Började denna julafton lugnt med att mysa i sängen med familjen och titta på morgon-TV. Men när Göran Greider gästade morgonsoffan och började gaffla om att det var alliansregeringens fel att tågtrafiken har problem för att man sänkt skatterna istället för att investera i infrastrukturen...så kände jag att jag bara blev så trött på denna enkelspåriga vänsterretorik.
Inte en stavelse om att det slås både köld- och snörekord på löpande band, det vill säga att en extremvinter självklart medför störningar i samhällsfunktionerna, eller att efter decennier av socialdemokratiska regeringars eftersatta satsningar och underhåll av järnvägen, så storsatsar alliansregeringen på infrastrukturen, men att det självklart dröjer några år innan det får genomslag. Nääää, det är alliansens fel att det snöar, att det blåser, att man inte hittar mandeln i gröten och allt annat elände som Greider kan tänka sig skylla allliansen för.
Jag bytte kanal - och vem dyker upp i SVT1 om inte Helle Klein. Neeej, inte en till, utbrast jag. På självaste julafton. Men hon var väldigt intressant att lyssna till. Det handlade mera om livsåskådning och en betraktelse av dagens folkrörelser, men hon kunde ändå inte avhålla sig ifrån att exkludera moderaterna från familjen av partier med folkförankring. 36 procent av befolkningen verkar tycka annorlunda.
Nog med politik för idag kände jag. Avreagerade mig på högarna av snö utanför dörren..när jag väl fick upp den. Sedan har denna julafton avlöpt lugnt och traditionsenligt med mycket mat och barnens glada miner över jultomtens ankomst och uppskattade presenter.
En fortsatt trevlig julhelg till er alla och förköp er nu inte på mellandagsrean.
Sidor
▼
24 december 2010
12 december 2010
Tankar kring terrordådet
Jag har precis lyssnat på statsministerns presskonferens med anledning av det som nu rubriceras som ett terrordåd i Stockholm. Efter att ha kollat ledande press runt om i världen kan jag konstatera att händelsen väcker stor uppmärksamhet och utgör förstasidesnyheten.
Extrema rörelser och fundamentalister har funnits omkring oss länge och hålls under lupp och avvärjs av vår säkerhets- och underrättelsetjänst, men inget system är till hundra procent vattentätt. Förr eller senare finns risken att någon slipper igenom. Vi får avvakta om utredningen visar att sprängningarna och hotmejlet har samband. En sak är definitivt klar. Det vi läser och hör om i media har nu medvetandegjorts för oss i vardagen. Och det ska tas på högsta allvar av berörda myndigheter.
Jag tycker dock att det är viktigt att vi tar fasta på det som statsminister Reinfeldt uttryckte på presskonferensen. Att vi inte låter denna händelse påverka vårt beteende och vardagsliv i för stor utsträckning. Uppmärksamhet bland allmänheten, ja. Tips till polisen, absolut. Erfarenheten av att ha pratat med britter och spanjorer med anledning av de terrordåd som drabbat dessa länder och med så mycket allvarligare följder, är en beslutsamhet att inte ge dessa händelser för stort utrymme. Att inte ge efter för ängslan och rädsla. Gör man det har attentatsmännen lyckats, var den eniga uppfattningen. Precis så bör vi också hantera situationen.
Extrema rörelser och fundamentalister har funnits omkring oss länge och hålls under lupp och avvärjs av vår säkerhets- och underrättelsetjänst, men inget system är till hundra procent vattentätt. Förr eller senare finns risken att någon slipper igenom. Vi får avvakta om utredningen visar att sprängningarna och hotmejlet har samband. En sak är definitivt klar. Det vi läser och hör om i media har nu medvetandegjorts för oss i vardagen. Och det ska tas på högsta allvar av berörda myndigheter.
Jag tycker dock att det är viktigt att vi tar fasta på det som statsminister Reinfeldt uttryckte på presskonferensen. Att vi inte låter denna händelse påverka vårt beteende och vardagsliv i för stor utsträckning. Uppmärksamhet bland allmänheten, ja. Tips till polisen, absolut. Erfarenheten av att ha pratat med britter och spanjorer med anledning av de terrordåd som drabbat dessa länder och med så mycket allvarligare följder, är en beslutsamhet att inte ge dessa händelser för stort utrymme. Att inte ge efter för ängslan och rädsla. Gör man det har attentatsmännen lyckats, var den eniga uppfattningen. Precis så bör vi också hantera situationen.
03 december 2010
PRESSMEDDELANDE: Engblom deltar på Nato-möte i Washington
Blekinges riksdagsledamot Annicka Engblom (M), ledamot i försvarsutskottet, har valts in i den svenska NATO-delegationen och kommer under den 5-7 december att medverka vid transatlantiskt forum som arrangeras varje år i samarbete mellan Natos parlamentariska församling, USA:s Atlantiska råd och amerikanska försvarshögskolan.
Forumet kommer i första hand koncentreras till en diskussion inriktad mot aktuella försvar och säkerhetspolitiska frågor.
- Att få möjligheten att renodla och utveckla ett redan befintligt kontaktnät med andra länder när det gäller just försvars- och säkerhetspolitiken är otroligt viktigt. Vi lever i en globaliserad värld där hotbilden har förändrats drastiskt på bara något decennium, vilket gör att vi alla ställs inför helt andra utmaningar än vad som var fallet tidigare, menar Annicka Engblom.
- Vi har nu ett ansvar att se till dessa förändrade ingångsvärden också leder till nya samarbetsformer. Jag ser det som oerhört betydelsefullt att vi i Sverige, trots avsaknad av Natomedlemskap, får en reell möjlighet att sitta med direkt vid bordet och framföra våra synpunkter på plats, avslutar Annicka Engblom.
Forumet kommer i första hand koncentreras till en diskussion inriktad mot aktuella försvar och säkerhetspolitiska frågor.
- Att få möjligheten att renodla och utveckla ett redan befintligt kontaktnät med andra länder när det gäller just försvars- och säkerhetspolitiken är otroligt viktigt. Vi lever i en globaliserad värld där hotbilden har förändrats drastiskt på bara något decennium, vilket gör att vi alla ställs inför helt andra utmaningar än vad som var fallet tidigare, menar Annicka Engblom.
- Vi har nu ett ansvar att se till dessa förändrade ingångsvärden också leder till nya samarbetsformer. Jag ser det som oerhört betydelsefullt att vi i Sverige, trots avsaknad av Natomedlemskap, får en reell möjlighet att sitta med direkt vid bordet och framföra våra synpunkter på plats, avslutar Annicka Engblom.
22 november 2010
Banne mig...
..ibland händer det. Som valberedningens ordförande lade jag ikväll fram ett ganska kontroversiellt förslag till den så viktiga regionstyrelsen. Tre unga kvinnor, alla tre mer eller mindre oprövade i dessa sammanhang, men fantastiska i sig. Så klart.
Det har försigått mycket snack i kulisserna inför kvällens möte, då vårt förslag skulle klubbas. Framför allt från några personer som är gamla i gamet och som jag vet har en falang bakom sig. Jag hade funderat mycket på hur jag skulle lägga upp det, men när det väl kom till kritan lade jag fusklappen åt sidan och höll ett brandtal direkt ur hjärtat. Precis som jag kände det.
Och banne mig. Det kom inte ens ett motförslag och därmed inte heller någon votering. Och tillsammans med min fantastiska valberedning känner jag mig stolt som en hönsmamma. Stolt över att ha möjlighet att lyfta och föra fram människor med gott uppsåt och engagemang på många olika positioner. Stolt över att äntligen kunna bryta ingrodda konflikter och skapa ett bra samarbetsklimat. När jag tog mig an uppgiften kändes den mig övermäktig. Men genom att vi gjort ett grundläggande jobb, eniga stått upp för förslagen och talat oss varma för dem har vi lyckats.
Grattis Camilla, Emma och Emma. Ni kommer att göra ett fantastiskt jobb!!
Det har försigått mycket snack i kulisserna inför kvällens möte, då vårt förslag skulle klubbas. Framför allt från några personer som är gamla i gamet och som jag vet har en falang bakom sig. Jag hade funderat mycket på hur jag skulle lägga upp det, men när det väl kom till kritan lade jag fusklappen åt sidan och höll ett brandtal direkt ur hjärtat. Precis som jag kände det.
Och banne mig. Det kom inte ens ett motförslag och därmed inte heller någon votering. Och tillsammans med min fantastiska valberedning känner jag mig stolt som en hönsmamma. Stolt över att ha möjlighet att lyfta och föra fram människor med gott uppsåt och engagemang på många olika positioner. Stolt över att äntligen kunna bryta ingrodda konflikter och skapa ett bra samarbetsklimat. När jag tog mig an uppgiften kändes den mig övermäktig. Men genom att vi gjort ett grundläggande jobb, eniga stått upp för förslagen och talat oss varma för dem har vi lyckats.
Grattis Camilla, Emma och Emma. Ni kommer att göra ett fantastiskt jobb!!
13 november 2010
En sammanhållen miljömärkning
Det är inte alltid lätt att vara miljömedveten. För att göra de rätta, miljövänliga valen behövs det ibland att man är ordentligt påläst på vad all information och märkning innebär. Och ändå kan ett miljövänligt innehåll vara paketerat i ett emballage som producerats på ett miljöförstörande sätt.
För att uppmärksamma detta och för att göra det lätt och riktigt att som konsument göra miljömedvetna val, har jag motionerat till Riksdagen om en mer sammanhållen miljömärkning. Från ax till limpa, så att säga.
Motion 2010/11:C253: En sammanhållen miljömärkning
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att verka för förändringar inom området miljömärkning.
Motivering
Att hantera miljöfrågan är en av vår tids absolut största utmaningar. Kommande generationer kommer att prövas mot hur väl vi lyckas med åtgärder som begränsar föroreningar och utsläpp. Vi har alla ett ansvar i arbetet med att skapa en bättre miljö.
För att nå långsiktig hållbarhet behöver vi agera i både stora och små sammanhang, i vår egen vardag. Det kan handla om val av energi, sophantering, rätt val av TV-apparat, men också om att det i vardagen ges möjlighet att konsumera produkter som inte bara är framställda utan också distribuerade på ett miljövänligt sätt.
För den miljömedvetne konsumenten är det idag inte helt enkelt att försäkra sig om att man verkligen gör rätt val och att de miljömärkta produkter man köper alltigenom är miljövänliga. Det är lite av en djungel ute i butikerna bland alla märkningar. Det medför naturligtvis att konsumenten får svårt att värdera vad de olika märkena står för och hur miljövänliga produkterna faktiskt är. Som konsument har du rätt till tydlighet på detta område. Denna tydlighet styr förhoppningsvis sedan valen på ett sätt som gynnar de produkter och producenter som är miljömässigt acceptabla.
Om vi tar som exempel ett kravmärkt paket majsflingor, så kan majsen förvisso ha kravodlats, men för emballering har majsflingorna sedan kanske transporterats till Asien, paketerats i kartonger av pappersmassa som framställts genom miljöovänlig avverkning och massatillverkning, producerade i ett allt annat än miljöcertifierat pappersmasseföretag, för att sedan transporteras tillbaka till konsumenten i t.ex Sverige. Det faktum att majsflingorna i sig är kravodlade och att det är detta som redovisas för konsumenten blir sett i ljuset av hela produktionskedjan minst sagt vilseledande. Det behövs med andra ord tuffare logistiska krav som tar hänsyn till hela produktkedjan när avvägningar relaterade till miljömärkning ska fastställas.
Det finns i dagsläget bra modeller för hur företagen kan göra direkt skillnad. I Blekinge har pappersmasseföretaget Cascades Djupafors AB sedan en tid tillbaka jobbat inom ramen för EPD, ett system för miljövarudeklaration som via grundliga analyser syftar till att beskriva miljöegenskaper hos produkter och tjänster i ett livscykelperspektiv. Huvudman är Miljöstyrningsrådet och systemet är initierat och drivs av näringslivet. Systemet lanserades 1998 och har sedan dess uppmärksammats globalt. Flera länder har visat ett stigande intresse för denna typ av modell, vilken skulle kunna tjäna som modell i både nationella och internationella sammanhang.
Inriktningen bör vara att verka för att det ställs hårdare krav på miljömärkta produkter sett ur ett helhetsperspektiv. Detta arbete bör åtföljas av ett mer likformigt och rättvisande miljömärkningssystem som ökar konsumentens möjlighet att göra bra miljöval.
Stockholm den 25 oktober 2010
Annicka Engblom (M)
Finn Bengtsson (M)
För att uppmärksamma detta och för att göra det lätt och riktigt att som konsument göra miljömedvetna val, har jag motionerat till Riksdagen om en mer sammanhållen miljömärkning. Från ax till limpa, så att säga.
Motion 2010/11:C253: En sammanhållen miljömärkning
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att verka för förändringar inom området miljömärkning.
Motivering
Att hantera miljöfrågan är en av vår tids absolut största utmaningar. Kommande generationer kommer att prövas mot hur väl vi lyckas med åtgärder som begränsar föroreningar och utsläpp. Vi har alla ett ansvar i arbetet med att skapa en bättre miljö.
För att nå långsiktig hållbarhet behöver vi agera i både stora och små sammanhang, i vår egen vardag. Det kan handla om val av energi, sophantering, rätt val av TV-apparat, men också om att det i vardagen ges möjlighet att konsumera produkter som inte bara är framställda utan också distribuerade på ett miljövänligt sätt.
För den miljömedvetne konsumenten är det idag inte helt enkelt att försäkra sig om att man verkligen gör rätt val och att de miljömärkta produkter man köper alltigenom är miljövänliga. Det är lite av en djungel ute i butikerna bland alla märkningar. Det medför naturligtvis att konsumenten får svårt att värdera vad de olika märkena står för och hur miljövänliga produkterna faktiskt är. Som konsument har du rätt till tydlighet på detta område. Denna tydlighet styr förhoppningsvis sedan valen på ett sätt som gynnar de produkter och producenter som är miljömässigt acceptabla.
Om vi tar som exempel ett kravmärkt paket majsflingor, så kan majsen förvisso ha kravodlats, men för emballering har majsflingorna sedan kanske transporterats till Asien, paketerats i kartonger av pappersmassa som framställts genom miljöovänlig avverkning och massatillverkning, producerade i ett allt annat än miljöcertifierat pappersmasseföretag, för att sedan transporteras tillbaka till konsumenten i t.ex Sverige. Det faktum att majsflingorna i sig är kravodlade och att det är detta som redovisas för konsumenten blir sett i ljuset av hela produktionskedjan minst sagt vilseledande. Det behövs med andra ord tuffare logistiska krav som tar hänsyn till hela produktkedjan när avvägningar relaterade till miljömärkning ska fastställas.
Det finns i dagsläget bra modeller för hur företagen kan göra direkt skillnad. I Blekinge har pappersmasseföretaget Cascades Djupafors AB sedan en tid tillbaka jobbat inom ramen för EPD, ett system för miljövarudeklaration som via grundliga analyser syftar till att beskriva miljöegenskaper hos produkter och tjänster i ett livscykelperspektiv. Huvudman är Miljöstyrningsrådet och systemet är initierat och drivs av näringslivet. Systemet lanserades 1998 och har sedan dess uppmärksammats globalt. Flera länder har visat ett stigande intresse för denna typ av modell, vilken skulle kunna tjäna som modell i både nationella och internationella sammanhang.
Inriktningen bör vara att verka för att det ställs hårdare krav på miljömärkta produkter sett ur ett helhetsperspektiv. Detta arbete bör åtföljas av ett mer likformigt och rättvisande miljömärkningssystem som ökar konsumentens möjlighet att göra bra miljöval.
Stockholm den 25 oktober 2010
Annicka Engblom (M)
Finn Bengtsson (M)
10 november 2010
Debatt: Afghanistan är solidaritet i praktiken
Publicerat i Kvällsposten 09 nov 2010
Utrikes- och säkerhetspolitiken vilar bäst på bred grund. Frågor som rör området är alltför viktiga för att låta sig avgöras inom ramen för smal, politisk kortsiktighet. Nyckfullhet och osäkerhet är dess största fiende. Därför är den breda parlamentariska överenskommelse som nu presenterats när det gäller de svenska insatserna i Afghanistan det enda långsiktigt rätta.
Vår utgångspunkt är tydlig. Den svenska insatsen bygger inte på isolerade delar utan är en del av en sammanhängande strategi.
Diplomati, civilt stöd till myndigheter och organisationer, militärt stöd och utvecklingsbistånd utgör tillsammans de fyra ben som för vårt engagemang framåt. Att enbart fokusera på ett snabbt tillbakadragande av trupper, utan att säkerhetsläget på marken medger detta, skulle få mycket allvarliga konsekvenser.
Det är de sex partier som nu står bakom överenskommelsen helt eniga om. Den analysen delas även av flertalet av dem som verkligen vet och känner av stämningarna på plats - försvarsmakten och dess anställda.
Ofta hörs det kritiska röster i debatten, Retorik som gör gällande att det här inte är Sveriges sak.
Det som händer i Afghanistan berör oss inte. Inget kan vara mer fel. Terrorismen ser inga begränsningar i nationalstaten utan verkar globalt med hela världen som potentiell måltavla. Ingen går säker och ingen kan heller svära sig fri från ansvaret att bekämpa dess handlingar. Det finns inga vita fläckar. Inga fredade zoner.
Vi får inte glömma bort att Afghanistan under talibanväldet öppnade dörren och bjöd in terrorn. De träningsanläggningar som var ständigt närvarande fungerade som ett avstamp till grymma våldsaktioner mot oskyldiga runt om i vår värld. Det var utgångspunkten. Nu är denna våldsstruktur slagen i spillror.
