att fortlöpa till 2014. Förhoppningen är att vi redan 2012 kan se en positiv utveckling där säkerhetsläget medger en minskning av närvaron av svensk trupp.

Vår ståndpunkt bygger på en insikt om att solidariskt handlande med andra länder i enlighet med de grundläggande principer som präglar ett öppet och demokratiskt samhälle är den enda garanten för långsiktig framgång. Sveriges roll i detta arbete betyder något. Våra soldaters dagliga kontakter och brobyggande med Afghanistans folk betyder något.

Vi politiker, som gett uppdraget, har ett ansvar att säkerställa det stöd som behövs för att lösa uppgiften. Vi har även ett ansvar att se till att det finns strategi, brett förankrad som stakar ut tydliga riktlinjer för framtiden. Den överenskommelsen finns nu på plats.

Det är så ansvarskänsla och internationell solidaritet ser ut i verkligheten.

ANNICKA ENGBLOM (M) Riksdagsledamot försvarsutskottet
ANDERS HANSSON (M) Riksdagsledamot försvarsutskottet

Replik till Inga-Lena Fischer, BLT fredagen 5 november 2010

2010-11-10T08:10:00.002+01:00

Inga-Lena Fischer avslutar fredagens ledare med att regeringens företagspolitik under förra mandatperioden varit mycket snack och lite verkstad. Ok, jag instämmer med att vi behöver jobba ännu hårdare. Långt fler måste få möjligheter att starta och driva företag. Fler måste kunna anställa. Men att Alliansen legat på latsidan vad det gäller företagandet under förra mandatperioden håller jag inte med om.

Företagens avgifter, skatter och administrativa kostnader har sedan 2006 sänkts med närmare 50 miljarder kronor. Enligt en nyligen publicerad rapport från Företagarförbundet har åtgärder som jobbskatteavdragen, RUT- och ROT-avdragen, nystartsjobb och förlängd möjlighet till visstidsanställning påverkat småföretagare mycket positivt. Inte minst vad gäller nyanställningar. Samma undersökning visar för vår egen del att Blekinge placerar sig på den övre halvan vad det gäller andelen tillväxtföretag under perioden 2007-2010. Andelen företag som expanderar ligger på 43,8 procent.

Förbättringar för företagandet i Blekinge omfattar flera faktorer. En av de viktigaste handlar om att förbättra vår infrastruktur. Jag har sedan jag började i Riksdagen motionerat och pläderat för förbättringar av E22:an. Bättre möjligheter till transporter spelar en viktig roll i utvecklingen av vårt näringsliv. Dåliga kommunikationer förhindrar i många fall affärsmöjligheter. Vi har kommit en bit på väg, men jag är inte nöjd förrän vi har en motorväg av toppklass genom Blekinge kombinerat med väl fungerande tåg- och flygförbindelser.

Andra faktorer är fortsatta skattelättnader och förenklingar för företagare i kombination med satsningar på forskning, innovation och uppfinningar. Länken mellan högskolor/universitet och arbetsmarknaden är, som Inga-Lena påpekar, oerhört viktig. Blekinge tekniska högskola, BTH, har här en nyckelroll som kunskapsbärare. BTH Innovation, där studenter, forskare och lärare samt även externa idébärare kan få hjälp att omsätta och bygga vidare på sina idéer till hela affärskoncept, är hyperintressant. Här ser jag stora möjligheter.

För att sedan få studenterna att stanna kvar i länet krävs det att vi blir mer attraktiva. Entreprenörer med bra idéer, som vill satsa och ta chansen, ska uppmuntras. Här spelar givetvis kommunala ansträngningar stor roll. Den nationella politiken är förvisso viktig, men kontakten mellan småföretagare och lokalpolitiken är minst lika viktig. Maktskiftet i Ronneby kommun och fortsatt allianstyre i Karlskrona torde ge ökade förutsättningar för detta.

Sammantaget, vi är på rätt väg, men mycket återstår att göra.

Annicka Engblom (M)

Riksdagsledamot Blekinge

Mina tankar om den marina framtiden

2010-11-06T15:15:00.004+01:00

Förra året förärades jag ledamotsskap i Kungliga Örlogsmannasällskapet (KÖMS), den äldsta av våra svenska akademier. Något jag är oerhört glad över förstås och som också innebär kontakter med personer av stor erfarenhet och kompetens inom den marina sektorn. När jag denna mandatperiod i Riksdagen ägnar mig åt försvarsfrågorna på fulltid och jag går omkring och funderar på vår försvarsmakts framtid, är sådana kontakter oerhört värdefulla.

Marinen är ju, med tanke på min bakgrund, den del av försvarsmakten jag kan bäst och det är därför rätt naturligt att det är i den änden jag har börjat mina funderingar. Så här formulerade jag mig i mitt inträdesanförande i KÖMS i januari om hur jag tänker kring den marina framtiden.

Inledning
För detta mitt inträdesanförande i Kungliga Örlogsmannasällskapet vill jag ta tillfället iakt, att utifrån min bakgrund i marinen, inom FRA och plattformen som försvarspolitiker, skissera en möjlig framtida utveckling för Marinen.

Historik
Jag har valt att sätta rubriken ”Marinen 10.0”, vilket travesterar på utvecklingsfaser av olika dataprogram. Rubriksättningen indikerar att jag har delat in den marina utvecklingen i nio faser och att den tionde omfattar framtiden. Jag är medveten om att ett antal väldigt kunniga marinhistoriker kommer att läsa detta och ber om överseende för denna min rapsodiska snabbspolning av svensk marinhistorik.

Marinen 1.0
Enligt traditionen börjar Marinens historia år 1522, då Gustav Vasas på kredit hyr in skepp från Lübeck som löper in på svenskt vatten den 7 juni och den svenska flottan föds. Erik XIV fortsätter uppbyggandet till att omfatta 68 skepp, men den efterföljande regenten, Johan II, tillmäter inte flottan lika stor betydelse och den förfaller.

Marinen 2.0
Nästa uppsving för flottan tillräknas Sveriges stormaktstid, då det under de båda regenterna Gustav II Adolf och Drottning Kristina inrättas ett amiralitetskollegium 1617 och sedermera även en skärgårdsflotta. Efter Karl X:s död får flottan under Karl XI:s förmyndarregering åter erfara en kraftig nedgång. Svenska flottans nesliga nederlag mot Danmark 1676, då Kronan går förlorat, leder till att Karl XI, då han tillträder, i princip från grunden får skapa en ny flotta.

Marinen 3.0
Under det efterföljande århundradet upplever flottan återigen en kraftig tillbakagång på grund av ryska härjningar och en tom statskassa. Gustav III lyckas för en kort tid att återge flottan dess forna glans. Trots slaget vid Svensksund 1790, som blir den största marina segern någonsin för den svenska flottan, medför kriget mot Ryssland 1808-09 och kapitulationen av Sveaborg ett hårt slag, då hela skärgårdsflottan förloras i uppgörelsen.

Marinen 4.0
Med 1800-talet följer Sveriges långvariga fred och inom flottan sker tekniska förändringar. Flottans sista större linjeskepp, "Stockholm", förses med både ångmotor och propeller. Dessa första ångfartyg är samtidigt segelfartyg, utrustade med rigg och segel. Torpedbåtar introduceras på 1880-talet och det första bepansrade fartyget, "Svea", levereras år 1885.

