FMV får bakläxa

Idag kom beskedet om att Länsrätten beslutat att FMV:s upphandling av pansarterrängvagn ska göras om. Jag hoppas att FMV inte överklagar, utan gör en ny prövning av SEP vs.Patria. Det finns en del fakta om SEP som från början borde ha vägts i upphandlingen och som jag förutsätter vägs in i en andra omgång. Försvarsindustrin är inte som vilken näringsverksamhet som helst, eftersom framför allt exporten är satt under väldigt sträng lagstiftning. Det egna landets referenser är dessutom många gånger avgörande för exportaffärer. Det är ingen tvekan om att försvars- och säkerhetsindustrin i Sverige är högkvalitativ och tekniskt världsledande inom många områden, men svensk säkerhetspolitik, försvar och industri blir allt mer en del av en globaliserad värld. Kostnadsbilden gör också att vi måste bli bättre på att ta tillvara den materiel vi redan har. Sverige behöver inte i alla lägen uppfinna hjulet på egen hand. Sverige är sedan länge inte den försvarsmaktsmässigt isolerade ö, som vissa verkar tro. Den svenska försvarsmakten samarbetar, samövar och verkar utomlands tillsammans med många länder och för att detta ska fungera måste även den materiel vi använder vara kompatibel med våra samarbetspartners. De svenska särlösningarnas tid måste nu vara förbi, eftersom utvecklingen av vissa försvarsmaterielprojekt tagit alldeles för mycket tid och pengar från bland annat förbandsverksamheten. Därmed inte sagt att det fortsatt bör satsas på forskning och utveckling inom området. Dock måste jag säga i fallen om pansarterrängfordonet SEP, pansarvärnsvapnet BAMSE och luftvärnsroboten för VISY-korvetterna, att det känns lite som att slänga ut barnet med badvattnet, när man efter många statliga miljarder i utvecklingskostnader inte löper hela linan ut och förbandssätter materielen. Policyn att inte hela tiden egenutveckla materiel för det svenska försvaret utan hitta redan beprövad köper jag helt, men fullfölj redan färdigutvecklade produkter, färdiga för användning och börja sedan om från scratch. Till sist, sossarna kritiserar ju oss hårt för den sk. "hylldebatten", men då de gör det bevisar de sin egen historielöshet. Fd. statsminister Göran Persson (S) skrev i regeringens skrivelse 2005/06:131 följande: ”I första hand bör en anskaffning göras genom deltagande i samordnad internationell anskaffning och i andra hand på egen hand. Endast i de fall då dessa möjligheter uttömts bör man välja att tillgodose behovet genom en nyutveckling”. Den strategi sossarna förkastar är alltså lanserad av deras eget parti. Så kan det vara!

Feltänkt om kriminalvården?

Kriminalvårdens generaldirektör, Leif Nylén, har i media redovisat vilka anstalter och häkten han kan tänka sig lägga ned för att komma tillrätta med myndighetens minussiffror i ekonomin. Två av de utpekade objekten ligger i Karlskrona. Att anstalten i Karlskrona står på listan för avveckling är känt sedan tidigare. Verksamheten är billig i drift, men den föråldrade byggnaden är inte lämplig att bedriva modern kriminalvård i. Nyheten om att även häktet i Karlskrona skulle stängas slog dock ned som en blixt från klar himmel. Detta skulle innebära att Blekinge skulle stå helt utan möjlighet att hysa häktade. Närmaste ställe för detta är Kristianstad. En eventuell stängning av häktet har dessutom presenterats utan att samråd skett med varken personalen, polismyndigheten eller andra delar av rättsväsendet. Man häpnar. Om generaldirektörens planer blir verklighet innebär det, förutom att kriminalvården tappar kompetens, många och långa transporter med fördyringar som ett brev på posten, säkerhetsrisker för personalen och miljökonsekvenser. Frågan är också hur pigga alla advokater är att åka fram och tillbaka till Kristianstad varje gång de ska träffa sina klienter i häktet. Det pågår en utredning om myndighetens ekonomi som ska presenteras om drygt en vecka och jag måste säga att det hade varit lämpligt om kriminalvårdmyndighetens ledning hade inväntat denna innan man gick ut i media. Såvida det inte är en testballong för att pröva de politiska reaktionerna. Inte så snyggt i så fall, med tanke på all berörd personal. Jag hoppas att förslaget att ta bort all kriminalvård från Blekinge är ett feltänk av kriminalvårdsmyndighetens ledning och att det rättas till när utredningsresultatet presenteras. Regeringens stora satsning på hela rättskedjan var ju inte tänkt att ätas upp av transportkostnader och ianspråktagande av polisresurser, som istället för att bekämpa brottsligheten skulle få ligga och köra fram och tillbaka längs vägarna till Skåne.