Därmed inte sagt att den svenskan militära insatserna ska vara för evigt. Ambitionen måste vara att skifta från militärt stöd till civilt stöd inom ramen för en gradvis process.
Vi ser ett scenario där våra 530 svenska soldater kvarstår fram till 2011. Dessutom sker en förstärkning av insatsen i form av två räddningshelikoptrar.
Den framtida ambitionen om en gradvis förskjutning i förhållandet mellan stridande trupp och stödjande insatser kommer att successivt att fortlöpa till 2014. Förhoppningen är att vi redan 2012 kan se en positiv utveckling där säkerhetsläget medger en minskning av närvaron av svensk trupp.
Vår ståndpunkt bygger på en insikt om att solidariskt handlande med andra länder i enlighet med de grundläggande principer som präglar ett öppet och demokratiskt samhälle är den enda garanten för långsiktig framgång. Sveriges roll i detta arbete betyder något. Våra soldaters dagliga kontakter och brobyggande med Afghanistans folk betyder något.
Vi politiker, som gett uppdraget, har ett ansvar att säkerställa det stöd som behövs för att lösa uppgiften. Vi har även ett ansvar att se till att det finns strategi, brett förankrad som stakar ut tydliga riktlinjer för framtiden. Den överenskommelsen finns nu på plats.
Det är så ansvarskänsla och internationell solidaritet ser ut i verkligheten.
ANNICKA ENGBLOM (M) Riksdagsledamot försvarsutskottet
ANDERS HANSSON (M) Riksdagsledamot försvarsutskottet
Utrikes- och säkerhetspolitiken vilar bäst på bred grund. Frågor som rör området är alltför viktiga för att låta sig avgöras inom ramen för smal, politisk kortsiktighet. Nyckfullhet och osäkerhet är dess största fiende. Därför är den breda parlamentariska överenskommelse som nu presenterats när det gäller de svenska insatserna i Afghanistan det enda långsiktigt rätta.
Vår utgångspunkt är tydlig. Den svenska insatsen bygger inte på isolerade delar utan är en del av en sammanhängande strategi.
Diplomati, civilt stöd till myndigheter och organisationer, militärt stöd och utvecklingsbistånd utgör tillsammans de fyra ben som för vårt engagemang framåt. Att enbart fokusera på ett snabbt tillbakadragande av trupper, utan att säkerhetsläget på marken medger detta, skulle få mycket allvarliga konsekvenser.
Det är de sex partier som nu står bakom överenskommelsen helt eniga om. Den analysen delas även av flertalet av dem som verkligen vet och känner av stämningarna på plats - försvarsmakten och dess anställda.
Ofta hörs det kritiska röster i debatten, Retorik som gör gällande att det här inte är Sveriges sak.
Det som händer i Afghanistan berör oss inte. Inget kan vara mer fel. Terrorismen ser inga begränsningar i nationalstaten utan verkar globalt med hela världen som potentiell måltavla. Ingen går säker och ingen kan heller svära sig fri från ansvaret att bekämpa dess handlingar. Det finns inga vita fläckar. Inga fredade zoner.
Vi får inte glömma bort att Afghanistan under talibanväldet öppnade dörren och bjöd in terrorn. De träningsanläggningar som var ständigt närvarande fungerade som ett avstamp till grymma våldsaktioner mot oskyldiga runt om i vår värld. Det var utgångspunkten. Nu är denna våldsstruktur slagen i spillror.
Därmed inte sagt att den svenskan militära insatserna ska vara för evigt. Ambitionen måste vara att skifta från militärt stöd till civilt stöd inom ramen för en gradvis process.
Vi ser ett scenario där våra 530 svenska soldater kvarstår fram till 2011. Dessutom sker en förstärkning av insatsen i form av två räddningshelikoptrar.
Den framtida ambitionen om en gradvis förskjutning i förhållandet mellan stridande trupp och stödjande insatser kommer att successivt att fortlöpa till 2014. Förhoppningen är att vi redan 2012 kan se en positiv utveckling där säkerhetsläget medger en minskning av närvaron av svensk trupp.
Vår ståndpunkt bygger på en insikt om att solidariskt handlande med andra länder i enlighet med de grundläggande principer som präglar ett öppet och demokratiskt samhälle är den enda garanten för långsiktig framgång. Sveriges roll i detta arbete betyder något. Våra soldaters dagliga kontakter och brobyggande med Afghanistans folk betyder något.
Vi politiker, som gett uppdraget, har ett ansvar att säkerställa det stöd som behövs för att lösa uppgiften. Vi har även ett ansvar att se till att det finns strategi, brett förankrad som stakar ut tydliga riktlinjer för framtiden. Den överenskommelsen finns nu på plats.
Det är så ansvarskänsla och internationell solidaritet ser ut i verkligheten.
ANNICKA ENGBLOM (M) Riksdagsledamot försvarsutskottet
ANDERS HANSSON (M) Riksdagsledamot försvarsutskottet
Replik till Inga-Lena Fischer, BLT fredagen 5 november 2010
Inga-Lena Fischer avslutar fredagens ledare med att regeringens företagspolitik under förra mandatperioden varit mycket snack och lite verkstad. Ok, jag instämmer med att vi behöver jobba ännu hårdare. Långt fler måste få möjligheter att starta och driva företag. Fler måste kunna anställa. Men att Alliansen legat på latsidan vad det gäller företagandet under förra mandatperioden håller jag inte med om.
Företagens avgifter, skatter och administrativa kostnader har sedan 2006 sänkts med närmare 50 miljarder kronor. Enligt en nyligen publicerad rapport från Företagarförbundet har åtgärder som jobbskatteavdragen, RUT- och ROT-avdragen, nystartsjobb och förlängd möjlighet till visstidsanställning påverkat småföretagare mycket positivt. Inte minst vad gäller nyanställningar. Samma undersökning visar för vår egen del att Blekinge placerar sig på den övre halvan vad det gäller andelen tillväxtföretag under perioden 2007-2010. Andelen företag som expanderar ligger på 43,8 procent.
Förbättringar för företagandet i Blekinge omfattar flera faktorer. En av de viktigaste handlar om att förbättra vår infrastruktur. Jag har sedan jag började i Riksdagen motionerat och pläderat för förbättringar av E22:an. Bättre möjligheter till transporter spelar en viktig roll i utvecklingen av vårt näringsliv. Dåliga kommunikationer förhindrar i många fall affärsmöjligheter. Vi har kommit en bit på väg, men jag är inte nöjd förrän vi har en motorväg av toppklass genom Blekinge kombinerat med väl fungerande tåg- och flygförbindelser.
Andra faktorer är fortsatta skattelättnader och förenklingar för företagare i kombination med satsningar på forskning, innovation och uppfinningar. Länken mellan högskolor/universitet och arbetsmarknaden är, som Inga-Lena påpekar, oerhört viktig. Blekinge tekniska högskola, BTH, har här en nyckelroll som kunskapsbärare. BTH Innovation, där studenter, forskare och lärare samt även externa idébärare kan få hjälp att omsätta och bygga vidare på sina idéer till hela affärskoncept, är hyperintressant. Här ser jag stora möjligheter.
För att sedan få studenterna att stanna kvar i länet krävs det att vi blir mer attraktiva. Entreprenörer med bra idéer, som vill satsa och ta chansen, ska uppmuntras. Här spelar givetvis kommunala ansträngningar stor roll. Den nationella politiken är förvisso viktig, men kontakten mellan småföretagare och lokalpolitiken är minst lika viktig. Maktskiftet i Ronneby kommun och fortsatt allianstyre i Karlskrona torde ge ökade förutsättningar för detta.
Sammantaget, vi är på rätt väg, men mycket återstår att göra.
Annicka Engblom (M)
Riksdagsledamot Blekinge
06 november 2010
Mina tankar om den marina framtiden
Förra året förärades jag ledamotsskap i Kungliga Örlogsmannasällskapet (KÖMS), den äldsta av våra svenska akademier. Något jag är oerhört glad över förstås och som också innebär kontakter med personer av stor erfarenhet och kompetens inom den marina sektorn. När jag denna mandatperiod i Riksdagen ägnar mig åt försvarsfrågorna på fulltid och jag går omkring och funderar på vår försvarsmakts framtid, är sådana kontakter oerhört värdefulla.
Marinen är ju, med tanke på min bakgrund, den del av försvarsmakten jag kan bäst och det är därför rätt naturligt att det är i den änden jag har börjat mina funderingar. Så här formulerade jag mig i mitt inträdesanförande i KÖMS i januari om hur jag tänker kring den marina framtiden.
Inledning
För detta mitt inträdesanförande i Kungliga Örlogsmannasällskapet vill jag ta tillfället iakt, att utifrån min bakgrund i marinen, inom FRA och plattformen som försvarspolitiker, skissera en möjlig framtida utveckling för Marinen.
Historik
Jag har valt att sätta rubriken ”Marinen 10.0”, vilket travesterar på utvecklingsfaser av olika dataprogram. Rubriksättningen indikerar att jag har delat in den marina utvecklingen i nio faser och att den tionde omfattar framtiden. Jag är medveten om att ett antal väldigt kunniga marinhistoriker kommer att läsa detta och ber om överseende för denna min rapsodiska snabbspolning av svensk marinhistorik.
Marinen 1.0
Enligt traditionen börjar Marinens historia år 1522, då Gustav Vasas på kredit hyr in skepp från Lübeck som löper in på svenskt vatten den 7 juni och den svenska flottan föds. Erik XIV fortsätter uppbyggandet till att omfatta 68 skepp, men den efterföljande regenten, Johan II, tillmäter inte flottan lika stor betydelse och den förfaller.
Marinen 2.0
Nästa uppsving för flottan tillräknas Sveriges stormaktstid, då det under de båda regenterna Gustav II Adolf och Drottning Kristina inrättas ett amiralitetskollegium 1617 och sedermera även en skärgårdsflotta. Efter Karl X:s död får flottan under Karl XI:s förmyndarregering åter erfara en kraftig nedgång. Svenska flottans nesliga nederlag mot Danmark 1676, då Kronan går förlorat, leder till att Karl XI, då han tillträder, i princip från grunden får skapa en ny flotta.
Marinen 3.0
Under det efterföljande århundradet upplever flottan återigen en kraftig tillbakagång på grund av ryska härjningar och en tom statskassa. Gustav III lyckas för en kort tid att återge flottan dess forna glans. Trots slaget vid Svensksund 1790, som blir den största marina segern någonsin för den svenska flottan, medför kriget mot Ryssland 1808-09 och kapitulationen av Sveaborg ett hårt slag, då hela skärgårdsflottan förloras i uppgörelsen.
Marinen 4.0
Med 1800-talet följer Sveriges långvariga fred och inom flottan sker tekniska förändringar. Flottans sista större linjeskepp, "Stockholm", förses med både ångmotor och propeller. Dessa första ångfartyg är samtidigt segelfartyg, utrustade med rigg och segel. Torpedbåtar introduceras på 1880-talet och det första bepansrade fartyget, "Svea", levereras år 1885.
Marinen 5.0
1902 bildas Kustartilleriet och blir en del av marinen. 1904 införskaffar Sverige sin första ubåt, HMS Hajen. Under åren närmast före första världskrigets utbrott har Europas samtliga stormakter bedrivit intensiva rustningar till sjöss. Den största ökningen har Tysklands flotta genomgått, som på ett årtionde rycker upp till platsen närmast Storbritannien. Första världskriget bryter ut och Sverige har inte mycket att sätta emot när stormakterna brakar samman.
Marinen 6.0
Med marin version 6.0 inträffar andra världskriget. Handelssjöfarten och utrikeshandeln blir redan från krigets utbrott hårt utsatt i det tyska ubåts- och minkriget. Försvarsmakten lider av stora materiella brister och av försvarsgrenarna är det endast marinen som har en någorlunda relevant, men sliten och otillräcklig materiel.1940 inköps motortorpedbåtar och jagare. Mineringar och ubåtsnät utläggs för att möjliggöra försvar av svenskt territorialvatten.
Marinen 7.0
Kalla kriget. Storanfallet härskar som primärt scenario och flottan inriktas på att möta kustinvasionen. Flyget prioriteras framför marinen, kryssarna och jagarna kommer successivt att skrotas och den lätta flottan kommer att dominera. Trots den under 1970-talet ökade strategiska betydelsen av det nordiska områdets, bland annat på grund av den sovjetiska marinteknologiska utvecklingen, övergivs ubåtsjaktfunktionen.
Marinen 8.0
Under 80-talet ersätts jagarflottiljerna av ytattackflottiljer. En modern sjörobot, RBS-15, anskaffas och med den ryska ubåtens grundstötning i Karlskrona skärgård, 1981, återtas ubåtsjaktsfunktionen och blir flottans mest prioriterade uppgift. Fredsflottan ersätts av beredskapsflottan och mot slutet av 1980-talet har Sverige välutbildade ubåtsjaktstyrkor. Med Sovjetunionens och Warsawapaktens fall kommer den internationella maktbalansen i grunden att förändras och det kan tyckas lite som ödets ironi att detta sker just som marinen fått anpassad materiel och återfunnit det marina tänkandet. De efterföljande tjugo årens utveckling kommer att medföra en kontinuerligt föränderlig säkerhetsmiljö, globalisering av ekonomin och informationsteknologisk utveckling. Världens länder knyts närmare varandra, vilket ställer större krav på samarbete och interoperabilitet. Invasionsförsvaret ifrågasätts och reduceringar medför att luften går ur organisationen. Med Sveriges medlemskap i EU och deltagande i internationella sammanhang kliver dock marinen in i ett nytt sammanhang.
Nutid
Med marin version 9.0 har vi rört oss till nutid. Min poäng med att hänga upp den marina historien på ett antal faser är för att belysa hur marinen genom århundradena sedan dess tillblivelse fått uppleva många perioder av utveckling och tillbakagång.
Visbykorvetterna är under leverans till marinen. Utvecklandet av konceptet påbörjades förvisso under tiden för invasionsförsvaret, men det stora teknikprånget har länkat samman den gamla tidens krigsföring med den nya. Visbykorvetterna har fått mycket kritik, förtjänt och oförtjänt, men har utan tvivel ytterligare vässat den marina förmågan.
Genom HMS Gotlands samarbete med den amerikanska ubåtsflottan i San Diego, insatserna i Tchad, Libanon och framför allt Adenviken har marinen klart påvisat en utökad förmåga att både verka och leda insatser utanför Sveriges territorium.
Säkerhetspolitiska utgångspunkter
Om vi ägnar oss en stund åt det utrikes- och säkerhetspolitiska dagsläget kan vi konstatera, att finansiell kris i västvärlden kombinerad med stark ekonomisk tillväxt i Asien kommer att innebära en förskjutning av den globala maktbalansen österut de kommande decennierna.
USA kommer fortsatt och under överskådlig tid att vara den militärt dominerande aktören i världen, men USA har farit mycket illa under den senaste finansiella krisen. Det kommer att ta tid för landet att återhämta sig ekonomiskt och vi får nog räkna med åtminstone ett decennium innan nationen återtagit sin position som före finanskrisen. Vi får nog också räkna med ett USA som i mindre utsträckning än idag är benägna att militärt ta lika stor del i kris- och krigslägen i världen. Nedskärningar i försvarsbudgeten är förmodligen att vänta och med det även USA:s förmåga att agera. Det öppnar å andra sidan också möjligheter för ett närmare samarbete mellan USA, EU och andra sammanslutningar av länder.
Mycket av EU:s energi de senaste tjugo åren har ägnats åt unionens utvidgning, framför allt före och efter 2004, då tio nya, främst forna öststater inträdde som medlemmar. EU-länderna bedriver ett målmedvetet arbete för att fördjupa samarbetet i bland annat försvars- och säkerhetsfrågor. Det handlar om policyutveckling, gemensamma diplomatiska, humanitära och militära insatser och gemensam utveckling av försvarsmateriel. Det sätt, på vilket länderna inom EU nu är beredda att ta ansvar för varandra i ett kris- och krigsläge, uttrycks bäst i den s.k. solidaritetsklausulen i Lissabonfördraget.
Nato har utvecklats, utvidgats och är idag och under överskådlig tid den organisation som bäst besitter förmågan och kapaciteten för att leda och genomföra krävande militära krishanteringsinsatser. Samverkan mellan Nato och EU är väldigt viktig, men finanskrisen har slagit väldigt olika bland medlemsländerna, där vissa av dem inte förväntas kunna leva upp till sina ekonomiska åtaganden. Andra länder kommer att kunna kliva fram och ta ett större ansvar för samarbetet. Jag ser det som troligt att Nato utvidgas med fler medlemsländer och min förhoppning är att Sverige kommer att vara ett av dem.
Ryssland har efter en lång tid av vad man skulle kunna kalla krigsorganisatorisk implosion, påbörjat en kraftig återuppbyggnad av sin krigsmakt. De har mångdubblat sina försvarsutgifter under 2000-talet, men detta från en mycket låg nivå. Ryssland moderniserar sitt försvar och satsar på snabbrörliga förband och strategiska styrkor, men uppbyggnaden kommer att ta tid, där framför allt den ålderstigna, inhemska försvarsindustrin sätter käppar i hjulet för en snabbare utveckling. Det är därför intressant att följa vad som kommer av paradigmskiftet i och med att Ryssland nu köper landstigningsfartyg av Frankrike. Rysslands utrikespolitiska tonläge har successivt höjts och med Medvedevdoktrinen har Ryssland markerat sin rätt att försvara ryska medborgare och intressen i andra länder. Ryssland har byggt hela sin ekonomi på sina tillgångar på olja och gas och det är framför allt just kring dessa tillgångar som framtida konflikter med Ryssland skulle kunna komma att uppstå. Samtidigt som Ryssland provocerar och markerar närvaro visar man dock stor vilja att delta i EU- och NATO-ledda operationer. Min tro är att vi under det närmaste decenniet kommer att få se ett närmande mellan Ryssland, EU och USA.