Marinen 5.0
1902 bildas Kustartilleriet och blir en del av marinen. 1904 införskaffar Sverige sin första ubåt, HMS Hajen. Under åren närmast före första världskrigets utbrott har Europas samtliga stormakter bedrivit intensiva rustningar till sjöss. Den största ökningen har Tysklands flotta genomgått, som på ett årtionde rycker upp till platsen närmast Storbritannien. Första världskriget bryter ut och Sverige har inte mycket att sätta emot när stormakterna brakar samman.

Marinen 6.0
Med marin version 6.0 inträffar andra världskriget. Handelssjöfarten och utrikeshandeln blir redan från krigets utbrott hårt utsatt i det tyska ubåts- och minkriget. Försvarsmakten lider av stora materiella brister och av försvarsgrenarna är det endast marinen som har en någorlunda relevant, men sliten och otillräcklig materiel.1940 inköps motortorpedbåtar och jagare. Mineringar och ubåtsnät utläggs för att möjliggöra försvar av svenskt territorialvatten.

Marinen 7.0
Kalla kriget. Storanfallet härskar som primärt scenario och flottan inriktas på att möta kustinvasionen. Flyget prioriteras framför marinen, kryssarna och jagarna kommer successivt att skrotas och den lätta flottan kommer att dominera. Trots den under 1970-talet ökade strategiska betydelsen av det nordiska områdets, bland annat på grund av den sovjetiska marinteknologiska utvecklingen, övergivs ubåtsjaktfunktionen.

Marinen 8.0
Under 80-talet ersätts jagarflottiljerna av ytattackflottiljer. En modern sjörobot, RBS-15, anskaffas och med den ryska ubåtens grundstötning i Karlskrona skärgård, 1981, återtas ubåtsjaktsfunktionen och blir flottans mest prioriterade uppgift. Fredsflottan ersätts av beredskapsflottan och mot slutet av 1980-talet har Sverige välutbildade ubåtsjaktstyrkor. Med Sovjetunionens och Warsawapaktens fall kommer den internationella maktbalansen i grunden att förändras och det kan tyckas lite som ödets ironi att detta sker just som marinen fått anpassad materiel och återfunnit det marina tänkandet. De efterföljande tjugo årens utveckling kommer att medföra en kontinuerligt föränderlig säkerhetsmiljö, globalisering av ekonomin och informationsteknologisk utveckling. Världens länder knyts närmare varandra, vilket ställer större krav på samarbete och interoperabilitet. Invasionsförsvaret ifrågasätts och reduceringar medför att luften går ur organisationen. Med Sveriges medlemskap i EU och deltagande i internationella sammanhang kliver dock marinen in i ett nytt sammanhang.

Nutid
Med marin version 9.0 har vi rört oss till nutid. Min poäng med att hänga upp den marina historien på ett antal faser är för att belysa hur marinen genom århundradena sedan dess tillblivelse fått uppleva många perioder av utveckling och tillbakagång.
Visbykorvetterna är under leverans till marinen. Utvecklandet av konceptet påbörjades förvisso under tiden för invasionsförsvaret, men det stora teknikprånget har länkat samman den gamla tidens krigsföring med den nya. Visbykorvetterna har fått mycket kritik, förtjänt och oförtjänt, men har utan tvivel ytterligare vässat den marina förmågan.
Genom HMS Gotlands samarbete med den amerikanska ubåtsflottan i San Diego, insatserna i Tchad, Libanon och framför allt Adenviken har marinen klart påvisat en utökad förmåga att både verka och leda insatser utanför Sveriges territorium.

Säkerhetspolitiska utgångspunkter
Om vi ägnar oss en stund åt det utrikes- och säkerhetspolitiska dagsläget kan vi konstatera, att finansiell kris i västvärlden kombinerad med stark ekonomisk tillväxt i Asien kommer att innebära en förskjutning av den globala maktbalansen österut de kommande decennierna.

USA kommer fortsatt och under överskådlig tid att vara den militärt dominerande aktören i världen, men USA har farit mycket illa under den senaste finansiella krisen. Det kommer att ta tid för landet att återhämta sig ekonomiskt och vi får nog räkna med åtminstone ett decennium innan nationen återtagit sin position som före finanskrisen. Vi får nog också räkna med ett USA som i mindre utsträckning än idag är benägna att militärt ta lika stor del i kris- och krigslägen i världen. Nedskärningar i försvarsbudgeten är förmodligen att vänta och med det även USA:s förmåga att agera. Det öppnar å andra sidan också möjligheter för ett närmare samarbete mellan USA, EU och andra sammanslutningar av länder.

Mycket av EU:s energi de senaste tjugo åren har ägnats åt unionens utvidgning, framför allt före och efter 2004, då tio nya, främst forna öststater inträdde som medlemmar. EU-länderna bedriver ett målmedvetet arbete för att fördjupa samarbetet i bland annat försvars- och säkerhetsfrågor. Det handlar om policyutveckling, gemensamma diplomatiska, humanitära och militära insatser och gemensam utveckling av försvarsmateriel. Det sätt, på vilket länderna inom EU nu är beredda att ta ansvar för varandra i ett kris- och krigsläge, uttrycks bäst i den s.k. solidaritetsklausulen i Lissabonfördraget.

Nato har utvecklats, utvidgats och är idag och under överskådlig tid den organisation som bäst besitter förmågan och kapaciteten för att leda och genomföra krävande militära krishanteringsinsatser. Samverkan mellan Nato och EU är väldigt viktig, men finanskrisen har slagit väldigt olika bland medlemsländerna, där vissa av dem inte förväntas kunna leva upp till sina ekonomiska åtaganden. Andra länder kommer att kunna kliva fram och ta ett större ansvar för samarbetet. Jag ser det som troligt att Nato utvidgas med fler medlemsländer och min förhoppning är att Sverige kommer att vara ett av dem.
Ryssland har efter en lång tid av vad man skulle kunna kalla krigsorganisatorisk implosion, påbörjat en kraftig återuppbyggnad av sin krigsmakt. De har mångdubblat sina försvarsutgifter under 2000-talet, men detta från en mycket låg nivå. Ryssland moderniserar sitt försvar och satsar på snabbrörliga förband och strategiska styrkor, men uppbyggnaden kommer att ta tid, där framför allt den ålderstigna, inhemska försvarsindustrin sätter käppar i hjulet för en snabbare utveckling. Det är därför intressant att följa vad som kommer av paradigmskiftet i och med att Ryssland nu köper landstigningsfartyg av Frankrike. Rysslands utrikespolitiska tonläge har successivt höjts och med Medvedevdoktrinen har Ryssland markerat sin rätt att försvara ryska medborgare och intressen i andra länder. Ryssland har byggt hela sin ekonomi på sina tillgångar på olja och gas och det är framför allt just kring dessa tillgångar som framtida konflikter med Ryssland skulle kunna komma att uppstå. Samtidigt som Ryssland provocerar och markerar närvaro visar man dock stor vilja att delta i EU- och NATO-ledda operationer. Min tro är att vi under det närmaste decenniet kommer att få se ett närmande mellan Ryssland, EU och USA.

Men det är framför allt den snabba ekonomiska tillväxten i Kina som kommer att påverka den globala maktbalansen. Kina satsar stort på att modernisera sitt försvar och agerar alltmer sida vid sida av eller i vissa fall i samarbete med internationella insatser. Kina och Ryssland är gamla rivaler om inflytandet över Centralasien och dess tillgångar på naturresurser. Kina är förvisso mycket starkare än Ryssland militärkonventionellt, men det är inte med krigiska maktmedel de kommer att inta en plats i världstoppen, utan med ekonomiska.

