Intressanta besked från Tullverket

Under förmiddagen höll Skatteutskottet en öppen utfrågning av Tullverkets ledning om utvecklingen av dess fortsatta verksamhet. Diskussionerna gick ju höga i våras efter det att "Kostymgruppen" hade presenterat sitt förslag till neddragningar inom Tullens verksamhet. Jag var en av dem som var mycket kritisk till dels den modell för beräkningarna som man hade använt sig av, dels till de slutsatser som drogs och de allvarliga konsekvenser det skulle ha fått för Tullens hela verksamhet. Sedan Tullen i vårproppen fått en varaktig ramförstärkning om årliga 50 Mkr så har åtminstone den ekonomiska debatten lagt sig. Det visar sig snarare att man genom större pensionsavgångar än beräknat går betydligt mer på plussidan än som var tänkt från början. Frågan man då genast ställer sig är hur det då går med kompetensöverföringen från gamla till nya medarbetare. Jag ställde tre frågor som gällde personalförsörjningen, metoden med selektering av godsflödet från färjorna, framtiden för den maritima underrättelsecentret i Karlskrona och hur det kommer att gå för tullhundarna i framtiden. Vad det gäller personalförsörjningen pågår arbete med det just nu. Man har uppmärksammat metoden med selektering som både Karlshamn och Malmö arbetar efter och ser den som ett mycket gott exempel och Lennart Nilsson, som svarade på frågan, berömde personalen för deras initiativförmåga. Framtiden för MUC är oviss såtillvida att det pågår en utvärdering var denna verksamhet bäst kan bedrivas. ATT den ska bedrivas står utom all tvivel, eftersom ett närmare samarbete mellan tull, polis och kustbevakning är prioriterad. Jag tycker ju att eftersom Kustbevakningens huvudkontor och underrättelseavdelning ligger i Karlskrona vore det naturligt att MUC också fortsatt fick vara placerat där. Vad det gäller vovvarna tittar man just nu på en ny metod för att träna hundarna till att bli ännu bättre och effektivare i narkotikasökningen. Positivt alltså. Flera ledamöter hade frågor om synligheten, dvs om man ämnar gå vidare med förslaget om att minska gränspersonalen till förmån för fler underrättelseanalytiker. Den frågan rundade tulledningen elegant, men jag kunde inte tolka det på något annat sätt än att - ja, man ämnar att gå i den riktningen. Det ska bli intressant att se resultatet av de fyra arbetsgruppernas presentationer. Dags att sussa inför ännu en dag i rikets tjänst.

Engagerade ungdomar

Idag har varit en sådan där dag då jag pysslat med allt samtidigt. Motionsskrivande, evenemangsanordnande, mejlsvarande, mediapratande, läxläsande med dottern osv osv. Mitt liv är ofta så. Först händer inget och sedan händer allt på en gång. Utan min fullkomligt ovärderlige sekreterare Anders vore jag helt lost. I eftermiddags träffade jag elever på NTI-gymnasiet i Karlskrona. Jag berättade om hur Riksdagen fungerade, hur det är att vara riksdagsledamot och hur det kan komma sig att jag tycker att det är så roligt att arbeta politiskt. Det var nyfikna och frågvisa elever och det tycker jag är jätteroligt eftersom man då får igång en bra diskussion om vad politik är och under vilka villkor vi som tar på oss förtroendeuppdrag arbetar under. Det blev givetvis också en diskussion om FRA eftersom det engagerar många unga och av dessa var flera mycket pålästa. Jag tycker vi landade riktigt bra när jag med mina egna erfarenheter av signalspaning kunde förklara och ge svar på många av de frågor de hade. Engagerade är också flera av de medborgare som hört av sig till mig med olika idéer, efter det att jag för en vecka sedan hade en annons i båda lokaltidningarna om att det just nu är tid att väcka motioner till Riksdagen. Precis som jag trodde funderas det mycket runt om i de blekingska hemmen, men att många av idéerna kanske inte alltid når fram. Jag har iallafall fått flera bra motionsförslag som jag ämnar arbeta vidare med. Nähä, nu får det bli bums i säng. Ska vakna igen om 4 timmar........