Men det är framför allt den snabba ekonomiska tillväxten i Kina som kommer att påverka den globala maktbalansen. Kina satsar stort på att modernisera sitt försvar och agerar alltmer sida vid sida av eller i vissa fall i samarbete med internationella insatser. Kina och Ryssland är gamla rivaler om inflytandet över Centralasien och dess tillgångar på naturresurser. Kina är förvisso mycket starkare än Ryssland militärkonventionellt, men det är inte med krigiska maktmedel de kommer att inta en plats i världstoppen, utan med ekonomiska.
Även Indien kommer att bli en nation att räkna med. Landet har klarat sig bra ur den finansiella krisen och ses som ett väldigt intressant land för utländska investeringar och som strategisk allianspartner.
Ur marin internationell synvinkel kommer förskjutningen av maktbalansen österut att innebära större fokus på Indiska oceanen, med Arabiska havet, Bengaliska viken och Sydkinesiska havet som potentiella arenor för framtida konflikter. Insikt om detta har bland annat tagit sig uttryck i den stora satsning på det nationella försvaret som Australien inlett.
Havens strategiska betydelse ökar
I många ledande sjöfartsnationer har man under många år försökt uppmärksamma nedprioriteringen av den marina förmågan inom sina respektive försvarsmakter. Huvuddelen av världens godstransporter sker sjöledes. Det handlar om stora, ekonomiska värden och de senaste årens allvarliga störningar i dessa flöden, till exempel piratverksamheten i Adenviken, har lyft frågan om ”sea blindness” och behovet av sjöstridskrafter till en ny nivå.
För Sveriges del ser vi hur Östersjön, men också Västerhavet, som handelsled ökar i strategisk betydelse. Cirka 70 000 fartygsrörelser passerar Bornholm varje år, mer än fyrtio procent av all rysk export på köl går genom Östersjön, varav en stor del gas- och oljetransporter. Östersjön är dessutom ett av världens mest sårbara hav. Det tar mellan 25 och 35 år för Östersjöns vatten att omsättas och därför får utsläpp och oljespill särskilt svåra konsekvenser.
Det ligger i alla strandstaters intresse att handel och transportleder fungerar och att Östersjömiljön värnas. Dessa utmaningar kan bara mötas genom multilateralt samarbete, såväl militärt som civilt. Men det går inte att komma ifrån att Östersjön utöver detta har en säkerhetspolitisk särställning. Östersjön är och förblir ett viktigt militärt övnings- och utvecklingsområde för så gott som samtliga strandstater. Det går inte att utesluta militära intressekonflikter eller kriser i närområdet. Marinen och flygvapnet är de försvarsgrenar som primärt inriktas på att vara försvarspolitikens och utrikespolitikens verktyg i närområdet om sådan situation skulle uppstå. Marinen ska även ha förmågan att verka multinationellt i insatser utanför närområdet.
Försvarspolitiska beslut
Arbetet med att slutföra omdaningen av Försvarsmakten för att möta den nya tidens hot inleddes under början av innevarande mandatperiod och har sin utgångspunkt i Försvarsberedningens omvärldsanalys (Ds 2007:46 ”Säkerhet i samverkan”) och därefter dess konsekvensbeskrivning för det svenska försvaret (Ds 2008:48 ”Försvar i användning). Sammantaget med Försvarsmaktens perspektivplanering från januari 2009, genomförandegruppens, stödutredningens och pliktutredningens rapporter, presenterade regeringen inriktningspropositionen som antogs i riksdagen i juni 2009.
Däruti uttrycks att Försvarsmakten ska präglas av hög tillgänglighet, flexibilitet och beredskap, dvs. utgöra en insatsorganisation med korta beredskapstider och kvalitativt samövade förband, både personellt och materiellt. Insatsförbanden ska kunna verka såväl nationellt som internationellt med hög interoperabilitet. Insatsförbanden ska utgöra en bas för uthållighet och valfrihet, anpassningsbar efter konfliktnivåer och besitta skalbarhet sammansättning efter uppgiftens karaktär och krav.
Det är inga dåliga krav och ambitioner som åsätts framtidens försvarsmakt. Tempot är högt och förändringsarbetet förväntas ske snabbt, samtidigt och parallellt. Det här sätter självklart en oerhörd press på försvarsmaktens personal, främst på arméstridskrafterna, eftersom det är den försvarsgren som kommer att få genomgå det största förändringsarbetet, både organisatoriskt och bemanningsmässigt.
Jag är övertygad om att försvaret kommer att klara uppgiften, men att det kommer att kräva mer resurser och ett omfattande lagförändringsarbete, bland annat vad det gäller anställningsformer för kontraktsanställda.
Marinen 10.0
Med avstamp från beskrivningen ovan, hur ska den svenska marinen utvecklas och rustas för att möta alla utmaningar inom ett tioårsperspektiv? I proposition 2008/09:140 Ett användbart försvar står att läsa:
• Marinstridskrafterna ska ha en kvalificerad förmåga att genomföra strid i hela konfliktskalan
• Marinstridskrafterna ska primärt utveckla förmågan att verka i vårt närområde genom att skydda svenska intressen till havs
• Marinstridskrafterna ska kunna delta i marina insatser tillsammans med andra länder, i Sverige, i närområdet samt då insatsen lämpar sig för de svenska förbanden utanför närområdet
• Genom internationell samverkan med våra samarbetsländer kan de svenska förbanden även utgöra komponenter i större styrkor med en god samlad förmåga att från havet stödja markoperationer samt tillsammans med andra bidra till att hålla sjövägarna både i vårt närområde och globalt öppna för handelstrafik
• Regeringen delar Försvarsberedningens uppfattning att det finns ett behov av att verka i kustnära storstadsmiljö och i hamnområden. Regeringen anser dock att denna förmåga [Amfibieförband] även fortsättningsvis bör återfinnas i marinstridskrafterna.
Kopplat till kalla kriget har marinen under lång tid upprätthållit hög beredskap och utgjort insatsfunktion med sin ubåtsjaktsberedskap, bestyckning och bemanning. Man uppfyller sedan länge kravställningen på det som kommer att kallas stående förband, men långt ifrån till hundra procent. Det behövs ett antal och mycket viktiga kompletteringar, både materiellt, personellt och organisatoriskt, särskilt som marinen förväntas kunna verka både i närområdet och internationellt.
Brister och behov
Vilka behov och brister har då marinen idag för att kunna fylla sin uppgift imorgon? Här skulle man kunna fördjupa sig i många detaljer, men jag väljer att hålla mig övergripande. Det är inte tu tal om att de svenska marina förbanden håller mycket hög klass. Övningar med andra nationer och deltagande i internationella operationer visar prov på stor anpassningsförmåga, vilket bottnar i en hög grad av professionalism. Dock utgör bristen på uthållighet i insatser den stora akilleshälen.
Brist på uthållighet omfattar flera faktorer. Dagens fartygsflotta är både till antal och storlek underdimensionerad för att kunna uppfylla kravställningen som uttrycks i den propositionstext om ”Ett användbart försvar” som Riksdagen har antagit. Marinen behöver tillföras fler och större plattformar med helikopterkapacitet. Erfarenheterna från Adenviken har klart påvisat behovet av det senare. Fler och större plattformar skulle också komma att tillgodose det glapp som föreligger att till fullo kunna uppfylla kravet på skalbarhet i kris- och konfliktsituationer. Det handlar om att i ett tidigt skede kunna markera maritim närvaro och tillsammans med Kustbevakningen kunna utöva havskontroll.
Det är självklart med glädje jag kan konstatera att ett antal projekt på det marina materielförsörjningsområdet nu har kommit igång, bland annat framtagandet av ett stridsstödsfartyg, L10. Men det räcker inte, utan jag ser det som nödvändigt att det arbetet fortsätter i framtagandet av ett antal självständiga plattformar med uthållighet, eller patrullfartyg enligt konceptet Ocean Patrol Vessels (OPV). Den inriktningen är ett måste om målen för marinen enligt framtida kravställning ska uppfyllas.
Under avdelningen uthållighet faller även personaltillgång. En marin som prioriterats upp i betydelse och fått utökat ansvar ska självklart inte stupa på sin uppgift på grund av otillräcklig tillgång till personal. Det måste finnas utrymme för redundans och backup för nyckelbefattningar i systemet. I det långa loppet håller det inte att fartyg får ligga och skava till kaj, eller att skolor och basförband töms på personal för att möjliggöra övningar och internationella insatser. Det mår varken materiel, personal eller ekonomi bra av och det kommer framför allt att på sikt påverka tillgängligheten.
För amfibiebataljonens del är inriktningen att den ska omorganiseras till en manöverbataljon med amfibisk förmåga. Vikten av den amfibiska specialförmågan kan inte nog understrykas, då det med tanke på vårt lands beskaffenhet av kust- och skärgårdsmiljö är av stor vikt att kunna verka i gränssnittet mellan hav och land.
Jag är av den uppfattningen att Sverige, både för egen del men också för bidrag internationellt, behöver utveckla specialenheter för strid i hamnmiljö. Hamnar är inte bara viktiga länkar för att knyta ihop sjö- och landtransporter, utan även för hantering och transport av farligt gods. Krigshandlingar, terroristattacker eller andra assymetriska hot riktade mot hamnar leder både till allvarliga störningar i upprätthållandet av gods- och varuflödet och skadar människor och industriområden.
Vid mitt besök av den första svenska marina insatsstyrkan i Adenviken, ME01, bekantade jag mig med bordningsstyrkans (Vessel Protection Detachment, VPD) mångsidiga verksamhet och sammansättning. Huvuddelen av bordningsstyrkan kom ifrån 17.bevakningsbåtskompaniet i Göteborg och där händer det fler spännande saker. Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) bedriver sedan ett par år tillbaka forskningsförsök i Göteborgs hamn, där man i en mycket störd miljö, som ju hamnar utgör med passerande fartyg, kranar och godstrafik, utprovar olika sensorer för att detektera dykare eller annan icke önskvärd verksamhet.
Jag ser det som naturligt att de förmågor som bevakningsbåtkompaniet i Göteborg idag redan besitter, tillsammans med FOI:s forskning och potentialen i civil-militärt arbete, då marinen är samgrupperad med Sjöräddningscentral och Kustbevakning, bereder den rätta miljön i att utveckla metoder och förband för att skydda fartyg i svenska hamnar och vid internationella insatser. Det ska gälla skydd av både kommersiella hamnar och militärbaser, belägna såväl i kustnära miljö som insjöar och floddeltan.
De internationella insatserna i Tchad, Libanon och Adenviken tycker jag med all tydlighet visar på att det sätt marinen fungerar på hemmaplan alldeles utmärkt fungerar på andra ställen i världen. Marinens materiel och personal med yrkeskunnande och fartygschefer med förmåga att skapa fungerande, flexibla besättningar visar att konceptet håller.
Min uppfattning är att insatser som den i till exempel Adenviken i framtiden inte ska vara någon avvikande verksamhet, utan en del av marinens kärnverksamhet. Med stående förband kan vi gå ifrån en struktur, där vi ser närområdet som en plats för övning och utbildning inför insatser någon annanstans och istället får vi en vardag där marinen är insatt såväl hemma som borta.
När Försvarsmakten 2014 övergått till en insatsorganisation ska verksamhet i svenskt territorialvatten vara lika naturligt som patrullering i Adenviken. Men istället för att transportera marinens fartyg fram och tillbaka till insatsområden skulle en styrka ständigt kunna ställas till förfogande i kris- och konfliktområden och kontinuerligt bemannas med roterande personal. Som stående förband upprätthålls en jämnare och högre tillgänglighetsnivå med en mer flexibel planering av personal, vilket är viktigt för en kontinuerlig personalförsörjning och uthållighet i insatsen. Man kan i förväg ingå avtal med varv i omkringliggande länder för underhåll och översyn. Detta skulle säkert inte kosta mer än vad det gör idag och kompetens- och erfarenhetsinflödet i den egna organisationen skulle vara ovärderlig.
Klart är att så länge den säkerhetspolitiska utvecklingen ser ut som den gör, så kommer vi med stor sannolikhet att se fler internationella operationer för våra sjöstridskrafter.
Sammanfattning:
Det utrikes- och säkerhetspolitiska läget i världen är under stark förändring och finansiell kris i västvärlden kombinerad med stark ekonomisk tillväxt i Asien kommer att innebära en förskjutning av den globala maktbalansen österut de kommande decennierna.
Genom århundradenas gång har den svenska marinen upplevt tider av uppgång och nedgång. Havens strategiska betydelse har dock under de senaste åren ur försvarspolitiskt hänseende uppgraderats. Behovet av sjöstridskrafter, vare sig vi pratar om nationella eller internationella operationer, kommer att öka.
Det här påverkar självklart utformningen av framtidens marin. Marinen ska vara flexibel, hantera alla konfliktnivåer och för egen maskin kunna ta sig till ett insatsområde. De svenska marina förbanden håller redan idag mycket hög klass och är världsledande i förmågan att uppträda kustnära. Dock utgör bristen på uthållighet i insatser den stora akilleshälen.
För att kunna uppfylla den politiska kravställningen behöver de marina stridskrafterna kompletteras med fler och större plattformar med helikopterkapacitet. Vidare behöver personalramen utökas för att inte utgöra hinder för fullgörande av uppgifter både i närområdet och i internationella insatser.
Den svenska marinen behöver utveckla förmågan för strid i hamnmiljö, både för egna och internationella behov. En svensk marin styrka skulle ständigt kunna ställas till förfogande för internationella operationer i kris- och konfliktområden och kontinuerligt bemannas med roterande personal.
Jag ser avslutningsvis en svensk marin, som efter en lång tids tillbakagång inte bara har fått förnyat förtroende, utan större förtroende. Detta är naturligtvis mycket glädjande.
Riksdagsledamoten Annicka Engblom
Korresponderande ledamot, KÖMS
Marinen är ju, med tanke på min bakgrund, den del av försvarsmakten jag kan bäst och det är därför rätt naturligt att det är i den änden jag har börjat mina funderingar. Så här formulerade jag mig i mitt inträdesanförande i KÖMS i januari om hur jag tänker kring den marina framtiden.
Inledning
För detta mitt inträdesanförande i Kungliga Örlogsmannasällskapet vill jag ta tillfället iakt, att utifrån min bakgrund i marinen, inom FRA och plattformen som försvarspolitiker, skissera en möjlig framtida utveckling för Marinen.
Historik
Jag har valt att sätta rubriken ”Marinen 10.0”, vilket travesterar på utvecklingsfaser av olika dataprogram. Rubriksättningen indikerar att jag har delat in den marina utvecklingen i nio faser och att den tionde omfattar framtiden. Jag är medveten om att ett antal väldigt kunniga marinhistoriker kommer att läsa detta och ber om överseende för denna min rapsodiska snabbspolning av svensk marinhistorik.
Marinen 1.0
Enligt traditionen börjar Marinens historia år 1522, då Gustav Vasas på kredit hyr in skepp från Lübeck som löper in på svenskt vatten den 7 juni och den svenska flottan föds. Erik XIV fortsätter uppbyggandet till att omfatta 68 skepp, men den efterföljande regenten, Johan II, tillmäter inte flottan lika stor betydelse och den förfaller.
Marinen 2.0
Nästa uppsving för flottan tillräknas Sveriges stormaktstid, då det under de båda regenterna Gustav II Adolf och Drottning Kristina inrättas ett amiralitetskollegium 1617 och sedermera även en skärgårdsflotta. Efter Karl X:s död får flottan under Karl XI:s förmyndarregering åter erfara en kraftig nedgång. Svenska flottans nesliga nederlag mot Danmark 1676, då Kronan går förlorat, leder till att Karl XI, då han tillträder, i princip från grunden får skapa en ny flotta.
Marinen 3.0
Under det efterföljande århundradet upplever flottan återigen en kraftig tillbakagång på grund av ryska härjningar och en tom statskassa. Gustav III lyckas för en kort tid att återge flottan dess forna glans. Trots slaget vid Svensksund 1790, som blir den största marina segern någonsin för den svenska flottan, medför kriget mot Ryssland 1808-09 och kapitulationen av Sveaborg ett hårt slag, då hela skärgårdsflottan förloras i uppgörelsen.
Marinen 4.0
Med 1800-talet följer Sveriges långvariga fred och inom flottan sker tekniska förändringar. Flottans sista större linjeskepp, "Stockholm", förses med både ångmotor och propeller. Dessa första ångfartyg är samtidigt segelfartyg, utrustade med rigg och segel. Torpedbåtar introduceras på 1880-talet och det första bepansrade fartyget, "Svea", levereras år 1885.
Marinen 5.0
1902 bildas Kustartilleriet och blir en del av marinen. 1904 införskaffar Sverige sin första ubåt, HMS Hajen. Under åren närmast före första världskrigets utbrott har Europas samtliga stormakter bedrivit intensiva rustningar till sjöss. Den största ökningen har Tysklands flotta genomgått, som på ett årtionde rycker upp till platsen närmast Storbritannien. Första världskriget bryter ut och Sverige har inte mycket att sätta emot när stormakterna brakar samman.