Även Indien kommer att bli en nation att räkna med. Landet har klarat sig bra ur den finansiella krisen och ses som ett väldigt intressant land för utländska investeringar och som strategisk allianspartner.

Ur marin internationell synvinkel kommer förskjutningen av maktbalansen österut att innebära större fokus på Indiska oceanen, med Arabiska havet, Bengaliska viken och Sydkinesiska havet som potentiella arenor för framtida konflikter. Insikt om detta har bland annat tagit sig uttryck i den stora satsning på det nationella försvaret som Australien inlett.

Havens strategiska betydelse ökar
I många ledande sjöfartsnationer har man under många år försökt uppmärksamma nedprioriteringen av den marina förmågan inom sina respektive försvarsmakter. Huvuddelen av världens godstransporter sker sjöledes. Det handlar om stora, ekonomiska värden och de senaste årens allvarliga störningar i dessa flöden, till exempel piratverksamheten i Adenviken, har lyft frågan om ”sea blindness” och behovet av sjöstridskrafter till en ny nivå.

För Sveriges del ser vi hur Östersjön, men också Västerhavet, som handelsled ökar i strategisk betydelse. Cirka 70 000 fartygsrörelser passerar Bornholm varje år, mer än fyrtio procent av all rysk export på köl går genom Östersjön, varav en stor del gas- och oljetransporter. Östersjön är dessutom ett av världens mest sårbara hav. Det tar mellan 25 och 35 år för Östersjöns vatten att omsättas och därför får utsläpp och oljespill särskilt svåra konsekvenser.

Det ligger i alla strandstaters intresse att handel och transportleder fungerar och att Östersjömiljön värnas. Dessa utmaningar kan bara mötas genom multilateralt samarbete, såväl militärt som civilt. Men det går inte att komma ifrån att Östersjön utöver detta har en säkerhetspolitisk särställning. Östersjön är och förblir ett viktigt militärt övnings- och utvecklingsområde för så gott som samtliga strandstater. Det går inte att utesluta militära intressekonflikter eller kriser i närområdet. Marinen och flygvapnet är de försvarsgrenar som primärt inriktas på att vara försvarspolitikens och utrikespolitikens verktyg i närområdet om sådan situation skulle uppstå. Marinen ska även ha förmågan att verka multinationellt i insatser utanför närområdet.

Försvarspolitiska beslut
Arbetet med att slutföra omdaningen av Försvarsmakten för att möta den nya tidens hot inleddes under början av innevarande mandatperiod och har sin utgångspunkt i Försvarsberedningens omvärldsanalys (Ds 2007:46 ”Säkerhet i samverkan”) och därefter dess konsekvensbeskrivning för det svenska försvaret (Ds 2008:48 ”Försvar i användning). Sammantaget med Försvarsmaktens perspektivplanering från januari 2009, genomförandegruppens, stödutredningens och pliktutredningens rapporter, presenterade regeringen inriktningspropositionen som antogs i riksdagen i juni 2009.

Däruti uttrycks att Försvarsmakten ska präglas av hög tillgänglighet, flexibilitet och beredskap, dvs. utgöra en insatsorganisation med korta beredskapstider och kvalitativt samövade förband, både personellt och materiellt. Insatsförbanden ska kunna verka såväl nationellt som internationellt med hög interoperabilitet. Insatsförbanden ska utgöra en bas för uthållighet och valfrihet, anpassningsbar efter konfliktnivåer och besitta skalbarhet sammansättning efter uppgiftens karaktär och krav.

Det är inga dåliga krav och ambitioner som åsätts framtidens försvarsmakt. Tempot är högt och förändringsarbetet förväntas ske snabbt, samtidigt och parallellt. Det här sätter självklart en oerhörd press på försvarsmaktens personal, främst på arméstridskrafterna, eftersom det är den försvarsgren som kommer att få genomgå det största förändringsarbetet, både organisatoriskt och bemanningsmässigt.
Jag är övertygad om att försvaret kommer att klara uppgiften, men att det kommer att kräva mer resurser och ett omfattande lagförändringsarbete, bland annat vad det gäller anställningsformer för kontraktsanställda.

Marinen 10.0
Med avstamp från beskrivningen ovan, hur ska den svenska marinen utvecklas och rustas för att möta alla utmaningar inom ett tioårsperspektiv? I proposition 2008/09:140 Ett användbart försvar står att läsa:
• Marinstridskrafterna ska ha en kvalificerad förmåga att genomföra strid i hela konfliktskalan
• Marinstridskrafterna ska primärt utveckla förmågan att verka i vårt närområde genom att skydda svenska intressen till havs
• Marinstridskrafterna ska kunna delta i marina insatser tillsammans med andra länder, i Sverige, i närområdet samt då insatsen lämpar sig för de svenska förbanden utanför närområdet
• Genom internationell samverkan med våra samarbetsländer kan de svenska förbanden även utgöra komponenter i större styrkor med en god samlad förmåga att från havet stödja markoperationer samt tillsammans med andra bidra till att hålla sjövägarna både i vårt närområde och globalt öppna för handelstrafik
• Regeringen delar Försvarsberedningens uppfattning att det finns ett behov av att verka i kustnära storstadsmiljö och i hamnområden. Regeringen anser dock att denna förmåga [Amfibieförband] även fortsättningsvis bör återfinnas i marinstridskrafterna.

Kopplat till kalla kriget har marinen under lång tid upprätthållit hög beredskap och utgjort insatsfunktion med sin ubåtsjaktsberedskap, bestyckning och bemanning. Man uppfyller sedan länge kravställningen på det som kommer att kallas stående förband, men långt ifrån till hundra procent. Det behövs ett antal och mycket viktiga kompletteringar, både materiellt, personellt och organisatoriskt, särskilt som marinen förväntas kunna verka både i närområdet och internationellt.

Brister och behov
Vilka behov och brister har då marinen idag för att kunna fylla sin uppgift imorgon? Här skulle man kunna fördjupa sig i många detaljer, men jag väljer att hålla mig övergripande. Det är inte tu tal om att de svenska marina förbanden håller mycket hög klass. Övningar med andra nationer och deltagande i internationella operationer visar prov på stor anpassningsförmåga, vilket bottnar i en hög grad av professionalism. Dock utgör bristen på uthållighet i insatser den stora akilleshälen.

Brist på uthållighet omfattar flera faktorer. Dagens fartygsflotta är både till antal och storlek underdimensionerad för att kunna uppfylla kravställningen som uttrycks i den propositionstext om ”Ett användbart försvar” som Riksdagen har antagit. Marinen behöver tillföras fler och större plattformar med helikopterkapacitet. Erfarenheterna från Adenviken har klart påvisat behovet av det senare. Fler och större plattformar skulle också komma att tillgodose det glapp som föreligger att till fullo kunna uppfylla kravet på skalbarhet i kris- och konfliktsituationer. Det handlar om att i ett tidigt skede kunna markera maritim närvaro och tillsammans med Kustbevakningen kunna utöva havskontroll.

Det är självklart med glädje jag kan konstatera att ett antal projekt på det marina materielförsörjningsområdet nu har kommit igång, bland annat framtagandet av ett stridsstödsfartyg, L10. Men det räcker inte, utan jag ser det som nödvändigt att det arbetet fortsätter i framtagandet av ett antal självständiga plattformar med uthållighet, eller patrullfartyg enligt konceptet Ocean Patrol Vessels (OPV). Den inriktningen är ett måste om målen för marinen enligt framtida kravställning ska uppfyllas.