Att göra bloggande till en vana

Hoppla. Helt plötsligt skriver vi den 28 september. De senaste två veckorna har varit sjukt fyllda av allsköns aktiviteter. Dels att komma hem från andra sidan Atlanten, öppna Riksdagen, komma in i vardagsrutinerna, tjejerna som börjat i ny skola, beskedet om försvaret och materielförsörjningen, budgetpresentationen och mycket mycket mer. Någonstans mitt i allt det här ska stunden för att skriva ned sina reflektioner och åsikter på en blogg passas in. Hur göra? Om det är någon mer van bloggare än jag som har något fiffigt tips mottages det tacksamt. En efter en försvinner de gamla storstjärnorna ur tiden. Nu senast Paul Newman, en av det senaste århundradets snyggaste män, enligt mitt förmenande. Ja, bortsett från min man förstås :-) Paul Newman jämställs i dagens Aftonbladet med nutida stjärnor som Tom Cruise och Brad Pitt. Jag undrar egentligen om den journalist som gjort den jämförelsen vet något om karaktärsskådespeleri? Cruise och Pitt må vara filmstjärnor, men i närheten av Paul Newmans artisteri kommer de aldrig att komma. Han hade DET DÄR, den där egenskapen som är så svår att sätt fingret på eller definiera. Vila i frid, Paul. Vi ska snart iväg och skaffa en ny familjemedlem. Vår ena undulat, Doris, blev sjuk och dog trots intensiv behandling och en mer ledsen änkling än Mats får man leta efter. Idag ska Mats få sällskap igen och vi hoppas att han och den lilla damen som följer oss hem idag ska komma bra överens.

Äntligen hemma

Efter två veckor på resande fot i Chile och USA är det svårt att beskriva känslan av att sätta fot i sitt hemland och omgivningen där egentligen allting spelar roll, hos min familj. Av att få krama mina döttrar och min man. Jag har saknat min familj så att det har gjort ont i mig. Samtidigt som jag har träffat på många människor som har gjort stora avtryck och som jag kommer att ha fortsatta kontakter och meningsutbyte med. Att komma hem efter dessa två veckor innebar också att snabbt sätta sig in i vad som hänt på hemmaplan och det har varit en hel del positiva nyheter. Inte nog med sänkta arbetsgivaravgifter, sänkta skatter för låg- och medelinkomsttagare, barnomsorgssatsning, de infrastruktursatsningar som kommit Blekinge till del utan också det mycket efterlängtade och helt nödvändiga beskedet från regeringen att man gör halt och börjar om från ruta ett i försvarsfrågan. Ännu är det väldigt osäkert vad lördagens besked innebär rent konkret, men icke desto för ty känns det å personalen på F17:s vägnar skönt med en paus i arbetet.

Blåsor på fötterna

Nättillgången krånglade i Chile de sista dagarna och nu befinner jag mig iWashington DC med nästa gäng, Exportkontrollrådet. Det var en otroligt vacker flygning längs med Anderna från Santiago till Panama, där jag mellanlandade. Lite nervös var jag för flygningen mellan Panama och Dulles Airport, WDC, eftersom jag skulle befinna mig mellan orkanerna Hanna och Ike. Av detta märktes dock ingenting, utan jag landande tämligen händelselöst i Washington inatt vid 01-tiden, dvs 07 Sverigetid. Innan jag lagt mitt trötta huvud på hotellkudden hade det hunnit bli 4 på natten, men redan vid nio var jag uppe och sugen på att se mig omkring eftersom jag inte varit här tidigare.

Jag ringde Tomas och Jan-Erik på EKR och vi sammanstrålade på Union Station vid lunch. Efter lite näringstillskott ville herrarna gå och shoppa, medan jag ville se mig omkring i staden. Lite av omvända världen alltså.

Det hampade sig inte bättre än att jag faktiskt gick hela vägen tillbaka till hotellet i Georgetown och på vägen hann jag besöka Capitol Hill, Botanic Gardens, Navy Memorial, FBI Headquarters, The White House, Washington Monument, Worls War II Memorial, Lincoln Memorial, The Vietnam Veterans Memorial och Watergate. Men så tog det nästan fem timmar och ett antal blåsor på fötterna också. Det var det dock värt eftersom vädret är helt underbart. Efter att ha frusit i nära en vecka i Chile är det himmelriket att vistas i 27 grader och klarblå himmel. Lite tur har vi , eftersom orkanen Hanna blåste förbi i förrgår och Ike eventuellt inte väntas förrän om ett par dagar. Alltså när vi beger av härifrån till New York.

Det var ändå en känsla av andakt jag fylldes av när jag för en stund slog mig ner på trapporna vid Lincoln Memorial, alltså där Martin Luther King höll sitt beröma tal "I have a dream". Att vissa drivkrafter är större än människan själv. Drivkraften att varken stat, fördomar, traditioner eller religion ska komma ivägen för vad just man själv vill göra med ditt liv. Det frihetsideal som hela USA är genomsyrat av och som vi i det kollektiviserade Sverige bör ta större exempel av.