NordStream

Igår sa danskarna ja till Nord Stream och gasledningen mellan Ryssland och Tyskland i Östersjön. Kanske hade det faktum att det danska energibolaget nu kan fördubbla sina inköp av rysk gas viss påverkan. Den svenska regeringen kommer säkert att studera beslutet, men den svenska prövningsprocessen pågår dock oaktat det danska beslutet. Gasledningen kommer att diskuteras i kammaren strax i samband med Utrikesutskottets betänkade om EU:s Östersjöstrategi. Oppositionen gör i sin reservation mycket väsen för ingenting i gasledningsfrågan. Man vill att Regeringen ska göra en fullständig miljöprövning – men det är ju precis det som pågår i regeringskansliet i detta nu. Oppositionen vill också att Regeringen ska stödja de baltiska länderna i att gasledningen dras på land - men balterna vill ju inte ha den. Dessutom ligger avgörandet av inte hos Riksdagen utan hos Regeringen och det vet oppositionen om. Ganska oseriöst, alltså. NordStreams gasledningsprojekt är storpolitik för Ryssland. De är fullkomligt öppna i att energipolitiken utgör en viktig del av landets utrikes- och säkerhetspolitik. Ryssland är också öppna i att den ryska Östersjömarinen kommer att få som en huvuduppgift att skydda gasledningen med militära medel. Länsstyrelsen i Blekinge har valt att inte yttra sig som remissinstans. De gjorde bedömningen att remissen var så omfattande att de inte hade resurser att avlämna ett tillräckligt bra svar. Jag är kritisk till den bedömningen och att man inte prioriterat ärendet, men gjort är gjort. Beslutet att låta NordStream stapla gasrör i Karlskrona togs på tjänstemannanivå och ur perspektivet att få intäkter till hamnverksamheten. Jag har framfört kritik även mot detta, särskilt i ljuset av hur man har hanterat frågan på Gotland. Nu är ju Gotland förvisso mer berört av hur rörledningen eventuellt kommer att dras, men jag som väger in säkerhetspolitiska aspekter i frågan och jag som företräder Blekinge med Marinbasen och F17 på hemmaplan är ju självklart inte bekväm med att släppa in NordStream, Gazprom och i förlängningen egentligen ryska staten så tätt inpå husknuten. Min förhoppning är att Regeringen bestämmer sig för att säga nej. Om det innebär att gasledningen byggs eller ej återstår att se.

Partiledardebatt

Det här med voteringsnärvaro

Thomas Bodströms (S) närvaro vid voteringarna i Riksdagen har varit på tapeten de senaste dagarna. Jag är väl inte den enda som funderar hur han får ihop det i livet med att vara riksdagsledamot och ordförande i justitieutskottet samt bland annat advokat, författare, aktiv i olika styrelser, pappa och make. För mig upptar riksdagsarbetet och det politiska livet egentligen mer än 100%. Det handlar hela tiden om prioriteringar och för att kunna hålla ihop som människa är det en hel del som får sållas bort. Jag hoppas att skriverierna får Thomas själv att ta sig en funderare över sina prioriteringar i livet. Av Kalla Faktas redogörelse över närvaron vid voteringarna, kan jag iallafall konstatera att ledamöterna från Blekinge sköter sig bra, framför allt vi damer. Samtliga befinner sig under genomsnittet 18%. Annicka Engblom (M) 9% Kerstin Haglö (S) 11 % Peter Jeppsson (S) 14% Jan Björkman (S) 14 % Jeppe Johnsson (M) 17 % Men egentligen är inte voteringsnärvaron en bra värdemätare på den politiska gärningen, såvida den inte överskrider rimlighetens gräns. Vårt uppdrag består ju inte bara av riksdagsarbete, utan många andra politiska aktiviteter utanför kammaren. Framförallt alla möten i verkligheten.