Under avdelningen uthållighet faller även personaltillgång. En marin som prioriterats upp i betydelse och fått utökat ansvar ska självklart inte stupa på sin uppgift på grund av otillräcklig tillgång till personal. Det måste finnas utrymme för redundans och backup för nyckelbefattningar i systemet. I det långa loppet håller det inte att fartyg får ligga och skava till kaj, eller att skolor och basförband töms på personal för att möjliggöra övningar och internationella insatser. Det mår varken materiel, personal eller ekonomi bra av och det kommer framför allt att på sikt påverka tillgängligheten.

För amfibiebataljonens del är inriktningen att den ska omorganiseras till en manöverbataljon med amfibisk förmåga. Vikten av den amfibiska specialförmågan kan inte nog understrykas, då det med tanke på vårt lands beskaffenhet av kust- och skärgårdsmiljö är av stor vikt att kunna verka i gränssnittet mellan hav och land.

Jag är av den uppfattningen att Sverige, både för egen del men också för bidrag internationellt, behöver utveckla specialenheter för strid i hamnmiljö. Hamnar är inte bara viktiga länkar för att knyta ihop sjö- och landtransporter, utan även för hantering och transport av farligt gods. Krigshandlingar, terroristattacker eller andra assymetriska hot riktade mot hamnar leder både till allvarliga störningar i upprätthållandet av gods- och varuflödet och skadar människor och industriområden.

Vid mitt besök av den första svenska marina insatsstyrkan i Adenviken, ME01, bekantade jag mig med bordningsstyrkans (Vessel Protection Detachment, VPD) mångsidiga verksamhet och sammansättning. Huvuddelen av bordningsstyrkan kom ifrån 17.bevakningsbåtskompaniet i Göteborg och där händer det fler spännande saker. Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) bedriver sedan ett par år tillbaka forskningsförsök i Göteborgs hamn, där man i en mycket störd miljö, som ju hamnar utgör med passerande fartyg, kranar och godstrafik, utprovar olika sensorer för att detektera dykare eller annan icke önskvärd verksamhet.
Jag ser det som naturligt att de förmågor som bevakningsbåtkompaniet i Göteborg idag redan besitter, tillsammans med FOI:s forskning och potentialen i civil-militärt arbete, då marinen är samgrupperad med Sjöräddningscentral och Kustbevakning, bereder den rätta miljön i att utveckla metoder och förband för att skydda fartyg i svenska hamnar och vid internationella insatser. Det ska gälla skydd av både kommersiella hamnar och militärbaser, belägna såväl i kustnära miljö som insjöar och floddeltan.

De internationella insatserna i Tchad, Libanon och Adenviken tycker jag med all tydlighet visar på att det sätt marinen fungerar på hemmaplan alldeles utmärkt fungerar på andra ställen i världen. Marinens materiel och personal med yrkeskunnande och fartygschefer med förmåga att skapa fungerande, flexibla besättningar visar att konceptet håller.

Min uppfattning är att insatser som den i till exempel Adenviken i framtiden inte ska vara någon avvikande verksamhet, utan en del av marinens kärnverksamhet. Med stående förband kan vi gå ifrån en struktur, där vi ser närområdet som en plats för övning och utbildning inför insatser någon annanstans och istället får vi en vardag där marinen är insatt såväl hemma som borta.

När Försvarsmakten 2014 övergått till en insatsorganisation ska verksamhet i svenskt territorialvatten vara lika naturligt som patrullering i Adenviken. Men istället för att transportera marinens fartyg fram och tillbaka till insatsområden skulle en styrka ständigt kunna ställas till förfogande i kris- och konfliktområden och kontinuerligt bemannas med roterande personal. Som stående förband upprätthålls en jämnare och högre tillgänglighetsnivå med en mer flexibel planering av personal, vilket är viktigt för en kontinuerlig personalförsörjning och uthållighet i insatsen. Man kan i förväg ingå avtal med varv i omkringliggande länder för underhåll och översyn. Detta skulle säkert inte kosta mer än vad det gör idag och kompetens- och erfarenhetsinflödet i den egna organisationen skulle vara ovärderlig.
Klart är att så länge den säkerhetspolitiska utvecklingen ser ut som den gör, så kommer vi med stor sannolikhet att se fler internationella operationer för våra sjöstridskrafter.

Sammanfattning:
Det utrikes- och säkerhetspolitiska läget i världen är under stark förändring och finansiell kris i västvärlden kombinerad med stark ekonomisk tillväxt i Asien kommer att innebära en förskjutning av den globala maktbalansen österut de kommande decennierna.

Genom århundradenas gång har den svenska marinen upplevt tider av uppgång och nedgång. Havens strategiska betydelse har dock under de senaste åren ur försvarspolitiskt hänseende uppgraderats. Behovet av sjöstridskrafter, vare sig vi pratar om nationella eller internationella operationer, kommer att öka.
Det här påverkar självklart utformningen av framtidens marin. Marinen ska vara flexibel, hantera alla konfliktnivåer och för egen maskin kunna ta sig till ett insatsområde. De svenska marina förbanden håller redan idag mycket hög klass och är världsledande i förmågan att uppträda kustnära. Dock utgör bristen på uthållighet i insatser den stora akilleshälen.

För att kunna uppfylla den politiska kravställningen behöver de marina stridskrafterna kompletteras med fler och större plattformar med helikopterkapacitet. Vidare behöver personalramen utökas för att inte utgöra hinder för fullgörande av uppgifter både i närområdet och i internationella insatser.
Den svenska marinen behöver utveckla förmågan för strid i hamnmiljö, både för egna och internationella behov. En svensk marin styrka skulle ständigt kunna ställas till förfogande för internationella operationer i kris- och konfliktområden och kontinuerligt bemannas med roterande personal.

Jag ser avslutningsvis en svensk marin, som efter en lång tids tillbakagång inte bara har fått förnyat förtroende, utan större förtroende. Detta är naturligtvis mycket glädjande.

Riksdagsledamoten Annicka Engblom
Korresponderande ledamot, KÖMS

The Role of Women in Global Security

2010-10-27T14:29:00.000+02:00

This weekend, I'm attending a very important conference in Copenhagen, The Role of Women in Global Security, arranged by the US Embassy in Copenhagen and with keynote speakers such as Hilary Clinton and Anders Fogh Rasmussen.

But most of all, I will meet my good friend Simone Aaberg Kaern, danish artist and pilot who flew all the way from Denmark to Afghanistan in a tiny aeroplane to meet the countrys' only two female helicopter pilots. Sisters, one of them now deceased in childbirth (!). The second one, Cap Latifa Nabizada, will also attend the conference and speak about increasing female participation in Military and Security Forces. I've wanted to meet with her for over two years. Finally! True heroines.

Det börjar med barnen

2010-10-27T14:19:00.001+02:00

På mina barns Montessorifriskola finns det ett miljöråd med både elever från f-9 och personal. De arbetar för en bättre miljö på skolan, men också hur vi alla kan förändra vårt livssätt i vardagen för att främja miljön. Kolla på deras coola film. Gjord av eleverna själva!

http://animoto.com/play/1NH1oQQdKAbB8S4XVRChLw

Måste också bara förmedla rektor Helen Allevangs veckobrev från före sommaren, när skolan fick ett roligt besked:

"Vi har med hjälp av miljörådet på skolan börjat förändra och utveckla vår syn på det här med miljö och hållbar utveckling. Med hjälp av miljörådet har det nu skapats en gemensam plattform på skolan för ett fortsatt arbete . Idag (fredag) när jag kom till skolan möttes jag av fyra flickor från förskoleklassen som skrek på långt avstånd:
- Helen, Helen vi har fått …….
Jag hörde inte vad de sa och när det gäller småttingar i den åldern kan möss på toaletten vara lika fantastiskt som att alla får en glasstrut, så jag började genast funder…vad kan ha hänt?