Marinen 6.0
Med marin version 6.0 inträffar andra världskriget. Handelssjöfarten och utrikeshandeln blir redan från krigets utbrott hårt utsatt i det tyska ubåts- och minkriget. Försvarsmakten lider av stora materiella brister och av försvarsgrenarna är det endast marinen som har en någorlunda relevant, men sliten och otillräcklig materiel.1940 inköps motortorpedbåtar och jagare. Mineringar och ubåtsnät utläggs för att möjliggöra försvar av svenskt territorialvatten.
Marinen 7.0
Kalla kriget. Storanfallet härskar som primärt scenario och flottan inriktas på att möta kustinvasionen. Flyget prioriteras framför marinen, kryssarna och jagarna kommer successivt att skrotas och den lätta flottan kommer att dominera. Trots den under 1970-talet ökade strategiska betydelsen av det nordiska områdets, bland annat på grund av den sovjetiska marinteknologiska utvecklingen, övergivs ubåtsjaktfunktionen.
Marinen 8.0
Under 80-talet ersätts jagarflottiljerna av ytattackflottiljer. En modern sjörobot, RBS-15, anskaffas och med den ryska ubåtens grundstötning i Karlskrona skärgård, 1981, återtas ubåtsjaktsfunktionen och blir flottans mest prioriterade uppgift. Fredsflottan ersätts av beredskapsflottan och mot slutet av 1980-talet har Sverige välutbildade ubåtsjaktstyrkor. Med Sovjetunionens och Warsawapaktens fall kommer den internationella maktbalansen i grunden att förändras och det kan tyckas lite som ödets ironi att detta sker just som marinen fått anpassad materiel och återfunnit det marina tänkandet. De efterföljande tjugo årens utveckling kommer att medföra en kontinuerligt föränderlig säkerhetsmiljö, globalisering av ekonomin och informationsteknologisk utveckling. Världens länder knyts närmare varandra, vilket ställer större krav på samarbete och interoperabilitet. Invasionsförsvaret ifrågasätts och reduceringar medför att luften går ur organisationen. Med Sveriges medlemskap i EU och deltagande i internationella sammanhang kliver dock marinen in i ett nytt sammanhang.
Nutid
Med marin version 9.0 har vi rört oss till nutid. Min poäng med att hänga upp den marina historien på ett antal faser är för att belysa hur marinen genom århundradena sedan dess tillblivelse fått uppleva många perioder av utveckling och tillbakagång.
Visbykorvetterna är under leverans till marinen. Utvecklandet av konceptet påbörjades förvisso under tiden för invasionsförsvaret, men det stora teknikprånget har länkat samman den gamla tidens krigsföring med den nya. Visbykorvetterna har fått mycket kritik, förtjänt och oförtjänt, men har utan tvivel ytterligare vässat den marina förmågan.
Genom HMS Gotlands samarbete med den amerikanska ubåtsflottan i San Diego, insatserna i Tchad, Libanon och framför allt Adenviken har marinen klart påvisat en utökad förmåga att både verka och leda insatser utanför Sveriges territorium.
Säkerhetspolitiska utgångspunkter
Om vi ägnar oss en stund åt det utrikes- och säkerhetspolitiska dagsläget kan vi konstatera, att finansiell kris i västvärlden kombinerad med stark ekonomisk tillväxt i Asien kommer att innebära en förskjutning av den globala maktbalansen österut de kommande decennierna.
USA kommer fortsatt och under överskådlig tid att vara den militärt dominerande aktören i världen, men USA har farit mycket illa under den senaste finansiella krisen. Det kommer att ta tid för landet att återhämta sig ekonomiskt och vi får nog räkna med åtminstone ett decennium innan nationen återtagit sin position som före finanskrisen. Vi får nog också räkna med ett USA som i mindre utsträckning än idag är benägna att militärt ta lika stor del i kris- och krigslägen i världen. Nedskärningar i försvarsbudgeten är förmodligen att vänta och med det även USA:s förmåga att agera. Det öppnar å andra sidan också möjligheter för ett närmare samarbete mellan USA, EU och andra sammanslutningar av länder.
Mycket av EU:s energi de senaste tjugo åren har ägnats åt unionens utvidgning, framför allt före och efter 2004, då tio nya, främst forna öststater inträdde som medlemmar. EU-länderna bedriver ett målmedvetet arbete för att fördjupa samarbetet i bland annat försvars- och säkerhetsfrågor. Det handlar om policyutveckling, gemensamma diplomatiska, humanitära och militära insatser och gemensam utveckling av försvarsmateriel. Det sätt, på vilket länderna inom EU nu är beredda att ta ansvar för varandra i ett kris- och krigsläge, uttrycks bäst i den s.k. solidaritetsklausulen i Lissabonfördraget.
Nato har utvecklats, utvidgats och är idag och under överskådlig tid den organisation som bäst besitter förmågan och kapaciteten för att leda och genomföra krävande militära krishanteringsinsatser. Samverkan mellan Nato och EU är väldigt viktig, men finanskrisen har slagit väldigt olika bland medlemsländerna, där vissa av dem inte förväntas kunna leva upp till sina ekonomiska åtaganden. Andra länder kommer att kunna kliva fram och ta ett större ansvar för samarbetet. Jag ser det som troligt att Nato utvidgas med fler medlemsländer och min förhoppning är att Sverige kommer att vara ett av dem.
Ryssland har efter en lång tid av vad man skulle kunna kalla krigsorganisatorisk implosion, påbörjat en kraftig återuppbyggnad av sin krigsmakt. De har mångdubblat sina försvarsutgifter under 2000-talet, men detta från en mycket låg nivå. Ryssland moderniserar sitt försvar och satsar på snabbrörliga förband och strategiska styrkor, men uppbyggnaden kommer att ta tid, där framför allt den ålderstigna, inhemska försvarsindustrin sätter käppar i hjulet för en snabbare utveckling. Det är därför intressant att följa vad som kommer av paradigmskiftet i och med att Ryssland nu köper landstigningsfartyg av Frankrike. Rysslands utrikespolitiska tonläge har successivt höjts och med Medvedevdoktrinen har Ryssland markerat sin rätt att försvara ryska medborgare och intressen i andra länder. Ryssland har byggt hela sin ekonomi på sina tillgångar på olja och gas och det är framför allt just kring dessa tillgångar som framtida konflikter med Ryssland skulle kunna komma att uppstå. Samtidigt som Ryssland provocerar och markerar närvaro visar man dock stor vilja att delta i EU- och NATO-ledda operationer. Min tro är att vi under det närmaste decenniet kommer att få se ett närmande mellan Ryssland, EU och USA.
Men det är framför allt den snabba ekonomiska tillväxten i Kina som kommer att påverka den globala maktbalansen. Kina satsar stort på att modernisera sitt försvar och agerar alltmer sida vid sida av eller i vissa fall i samarbete med internationella insatser. Kina och Ryssland är gamla rivaler om inflytandet över Centralasien och dess tillgångar på naturresurser. Kina är förvisso mycket starkare än Ryssland militärkonventionellt, men det är inte med krigiska maktmedel de kommer att inta en plats i världstoppen, utan med ekonomiska.
Även Indien kommer att bli en nation att räkna med. Landet har klarat sig bra ur den finansiella krisen och ses som ett väldigt intressant land för utländska investeringar och som strategisk allianspartner.
Ur marin internationell synvinkel kommer förskjutningen av maktbalansen österut att innebära större fokus på Indiska oceanen, med Arabiska havet, Bengaliska viken och Sydkinesiska havet som potentiella arenor för framtida konflikter. Insikt om detta har bland annat tagit sig uttryck i den stora satsning på det nationella försvaret som Australien inlett.
Havens strategiska betydelse ökar
I många ledande sjöfartsnationer har man under många år försökt uppmärksamma nedprioriteringen av den marina förmågan inom sina respektive försvarsmakter. Huvuddelen av världens godstransporter sker sjöledes. Det handlar om stora, ekonomiska värden och de senaste årens allvarliga störningar i dessa flöden, till exempel piratverksamheten i Adenviken, har lyft frågan om ”sea blindness” och behovet av sjöstridskrafter till en ny nivå.
För Sveriges del ser vi hur Östersjön, men också Västerhavet, som handelsled ökar i strategisk betydelse. Cirka 70 000 fartygsrörelser passerar Bornholm varje år, mer än fyrtio procent av all rysk export på köl går genom Östersjön, varav en stor del gas- och oljetransporter. Östersjön är dessutom ett av världens mest sårbara hav. Det tar mellan 25 och 35 år för Östersjöns vatten att omsättas och därför får utsläpp och oljespill särskilt svåra konsekvenser.
Det ligger i alla strandstaters intresse att handel och transportleder fungerar och att Östersjömiljön värnas. Dessa utmaningar kan bara mötas genom multilateralt samarbete, såväl militärt som civilt. Men det går inte att komma ifrån att Östersjön utöver detta har en säkerhetspolitisk särställning. Östersjön är och förblir ett viktigt militärt övnings- och utvecklingsområde för så gott som samtliga strandstater. Det går inte att utesluta militära intressekonflikter eller kriser i närområdet. Marinen och flygvapnet är de försvarsgrenar som primärt inriktas på att vara försvarspolitikens och utrikespolitikens verktyg i närområdet om sådan situation skulle uppstå. Marinen ska även ha förmågan att verka multinationellt i insatser utanför närområdet.
Försvarspolitiska beslut
Arbetet med att slutföra omdaningen av Försvarsmakten för att möta den nya tidens hot inleddes under början av innevarande mandatperiod och har sin utgångspunkt i Försvarsberedningens omvärldsanalys (Ds 2007:46 ”Säkerhet i samverkan”) och därefter dess konsekvensbeskrivning för det svenska försvaret (Ds 2008:48 ”Försvar i användning). Sammantaget med Försvarsmaktens perspektivplanering från januari 2009, genomförandegruppens, stödutredningens och pliktutredningens rapporter, presenterade regeringen inriktningspropositionen som antogs i riksdagen i juni 2009.
Däruti uttrycks att Försvarsmakten ska präglas av hög tillgänglighet, flexibilitet och beredskap, dvs. utgöra en insatsorganisation med korta beredskapstider och kvalitativt samövade förband, både personellt och materiellt. Insatsförbanden ska kunna verka såväl nationellt som internationellt med hög interoperabilitet. Insatsförbanden ska utgöra en bas för uthållighet och valfrihet, anpassningsbar efter konfliktnivåer och besitta skalbarhet sammansättning efter uppgiftens karaktär och krav.
Det är inga dåliga krav och ambitioner som åsätts framtidens försvarsmakt. Tempot är högt och förändringsarbetet förväntas ske snabbt, samtidigt och parallellt. Det här sätter självklart en oerhörd press på försvarsmaktens personal, främst på arméstridskrafterna, eftersom det är den försvarsgren som kommer att få genomgå det största förändringsarbetet, både organisatoriskt och bemanningsmässigt.
Jag är övertygad om att försvaret kommer att klara uppgiften, men att det kommer att kräva mer resurser och ett omfattande lagförändringsarbete, bland annat vad det gäller anställningsformer för kontraktsanställda.
Marinen 10.0
Med avstamp från beskrivningen ovan, hur ska den svenska marinen utvecklas och rustas för att möta alla utmaningar inom ett tioårsperspektiv? I proposition 2008/09:140 Ett användbart försvar står att läsa:
• Marinstridskrafterna ska ha en kvalificerad förmåga att genomföra strid i hela konfliktskalan
• Marinstridskrafterna ska primärt utveckla förmågan att verka i vårt närområde genom att skydda svenska intressen till havs
• Marinstridskrafterna ska kunna delta i marina insatser tillsammans med andra länder, i Sverige, i närområdet samt då insatsen lämpar sig för de svenska förbanden utanför närområdet
• Genom internationell samverkan med våra samarbetsländer kan de svenska förbanden även utgöra komponenter i större styrkor med en god samlad förmåga att från havet stödja markoperationer samt tillsammans med andra bidra till att hålla sjövägarna både i vårt närområde och globalt öppna för handelstrafik
• Regeringen delar Försvarsberedningens uppfattning att det finns ett behov av att verka i kustnära storstadsmiljö och i hamnområden. Regeringen anser dock att denna förmåga [Amfibieförband] även fortsättningsvis bör återfinnas i marinstridskrafterna.
Kopplat till kalla kriget har marinen under lång tid upprätthållit hög beredskap och utgjort insatsfunktion med sin ubåtsjaktsberedskap, bestyckning och bemanning. Man uppfyller sedan länge kravställningen på det som kommer att kallas stående förband, men långt ifrån till hundra procent. Det behövs ett antal och mycket viktiga kompletteringar, både materiellt, personellt och organisatoriskt, särskilt som marinen förväntas kunna verka både i närområdet och internationellt.
Brister och behov
Vilka behov och brister har då marinen idag för att kunna fylla sin uppgift imorgon? Här skulle man kunna fördjupa sig i många detaljer, men jag väljer att hålla mig övergripande. Det är inte tu tal om att de svenska marina förbanden håller mycket hög klass. Övningar med andra nationer och deltagande i internationella operationer visar prov på stor anpassningsförmåga, vilket bottnar i en hög grad av professionalism. Dock utgör bristen på uthållighet i insatser den stora akilleshälen.
Brist på uthållighet omfattar flera faktorer. Dagens fartygsflotta är både till antal och storlek underdimensionerad för att kunna uppfylla kravställningen som uttrycks i den propositionstext om ”Ett användbart försvar” som Riksdagen har antagit. Marinen behöver tillföras fler och större plattformar med helikopterkapacitet. Erfarenheterna från Adenviken har klart påvisat behovet av det senare. Fler och större plattformar skulle också komma att tillgodose det glapp som föreligger att till fullo kunna uppfylla kravet på skalbarhet i kris- och konfliktsituationer. Det handlar om att i ett tidigt skede kunna markera maritim närvaro och tillsammans med Kustbevakningen kunna utöva havskontroll.
Det är självklart med glädje jag kan konstatera att ett antal projekt på det marina materielförsörjningsområdet nu har kommit igång, bland annat framtagandet av ett stridsstödsfartyg, L10. Men det räcker inte, utan jag ser det som nödvändigt att det arbetet fortsätter i framtagandet av ett antal självständiga plattformar med uthållighet, eller patrullfartyg enligt konceptet Ocean Patrol Vessels (OPV). Den inriktningen är ett måste om målen för marinen enligt framtida kravställning ska uppfyllas.
Under avdelningen uthållighet faller även personaltillgång. En marin som prioriterats upp i betydelse och fått utökat ansvar ska självklart inte stupa på sin uppgift på grund av otillräcklig tillgång till personal. Det måste finnas utrymme för redundans och backup för nyckelbefattningar i systemet. I det långa loppet håller det inte att fartyg får ligga och skava till kaj, eller att skolor och basförband töms på personal för att möjliggöra övningar och internationella insatser. Det mår varken materiel, personal eller ekonomi bra av och det kommer framför allt att på sikt påverka tillgängligheten.
För amfibiebataljonens del är inriktningen att den ska omorganiseras till en manöverbataljon med amfibisk förmåga. Vikten av den amfibiska specialförmågan kan inte nog understrykas, då det med tanke på vårt lands beskaffenhet av kust- och skärgårdsmiljö är av stor vikt att kunna verka i gränssnittet mellan hav och land.
Jag är av den uppfattningen att Sverige, både för egen del men också för bidrag internationellt, behöver utveckla specialenheter för strid i hamnmiljö. Hamnar är inte bara viktiga länkar för att knyta ihop sjö- och landtransporter, utan även för hantering och transport av farligt gods. Krigshandlingar, terroristattacker eller andra assymetriska hot riktade mot hamnar leder både till allvarliga störningar i upprätthållandet av gods- och varuflödet och skadar människor och industriområden.
Vid mitt besök av den första svenska marina insatsstyrkan i Adenviken, ME01, bekantade jag mig med bordningsstyrkans (Vessel Protection Detachment, VPD) mångsidiga verksamhet och sammansättning. Huvuddelen av bordningsstyrkan kom ifrån 17.bevakningsbåtskompaniet i Göteborg och där händer det fler spännande saker. Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) bedriver sedan ett par år tillbaka forskningsförsök i Göteborgs hamn, där man i en mycket störd miljö, som ju hamnar utgör med passerande fartyg, kranar och godstrafik, utprovar olika sensorer för att detektera dykare eller annan icke önskvärd verksamhet.
Jag ser det som naturligt att de förmågor som bevakningsbåtkompaniet i Göteborg idag redan besitter, tillsammans med FOI:s forskning och potentialen i civil-militärt arbete, då marinen är samgrupperad med Sjöräddningscentral och Kustbevakning, bereder den rätta miljön i att utveckla metoder och förband för att skydda fartyg i svenska hamnar och vid internationella insatser. Det ska gälla skydd av både kommersiella hamnar och militärbaser, belägna såväl i kustnära miljö som insjöar och floddeltan.
De internationella insatserna i Tchad, Libanon och Adenviken tycker jag med all tydlighet visar på att det sätt marinen fungerar på hemmaplan alldeles utmärkt fungerar på andra ställen i världen. Marinens materiel och personal med yrkeskunnande och fartygschefer med förmåga att skapa fungerande, flexibla besättningar visar att konceptet håller.
Min uppfattning är att insatser som den i till exempel Adenviken i framtiden inte ska vara någon avvikande verksamhet, utan en del av marinens kärnverksamhet. Med stående förband kan vi gå ifrån en struktur, där vi ser närområdet som en plats för övning och utbildning inför insatser någon annanstans och istället får vi en vardag där marinen är insatt såväl hemma som borta.