Hoppet står till mitt andra jag

Hjärtat i halsgropen, frusterade ångestskri över domarbeslut och uppgivenhet är väl en slags sammanfattning av intrycken från matchen mellan Sverige och Danmark ikväll. Tusan också!!! Vi var ju det bättre laget. Jag är ändå en obotlig optimist och hoppas på att mitt andra jag, mitt kulturarv från ungerska höglandet, ska bidra till att Sverige ändå har en chans till VM-slutspel i Sydafrika. Fotboll är passion. Min farbror spelade i ungerska landslaget 1956, min far och jag följde slaviskt Tipsextra på lördagar och jag förstörde båda mina miniskrar som målis i detta spel. Far höll på Arsenal och jag är ett Manchester United-fan sedan tidiga tonåren, men trots goda föresatser lyckades vi alltid somna framför TV:n och Tipsextra på lördagseftermiddagarna. Mor lät oss sova och vi vaknade alltid med ett leende av samförstånd, för det gjorde betydde egentligen inget för oss vem som hade vunnit. Vi hade ju intresset tillsammans. Den känslan är fortfarande påtaglig, även om det är 19 år sedan far gick bort. Far är med mig varje dag. Jag är hans "spitting image" och ser honom varje gång jag ser mig i spegeln. Det gör mig glad. Jag känner också igen honom i mig själv ju äldre jag blir. Det bor en envis och stolt ungrare i mig, som jag bejakar och välkomnar. Och av de yviga gesterna och det överdriva meningsutbytet mellan mina döttrar att döma, tränger även det kvartsungerska temperamentet igenom. Felvidítani Magyarország!