- Helen, Helen vi har fått…..
Jag hörde fortfarande inte för nu började de ropa i munnen på varandra. Men jag kunde se att killen i femman som gick förbi framför mig hade hört vad de sa och han log glatt så jag tänkte att det nog inte var så farligt, men man vet aldrig!
- Helen, Helen vi har fått GRÖN FLAGG! Vi har fått GRÖN FLAGG.

- Ja, jag har varit med i miljörådet så jag vet, säger en av de små och tittar upp på mig samtidigt som hon försöker hålla balansen när hon hoppar på ett ben!

- Ja och jag har plockat skräp…det såg du väl säger en annan av de tandlösa små.
De var alla fyra så ärligt lyckliga och kände sig så otroligt delaktiga i den här utmärkelsen att de studsade av segeryra. När jag hade berömt deras arbete och var på väg in hörde jag dem sjunga ut över skolgården:
”Vi har fått grön flagg! Vi har fått grön flagg!”

Pressmeddelande: Annicka Engblom (M) sågar vänsterpartiernas försvarsbudget

2010-10-25T13:50:00.003+02:00

Oppositionens skuggbudget, som presenterades idag, visar att vänsterpartierna står fast vid sin position från valet när det gäller resurserna till försvaret. Partierna vidhåller sin besparing på -2 miljarder på försvarsbudgeten för 2011.

Annicka Engblom (M), som är ledamot av försvarsutskottet, är starkt kritisk till besparingarna.

- Vänsterpartiernas besparingar på försvaret slår brett över hela Försvarsmaktens verksamhet. Övningar kommer att få ställas in, fartyg ligga till kaj, flygplan stå på marken och inköp stoppas. Förbandsorterna kommer därmed att få betala ett dyrt pris. Det är ganska obegripligt att oppositionen håller fast vid en försvarspolitik som blivit så starkt kritiserad och till och med underkänd i ett val. Väljarna köpte inte denna ansvarslösa politiska hållning i september och de gör säkert inte det nu heller.

- Det faktum att partierna i fråga även vill spara på materielförsörjningen och internationella insatser gör saken än värre. De kortsiktiga besparingsambitionerna på materielanslagen får negativa effekter på insatsorganisationens operativa förmåga. Den internationella solidariteten får fortsatt stryka på foten genom nedskärningar på anslaget för fredsfrämjande insatser. Det skickas helt fel signaler.

- Jag noterar även att vänsterpartierna inte lämnar några nya besked om de underfinansierade förslag som man drev i valrörelsen, till exempel om återgången till värnpliktssystemet eller återtagningen av gamla helikoptersystem. Konskevensen av detta blir att vi skulle riskera tusentals riktiga jobb, främst för unga, inom Försvarsmakten de närmaste åren. Återigen visar oppositionen ett totalt ointresse för vårt lands försvarsförmåga. För vänsterpartierna är Försvaret bara en stor sparbössa att ta pengar ifrån när det passar, avslutar Annicka Engblom.

Budgeten gynnar Blekinge

2010-10-12T15:27:00.002+02:00

Den budget som alliansregeringen nu lagt fram indikerar styrka. Sverige står på en gedigen grund och kan agera offensivt när andra länder tvingas genomföra skattehöjningar och nedskärningar. Ordning och reda i statens finanser lönar sig. För Blekinges del kan vi dra en lättnadens suck. Det blir inget avskaffat rutavdrag eller skattehöjningar för vanliga löntagare. Satsningarna på försvarsområdet kvarstår. Vi kan nu utveckla den ansvarsfulla och stabila politik som fungerat som ledstjärna sedan valet 2006.
Det finns flera områden där Blekinge nu direkt eller indirekt gynnas.

Försvarspolitiken riskerade att tuggas sönder av de bidragstörstande vänsterpartierna. Något som skulle slagit hårt mot Blekinge. Med alliansen blir inriktningen en annan.

Den nya insatsorganisationen stärks. Det arbete som initierats med effektivisering inom materielförsörjningen samt omfördelningar till förbandsverksamheten ligger fast, vilket innebär att den samlade försvarsförmågan stärks.

Arbetslinjen är själva kärnan i politiken. Alliansens politik för fler i arbete är den absolut bästa garanten för att stärka den enskildes frihet och vår gemensamma välfärd. En låginkomsttagare i länet har fått ungefär en månadslön extra i form av skattelättnader. Vi fortsätter på den inslagna vägen. Om ekonomin tillåter genomförs ett femte jobbskatteavdrag. Just nu ser det bra ut. Tillväxten är stark och underskottet lågt. Sverige är bäst i klassen.

Välfärden är intimt kopplat till hur vi lyckas med arbetslinjen. I budgeten sker en extra satsning till kommuner och landsting. Blekinge kommer att få sin bit av kakan vilket är ett välkommet tillskott. Vi är tydliga med att välfärdens kärna går före bidragsexperiment och skattehöjningar för vanliga löntagare.

Forskning, innovation och utbildning är själva ryggraden i ett starkt Sverige. Det genomförs flera breda satsningar, inte minst på lärlingsområdet. Regeringen är även tydlig med att landets högskolor har en viktig uppgift i att se till att forskningsresultat omsätts konkret. Här ligger vi i Blekinge mycket bra till. BTH Innovation som skall stärka högskolans position inom innovationsområdet ligger helt i linje med regeringens ambitioner. Resurserna till forskning år 2012 kommer att ha ökat med 5 miljarder sedan 2008.

Östersjön spelar med tanke på vårt havsnära läge en nyckelroll. Det är viktigt att vi har en regering som ser behovet av en kraftfull politik inom miljöområdet. Under den förra mandatperioden landsattes breda satsningar på havsmiljön. Runt om i landet pågår eller har initierats cirka 600 projekt för renare sjöar och hav. Nu går vi vidare. Satsningen med arbetet för en bättre miljö fortsätter med en miljardsatsning i ryggen under mandatperioden.

Sammantaget har Sverige nu ett utmärkt läge att bygga vidare på. Tillväxtprognoserna ser allt ljusare ut. Samtidigt är det på sin plats att hissa en varningsflagg. Även om vi nu ser delar av solen, innebär det inte att himmeln är fri från moln. Vi måste vara försiktiga och endast genomföra förslag i den takt som det ges utrymme för i de offentliga finanserna.

Ansvar och ordning o reda i statens finanser ger grunden. Visioner och framtidstro visar vägen framåt. Sverige har nu inlett en resa som vi skall vara stolta över.

Å hej å hå.....

2010-10-12T15:26:00.000+02:00

....vad jag har legat på latsidan vad det gäller bloggandet. Det blir ändring på det nu. Mycket har fallit på plats. Jag har fått mitt ledamotsskap i försvarsutskottet som jag önskade och ersättarplatsen i näringsutskottet beslutas om senare.

På hemmaplan har jag fått förtroendet att leda valberedningen och det är ett grannlaga arbete att pussla ihop det bästa laget i kommunen, men det finns många och goda förmågor att ta tillvara i alla nämnder och styrelser. Valframgången har också medfört tillströmning av nya medlemmar, vars engagemang kommer att tas väl tillvara.