När Försvarsmakten 2014 övergått till en insatsorganisation ska verksamhet i svenskt territorialvatten vara lika naturligt som patrullering i Adenviken. Men istället för att transportera marinens fartyg fram och tillbaka till insatsområden skulle en styrka ständigt kunna ställas till förfogande i kris- och konfliktområden och kontinuerligt bemannas med roterande personal. Som stående förband upprätthålls en jämnare och högre tillgänglighetsnivå med en mer flexibel planering av personal, vilket är viktigt för en kontinuerlig personalförsörjning och uthållighet i insatsen. Man kan i förväg ingå avtal med varv i omkringliggande länder för underhåll och översyn. Detta skulle säkert inte kosta mer än vad det gör idag och kompetens- och erfarenhetsinflödet i den egna organisationen skulle vara ovärderlig.
Klart är att så länge den säkerhetspolitiska utvecklingen ser ut som den gör, så kommer vi med stor sannolikhet att se fler internationella operationer för våra sjöstridskrafter.
Sammanfattning:
Det utrikes- och säkerhetspolitiska läget i världen är under stark förändring och finansiell kris i västvärlden kombinerad med stark ekonomisk tillväxt i Asien kommer att innebära en förskjutning av den globala maktbalansen österut de kommande decennierna.
Genom århundradenas gång har den svenska marinen upplevt tider av uppgång och nedgång. Havens strategiska betydelse har dock under de senaste åren ur försvarspolitiskt hänseende uppgraderats. Behovet av sjöstridskrafter, vare sig vi pratar om nationella eller internationella operationer, kommer att öka.
Det här påverkar självklart utformningen av framtidens marin. Marinen ska vara flexibel, hantera alla konfliktnivåer och för egen maskin kunna ta sig till ett insatsområde. De svenska marina förbanden håller redan idag mycket hög klass och är världsledande i förmågan att uppträda kustnära. Dock utgör bristen på uthållighet i insatser den stora akilleshälen.
För att kunna uppfylla den politiska kravställningen behöver de marina stridskrafterna kompletteras med fler och större plattformar med helikopterkapacitet. Vidare behöver personalramen utökas för att inte utgöra hinder för fullgörande av uppgifter både i närområdet och i internationella insatser.
Den svenska marinen behöver utveckla förmågan för strid i hamnmiljö, både för egna och internationella behov. En svensk marin styrka skulle ständigt kunna ställas till förfogande för internationella operationer i kris- och konfliktområden och kontinuerligt bemannas med roterande personal.
Jag ser avslutningsvis en svensk marin, som efter en lång tids tillbakagång inte bara har fått förnyat förtroende, utan större förtroende. Detta är naturligtvis mycket glädjande.
Riksdagsledamoten Annicka Engblom
Korresponderande ledamot, KÖMS
27 oktober 2010
The Role of Women in Global Security
This weekend, I'm attending a very important conference in Copenhagen, The Role of Women in Global Security, arranged by the US Embassy in Copenhagen and with keynote speakers such as Hilary Clinton and Anders Fogh Rasmussen.
But most of all, I will meet my good friend Simone Aaberg Kaern, danish artist and pilot who flew all the way from Denmark to Afghanistan in a tiny aeroplane to meet the countrys' only two female helicopter pilots. Sisters, one of them now deceased in childbirth (!). The second one, Cap Latifa Nabizada, will also attend the conference and speak about increasing female participation in Military and Security Forces. I've wanted to meet with her for over two years. Finally! True heroines.
Det börjar med barnen
På mina barns Montessorifriskola finns det ett miljöråd med både elever från f-9 och personal. De arbetar för en bättre miljö på skolan, men också hur vi alla kan förändra vårt livssätt i vardagen för att främja miljön. Kolla på deras coola film. Gjord av eleverna själva!
http://animoto.com/play/1NH1oQQdKAbB8S4XVRChLw
Måste också bara förmedla rektor Helen Allevangs veckobrev från före sommaren, när skolan fick ett roligt besked:
"Vi har med hjälp av miljörådet på skolan börjat förändra och utveckla vår syn på det här med miljö och hållbar utveckling. Med hjälp av miljörådet har det nu skapats en gemensam plattform på skolan för ett fortsatt arbete . Idag (fredag) när jag kom till skolan möttes jag av fyra flickor från förskoleklassen som skrek på långt avstånd:
- Helen, Helen vi har fått …….
Jag hörde inte vad de sa och när det gäller småttingar i den åldern kan möss på toaletten vara lika fantastiskt som att alla får en glasstrut, så jag började genast funder…vad kan ha hänt?
- Helen, Helen vi har fått…..
Jag hörde fortfarande inte för nu började de ropa i munnen på varandra. Men jag kunde se att killen i femman som gick förbi framför mig hade hört vad de sa och han log glatt så jag tänkte att det nog inte var så farligt, men man vet aldrig!
- Helen, Helen vi har fått GRÖN FLAGG! Vi har fått GRÖN FLAGG.
- Ja, jag har varit med i miljörådet så jag vet, säger en av de små och tittar upp på mig samtidigt som hon försöker hålla balansen när hon hoppar på ett ben!
- Ja och jag har plockat skräp…det såg du väl säger en annan av de tandlösa små.
De var alla fyra så ärligt lyckliga och kände sig så otroligt delaktiga i den här utmärkelsen att de studsade av segeryra. När jag hade berömt deras arbete och var på väg in hörde jag dem sjunga ut över skolgården:
”Vi har fått grön flagg! Vi har fått grön flagg!”
http://animoto.com/play/1NH1oQQdKAbB8S4XVRChLw
Måste också bara förmedla rektor Helen Allevangs veckobrev från före sommaren, när skolan fick ett roligt besked:
"Vi har med hjälp av miljörådet på skolan börjat förändra och utveckla vår syn på det här med miljö och hållbar utveckling. Med hjälp av miljörådet har det nu skapats en gemensam plattform på skolan för ett fortsatt arbete . Idag (fredag) när jag kom till skolan möttes jag av fyra flickor från förskoleklassen som skrek på långt avstånd:
- Helen, Helen vi har fått …….
Jag hörde inte vad de sa och när det gäller småttingar i den åldern kan möss på toaletten vara lika fantastiskt som att alla får en glasstrut, så jag började genast funder…vad kan ha hänt?
- Helen, Helen vi har fått…..
Jag hörde fortfarande inte för nu började de ropa i munnen på varandra. Men jag kunde se att killen i femman som gick förbi framför mig hade hört vad de sa och han log glatt så jag tänkte att det nog inte var så farligt, men man vet aldrig!
- Helen, Helen vi har fått GRÖN FLAGG! Vi har fått GRÖN FLAGG.
- Ja, jag har varit med i miljörådet så jag vet, säger en av de små och tittar upp på mig samtidigt som hon försöker hålla balansen när hon hoppar på ett ben!
- Ja och jag har plockat skräp…det såg du väl säger en annan av de tandlösa små.
De var alla fyra så ärligt lyckliga och kände sig så otroligt delaktiga i den här utmärkelsen att de studsade av segeryra. När jag hade berömt deras arbete och var på väg in hörde jag dem sjunga ut över skolgården:
”Vi har fått grön flagg! Vi har fått grön flagg!”
25 oktober 2010
Pressmeddelande: Annicka Engblom (M) sågar vänsterpartiernas försvarsbudget
Oppositionens skuggbudget, som presenterades idag, visar att vänsterpartierna står fast vid sin position från valet när det gäller resurserna till försvaret. Partierna vidhåller sin besparing på -2 miljarder på försvarsbudgeten för 2011.
Annicka Engblom (M), som är ledamot av försvarsutskottet, är starkt kritisk till besparingarna.
- Vänsterpartiernas besparingar på försvaret slår brett över hela Försvarsmaktens verksamhet. Övningar kommer att få ställas in, fartyg ligga till kaj, flygplan stå på marken och inköp stoppas. Förbandsorterna kommer därmed att få betala ett dyrt pris. Det är ganska obegripligt att oppositionen håller fast vid en försvarspolitik som blivit så starkt kritiserad och till och med underkänd i ett val. Väljarna köpte inte denna ansvarslösa politiska hållning i september och de gör säkert inte det nu heller.
- Det faktum att partierna i fråga även vill spara på materielförsörjningen och internationella insatser gör saken än värre. De kortsiktiga besparingsambitionerna på materielanslagen får negativa effekter på insatsorganisationens operativa förmåga. Den internationella solidariteten får fortsatt stryka på foten genom nedskärningar på anslaget för fredsfrämjande insatser. Det skickas helt fel signaler.
- Jag noterar även att vänsterpartierna inte lämnar några nya besked om de underfinansierade förslag som man drev i valrörelsen, till exempel om återgången till värnpliktssystemet eller återtagningen av gamla helikoptersystem. Konskevensen av detta blir att vi skulle riskera tusentals riktiga jobb, främst för unga, inom Försvarsmakten de närmaste åren. Återigen visar oppositionen ett totalt ointresse för vårt lands försvarsförmåga. För vänsterpartierna är Försvaret bara en stor sparbössa att ta pengar ifrån när det passar, avslutar Annicka Engblom.
Annicka Engblom (M), som är ledamot av försvarsutskottet, är starkt kritisk till besparingarna.
- Vänsterpartiernas besparingar på försvaret slår brett över hela Försvarsmaktens verksamhet. Övningar kommer att få ställas in, fartyg ligga till kaj, flygplan stå på marken och inköp stoppas. Förbandsorterna kommer därmed att få betala ett dyrt pris. Det är ganska obegripligt att oppositionen håller fast vid en försvarspolitik som blivit så starkt kritiserad och till och med underkänd i ett val. Väljarna köpte inte denna ansvarslösa politiska hållning i september och de gör säkert inte det nu heller.
- Det faktum att partierna i fråga även vill spara på materielförsörjningen och internationella insatser gör saken än värre. De kortsiktiga besparingsambitionerna på materielanslagen får negativa effekter på insatsorganisationens operativa förmåga. Den internationella solidariteten får fortsatt stryka på foten genom nedskärningar på anslaget för fredsfrämjande insatser. Det skickas helt fel signaler.
- Jag noterar även att vänsterpartierna inte lämnar några nya besked om de underfinansierade förslag som man drev i valrörelsen, till exempel om återgången till värnpliktssystemet eller återtagningen av gamla helikoptersystem. Konskevensen av detta blir att vi skulle riskera tusentals riktiga jobb, främst för unga, inom Försvarsmakten de närmaste åren. Återigen visar oppositionen ett totalt ointresse för vårt lands försvarsförmåga. För vänsterpartierna är Försvaret bara en stor sparbössa att ta pengar ifrån när det passar, avslutar Annicka Engblom.
12 oktober 2010
Budgeten gynnar Blekinge
Den budget som alliansregeringen nu lagt fram indikerar styrka. Sverige står på en gedigen grund och kan agera offensivt när andra länder tvingas genomföra skattehöjningar och nedskärningar. Ordning och reda i statens finanser lönar sig. För Blekinges del kan vi dra en lättnadens suck. Det blir inget avskaffat rutavdrag eller skattehöjningar för vanliga löntagare. Satsningarna på försvarsområdet kvarstår. Vi kan nu utveckla den ansvarsfulla och stabila politik som fungerat som ledstjärna sedan valet 2006.
Det finns flera områden där Blekinge nu direkt eller indirekt gynnas.
Försvarspolitiken riskerade att tuggas sönder av de bidragstörstande vänsterpartierna. Något som skulle slagit hårt mot Blekinge. Med alliansen blir inriktningen en annan.
Den nya insatsorganisationen stärks. Det arbete som initierats med effektivisering inom materielförsörjningen samt omfördelningar till förbandsverksamheten ligger fast, vilket innebär att den samlade försvarsförmågan stärks.
Arbetslinjen är själva kärnan i politiken. Alliansens politik för fler i arbete är den absolut bästa garanten för att stärka den enskildes frihet och vår gemensamma välfärd. En låginkomsttagare i länet har fått ungefär en månadslön extra i form av skattelättnader. Vi fortsätter på den inslagna vägen. Om ekonomin tillåter genomförs ett femte jobbskatteavdrag. Just nu ser det bra ut. Tillväxten är stark och underskottet lågt. Sverige är bäst i klassen.
Välfärden är intimt kopplat till hur vi lyckas med arbetslinjen. I budgeten sker en extra satsning till kommuner och landsting. Blekinge kommer att få sin bit av kakan vilket är ett välkommet tillskott. Vi är tydliga med att välfärdens kärna går före bidragsexperiment och skattehöjningar för vanliga löntagare.
Forskning, innovation och utbildning är själva ryggraden i ett starkt Sverige. Det genomförs flera breda satsningar, inte minst på lärlingsområdet. Regeringen är även tydlig med att landets högskolor har en viktig uppgift i att se till att forskningsresultat omsätts konkret. Här ligger vi i Blekinge mycket bra till. BTH Innovation som skall stärka högskolans position inom innovationsområdet ligger helt i linje med regeringens ambitioner. Resurserna till forskning år 2012 kommer att ha ökat med 5 miljarder sedan 2008.
Östersjön spelar med tanke på vårt havsnära läge en nyckelroll. Det är viktigt att vi har en regering som ser behovet av en kraftfull politik inom miljöområdet. Under den förra mandatperioden landsattes breda satsningar på havsmiljön. Runt om i landet pågår eller har initierats cirka 600 projekt för renare sjöar och hav. Nu går vi vidare. Satsningen med arbetet för en bättre miljö fortsätter med en miljardsatsning i ryggen under mandatperioden.
Sammantaget har Sverige nu ett utmärkt läge att bygga vidare på. Tillväxtprognoserna ser allt ljusare ut. Samtidigt är det på sin plats att hissa en varningsflagg. Även om vi nu ser delar av solen, innebär det inte att himmeln är fri från moln. Vi måste vara försiktiga och endast genomföra förslag i den takt som det ges utrymme för i de offentliga finanserna.
Ansvar och ordning o reda i statens finanser ger grunden. Visioner och framtidstro visar vägen framåt. Sverige har nu inlett en resa som vi skall vara stolta över.
Det finns flera områden där Blekinge nu direkt eller indirekt gynnas.
Försvarspolitiken riskerade att tuggas sönder av de bidragstörstande vänsterpartierna. Något som skulle slagit hårt mot Blekinge. Med alliansen blir inriktningen en annan.
Den nya insatsorganisationen stärks. Det arbete som initierats med effektivisering inom materielförsörjningen samt omfördelningar till förbandsverksamheten ligger fast, vilket innebär att den samlade försvarsförmågan stärks.
Arbetslinjen är själva kärnan i politiken. Alliansens politik för fler i arbete är den absolut bästa garanten för att stärka den enskildes frihet och vår gemensamma välfärd. En låginkomsttagare i länet har fått ungefär en månadslön extra i form av skattelättnader. Vi fortsätter på den inslagna vägen. Om ekonomin tillåter genomförs ett femte jobbskatteavdrag. Just nu ser det bra ut. Tillväxten är stark och underskottet lågt. Sverige är bäst i klassen.
Välfärden är intimt kopplat till hur vi lyckas med arbetslinjen. I budgeten sker en extra satsning till kommuner och landsting. Blekinge kommer att få sin bit av kakan vilket är ett välkommet tillskott. Vi är tydliga med att välfärdens kärna går före bidragsexperiment och skattehöjningar för vanliga löntagare.
Forskning, innovation och utbildning är själva ryggraden i ett starkt Sverige. Det genomförs flera breda satsningar, inte minst på lärlingsområdet. Regeringen är även tydlig med att landets högskolor har en viktig uppgift i att se till att forskningsresultat omsätts konkret. Här ligger vi i Blekinge mycket bra till. BTH Innovation som skall stärka högskolans position inom innovationsområdet ligger helt i linje med regeringens ambitioner. Resurserna till forskning år 2012 kommer att ha ökat med 5 miljarder sedan 2008.
Östersjön spelar med tanke på vårt havsnära läge en nyckelroll. Det är viktigt att vi har en regering som ser behovet av en kraftfull politik inom miljöområdet. Under den förra mandatperioden landsattes breda satsningar på havsmiljön. Runt om i landet pågår eller har initierats cirka 600 projekt för renare sjöar och hav. Nu går vi vidare. Satsningen med arbetet för en bättre miljö fortsätter med en miljardsatsning i ryggen under mandatperioden.
Sammantaget har Sverige nu ett utmärkt läge att bygga vidare på. Tillväxtprognoserna ser allt ljusare ut. Samtidigt är det på sin plats att hissa en varningsflagg. Även om vi nu ser delar av solen, innebär det inte att himmeln är fri från moln. Vi måste vara försiktiga och endast genomföra förslag i den takt som det ges utrymme för i de offentliga finanserna.
Ansvar och ordning o reda i statens finanser ger grunden. Visioner och framtidstro visar vägen framåt. Sverige har nu inlett en resa som vi skall vara stolta över.
Å hej å hå.....
....vad jag har legat på latsidan vad det gäller bloggandet. Det blir ändring på det nu. Mycket har fallit på plats. Jag har fått mitt ledamotsskap i försvarsutskottet som jag önskade och ersättarplatsen i näringsutskottet beslutas om senare.
På hemmaplan har jag fått förtroendet att leda valberedningen och det är ett grannlaga arbete att pussla ihop det bästa laget i kommunen, men det finns många och goda förmågor att ta tillvara i alla nämnder och styrelser. Valframgången har också medfört tillströmning av nya medlemmar, vars engagemang kommer att tas väl tillvara.
Till min hjälp i valberedningen har jag ett supergäng och våra diskussioner går högt och lågt, den är öppen, delaktig och fruktbar. Underbart att få verka i så kreativa miljöer.
Sitter och följer budgetdebatten. Ska blogga om denna lite senare.