Attityder till företagande

Människor som funderar på att starta företag är av olika slag. Där finns till exempel den oövervinneliga entreprenören, som frustande av entusiasm driver sina idéer även om alla vederbörande möter tycker att tankarna är tokiga. Där finns privata och offentliganställda som tror att det finns bättre sätt att driva den egna verksamheten på, men som tvekar att ge upp jobbet och tryggheten för en mer osäker tillvaro som egen företagare. Där finns forskaren på universitetet eller högskolan som har gjort en briljant uppfinning och som analyserar hur landvinningen ska kunna kommersialiseras. Den oövervinneliga entreprenören låter sig inte nedslås av någonting, utan startar sitt företag och gör antingen succé eller kraschlandar. I många övriga fall är dock omgivningens attityder och den egna attityden två avgörande faktorer som bestämmer om det blir något företag eller inte. Frågan blir därför hur vi går tillväga för att främja goda attityder gentemot företagande. Det vi var och en kan göra är att ta varje tillfälle i akt att tala väl om företagande och marknadsekonomi. Sverige är ett framstående företagarland, som blivit rikt tack vare svenska företags och företagares utvecklingskraft. En mer konkret politisk uppgift ligger i att introducera företagande som ett lika naturligt val som anställning för alla skolelever tidigt och konkret. Ung Företagsamhet är en verksamhet som bidragit till att väcka intresset för företagande. Ett betydande antal unga människor får under sin gymnasietid pröva på att bedriva riktig näringsverksamhet inom ramen för Ung Företagsamhet. Undervisning om företagande och entreprenörskap bör även återfinnas i tidigare och senare utbildning. Inom högre utbildningar liksom den nya yrkeshögskolan bör möjligheten att förbereda eleverna för att driva företag förbättras genom praktiska kurser i företagskunskap. Inte minst utbildningar som ger jobb inom välfärdssektorn bör bli mer entreprenörsinriktade. Behovet av ökade kunskaper hos lärarkåren om företagande och entreprenörskap bör beaktas även t ex vid utformningen av den nya lärarutbildningen. Samspelet mellan näringsliv och akademi behöver också öka genom praktik och utbyte etc. Det ligger därutöver en tydlig politisk uppgift i att verka för att goda attityder till företagande som företeelse och som livsval återfinns inom den offentliga förvaltningen, främst hos tjänstemän vid Arbetsförmedlingen, Skatteverket och andra myndigheter som ofta har kontakt med företagare och potentiella företagare. Skatteverket får genomgående höga betyg, när det gäller bemötande av både privatpersoner och företag, men har säkert fortfarande en förbättringspotential. Några konkreta förslag för att främja goda attityder till företagande och därmed fler företag är följande: - Öka inslagen av undervisning om företagande och entreprenörskap inom flertalet utbildningsformer, inklusive lärarutbildningen. - Ge studie- och yrkesvägledare samt lärare möjlighet till vidareutbildning med inriktning mot företagande och entreprenörskap, för att bättre kunna uppmuntra elever till en framtid som företagare. - Ge arbetsförmedlingens tjänstemän möjlighet till vidareutbildning med inriktning mot företagande och entreprenörskap, för att bättre kunna hjälpa arbetssökande som visar intresse för en framtid som företagare. - Initiera ett utvecklingsarbete inom Arbetsförmedlingen, Skatteverket och andra relevanta myndigheter för att öka förståelsen för företagandets villkor. Dessa förslag har min kollega Andreas Norlén och jag lagt fram i en motion till Riksdagen.

Att höja skatter med ett leende

Brett leende poserar de tre partiledarna för oppositionen, Mona Sahlin (S), Lars Ohly(V) och Peter Eriksson (MP), på medias förstasidor idag och konstaterar glatt att de nu lägger fram förslag som innebär skattehöjningar omfattande 55 miljarder kronor. De tre partierna har dock, så här mindre en ett år kvar till valet, inte kunnat presentera ett gemensamt budgetförslag. De lovar dock dyrt och heligt att ett sådant ämnar komma till våren, när bara ett halvår kvarstår fram till valet. Och dyrt lär det bli. Och spretar gör det. Av jobbskatteavdragen har (MP) velat behålla alla tre, (S) bara två och (V) inga. (S) vill att kommunerna, skolan, vården, pensionärerna och de arbetslösa ska få mer pengar. Ja, vem vill inte det, men om man tittar på oppositionens finansiering går den inte ihop. Allt ska nämligen finansieras av en skattehöjning för höginkomsttagare eller de som tjänar mer än 115 000 kronor i månaden. Det är inte många i Sverige som gör det, och den skattehöjningen kommer inte att inbringa särskilt mycket till statskassan. Företagen, framförallt de små, kommer att få det tufft genom att bolagsskatten höjs och förmögenhetsskatten återinförs. Framförallt förmögenhetsskatten var den största boven till att kapital placerades utomlands istället för att investeras i Sverige. Skuggbudgeten kommer nu att granskas på djupet, men en sak står efter dagens presentationer fullkomligt klar: "Med vänsterpartierna vid makten skulle vi alla få en ny finanskris - alldeles hemmagjord..." Peter Hemgard, (M) Kalmar