Till min hjälp i valberedningen har jag ett supergäng och våra diskussioner går högt och lågt, den är öppen, delaktig och fruktbar. Underbart att få verka i så kreativa miljöer.

Sitter och följer budgetdebatten. Ska blogga om denna lite senare.

Då sparkar vi igång igen

2010-10-03T12:12:00.000+02:00

Sitter just nu på tåget upp till Stockholm för möte med mandatperiodens första riksdagsgrupp. Med 107 ledamöter och tjänstemän därtill lär det bli trångt och mysigt i 1:a kammarsalen. Det ska bli roligt att träffa alla igen, lära känna de nya kollegorna, men samtidigt gör det lite ont i hjärtat över att inte få träffa en del av dem som inte blev omvalda. En dag som denna skänker jag dem en extra tanke.

Det kändes lite extra också i hjärtat att pussa och krama barnen adjö imorse. Efter att ha varit på hemmaplan sedan midsommar och vant mig vid att lägga barnen och morronmysa med dem, blev avskedstagandet extra känslosamt. Jag älskar mitt riksdagsuppdrag, men att vara ifrån mina flickor så mycket som jag måste vara kommer jag aldrig att vänja mig vid. Tur att de har världens bästa pappa!!

Hoppla, här kommer lunchen.Vegetariskt. Rödbetsbiff med bulgur och chèvrecrème. Gott, SJ!

Mina nygamla och nya kollegor

2010-09-25T13:51:00.005+02:00

Så här ser den moderata riksdagslistan ut för kommande mandatperiod. Gruppen har på grund av det fantastiska valresultatet växt med 20 mandat till 107 st. Det är på håret att vi är största parti. Uppställningen kommer att förändras i och med att en del av namnen går över till Rosenbad och blir ministrar och ersättas av andra.

Jag kommer att få 33 helt nya kollegor (markerade med fetstil) som kommer att tas väl om hand. Övriga av oss är omvalda. Från förra riksdagsgruppen finns det en del namn som efter nomineringarbetet inför valet inte lyckades få tillräcklig hög placering på listorna eller tillräckligt med kryss för ännu en period i Riksdagen.

För egen del kommer jag särskilt att sakna Rolf K Nilsson, Anna Tenje, Inge Garstedt och Ulf Grape, alldeles fantastiska personer som både gjorde ett jättebra jobb som riksdagsledamöter och som dessutom blivit väldigt goda vänner till mig. Kontakterna med dem kommer att fortsätta iallafall, nu när deras kompetenser och erfarenheter kommer till användning på andra håll.

Abdirizak Waberi, Göteborgs kommun
Anders Hansson, Skåne läns södra
Andreas Norlén, Östergötlands län
Anna Kinberg Batra, Stockholms län
Anna König Jerlmyr, Stockholms kommun
Ann-Britt Åsebol, Dalarnas län
Ann-Charlotte Hammar Johnsson, Skåne läns västra
Anne Marie Brodén, Hallands län
Annicka Engblom (personvald), Blekinge län
Anti Avsan, Stockholms län
Beatrice Ask, Stockholms kommun
Bengt-Anders Johansson, Jönköpings län
Boriana Åberg, Skåne läns södra
Camilla Waltersson Grönvall, Västra Götalands läns norra
Carl-Oskar Bohlin, Dalarnas län
Cecilia Magnusson, Göteborgs kommun
Cecilia Widegren (personvald), Västra Götalands läns östra
Cecilie Tenfjord-Toftby, Västra Götalands läns södra
Christer Akej, Skåne läns norra och östra
Christian Holm, Värmlands län
Christine Jönsson, Skåne läns södra
Cristina Husmark Pehrsson, Skåne läns västra
Edward Riedl (personvald), Västerbottens län
Elisabeth Björnsdotter Rahm, Västerbottens län
Elisabeth Svantesson, Örebro län
Eliza Roszkowska Öberg, Stockholms län
Ellen Juntti, Västra Götalands läns västra
Eva Bengtson Skogsberg, Kalmar län
Eva Lohman, Västernorrlands län
Ewa Björling, Stockholms län
Ewa Thalén Finné, Skåne läns södra
Finn Bengtsson, Östergötlands län
Fredrik Reinfeldt (personvald), Stockholms kommun
Fredrik Schulte, Stockholms län
Gunilla Carlsson, Östergötlands län
Gunilla Nordgren, Skåne läns södra
Gunnar Axén, Östergötlands län
Gustaf Hoffstedt (personvald), Gotlands län
Gustav Blix, Stockholms kommun
Gustav Nilsson, Blekinge län
Göran Montan, Skåne läns norra och östra
Göran Pettersson, Stockholms län
Hanif Bali, Stockholms län
Hans Rothenberg, Göteborgs kommun
Hans Wallmark, Skåne läns norra och östra
Helena Bouveng, Jönköpings län
Henrik Ripa, Västra Götalands läns norra
Henrik von Sydow, Hallands län
HG Wessberg, Stockholms kommun
Hillevi Engström, Stockholms län
Isabella Jernbeck, Stockholms län
Jan Ericson, Västra Götalands läns södra
Jan R Andersson, Kalmar län
Jan-Evert Rådhström (personvald), Värmlands län
Jenny Petersson, Hallands län
Jessica Polfjärd, Västmanlands län
Jessika Vilhelmsson, Uppsala län
Johan Forssell, Stockholms kommun
Johan Hultberg, Kronobergs län
Jonas Jacobsson, Skåne läns västra
Jörgen Andersson, Kalmar län
Karin Enström, Stockholms län
Karl Sigfrid, Stockholms län
Katarina Brännström, Kronobergs län
Krister Hammarbergh (personvald), Norrbottens län
Lars Beckman, Gävleborgs län
Lars Elinderson, Västra Götalands läns östra
Lars Hjälmered, Göteborgs kommun
Lars-Arne Staxäng, Västra Götalands läns västra
Lena Adelsohn Liljeroth, Stockholms kommun
Lena Asplund, Västernorrlands län
Lotta Finstorp, Södermanlands län
Magdalena Andersson, Jönköpings län
Malin Löfsjögård, Stockholms län
Margareta B Kjellin, Gävleborgs län
Margareta Pålsson, Skåne läns norra och östra
Maria Abrahamsson, Stockholms kommun
Maria Plass, Västra Götalands läns västra
Marietta de Pourbaix-Lundin, Stockholms län
Marta Obminska, Uppsala län
Mats Gerdau, Stockholms län
Mats Johansson, Stockholms kommun
Michael Svensson, Hallands län
Mikael Cederbratt, Västra Götalands läns norra
Mikael Sandström, Stockholms län
Olof Lavesson, Malmö kommun
Oskar Öholm, Örebro län
Patrick Reslow, Malmö kommun
Per Bill, Uppsala län
Per Westerberg, Södermanlands län
Pia Hallström, Värmlands län
Saila Quicklund (personvald), Jämtlands län
Sofia Arkelsten, Stockholms kommun
Staffan Anger, Västmanlands län
Stefan Caplan, Västra Götalands läns västra
Sten Bergheden, Västra Götalands läns östra
Sten Tolgfors, Örebro län
Susanna Haby, Göteborgs kommun
Thomas Finnborg, Skåne läns västra
Tobias Billström, Malmö kommun
Tomas Tobé (personvald), Gävleborgs län
Ulf Berg, Dalarnas län
Ulrik Nilsson, Västra Götalands läns södra
Ulrika Karlsson, Uppsala län
Walburga Habsburg Douglas, Södermanlands län
Åsa Coenraads, Västmanlands län
Åsa Ågren, Wikström

Tack till alla er som kryssat mig

2010-09-22T22:15:00.000+02:00

Det är med oerhörd stolthet och glädje som jag konstaterar att jag fått över 2500 personkryss av väljarna. Till och med från Gotland. Det motsvarar 9,4% av personkryssen, vilket är över spärren för personval. Jag känner verkligen ödmjukhet inför detta starka stöd av Blekingeborna i ryggen och kommer att jobba hårt för att motsvara detta förtroende. Det är ett vallöfte :-)

Men ojojoj, vilken eftervalskoma jag levt i de senaste dagarna. Ett intensivt kampanjande in i det sista, en för moderaternas del oerhört glädjande framgång, ett rafflande och ännu inte helt avgjort valresultat samt alla turer kring min gamla mamma gjorde mig alldeles lealös ett tag.