På hemmaplan har jag fått förtroendet att leda valberedningen och det är ett grannlaga arbete att pussla ihop det bästa laget i kommunen, men det finns många och goda förmågor att ta tillvara i alla nämnder och styrelser. Valframgången har också medfört tillströmning av nya medlemmar, vars engagemang kommer att tas väl tillvara.
Till min hjälp i valberedningen har jag ett supergäng och våra diskussioner går högt och lågt, den är öppen, delaktig och fruktbar. Underbart att få verka i så kreativa miljöer.
Sitter och följer budgetdebatten. Ska blogga om denna lite senare.
03 oktober 2010
Då sparkar vi igång igen
Sitter just nu på tåget upp till Stockholm för möte med mandatperiodens första riksdagsgrupp. Med 107 ledamöter och tjänstemän därtill lär det bli trångt och mysigt i 1:a kammarsalen. Det ska bli roligt att träffa alla igen, lära känna de nya kollegorna, men samtidigt gör det lite ont i hjärtat över att inte få träffa en del av dem som inte blev omvalda. En dag som denna skänker jag dem en extra tanke.
Det kändes lite extra också i hjärtat att pussa och krama barnen adjö imorse. Efter att ha varit på hemmaplan sedan midsommar och vant mig vid att lägga barnen och morronmysa med dem, blev avskedstagandet extra känslosamt. Jag älskar mitt riksdagsuppdrag, men att vara ifrån mina flickor så mycket som jag måste vara kommer jag aldrig att vänja mig vid. Tur att de har världens bästa pappa!!
Hoppla, här kommer lunchen.Vegetariskt. Rödbetsbiff med bulgur och chèvrecrème. Gott, SJ!
Det kändes lite extra också i hjärtat att pussa och krama barnen adjö imorse. Efter att ha varit på hemmaplan sedan midsommar och vant mig vid att lägga barnen och morronmysa med dem, blev avskedstagandet extra känslosamt. Jag älskar mitt riksdagsuppdrag, men att vara ifrån mina flickor så mycket som jag måste vara kommer jag aldrig att vänja mig vid. Tur att de har världens bästa pappa!!
Hoppla, här kommer lunchen.Vegetariskt. Rödbetsbiff med bulgur och chèvrecrème. Gott, SJ!
25 september 2010
Mina nygamla och nya kollegor
Så här ser den moderata riksdagslistan ut för kommande mandatperiod. Gruppen har på grund av det fantastiska valresultatet växt med 20 mandat till 107 st. Det är på håret att vi är största parti. Uppställningen kommer att förändras i och med att en del av namnen går över till Rosenbad och blir ministrar och ersättas av andra.
Jag kommer att få 33 helt nya kollegor (markerade med fetstil) som kommer att tas väl om hand. Övriga av oss är omvalda. Från förra riksdagsgruppen finns det en del namn som efter nomineringarbetet inför valet inte lyckades få tillräcklig hög placering på listorna eller tillräckligt med kryss för ännu en period i Riksdagen.
För egen del kommer jag särskilt att sakna Rolf K Nilsson, Anna Tenje, Inge Garstedt och Ulf Grape, alldeles fantastiska personer som både gjorde ett jättebra jobb som riksdagsledamöter och som dessutom blivit väldigt goda vänner till mig. Kontakterna med dem kommer att fortsätta iallafall, nu när deras kompetenser och erfarenheter kommer till användning på andra håll.
Abdirizak Waberi, Göteborgs kommun
Anders Hansson, Skåne läns södra
Andreas Norlén, Östergötlands län
Anna Kinberg Batra, Stockholms län
Anna König Jerlmyr, Stockholms kommun
Ann-Britt Åsebol, Dalarnas län
Ann-Charlotte Hammar Johnsson, Skåne läns västra
Anne Marie Brodén, Hallands län
Annicka Engblom (personvald), Blekinge län
Anti Avsan, Stockholms län
Beatrice Ask, Stockholms kommun
Bengt-Anders Johansson, Jönköpings län
Boriana Åberg, Skåne läns södra
Camilla Waltersson Grönvall, Västra Götalands läns norra
Carl-Oskar Bohlin, Dalarnas län
Cecilia Magnusson, Göteborgs kommun
Cecilia Widegren (personvald), Västra Götalands läns östra
Cecilie Tenfjord-Toftby, Västra Götalands läns södra
Christer Akej, Skåne läns norra och östra
Christian Holm, Värmlands län
Christine Jönsson, Skåne läns södra
Cristina Husmark Pehrsson, Skåne läns västra
Edward Riedl (personvald), Västerbottens län
Elisabeth Björnsdotter Rahm, Västerbottens län
Elisabeth Svantesson, Örebro län
Eliza Roszkowska Öberg, Stockholms län
Ellen Juntti, Västra Götalands läns västra
Eva Bengtson Skogsberg, Kalmar län
Eva Lohman, Västernorrlands län
Ewa Björling, Stockholms län
Ewa Thalén Finné, Skåne läns södra
Finn Bengtsson, Östergötlands län
Fredrik Reinfeldt (personvald), Stockholms kommun
Fredrik Schulte, Stockholms län
Gunilla Carlsson, Östergötlands län
Gunilla Nordgren, Skåne läns södra
Gunnar Axén, Östergötlands län
Gustaf Hoffstedt (personvald), Gotlands län
Gustav Blix, Stockholms kommun
Gustav Nilsson, Blekinge län
Göran Montan, Skåne läns norra och östra
Göran Pettersson, Stockholms län
Hanif Bali, Stockholms län
Hans Rothenberg, Göteborgs kommun
Hans Wallmark, Skåne läns norra och östra
Helena Bouveng, Jönköpings län
Henrik Ripa, Västra Götalands läns norra
Henrik von Sydow, Hallands län
HG Wessberg, Stockholms kommun
Hillevi Engström, Stockholms län
Isabella Jernbeck, Stockholms län
Jan Ericson, Västra Götalands läns södra
Jan R Andersson, Kalmar län
Jan-Evert Rådhström (personvald), Värmlands län
Jenny Petersson, Hallands län
Jessica Polfjärd, Västmanlands län
Jessika Vilhelmsson, Uppsala län
Johan Forssell, Stockholms kommun
Johan Hultberg, Kronobergs län
Jonas Jacobsson, Skåne läns västra
Jörgen Andersson, Kalmar län
Karin Enström, Stockholms län
Karl Sigfrid, Stockholms län
Katarina Brännström, Kronobergs län
Krister Hammarbergh (personvald), Norrbottens län
Lars Beckman, Gävleborgs län
Lars Elinderson, Västra Götalands läns östra
Lars Hjälmered, Göteborgs kommun
Lars-Arne Staxäng, Västra Götalands läns västra
Lena Adelsohn Liljeroth, Stockholms kommun
Lena Asplund, Västernorrlands län
Lotta Finstorp, Södermanlands län
Magdalena Andersson, Jönköpings län
Malin Löfsjögård, Stockholms län
Margareta B Kjellin, Gävleborgs län
Margareta Pålsson, Skåne läns norra och östra
Maria Abrahamsson, Stockholms kommun
Maria Plass, Västra Götalands läns västra
Marietta de Pourbaix-Lundin, Stockholms län
Marta Obminska, Uppsala län
Mats Gerdau, Stockholms län
Mats Johansson, Stockholms kommun
Michael Svensson, Hallands län
Mikael Cederbratt, Västra Götalands läns norra
Mikael Sandström, Stockholms län
Olof Lavesson, Malmö kommun
Oskar Öholm, Örebro län
Patrick Reslow, Malmö kommun
Per Bill, Uppsala län
Per Westerberg, Södermanlands län
Pia Hallström, Värmlands län
Saila Quicklund (personvald), Jämtlands län
Sofia Arkelsten, Stockholms kommun
Staffan Anger, Västmanlands län
Stefan Caplan, Västra Götalands läns västra
Sten Bergheden, Västra Götalands läns östra
Sten Tolgfors, Örebro län
Susanna Haby, Göteborgs kommun
Thomas Finnborg, Skåne läns västra
Tobias Billström, Malmö kommun
Tomas Tobé (personvald), Gävleborgs län
Ulf Berg, Dalarnas län
Ulrik Nilsson, Västra Götalands läns södra
Ulrika Karlsson, Uppsala län
Walburga Habsburg Douglas, Södermanlands län
Åsa Coenraads, Västmanlands län
Åsa Ågren, Wikström
Jag kommer att få 33 helt nya kollegor (markerade med fetstil) som kommer att tas väl om hand. Övriga av oss är omvalda. Från förra riksdagsgruppen finns det en del namn som efter nomineringarbetet inför valet inte lyckades få tillräcklig hög placering på listorna eller tillräckligt med kryss för ännu en period i Riksdagen.
För egen del kommer jag särskilt att sakna Rolf K Nilsson, Anna Tenje, Inge Garstedt och Ulf Grape, alldeles fantastiska personer som både gjorde ett jättebra jobb som riksdagsledamöter och som dessutom blivit väldigt goda vänner till mig. Kontakterna med dem kommer att fortsätta iallafall, nu när deras kompetenser och erfarenheter kommer till användning på andra håll.
Abdirizak Waberi, Göteborgs kommun
Anders Hansson, Skåne läns södra
Andreas Norlén, Östergötlands län
Anna Kinberg Batra, Stockholms län
Anna König Jerlmyr, Stockholms kommun
Ann-Britt Åsebol, Dalarnas län
Ann-Charlotte Hammar Johnsson, Skåne läns västra
Anne Marie Brodén, Hallands län
Annicka Engblom (personvald), Blekinge län
Anti Avsan, Stockholms län
Beatrice Ask, Stockholms kommun
Bengt-Anders Johansson, Jönköpings län
Boriana Åberg, Skåne läns södra
Camilla Waltersson Grönvall, Västra Götalands läns norra
Carl-Oskar Bohlin, Dalarnas län
Cecilia Magnusson, Göteborgs kommun
Cecilia Widegren (personvald), Västra Götalands läns östra
Cecilie Tenfjord-Toftby, Västra Götalands läns södra
Christer Akej, Skåne läns norra och östra
Christian Holm, Värmlands län
Christine Jönsson, Skåne läns södra
Cristina Husmark Pehrsson, Skåne läns västra
Edward Riedl (personvald), Västerbottens län
Elisabeth Björnsdotter Rahm, Västerbottens län
Elisabeth Svantesson, Örebro län
Eliza Roszkowska Öberg, Stockholms län
Ellen Juntti, Västra Götalands läns västra
Eva Bengtson Skogsberg, Kalmar län
Eva Lohman, Västernorrlands län
Ewa Björling, Stockholms län
Ewa Thalén Finné, Skåne läns södra
Finn Bengtsson, Östergötlands län
Fredrik Reinfeldt (personvald), Stockholms kommun
Fredrik Schulte, Stockholms län
Gunilla Carlsson, Östergötlands län
Gunilla Nordgren, Skåne läns södra
Gunnar Axén, Östergötlands län
Gustaf Hoffstedt (personvald), Gotlands län
Gustav Blix, Stockholms kommun
Gustav Nilsson, Blekinge län
Göran Montan, Skåne läns norra och östra
Göran Pettersson, Stockholms län
Hanif Bali, Stockholms län
Hans Rothenberg, Göteborgs kommun
Hans Wallmark, Skåne läns norra och östra
Helena Bouveng, Jönköpings län
Henrik Ripa, Västra Götalands läns norra
Henrik von Sydow, Hallands län
HG Wessberg, Stockholms kommun
Hillevi Engström, Stockholms län
Isabella Jernbeck, Stockholms län
Jan Ericson, Västra Götalands läns södra
Jan R Andersson, Kalmar län
Jan-Evert Rådhström (personvald), Värmlands län
Jenny Petersson, Hallands län
Jessica Polfjärd, Västmanlands län
Jessika Vilhelmsson, Uppsala län
Johan Forssell, Stockholms kommun
Johan Hultberg, Kronobergs län
Jonas Jacobsson, Skåne läns västra
Jörgen Andersson, Kalmar län
Karin Enström, Stockholms län
Karl Sigfrid, Stockholms län
Katarina Brännström, Kronobergs län
Krister Hammarbergh (personvald), Norrbottens län
Lars Beckman, Gävleborgs län
Lars Elinderson, Västra Götalands läns östra
Lars Hjälmered, Göteborgs kommun
Lars-Arne Staxäng, Västra Götalands läns västra
Lena Adelsohn Liljeroth, Stockholms kommun
Lena Asplund, Västernorrlands län
Lotta Finstorp, Södermanlands län
Magdalena Andersson, Jönköpings län
Malin Löfsjögård, Stockholms län
Margareta B Kjellin, Gävleborgs län
Margareta Pålsson, Skåne läns norra och östra
Maria Abrahamsson, Stockholms kommun
Maria Plass, Västra Götalands läns västra
Marietta de Pourbaix-Lundin, Stockholms län
Marta Obminska, Uppsala län
Mats Gerdau, Stockholms län
Mats Johansson, Stockholms kommun
Michael Svensson, Hallands län
Mikael Cederbratt, Västra Götalands läns norra
Mikael Sandström, Stockholms län
Olof Lavesson, Malmö kommun
Oskar Öholm, Örebro län
Patrick Reslow, Malmö kommun
Per Bill, Uppsala län
Per Westerberg, Södermanlands län
Pia Hallström, Värmlands län
Saila Quicklund (personvald), Jämtlands län
Sofia Arkelsten, Stockholms kommun
Staffan Anger, Västmanlands län
Stefan Caplan, Västra Götalands läns västra
Sten Bergheden, Västra Götalands läns östra
Sten Tolgfors, Örebro län
Susanna Haby, Göteborgs kommun
Thomas Finnborg, Skåne läns västra
Tobias Billström, Malmö kommun
Tomas Tobé (personvald), Gävleborgs län
Ulf Berg, Dalarnas län
Ulrik Nilsson, Västra Götalands läns södra
Ulrika Karlsson, Uppsala län
Walburga Habsburg Douglas, Södermanlands län
Åsa Coenraads, Västmanlands län
Åsa Ågren, Wikström
22 september 2010
Tack till alla er som kryssat mig
Det är med oerhörd stolthet och glädje som jag konstaterar att jag fått över 2500 personkryss av väljarna. Till och med från Gotland. Det motsvarar 9,4% av personkryssen, vilket är över spärren för personval. Jag känner verkligen ödmjukhet inför detta starka stöd av Blekingeborna i ryggen och kommer att jobba hårt för att motsvara detta förtroende. Det är ett vallöfte :-)
Men ojojoj, vilken eftervalskoma jag levt i de senaste dagarna. Ett intensivt kampanjande in i det sista, en för moderaternas del oerhört glädjande framgång, ett rafflande och ännu inte helt avgjort valresultat samt alla turer kring min gamla mamma gjorde mig alldeles lealös ett tag.
Men arbetet med att planera för kommande mandatperiod är redan igång och min lista fylls på i takt med att jag går igenom mina papper och tar upp trådar som jag fått efter samtal i valrörelsen. För den fortsätter från och med nu fram tills nästa val. Det är ju från samtalen och mötena med människor som vi hela tiden kan utveckla en verklighetsnära politik och kontrollera att den fungerar - i verkligheten.
Men ojojoj, vilken eftervalskoma jag levt i de senaste dagarna. Ett intensivt kampanjande in i det sista, en för moderaternas del oerhört glädjande framgång, ett rafflande och ännu inte helt avgjort valresultat samt alla turer kring min gamla mamma gjorde mig alldeles lealös ett tag.
Men arbetet med att planera för kommande mandatperiod är redan igång och min lista fylls på i takt med att jag går igenom mina papper och tar upp trådar som jag fått efter samtal i valrörelsen. För den fortsätter från och med nu fram tills nästa val. Det är ju från samtalen och mötena med människor som vi hela tiden kan utveckla en verklighetsnära politik och kontrollera att den fungerar - i verkligheten.
Att utestänga SD är inte melodin
Med stor spänning följer jag sluträkningen av valresultatet och håller tummarna för att Alliansen får sin majoritet i Riksdagen. Det skulle vara bra för Sverige om vi får stabilitet i kammarens röstningar och kan genomdriva budgeten med de nödvändiga satsningar vi vill göra under nästa mandatperiod.
Med lika stor förvåning följer jag diskussionen om att ändra antalet ledamöter i riksdagens utskott för att på så sätt utesluta SD från riksdagens egentliga beslutskammare. Och det är med besvikelse jag i SvD läser att moderaterna ställt sig positiva till detta förslag. Jag hoppas att det inte stämmer.
Att utesluta SD från utskotten i Riksdagen med byråkratiskt och demokratiskt tveksamma metoder är inte rätt sätt att bemöta dem. Vi lever för tusan i en demokrati. SD är demokratiskt valda och vad man än tycker om deras politik är det i öppen debatt vi ska syna deras egentliga agenda. Lämnas de utanför, lämnas fältet fritt för dem att fylla debatten med sin oemotsagda version av hur samhället fungerar.
Alliansen har genomfört en rad förändringar under mandatperioden för att bryta utanförskapet hos många nysvenskar. Nyckelordet är arbetslinjen även i detta sammanhang. Genom ett jobb får man kontakter in i det svenska samhället, lär sig kultur, språk och spelregler. Nystartsjobben, en reformerad språkundervisning, snabbare asylhantering, krav på delat ansvar för EU:s flyktingmottagande och en lag om anhöriginvandring är bara några viktiga reformer.