Motionen många tycker till om

Av alla de motioner jag väckt till detta riksmöte, tycks den om att låta Sveriges statsöverhuvud, Monarken, återigen få föreslå statsministerkandidat inför Riksdagen, ha fått störst uppmärksamhet. Märkligt egentligen. Det handlar inte om att ändra vårt demokratiska styrelseskick, utan snarare förstärka det. Genom att Monarken föreslår statsminister, blir detta förslag ju opolitiskt. Talmannen, som sköter den uppgiften idag, är ju alltid politiker. Av en del av kommentarer förstår jag man inte har tillräcklig information om vad det handlar om. Såvida man inte är republikan förstås, med det respekterar jag. Så länge andra respekterar att jag är rojalist. Nedan motionen i sin helhet: ......................................................................... Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att låta statschefen överta de uppgifter som enligt 6 kap. 2 § första stycket regeringsformen i dag åvilar talmannen i samband med att statsminister ska utses. Motivering Slå vakt om monarkin Sverige är en parlamentarisk demokratisk monarki – ett statsskick som åtnjuter brett folkligt stöd och som tjänar vårt land väl. Argumenten till stöd för vår monarki är många och väl kända. Monarken kan vara en samlande gestalt för hela folket eftersom han eller hon står över de vardagliga politiska motsättningarna. Denna roll blir särskilt viktig i tider av kris, men har betydelse även annars. Monarkin står för en historisk kontinuitet och markerar sambandet mellan våra dagars Sverige och det Sverige som en gång var. Monarkin blir därmed en symbol för den gradvisa utveckling som omvandlat Sverige till en modern demokrati med hög levnadsstandard, en symbol för ett land som känner sin historia och vars historiska rötter är fast förankrade. Monarkin är också en del av vårt kulturarv och därmed en del av vår svenska identitet. Man kan vidare påminna om några argument som är mer pragmatiska än principiella, till exempel att monarkin bidrar till att göra Sverige och det svenska känt utomlands och att monarkin sprider glans, fest och högtid i olika sammanhang här i Sverige. Republikanerna har inte lyckats visa på vilket sätt Sverige eller det svenska samhället skulle bli bättre om monarkin avskaffades. Med sitt kulturradikala perspektiv har de ingen förståelse för argument om historisk kontinuitet och kulturarv – att riva ned det historiskt nedärvda är snarast en del av deras politiska mission. Kunglig fest, glans och högtid blir i deras ögon något negativt. Låt kungen lämna förslag på statsminister! I 1975 års regeringsform reducerades monarkens roll i statslivet i så stor utsträckning som det var möjligt, utan att ta steget fullt ut och avskaffa monarkin. De svenska grundlagsförfattarna gick i flera avseenden längre när det gällde att minska monarkens uppgifter än vad som är fallet i alla andra parlamentariska, demokratiska monarkier. Tiden nu är mogen att rätta till en del av detta. Statsministern utses i den ordning som följer av 6 kap. 2–4 §§ regeringsformen. Enligt 6 kap. 2 § första stycket regeringsformen ska talmannen, när statsminister ska utses, kalla företrädare för riksdagens partier till samråd. Sedan ska talmannen överlägga med de vice talmännen och därefter avge förslag på statsminister till riksdagen. I alla andra parlamentariska demokratiska monarkier är det statschefen, dvs. monarken, som formellt leder arbetet med att utse en regeringsbildare. Sverige borde ansluta sig till dessa övriga länder och låta monarken ta över talmannens roll i det arbete som beskrivs i 6 kap. 2 § första stycket regeringsformen. Därmed skulle monarken kalla partiernas företrädare till samråd och utifrån resultaten vid dessa samråd besluta sig för vem monarken ska föreslå till statsminister. Därefter skulle allt fungera som det gör idag, dvs. riksdagen skulle ta ställning till statschefens förslag och anta eller förkasta detsamma. Parlamentarismens principer skulle således ligga fast. Rent principiellt är det logiskt att det är statschefen, statens främsta företrädare, som leder arbetet med att finna en lämplig kandidat till posten som regeringschef, dvs. statens främsta politiska ledare. Härtill kommer att denna uppgift skulle ge monarken en något mer framskjuten plats i statslivet, vilket kan bidra till att långsiktigt upprätthålla det folkliga stödet för monarkin. Om statschefsuppdraget får ett utökat