Men arbetet med att planera för kommande mandatperiod är redan igång och min lista fylls på i takt med att jag går igenom mina papper och tar upp trådar som jag fått efter samtal i valrörelsen. För den fortsätter från och med nu fram tills nästa val. Det är ju från samtalen och mötena med människor som vi hela tiden kan utveckla en verklighetsnära politik och kontrollera att den fungerar - i verkligheten.

Att utestänga SD är inte melodin

2010-09-22T21:48:00.001+02:00

Med stor spänning följer jag sluträkningen av valresultatet och håller tummarna för att Alliansen får sin majoritet i Riksdagen. Det skulle vara bra för Sverige om vi får stabilitet i kammarens röstningar och kan genomdriva budgeten med de nödvändiga satsningar vi vill göra under nästa mandatperiod.

Med lika stor förvåning följer jag diskussionen om att ändra antalet ledamöter i riksdagens utskott för att på så sätt utesluta SD från riksdagens egentliga beslutskammare. Och det är med besvikelse jag i SvD läser att moderaterna ställt sig positiva till detta förslag. Jag hoppas att det inte stämmer.

Att utesluta SD från utskotten i Riksdagen med byråkratiskt och demokratiskt tveksamma metoder är inte rätt sätt att bemöta dem. Vi lever för tusan i en demokrati. SD är demokratiskt valda och vad man än tycker om deras politik är det i öppen debatt vi ska syna deras egentliga agenda. Lämnas de utanför, lämnas fältet fritt för dem att fylla debatten med sin oemotsagda version av hur samhället fungerar.

Alliansen har genomfört en rad förändringar under mandatperioden för att bryta utanförskapet hos många nysvenskar. Nyckelordet är arbetslinjen även i detta sammanhang. Genom ett jobb får man kontakter in i det svenska samhället, lär sig kultur, språk och spelregler. Nystartsjobben, en reformerad språkundervisning, snabbare asylhantering, krav på delat ansvar för EU:s flyktingmottagande och en lag om anhöriginvandring är bara några viktiga reformer.

Och egentligen tror jag att vi gör invandringen till ett större problem än det är. När jag har bott och arbetat i andra länder, har jag självklart följt landets lagar, respekterat landets kultur och snabbt som attan försökt att läsa mig språket, eftersom det är nyckeln in i samhället. Detsamma ska ju gälla i Sverige, eller hur? Och att Sverige tillsammans med de andra EU-länderna solidariskt ska ställa upp och ta emot människor som genomlider krig och kris tycker jag inte ens behövs ifrågasättas.

Nej, acceptera valresultatet, respektera demokratin men visa nolltolerans mot rasistiska förslag och åsikter. Att förstärka bilden av SD som "underdogs" samlar bara fler sympatisörer, särskilt unga. Om vi synliggör deras politik och erbjuder andra och bättre lösningar på integrationen kommer SD att tappa stöd. Så fungerar det i en demokrati och det är för ett sådant system som jag viger min tid och ägnar mitt engagemang.

Huka er, blekingar. Så här slår (s)kattechocken.

2010-09-16T11:49:00.002+02:00

Väljarna har i valet två alternativ att förhålla sig till. Alliansens arbetslinje mot vänsterpartiernas massiva satsningar på att göra det mindre lönsamt att arbeta. Men synar man siffrorna närmare handlar det även om konflikten stad mot land. Beräkningar visar att vänsterpartiernas politik kommer att slå hårt mot landsbygden, inte minst mot Blekinge. Slutnotan för länsinnevånarna landar på en extra kostnad som uppgår till ca 9700 kr per person och år. Det är varken rimligt eller rättvist.
Det är viktigt att väljarna ges tydliga besked om vad vänsterpartiernas politik egentligen innebär. Bakom talet om solidaritet, jämlikhet och rättvisa döljer sig en annan bild. En verklighet som kommer att gräva djupa hål i blekingarnas plånböcker, minska våra förutsättningar att satsa på välfärden och lägga ett grått täcke över jobbpolitiken.

Låt oss ta några exempel:
• Bensinskatten ska höjas. Kör du 1500 mil per år ökar kostnaden för blekingarna med 1000 kr per person.

• Kilometerskatt ska införas. Det kommer att kosta varje hushåll i länet ca 1000 kr per år i form av dyrare varor,

• Kärnkraften ska avvecklas. Det innebär ökade energikostnader på 7 500 kr per år för en normalstor villa i länet.

• Inkomstskatterna ska höjas. En person i länet med en månadslön strax under 20 000 kr kommer under mandatperioden att få en skattehöjning på mer än 7000 kr per år, jämfört med utfallet om de reformambitioner alliansen presenterat genomförs.

• RUT-avdraget ska bort. Det hotar 7000 jobb i landet varav i Blekinge flera hundra, som riskerar att försvinna

• Ungdomsskatt ska införas. Det innebär ökade kostnader med 70 000 kr per år för en företagare i länet som har två ungdomar under 26 år anställda

Och detta är bara ett axplock av vad vänsterpartierna föreslår som åtgärder för att finansiera sina stora höjningar av ersättningar och bidrag. Faktum är att över hälften av vänsterpartiernas reformer går till bidrag och AMS.

Det är ingen jobbvänlig politik. Tvärtom kommer den typen av politik, där allt fokus ligger på att göra det mindre lönsamt att arbeta, förhindra och blockera framväxten av nya företag och fler jobb. Det är inte vad Blekinge behöver. Jobben och välfärden måste gå före.

PRESSMEDDELANDE: Pappren på bordet, Peter Jeppsson!

2010-09-13T12:26:00.001+02:00

I lördagens (11/9) Sydöstran påstod riksdagsledamoten Peter Jeppsson (S) att han hade nya dokumentbevis på att en nedläggning av flygflottiljen F17 i Kallinge planeras. Dokumenten skulle ha skickats av Försvarsmakten till ledamötena i försvarsutskottet. Detta tillbakavisas av både Försvarsmakten, Försvarsdepartementet och övriga ledamöter i försvarsutskottet. Ingen verkar alltså känna till de dokument Peter Jeppsson hänvisar till.

– Jag är både arg och besviken på Peter Jeppsson. Det duger inte av en riksdagspolitiker att gå ut i media och påstå att man har bevis för en nedläggning av F17 och sedan försöka komma undan utan att visa upp dessa papper, säger en mycket irriterad Annicka Engblom, riksdagsledamot och ersättare i försvarsutskottet. Det är rent av oärligt.