Och egentligen tror jag att vi gör invandringen till ett större problem än det är. När jag har bott och arbetat i andra länder, har jag självklart följt landets lagar, respekterat landets kultur och snabbt som attan försökt att läsa mig språket, eftersom det är nyckeln in i samhället. Detsamma ska ju gälla i Sverige, eller hur? Och att Sverige tillsammans med de andra EU-länderna solidariskt ska ställa upp och ta emot människor som genomlider krig och kris tycker jag inte ens behövs ifrågasättas.
Nej, acceptera valresultatet, respektera demokratin men visa nolltolerans mot rasistiska förslag och åsikter. Att förstärka bilden av SD som "underdogs" samlar bara fler sympatisörer, särskilt unga. Om vi synliggör deras politik och erbjuder andra och bättre lösningar på integrationen kommer SD att tappa stöd. Så fungerar det i en demokrati och det är för ett sådant system som jag viger min tid och ägnar mitt engagemang.
Med lika stor förvåning följer jag diskussionen om att ändra antalet ledamöter i riksdagens utskott för att på så sätt utesluta SD från riksdagens egentliga beslutskammare. Och det är med besvikelse jag i SvD läser att moderaterna ställt sig positiva till detta förslag. Jag hoppas att det inte stämmer.
Att utesluta SD från utskotten i Riksdagen med byråkratiskt och demokratiskt tveksamma metoder är inte rätt sätt att bemöta dem. Vi lever för tusan i en demokrati. SD är demokratiskt valda och vad man än tycker om deras politik är det i öppen debatt vi ska syna deras egentliga agenda. Lämnas de utanför, lämnas fältet fritt för dem att fylla debatten med sin oemotsagda version av hur samhället fungerar.
Alliansen har genomfört en rad förändringar under mandatperioden för att bryta utanförskapet hos många nysvenskar. Nyckelordet är arbetslinjen även i detta sammanhang. Genom ett jobb får man kontakter in i det svenska samhället, lär sig kultur, språk och spelregler. Nystartsjobben, en reformerad språkundervisning, snabbare asylhantering, krav på delat ansvar för EU:s flyktingmottagande och en lag om anhöriginvandring är bara några viktiga reformer.
Och egentligen tror jag att vi gör invandringen till ett större problem än det är. När jag har bott och arbetat i andra länder, har jag självklart följt landets lagar, respekterat landets kultur och snabbt som attan försökt att läsa mig språket, eftersom det är nyckeln in i samhället. Detsamma ska ju gälla i Sverige, eller hur? Och att Sverige tillsammans med de andra EU-länderna solidariskt ska ställa upp och ta emot människor som genomlider krig och kris tycker jag inte ens behövs ifrågasättas.
Nej, acceptera valresultatet, respektera demokratin men visa nolltolerans mot rasistiska förslag och åsikter. Att förstärka bilden av SD som "underdogs" samlar bara fler sympatisörer, särskilt unga. Om vi synliggör deras politik och erbjuder andra och bättre lösningar på integrationen kommer SD att tappa stöd. Så fungerar det i en demokrati och det är för ett sådant system som jag viger min tid och ägnar mitt engagemang.
16 september 2010
Huka er, blekingar. Så här slår (s)kattechocken.
Väljarna har i valet två alternativ att förhålla sig till. Alliansens arbetslinje mot vänsterpartiernas massiva satsningar på att göra det mindre lönsamt att arbeta. Men synar man siffrorna närmare handlar det även om konflikten stad mot land. Beräkningar visar att vänsterpartiernas politik kommer att slå hårt mot landsbygden, inte minst mot Blekinge. Slutnotan för länsinnevånarna landar på en extra kostnad som uppgår till ca 9700 kr per person och år. Det är varken rimligt eller rättvist.
Det är viktigt att väljarna ges tydliga besked om vad vänsterpartiernas politik egentligen innebär. Bakom talet om solidaritet, jämlikhet och rättvisa döljer sig en annan bild. En verklighet som kommer att gräva djupa hål i blekingarnas plånböcker, minska våra förutsättningar att satsa på välfärden och lägga ett grått täcke över jobbpolitiken.
Låt oss ta några exempel:
• Bensinskatten ska höjas. Kör du 1500 mil per år ökar kostnaden för blekingarna med 1000 kr per person.
• Kilometerskatt ska införas. Det kommer att kosta varje hushåll i länet ca 1000 kr per år i form av dyrare varor,
• Kärnkraften ska avvecklas. Det innebär ökade energikostnader på 7 500 kr per år för en normalstor villa i länet.
• Inkomstskatterna ska höjas. En person i länet med en månadslön strax under 20 000 kr kommer under mandatperioden att få en skattehöjning på mer än 7000 kr per år, jämfört med utfallet om de reformambitioner alliansen presenterat genomförs.
• RUT-avdraget ska bort. Det hotar 7000 jobb i landet varav i Blekinge flera hundra, som riskerar att försvinna
• Ungdomsskatt ska införas. Det innebär ökade kostnader med 70 000 kr per år för en företagare i länet som har två ungdomar under 26 år anställda
Och detta är bara ett axplock av vad vänsterpartierna föreslår som åtgärder för att finansiera sina stora höjningar av ersättningar och bidrag. Faktum är att över hälften av vänsterpartiernas reformer går till bidrag och AMS.
Det är ingen jobbvänlig politik. Tvärtom kommer den typen av politik, där allt fokus ligger på att göra det mindre lönsamt att arbeta, förhindra och blockera framväxten av nya företag och fler jobb. Det är inte vad Blekinge behöver. Jobben och välfärden måste gå före.
Det är viktigt att väljarna ges tydliga besked om vad vänsterpartiernas politik egentligen innebär. Bakom talet om solidaritet, jämlikhet och rättvisa döljer sig en annan bild. En verklighet som kommer att gräva djupa hål i blekingarnas plånböcker, minska våra förutsättningar att satsa på välfärden och lägga ett grått täcke över jobbpolitiken.
Låt oss ta några exempel:
• Bensinskatten ska höjas. Kör du 1500 mil per år ökar kostnaden för blekingarna med 1000 kr per person.
• Kilometerskatt ska införas. Det kommer att kosta varje hushåll i länet ca 1000 kr per år i form av dyrare varor,
• Kärnkraften ska avvecklas. Det innebär ökade energikostnader på 7 500 kr per år för en normalstor villa i länet.
• Inkomstskatterna ska höjas. En person i länet med en månadslön strax under 20 000 kr kommer under mandatperioden att få en skattehöjning på mer än 7000 kr per år, jämfört med utfallet om de reformambitioner alliansen presenterat genomförs.
• RUT-avdraget ska bort. Det hotar 7000 jobb i landet varav i Blekinge flera hundra, som riskerar att försvinna
• Ungdomsskatt ska införas. Det innebär ökade kostnader med 70 000 kr per år för en företagare i länet som har två ungdomar under 26 år anställda
Och detta är bara ett axplock av vad vänsterpartierna föreslår som åtgärder för att finansiera sina stora höjningar av ersättningar och bidrag. Faktum är att över hälften av vänsterpartiernas reformer går till bidrag och AMS.
Det är ingen jobbvänlig politik. Tvärtom kommer den typen av politik, där allt fokus ligger på att göra det mindre lönsamt att arbeta, förhindra och blockera framväxten av nya företag och fler jobb. Det är inte vad Blekinge behöver. Jobben och välfärden måste gå före.
13 september 2010
PRESSMEDDELANDE: Pappren på bordet, Peter Jeppsson!
I lördagens (11/9) Sydöstran påstod riksdagsledamoten Peter Jeppsson (S) att han hade nya dokumentbevis på att en nedläggning av flygflottiljen F17 i Kallinge planeras. Dokumenten skulle ha skickats av Försvarsmakten till ledamötena i försvarsutskottet. Detta tillbakavisas av både Försvarsmakten, Försvarsdepartementet och övriga ledamöter i försvarsutskottet. Ingen verkar alltså känna till de dokument Peter Jeppsson hänvisar till.
– Jag är både arg och besviken på Peter Jeppsson. Det duger inte av en riksdagspolitiker att gå ut i media och påstå att man har bevis för en nedläggning av F17 och sedan försöka komma undan utan att visa upp dessa papper, säger en mycket irriterad Annicka Engblom, riksdagsledamot och ersättare i försvarsutskottet. Det är rent av oärligt.
– Ingen annan än Peter Jeppsson och journalisten på Sydöstran verkar ha sett dem. Det är dags för dem att lägga papprena på bordet och sluta sprida dimridåer, utbrister hon vidare.
Ivrig påhejare av Peter Jeppsson om den påstådda nedläggningen är det nuvarande kommunalrådet i Ronneby, JanAnders Palmqvist (S).
– Det är inte första gången JanAnders Palmqvist gör grundlösa utspel om F17: s framtid baserat på diffusa uppgifter. Han borde nog istället vara ytterst oroad för sitt eget partis försvarspolitik med tanke på de mångmiljardbesparingar som de planerar tillsammans med försvarsfientliga vänstern och miljöpartiet, säger Roger Fredriksson, moderat gruppledare i Ronneby.
– Det finns också all anledning att starkt ifrågasätta etiken och objektiviteten hos journalisten på Sydöstran som utan att kontrollera källan publicerar en uppgift som visar sig vara helt osann, fortsätter han.
- Sådana skriverier gagnar varken flygflottiljen eller de anställda och deras familjer, avslutar Roger Fredriksson.
För mer info:
Annicka Engblom, 0702 670 001
Roger Fredriksson, 0708 375 665
– Jag är både arg och besviken på Peter Jeppsson. Det duger inte av en riksdagspolitiker att gå ut i media och påstå att man har bevis för en nedläggning av F17 och sedan försöka komma undan utan att visa upp dessa papper, säger en mycket irriterad Annicka Engblom, riksdagsledamot och ersättare i försvarsutskottet. Det är rent av oärligt.
– Ingen annan än Peter Jeppsson och journalisten på Sydöstran verkar ha sett dem. Det är dags för dem att lägga papprena på bordet och sluta sprida dimridåer, utbrister hon vidare.
Ivrig påhejare av Peter Jeppsson om den påstådda nedläggningen är det nuvarande kommunalrådet i Ronneby, JanAnders Palmqvist (S).
– Det är inte första gången JanAnders Palmqvist gör grundlösa utspel om F17: s framtid baserat på diffusa uppgifter. Han borde nog istället vara ytterst oroad för sitt eget partis försvarspolitik med tanke på de mångmiljardbesparingar som de planerar tillsammans med försvarsfientliga vänstern och miljöpartiet, säger Roger Fredriksson, moderat gruppledare i Ronneby.
– Det finns också all anledning att starkt ifrågasätta etiken och objektiviteten hos journalisten på Sydöstran som utan att kontrollera källan publicerar en uppgift som visar sig vara helt osann, fortsätter han.
- Sådana skriverier gagnar varken flygflottiljen eller de anställda och deras familjer, avslutar Roger Fredriksson.
För mer info:
Annicka Engblom, 0702 670 001
Roger Fredriksson, 0708 375 665
Bastuklubben badande brudar
(Blekinge Läns Tidning Lördag 11 september)
När Annicka Engblom (M) var nära att gå in i väggen 2007 ryckte hennes partivänner i riksdagen in. Tillsammans bildade de nio kvinnorna bastuklubben badande brudar. Genom hot, arbete och vardag har de stöttat varandra sedan dess.
– Vi behövde varandra, säger Annicka Engblom som representerar Blekinge och Moderaterna i riksdagen.
BLT träffade fyra av klubbens medlemmar, Inge Garstedt, MariaPlass, Eva Bengtson Skogsberg samt Annicka Engblom, när de var på besök i Karlskrona. De pratar passionerat om sitt politiska arbete i riksdagen – men arbetet har även en baksida.
– Att jobba som riksdagsledamot kan vara ganska ensamt, säger Annicka Engblom.
Deras familjer är långt borta och arbetsdagarna är långa, ofta har de hunnit jobba 40 timmar på bara tre dagar. Att ha någon att prata med som befinner sig i samma situation är grundtanken med klubben. Genom att de har lärt känna varandra mer på djupet är det också lättare i dag att se när någon inte mår bra eller är för stressad.
– Man behöver lätta på trycket och kunna prata av sig, säger Maria Plass.
Detta gör kvinnorna genom att fika, promenera, äta middag, bada och basta men även genom att besöka varandras valkretsar. Visst, många samtal mellan kvinnorna handlar om politik men de diskuterar även livet och allt vad det innebär.
– Men politik är livet, säger Maria Plass.
Men när politikens baksida även lägger en skugga över privatlivet blir det ibland väldigt tungt. FRA-lagen blev en sådan skugga. Mellan 30 000 och 40 000 mejl fyllde moderatkvinnornas inkorg under en kort tidsperiod. Alla i bastuklubben badande brudar fick under den tiden hotbrev, både på mejl och på post. Vissa var dessutom adresserade hem till den privata bostaden.
– Vi fick hatbrev och direkta hot mot oss, tillägger Maria Plass.
Här blev bastuklubben en viktig del i att kunna bearbeta händelserna. De kunde prata med varandra och visste att alla hade varit med om samma sak. Partivännerna är övertygade om att ett starkt socialt nätverk är väldigt viktigt även inom arbetet. Förutom att de har fått en personlig kontakt och förtroende för varandra lär de sig även nya saker.
Bastuklubbens medlemmar sitter i olika utskott och har därmed kunskap om olika ämnen. Att besöka varandras valkretsar ser de som en unik möjlighet att lära sig nya saker. Och även om de inte alltid hinner med något bastubad under besöken så är dagarna fyllda med samtal. Både om politik och om livet.
Nicole Blomstrand
När Annicka Engblom (M) var nära att gå in i väggen 2007 ryckte hennes partivänner i riksdagen in. Tillsammans bildade de nio kvinnorna bastuklubben badande brudar. Genom hot, arbete och vardag har de stöttat varandra sedan dess.
– Vi behövde varandra, säger Annicka Engblom som representerar Blekinge och Moderaterna i riksdagen.
BLT träffade fyra av klubbens medlemmar, Inge Garstedt, MariaPlass, Eva Bengtson Skogsberg samt Annicka Engblom, när de var på besök i Karlskrona. De pratar passionerat om sitt politiska arbete i riksdagen – men arbetet har även en baksida.
– Att jobba som riksdagsledamot kan vara ganska ensamt, säger Annicka Engblom.
Deras familjer är långt borta och arbetsdagarna är långa, ofta har de hunnit jobba 40 timmar på bara tre dagar. Att ha någon att prata med som befinner sig i samma situation är grundtanken med klubben. Genom att de har lärt känna varandra mer på djupet är det också lättare i dag att se när någon inte mår bra eller är för stressad.
– Man behöver lätta på trycket och kunna prata av sig, säger Maria Plass.
Detta gör kvinnorna genom att fika, promenera, äta middag, bada och basta men även genom att besöka varandras valkretsar. Visst, många samtal mellan kvinnorna handlar om politik men de diskuterar även livet och allt vad det innebär.
– Men politik är livet, säger Maria Plass.
Men när politikens baksida även lägger en skugga över privatlivet blir det ibland väldigt tungt. FRA-lagen blev en sådan skugga. Mellan 30 000 och 40 000 mejl fyllde moderatkvinnornas inkorg under en kort tidsperiod. Alla i bastuklubben badande brudar fick under den tiden hotbrev, både på mejl och på post. Vissa var dessutom adresserade hem till den privata bostaden.
– Vi fick hatbrev och direkta hot mot oss, tillägger Maria Plass.
Här blev bastuklubben en viktig del i att kunna bearbeta händelserna. De kunde prata med varandra och visste att alla hade varit med om samma sak. Partivännerna är övertygade om att ett starkt socialt nätverk är väldigt viktigt även inom arbetet. Förutom att de har fått en personlig kontakt och förtroende för varandra lär de sig även nya saker.
Bastuklubbens medlemmar sitter i olika utskott och har därmed kunskap om olika ämnen. Att besöka varandras valkretsar ser de som en unik möjlighet att lära sig nya saker. Och även om de inte alltid hinner med något bastubad under besöken så är dagarna fyllda med samtal. Både om politik och om livet.
Nicole Blomstrand
11 september 2010
Dimridåer av Peter Jeppsson (S)
I Sydöstran idag påstår Peter Jeppsson (S) att han har färska dokument som visar att F17 i Kallinge hotas av nedläggning. Uppgifterna ska ha lämnats till försvarsutskottet av Försvarsmakten. Det är bara det att inga av mina kollegor i utskottet känner till detta. Inte heller Försvarsmakten. Eller försvarsministern.
Det Jeppsson nog grävt fram är information från budgetunderlaget som Försvarsmakten lämnade till regeringen i våras och där det mycket riktigt påpekas att om inte Försvarsmakten tillskjuts medel kan det vara risk för att förband kan kommas att läggas ned. F17 och F21 nämns i det sammanhanget.
Låt mig vara tydlig. Alliansregeringen har slagit fast att inga förbandsnedläggningar kommer att ske denna mandatperiod. Det är heller inga sådana planerade inför nästa. Alliansregeringen kommer dessutom att förstärka försvarsmaktens budget under nästa mandatperiod genom att överföra pengar från stödmyndigheter, som FortV, FMV osv, till förbandsverksamheten. Om man får fortsatt förtroende förstås.
För det är det här som är pudelns kärna i Peter Jeppssons utspel, tror jag. Han är stressad av att hans eget parti, tillsammans med sina försvarsfientliga samarbetspartners miljöpartiet och vänstern, har lagt förslag på mångmiljardbesparingar på försvaret och för att försöka skyla över detta besvärande faktum, sprider han dimridåer. Det är beklagligt. Främst för personalen på F17.
På försvarsminister Sten Tolgfors blogg kan man läsa:
"Nästa budgetunderlag kommer Försvarsmakten att lämna till Försvarsdepartementet i slutet på mars 2011. Vilken regering som det blir efter valet styr helt planeringsförutsättningarna för detta.