innehåll ser man tydligare att monarkin har en funktion att fylla. Valresultaten i Sverige sedan enkammarriksdagens införande har med få undantag givit ett tydligt utslag i regeringsfrågan, dvs. det har varit uppenbart vilket block som har majoritet i riksdagen. Om ett oklart parlamentariskt läge skulle uppstå, kan det finnas fördelar med att låta monarken, inte talmannen, leda samtalen i statsministerfrågan. Talmannen är en politiker och kan därmed misstänkas för att favorisera sina egna partivänner. Sådana misstankar skulle säkerligen i de allra flesta fall vara ogrundade men kan å andra sidan aldrig drabba en partipolitiskt obunden monark, som därmed skulle kunna leda arbetet på ett sätt som inger stort förtroende. Regeringsbildning i andra parlamentariska demokratiska monarkier För att illustrera att de svenska grundlagsförfattarna gick längre än grundlagsförfattarna i övriga parlamentariska, demokratiska monarkier, följer här en genomgång av statschefens/monarkens roll vid utseendet av regeringschef i ett antal sådana monarkier. Sverige är som sagt ensamt i världen om att ha tagit ifrån monarken varje uppgift med anknytning till detta. (Se vidare rapport 2007:1797 från riksdagens utredningstjänst). Det torde vara svårt för någon att hävda att nedanstående länder inte är fullgoda demokratier. Australien - Australien är en självstyrande medlem av det brittiska samväldet. Den brittiska monarken är formellt statsöverhuvud och företräds i Australien av en generalguvernör. Generalguvernören utnämner formellt premiärminister. Belgien - I Belgien utnämns premiärministern formellt av kungen som är statschef men som saknar reella maktbefogenheter. Regeringsbildningen inleds med att kungen håller överläggningar med de största partierna och därefter utser en regeringsbildare. I praktiken tar det största partiet vanligen initiativ till regeringsbildning. Danmark - I Danmark är det monarken som i formell mening utser premiärministern och övriga ministrar, men i realiteten sker det efter förhandlingar mellan partierna. Ofta utser monarken en erfaren parlamentariker att leda förhandlingarna. Regeringsbildningsprocessen är inte konstitutionellt reglerad i Danmark utan baseras på praxis. Kanada - Kanada är en självstyrande medlem av det brittiska samväldet. Den brittiska monarken är formell statschef och företräds i Kanada av en generalguvernör. Generalguvernören utser formellt regeringsbildare genom att utse ledaren för det parti som vunnit en majoritet i underhuset till premiärminister. På förslag från premiärministern utser generalguvernören också övriga ministrar. Luxemburg - Enligt Luxemburgs konstitution är det storhertigen som utnämner och avsätter ministrar. I praktiken är dock storhertigens maktbefogenheter mycket begränsade, men denne utser formellt regeringsbildare. Nederländerna - Regeringen utses formellt av monarken i enlighet med konstitutionen men i realiteten genom förhandlingar mellan de parlamentariska partierna. Regeringsbildningsprocessen inleds genom att drottningen formellt ger i uppdrag till en person att undersöka möjligheten att bilda regering. Norge - I Norge utser monarken – som enligt konstitutionen tillerkänns vidsträckta befogenheter vid regeringsbildningen – formellt en statsminister, men i realiteten sker det i förhandlingar mellan parlamentets partier. Nya Zeeland - Nya Zeeland är en självständig stat inom det brittiska samväldet. Den brittiska monarken är statschef och representeras av en generalguvernör som utnämns på förslag av regeringen. Till generalguvernörens formella uppgifter hör bland annat att utnämna premiärministern och andra ministrar. Spanien - Formellt utses både premiärministern och övriga ministrar av monarken. I praktiken föregås dock utnämningen av överläggningar med de parlamentariska partierna. Parlamentet röstar sedan om premiärministern, som i sin tur själv väljer sina ministrar. Storbritannien - Formellt utser monarken både premiärministern och övriga ministrar. I praktiken är det emellertid ledaren för majoritetspartiet som blir premiärminister och som sedan utser sin regering. Proceduren är dock inte formellt reglerad och monarken kan ha ett visst inflytande vid ett oklart valresultat. Stockholm den 30 september 2009 Annicka Engblom (m) ............................. Andreas Norlén och jag väckte en likalydande förra året, men då var det ingen journalist som nappade.