– Ingen annan än Peter Jeppsson och journalisten på Sydöstran verkar ha sett dem. Det är dags för dem att lägga papprena på bordet och sluta sprida dimridåer, utbrister hon vidare.

Ivrig påhejare av Peter Jeppsson om den påstådda nedläggningen är det nuvarande kommunalrådet i Ronneby, JanAnders Palmqvist (S).

– Det är inte första gången JanAnders Palmqvist gör grundlösa utspel om F17: s framtid baserat på diffusa uppgifter. Han borde nog istället vara ytterst oroad för sitt eget partis försvarspolitik med tanke på de mångmiljardbesparingar som de planerar tillsammans med försvarsfientliga vänstern och miljöpartiet, säger Roger Fredriksson, moderat gruppledare i Ronneby.

– Det finns också all anledning att starkt ifrågasätta etiken och objektiviteten hos journalisten på Sydöstran som utan att kontrollera källan publicerar en uppgift som visar sig vara helt osann, fortsätter han.

- Sådana skriverier gagnar varken flygflottiljen eller de anställda och deras familjer, avslutar Roger Fredriksson.

För mer info:

Annicka Engblom, 0702 670 001
Roger Fredriksson, 0708 375 665

Bastuklubben badande brudar

2010-09-13T08:28:00.001+02:00

(Blekinge Läns Tidning Lördag 11 september)
När Annicka Engblom (M) var nära att gå in i väggen 2007 ryckte hennes partivänner i riksdagen in. Tillsammans bildade de nio kvinnorna bastuklubben badande brudar. Genom hot, arbete och vardag har de stöttat varandra sedan dess.

– Vi behövde varandra, säger Annicka Engblom som representerar Blekinge och Moderaterna i riksdagen.

BLT träffade fyra av klubbens medlemmar, Inge Garstedt, MariaPlass, Eva Bengtson Skogsberg samt Annicka Engblom, när de var på besök i Karlskrona. De pratar passionerat om sitt politiska arbete i riksdagen – men arbetet har även en baksida.

– Att jobba som riksdagsledamot kan vara ganska ensamt, säger Annicka Engblom.

Deras familjer är långt borta och arbetsdagarna är långa, ofta har de hunnit jobba 40 timmar på bara tre dagar. Att ha någon att prata med som befinner sig i samma situation är grundtanken med klubben. Genom att de har lärt känna varandra mer på djupet är det också lättare i dag att se när någon inte mår bra eller är för stressad.

– Man behöver lätta på trycket och kunna prata av sig, säger Maria Plass.

Detta gör kvinnorna genom att fika, promenera, äta middag, bada och basta men även genom att besöka varandras valkretsar. Visst, många samtal mellan kvinnorna handlar om politik men de diskuterar även livet och allt vad det innebär.

– Men politik är livet, säger Maria Plass.

Men när politikens baksida även lägger en skugga över privatlivet blir det ibland väldigt tungt. FRA-lagen blev en sådan skugga. Mellan 30 000 och 40 000 mejl fyllde moderatkvinnornas inkorg under en kort tidsperiod. Alla i bastuklubben badande brudar fick under den tiden hotbrev, både på mejl och på post. Vissa var dessutom adresserade hem till den privata bostaden.

– Vi fick hatbrev och direkta hot mot oss, tillägger Maria Plass.

Här blev bastuklubben en viktig del i att kunna bearbeta händelserna. De kunde prata med varandra och visste att alla hade varit med om samma sak. Partivännerna är övertygade om att ett starkt socialt nätverk är väldigt viktigt även inom arbetet. Förutom att de har fått en personlig kontakt och förtroende för varandra lär de sig även nya saker.

Bastuklubbens medlemmar sitter i olika utskott och har därmed kunskap om olika ämnen. Att besöka varandras valkretsar ser de som en unik möjlighet att lära sig nya saker. Och även om de inte alltid hinner med något bastubad under besöken så är dagarna fyllda med samtal. Både om politik och om livet.

Nicole Blomstrand

Dimridåer av Peter Jeppsson (S)

2010-09-11T10:12:00.001+02:00

I Sydöstran idag påstår Peter Jeppsson (S) att han har färska dokument som visar att F17 i Kallinge hotas av nedläggning. Uppgifterna ska ha lämnats till försvarsutskottet av Försvarsmakten. Det är bara det att inga av mina kollegor i utskottet känner till detta. Inte heller Försvarsmakten. Eller försvarsministern.

Det Jeppsson nog grävt fram är information från budgetunderlaget som Försvarsmakten lämnade till regeringen i våras och där det mycket riktigt påpekas att om inte Försvarsmakten tillskjuts medel kan det vara risk för att förband kan kommas att läggas ned. F17 och F21 nämns i det sammanhanget.

Låt mig vara tydlig. Alliansregeringen har slagit fast att inga förbandsnedläggningar kommer att ske denna mandatperiod. Det är heller inga sådana planerade inför nästa. Alliansregeringen kommer dessutom att förstärka försvarsmaktens budget under nästa mandatperiod genom att överföra pengar från stödmyndigheter, som FortV, FMV osv, till förbandsverksamheten. Om man får fortsatt förtroende förstås.

För det är det här som är pudelns kärna i Peter Jeppssons utspel, tror jag. Han är stressad av att hans eget parti, tillsammans med sina försvarsfientliga samarbetspartners miljöpartiet och vänstern, har lagt förslag på mångmiljardbesparingar på försvaret och för att försöka skyla över detta besvärande faktum, sprider han dimridåer. Det är beklagligt. Främst för personalen på F17.

På försvarsminister Sten Tolgfors blogg kan man läsa:

"Nästa budgetunderlag kommer Försvarsmakten att lämna till Försvarsdepartementet i slutet på mars 2011. Vilken regering som det blir efter valet styr helt planeringsförutsättningarna för detta.
Om Alliansen vinner kommer planeringsanvisningarna att baseras på oförändrade försvarsutgifter, men där förbandsanslaget stegvis stärks med ett par miljarder som tas från stöd- och kringmyndigheter.

Om de rödgröna vinner så kommer planeringsanvisningarna inför försvarsmaktens budgetunderlag att utgå från miljardnedskärningar på försvarsanslagen och där dessutom möjliga överföringar från stöd- och kringmyndigheter redan är tillgodoräknade, dvs konsekvensen blir en mångmiljardbesparing på förbandsanslaget över tid.

Om de rödgröna vinner så kommer deras nedskärningar att skära ner förbandsnedsverksamheten, alldeles oavsett vilken väg Försvarsmakten vill gå.

Socialdemokraternas intresse är att flytta fokus från egna miljardnedskärningar och det djupt kritiserade samarbetet med vänsterpartiet i säkerhetspolitiken."

http://tolgfors.wordpress.com/

För snabbt ibland

2010-09-08T08:02:00.000+02:00

Jag brukar ögna platsannonserna i tidningen för att se trenderna i arbetsutbudet. Helt klart växer arbetsmarknaden, men en slarvigt läst annonsrubrik imorse fick mig att studsa lite. "Frispråkig ekonomiassistens" läste jag. Funderade en stund hur en sådan egenskap skulle kunna komma till nytta inom räkenskapen, innan jag såg att det stod "Finskspråkig ekonomiassistent"...

Nähä, tummen ur, Engblom. Idag ska besökas gymnasieungdomar, samtalskampanjas och debatteras om försvaret. Ikväll kommer mina makedonska valobservatörer, som ska följa mig i mitt arbete under fyra dagar.