Sov gott, John Blund

Jag har äntligen kommit ikapp tidsskillanden. Började dagen med trekvart på hotellets gym, en stadig frukost för att sedan tillbringa dagen på huvudkvarteret för Economic Commission for Latin America and the Caribbean (ECLAC). Det är en av fem regionala FN-kontor med uppgift att främja ekonomisk utveckling och tätare samarbete i och mellan de Latinamerikanska länderna. En av dess främsta prioriteringar är den sociala utvecklingen i regionen och i det arbetet bidrar även SIDA.

Här har man verkligen något att bita i. Sydamerika är allt annat än homogent med länder i olika stadier av ekonomisk och demokratisk utveckling. De nationella systemen för skatter, socialförsäkringar, utbildning mm varierar oerhört. Dessutom spretar intressesfärerna när det gäller handelsutbyte och frihandelsavtal. Norra delarna strävar mot USA, de västra mot Asien. Motsvarigheten till EU med en gemensam agenda och känsla av samhörighet är inte helt lätt att få till stånd i Sydamerika med tanke på både historien och med nuvarande regeringar som Chavez Venezuela. I Chile räknar man med att fattigdomen i år ökar med 3% trots en fantastisk ekonomisk utveckling. För att motverka det har man sänkt bränsleskatten men tyvärr har livsmedelspriserna stuckit iväg istället. Skillnaderna i levandsstandard mellan fattiga och rika är väldigt stora.

Mitt huvud är alltså fyllt av tankar och funderingar. Det tar lite tid att smälta så mycket information och få ihop det pussel som situationen i Sydamerika utgör. Det får iallafall många av de diskussioner som vi har hemma att verka rätt futtiga.

Imorgon ska vi träffa chilenska skattemyndigheten samt motsvarigheten till Urban Bäckström, dvs ordföranden i den chilenska näringslivet.

Läste att Lennart Swahn gått ur tiden. John Blund har tystnat och därmed också en del av min barndom. Sov gott, Lennart. Sov gott, John Blund.

Bilden: Jag och Rudolf Buitelaar, chef för projektkontoret, ECLAC

En stolt nation

Precis tillbaka på hotellet efter en dag fylld av intryck. Klockan är strax 1900 lokal tid. På förmiddagen gav vi oss av till Isla Negra och nobelpristagaren Pablo Nerudas hem. Han hade tre hem, men det var i detta som han trives bäst och spenderade sina sista dagar i. Det låg uppe på en klippa med en utsikt över Stilla havet med rasande vågor som tog andan ur mig. Huset och trädgården var byggt av sten och för en stenfantast som jag var det rena drömmen. Jag kan knappt bärga mig tills jag kommer hem och får börja mura. Neruda var en samlare av guds nåde. I hans hus fanns allt ifrån galjonsfigurer, skeppsmodellsamlingar, snäckor, färgade glasbägare och mycket, mycket mer. Hans hem var verkligen präglat av den konstnärssjäl han var.

Därefter bar det av till vingården Tarapacá som omfattar 2300 hektar vinodlingar. Det var ganska kyligt, eftersom det fortfarande är tidig vår här i Chile. Det som gjorde stort intryck på mig var inte bara vindalens inramning, ett snöklätt Anderna, utan också den totala stillheten. Intryck gjorde också de exeptionellt goda vinerna och den varsamhet med vilken de framställs. Vinproduktionen i Chile sker under strikt lagstiftning och Viña Tarapacá får varje besök av inspektörer från staten som kontrollerar framställningen.

Chile är ett kontrastfyllt land med stark ekonomisk utveckling samtidigt som stor del av befolkningen har det påvert. På vägen tillbaka till Santiago passerade vi många slumområden, men mitt bland brädlappar och korrugerad plåt fanns moderna lekplatser där föräldrar lekte med sina barn och flög drake. Det sistnämnda verkar vara oerhört populärt och när jag såg drakarna sväva över slummen insmög sig en liten filosofisk tanke om att det kanske symboliserade önskan om att ta sig därifrån. Mot ett bättre liv. må de lyckas.

Imorgon ska vi träffa och föra diskussioner med representanter från det Sydamerikanska ekonomiska samarbetsorganet ECLAC och FN:s ekonomiska kommission för Latinamerika och Karibien. Hårt arbete med andra ord, så det känns bra att vi mjukstartat med dagens utflykt så att jatlagen har gått ur benen och man kan vara på alerten imorgon. Saknar dock min familj. Hela tiden.