Välkomna alla soldater och sjömän med medalj

Den 22 september belönades under stor pompa och ståt alla sjömän och officerare som tjänstgjort nere i Adenviken, Somalia, med medaljer som utdelades på torget i Karlskrona . Trots uselt väder var det många i karlskronabor som slutit upp, Marinens musikkår spelade, fanbärarna defilerade och Marininspektören, Anders Grenstad, fäste själv medaljerna på var och en av de 164 besättningsmedlemmarnas bröst. Där var värdighet, där var högtidlighet. Det går inte att beskriva den stolthet som avspeglades i ansiktena hos föräldrarna till de unga kontraktsanställda kvinnor och män som tjänstgjort i en orolig och farlig del av världen och som bidragit till att minst 20 000 ton mat nått de svältande på Afrikas horn. Samtidigt pågår den destruktiva debatten om Sveriges insatser i Afghanistan. Soldaterna och officerarna som tjänstgör där gör det med sitt liv som insats . De är hjältar de med. Vid sin hemkomst bör de också tas emot med värdighet, högtidlighet och tacksamhet. Afghanistanstyrkans ceremoni sker dock långt ifrån publikt, inne på Livgardets exercisplan. Varför? Varför inte genomföra ceremonin mitt i Stockholm? Vid Stadhuset, på Sergels torg eller vid Kungliga slottet? Visa upp våra soldater med stolthet och passa samtidigt på att informera om vad de uträttar för livsviktigt arbete i Afghanistan. Armén borde kanske ta efter exemplet från Marinen. Läs Johanna Hildebrants krönika i Aftonbladet.

Kungliga örlogsmannasällskapet

För en tid sedan blev jag tillfrågad om jag skulle vara intresserad av att bli nominerad för medlemskap i Kungliga Örlogsmannasällskapet, KÖMS. Jag blev väldigt glad över förfrågan eftersom jag är väl förtrogen med detta anrika sällskaps aktiviteter och namnkunniga medlemsregister. I veckan sammanträdde KÖMS och ansåg mig värdig som korresponderande ledamot. Jag är väldigt, väldigt hedrad. Jag känner mig samtidigt mycket sporrad att fortsätta och intensifiera mitt arbete med att föra upp marina frågor i debatten. I dessa tider av omstruktureringsdialoger inom Försvarsmakten upplever jag att den marina arenan får för lite utrymme, trots att det just är över vattnet som det mesta av ekonomiskt värde transporteras idag. Det gör att vi alla är väldigt beroende av säkra och fria farvatten, särskilt ett sådant handelsberoende land som Sverige. Jag ska göra det mesta jag kan för att motsvara det förtroende som visats mig.

Tack, Ola. Välkommen, Jan

Idag överlämnades under högtidliga former fanan och därmed chefsskapet över Marinbasen från Överste Ola Truedsson till Kommendör Jan Thörnqvist. Marinens musikkår spelade, lysande som vanligt, och hade det riktigt mysigt under sitt tält. Annat var det för oss i publiken. Från att ha varit en alldeles fantastisk, solig och klar höstdag, förvandlades vädret en halvtimme innan ceremonin till rena ruskvädret. Regn på tvären, hagel och kastvindar. Vi höll ut, men det var allt gott att efteråt få krypa in i värmen i Modellsalen för överlämnande av presenter. Jag kommer att sakna Ola, som jag har lärt känna som en mycket god chef, en man med mycket värme och humor, men framför allt en officer och person som får saker och ting att hända. Amfibieregementet på Berga kan skatta sig lyckliga. Tack för gott samarbete, Ola! Lika glad är jag att det blev Jan som tog över efter Ola. Vi har ännu inte hunnit att bekanta oss närmare med varandra, men mitt intryck av honom efter de tillfällen vi träffats, är att det blir en Marinbaschef av samma god kaliber som Ola. Välkommen hem till Karlskrona, Jan!