Om Alliansen vinner kommer planeringsanvisningarna att baseras på oförändrade försvarsutgifter, men där förbandsanslaget stegvis stärks med ett par miljarder som tas från stöd- och kringmyndigheter.
Om de rödgröna vinner så kommer planeringsanvisningarna inför försvarsmaktens budgetunderlag att utgå från miljardnedskärningar på försvarsanslagen och där dessutom möjliga överföringar från stöd- och kringmyndigheter redan är tillgodoräknade, dvs konsekvensen blir en mångmiljardbesparing på förbandsanslaget över tid.
Om de rödgröna vinner så kommer deras nedskärningar att skära ner förbandsnedsverksamheten, alldeles oavsett vilken väg Försvarsmakten vill gå.
Socialdemokraternas intresse är att flytta fokus från egna miljardnedskärningar och det djupt kritiserade samarbetet med vänsterpartiet i säkerhetspolitiken."
http://tolgfors.wordpress.com/
Det Jeppsson nog grävt fram är information från budgetunderlaget som Försvarsmakten lämnade till regeringen i våras och där det mycket riktigt påpekas att om inte Försvarsmakten tillskjuts medel kan det vara risk för att förband kan kommas att läggas ned. F17 och F21 nämns i det sammanhanget.
Låt mig vara tydlig. Alliansregeringen har slagit fast att inga förbandsnedläggningar kommer att ske denna mandatperiod. Det är heller inga sådana planerade inför nästa. Alliansregeringen kommer dessutom att förstärka försvarsmaktens budget under nästa mandatperiod genom att överföra pengar från stödmyndigheter, som FortV, FMV osv, till förbandsverksamheten. Om man får fortsatt förtroende förstås.
För det är det här som är pudelns kärna i Peter Jeppssons utspel, tror jag. Han är stressad av att hans eget parti, tillsammans med sina försvarsfientliga samarbetspartners miljöpartiet och vänstern, har lagt förslag på mångmiljardbesparingar på försvaret och för att försöka skyla över detta besvärande faktum, sprider han dimridåer. Det är beklagligt. Främst för personalen på F17.
På försvarsminister Sten Tolgfors blogg kan man läsa:
"Nästa budgetunderlag kommer Försvarsmakten att lämna till Försvarsdepartementet i slutet på mars 2011. Vilken regering som det blir efter valet styr helt planeringsförutsättningarna för detta.
Om Alliansen vinner kommer planeringsanvisningarna att baseras på oförändrade försvarsutgifter, men där förbandsanslaget stegvis stärks med ett par miljarder som tas från stöd- och kringmyndigheter.
Om de rödgröna vinner så kommer planeringsanvisningarna inför försvarsmaktens budgetunderlag att utgå från miljardnedskärningar på försvarsanslagen och där dessutom möjliga överföringar från stöd- och kringmyndigheter redan är tillgodoräknade, dvs konsekvensen blir en mångmiljardbesparing på förbandsanslaget över tid.
Om de rödgröna vinner så kommer deras nedskärningar att skära ner förbandsnedsverksamheten, alldeles oavsett vilken väg Försvarsmakten vill gå.
Socialdemokraternas intresse är att flytta fokus från egna miljardnedskärningar och det djupt kritiserade samarbetet med vänsterpartiet i säkerhetspolitiken."
http://tolgfors.wordpress.com/
08 september 2010
För snabbt ibland
Jag brukar ögna platsannonserna i tidningen för att se trenderna i arbetsutbudet. Helt klart växer arbetsmarknaden, men en slarvigt läst annonsrubrik imorse fick mig att studsa lite. "Frispråkig ekonomiassistens" läste jag. Funderade en stund hur en sådan egenskap skulle kunna komma till nytta inom räkenskapen, innan jag såg att det stod "Finskspråkig ekonomiassistent"...
Nähä, tummen ur, Engblom. Idag ska besökas gymnasieungdomar, samtalskampanjas och debatteras om försvaret. Ikväll kommer mina makedonska valobservatörer, som ska följa mig i mitt arbete under fyra dagar.
Nähä, tummen ur, Engblom. Idag ska besökas gymnasieungdomar, samtalskampanjas och debatteras om försvaret. Ikväll kommer mina makedonska valobservatörer, som ska följa mig i mitt arbete under fyra dagar.
03 september 2010
JAS spaningsförmåga kan nyttjas bättre
Igår hade jag förmånen att få följa med upp i luften i en tvåsitsig JAS 39 Gripen från F17 i Kallinge. Vi har sedan länge diskuterat möjligheten att göra detta, men inte förrän nu klaffade det i och med det pågår en övning och tvåsitsarn var tillgänglig samt att flottiljläkaren var på plats så att jag kunde göra den nödvändiga läkarundersökningen.
I Flygvapenövning 2010 övar JAS 39 från hela landet från både militära och civila flygplatser runt om i landet i syfte att nyttja flygstridskrafterna från det ställe där de ger bästa effekt. Att verka från en civil flygplats ställer förstås sina krav på koordinering och samverkan, men vinsterna av att under en kortare tid kunna nyttja en kontinuerligt underhållen bana, är förstås väldigt stora.
Gripens nya spaningskapsel har gett flygvapnet spaningsförmågan tillbaka och med tanke på vilken ovärderlig information den kan leverera i form av detaljerade bilder och underrättelser ser jag egentligen ingen ände på resursutnyttjandet, både civilt och militärt. Militärt i samverkan med både mark- och sjöstridskrafter, civilt i samverkan med bland annat Kustbevakningen.
Inte tu tal om att flygturen var en hisnande och fantastisk upplevelse. Gripen är en makalös maskin, lättmanövrerad och kompetent. Under den drygt timmeslånga flygturen till västkusten, längs sydsverige och tillbaka fick jag mig förevisat hur man jobbar med olika spaningsuppdrag, bland annat identifikation av flygplan och fartyg, statusrapportering på till exempel ett flygfält som man i ett insatsscenario misstänker används av fientliga krafter, ledning från luften av marktrupper mm.
Jag slogs av vilka stora möjligheter till övningsscenarior vi har härnere i södra Sverige med tanke på att vi både har armén, flygvapnet och marinen samlat inom relativt korta avstånd. Tänk en insats med målet att upprätta en bas inåt land. Först avsöks området av spaningsflyg för att identifiera och hålla koll på fientliga ställningar, ilandsättningen av markförband sker från havet i ett kustområde som först säkrats av information från ubåtar och sedan skyddas av en korvettstyrka. Markförbandets rörelser understöds sedan av både helikopter och spaningsflyg. Allt detta kan P7, F17, 3 hkpskv och fartygsförband relativt lätt sätta upp på redan upprättade och beprövade övnings- och skjutområden i Skåne och Blekinge. Effektivt, eller hur?
Jag har tidigare i livet prövat mina sjöben i alla leder och konstaterat att jag inte blir sjösjuk. Efter igår kan jag konstatera att jag utan att må illa fixar att fara omkring i ett stridsflygplan också, även om piloten självklart flög betydligt snällare än vad han skulle ha gjort utan mig i bagaget. Jag kan dock stolt notera att försvarsministern, när han flög Gripen i våras, inte gjorde loop....eller fick spaka och rolla på egen hand.... :-)
Läs mer om flygövningen
I Flygvapenövning 2010 övar JAS 39 från hela landet från både militära och civila flygplatser runt om i landet i syfte att nyttja flygstridskrafterna från det ställe där de ger bästa effekt. Att verka från en civil flygplats ställer förstås sina krav på koordinering och samverkan, men vinsterna av att under en kortare tid kunna nyttja en kontinuerligt underhållen bana, är förstås väldigt stora.
Gripens nya spaningskapsel har gett flygvapnet spaningsförmågan tillbaka och med tanke på vilken ovärderlig information den kan leverera i form av detaljerade bilder och underrättelser ser jag egentligen ingen ände på resursutnyttjandet, både civilt och militärt. Militärt i samverkan med både mark- och sjöstridskrafter, civilt i samverkan med bland annat Kustbevakningen.
Inte tu tal om att flygturen var en hisnande och fantastisk upplevelse. Gripen är en makalös maskin, lättmanövrerad och kompetent. Under den drygt timmeslånga flygturen till västkusten, längs sydsverige och tillbaka fick jag mig förevisat hur man jobbar med olika spaningsuppdrag, bland annat identifikation av flygplan och fartyg, statusrapportering på till exempel ett flygfält som man i ett insatsscenario misstänker används av fientliga krafter, ledning från luften av marktrupper mm.
Jag slogs av vilka stora möjligheter till övningsscenarior vi har härnere i södra Sverige med tanke på att vi både har armén, flygvapnet och marinen samlat inom relativt korta avstånd. Tänk en insats med målet att upprätta en bas inåt land. Först avsöks området av spaningsflyg för att identifiera och hålla koll på fientliga ställningar, ilandsättningen av markförband sker från havet i ett kustområde som först säkrats av information från ubåtar och sedan skyddas av en korvettstyrka. Markförbandets rörelser understöds sedan av både helikopter och spaningsflyg. Allt detta kan P7, F17, 3 hkpskv och fartygsförband relativt lätt sätta upp på redan upprättade och beprövade övnings- och skjutområden i Skåne och Blekinge. Effektivt, eller hur?
Jag har tidigare i livet prövat mina sjöben i alla leder och konstaterat att jag inte blir sjösjuk. Efter igår kan jag konstatera att jag utan att må illa fixar att fara omkring i ett stridsflygplan också, även om piloten självklart flög betydligt snällare än vad han skulle ha gjort utan mig i bagaget. Jag kan dock stolt notera att försvarsministern, när han flög Gripen i våras, inte gjorde loop....eller fick spaka och rolla på egen hand.... :-)
Läs mer om flygövningen
30 augusti 2010
Hur man än vänder sig
Idag figurerar jag i rubrikerna om min låga närvaro i Karlskrona kommunfullmäktige. Men som alltid finns det en förklaring. Det här är min.
I Karlskrona kommun ligger fullmäktigesammanträdena på torsdagar kl:1300, samtidigt som det är voteringar i Riksdagen. Från Riksdagens voteringar får man bara ledigt i princip i händelse av egen död. Nja, kanske inte riktigt, men det ska till riktigt bra anledningar och andra politiska uppdrag är inte en av dem. Har man som i Sölvesborg sammanträdena på måndagar går det att lösa båda uppdragen. Bor man i Stockholm med omnejd och har sammanträdena på kvällarna är situationen en annan.
Så när jag i början av mandatperioden insåg att jag inte skulle kunna vara med på fullmäktigesammanträdena så ofta som jag först trott, ställde jag frågan till min grupp vad de tyckte om saken. De var väldigt tydliga med att de ville att jag skulle behålla min plats eftersom de värderade de tillfällen då jag kunde närvara och tyckte att kopplingen mellan kommunal- och rikspolitik var viktig.
Dessutom hade vi inlett en diskussion om att flytta sammanträdena till måndagar, vilket skulle möjliggöra för oss riksdagsledamöter att närvara mer, men dels var oppositionen då ovilliga (trots att deras riksdagsledamot Kerstin Haglö (S) hade kunnat närvara), dels kom andra och viktigare frågor emellan. Som en finanskris, till exempel.
Politik är mer än fyra timmars debatt i fullmäktige en gång i månaden, även om den är mycket viktig. Där är en massa sammanträden runtomkring, bland annat gruppsammanträden, i vilka jag självklart deltar. Men politik är inte bara sammanträden med varandra. För mig är mötet med medborgarna allra viktigast.
Jag har rent samvete för det engagemang jag har och arbete jag lägger ned. Inte så ofta från talarstolen i fullmäktigesalen som jag skulle vilja, men däremot under månadens alla andra dagar, alla andra tider på dygnet. Jag har ingen prestige vad det gäller att ha flera politiska uppdrag och skulle det visa sig inför kommande mandatperiod, att situationen inte går att lösa, kommer jag självklart att prioritera.
Någon sade en gång att "det ska vara f-n att vara politiker" och ibland är jag böjd att hålla med.
I Karlskrona kommun ligger fullmäktigesammanträdena på torsdagar kl:1300, samtidigt som det är voteringar i Riksdagen. Från Riksdagens voteringar får man bara ledigt i princip i händelse av egen död. Nja, kanske inte riktigt, men det ska till riktigt bra anledningar och andra politiska uppdrag är inte en av dem. Har man som i Sölvesborg sammanträdena på måndagar går det att lösa båda uppdragen. Bor man i Stockholm med omnejd och har sammanträdena på kvällarna är situationen en annan.
Så när jag i början av mandatperioden insåg att jag inte skulle kunna vara med på fullmäktigesammanträdena så ofta som jag först trott, ställde jag frågan till min grupp vad de tyckte om saken. De var väldigt tydliga med att de ville att jag skulle behålla min plats eftersom de värderade de tillfällen då jag kunde närvara och tyckte att kopplingen mellan kommunal- och rikspolitik var viktig.
Dessutom hade vi inlett en diskussion om att flytta sammanträdena till måndagar, vilket skulle möjliggöra för oss riksdagsledamöter att närvara mer, men dels var oppositionen då ovilliga (trots att deras riksdagsledamot Kerstin Haglö (S) hade kunnat närvara), dels kom andra och viktigare frågor emellan. Som en finanskris, till exempel.
Politik är mer än fyra timmars debatt i fullmäktige en gång i månaden, även om den är mycket viktig. Där är en massa sammanträden runtomkring, bland annat gruppsammanträden, i vilka jag självklart deltar. Men politik är inte bara sammanträden med varandra. För mig är mötet med medborgarna allra viktigast.
Jag har rent samvete för det engagemang jag har och arbete jag lägger ned. Inte så ofta från talarstolen i fullmäktigesalen som jag skulle vilja, men däremot under månadens alla andra dagar, alla andra tider på dygnet. Jag har ingen prestige vad det gäller att ha flera politiska uppdrag och skulle det visa sig inför kommande mandatperiod, att situationen inte går att lösa, kommer jag självklart att prioritera.
Någon sade en gång att "det ska vara f-n att vara politiker" och ibland är jag böjd att hålla med.
29 augusti 2010
Gubbmentaliteten förhärskar
När jag var ute och knackade dörr igår, stötte jag på en äldre moderatmedlem. Vi kom att tala om min mandatperiod i Riksdagen och plötsligt sa han något som fick mig att bli alldeles stum av häpnad.
Han hade hört att jag hade jobbat så mycket den första tiden att jag gått in i väggen, och vissa hade berättat för honom att det kunde man ju förstå att en sådan som jag, när jag hamnade i så här stora sammanhang inte skulle fixa det, för vem skulle väl jag vara att inneha en sådan position, att träffa ministrar, presidenter och näringslivstoppar, när det egentligen borde ha varit äldre och mer erfarna personer som skulle fått min plats.....
Förstår ni att jag blev stum. Att sådan stenålders gubbmentalitet förhärskar bland personer som innehar framskjutande positioner inom partiet. Jo, jag jobbade alldeles för mycket under hösten 2007. Jag var så uppe i mitt engagemang att jag slarvade med både sömn och mat, så att jag fick ta tre veckors time-out för att hinna ikapp mig själv. Många ambitiösa personer känner säkert igen sig i detta och vet vad jag pratar om.
Moderatmedlemmen menade inget illa, så mycket känner jag honom, men det är uppfattningen och skvallret bakom hans ord som gör mig upprörd. Någon/några har gått och hällt gift i hans öra. Någon/några går och sprider bilden av att jag som "yngre", kvinna och med "bara" åtta års erfarenhet av politiken innan förra valet, inte klarar av mitt riksdagsuppdrag.
Det gör mig så heligt förbannad. Förtroende förtjänar man och det förtroende som Blekingeborna visade mig i förra valet har jag tagit på största allvar. Jag jobbar utav bara tusan för Sverige och det här länet, men ibland blir jag så matt att dessa avundsjuka energislukare, som inte på långa vägar har min kapacitet. Nä, banne mig, detta sporrar mig ännu mer, för Blekingeborna förtjännar bättre en dessa i sinnet så små människor!
Han hade hört att jag hade jobbat så mycket den första tiden att jag gått in i väggen, och vissa hade berättat för honom att det kunde man ju förstå att en sådan som jag, när jag hamnade i så här stora sammanhang inte skulle fixa det, för vem skulle väl jag vara att inneha en sådan position, att träffa ministrar, presidenter och näringslivstoppar, när det egentligen borde ha varit äldre och mer erfarna personer som skulle fått min plats.....
Förstår ni att jag blev stum. Att sådan stenålders gubbmentalitet förhärskar bland personer som innehar framskjutande positioner inom partiet. Jo, jag jobbade alldeles för mycket under hösten 2007. Jag var så uppe i mitt engagemang att jag slarvade med både sömn och mat, så att jag fick ta tre veckors time-out för att hinna ikapp mig själv. Många ambitiösa personer känner säkert igen sig i detta och vet vad jag pratar om.
Moderatmedlemmen menade inget illa, så mycket känner jag honom, men det är uppfattningen och skvallret bakom hans ord som gör mig upprörd. Någon/några har gått och hällt gift i hans öra. Någon/några går och sprider bilden av att jag som "yngre", kvinna och med "bara" åtta års erfarenhet av politiken innan förra valet, inte klarar av mitt riksdagsuppdrag.
Det gör mig så heligt förbannad. Förtroende förtjänar man och det förtroende som Blekingeborna visade mig i förra valet har jag tagit på största allvar. Jag jobbar utav bara tusan för Sverige och det här länet, men ibland blir jag så matt att dessa avundsjuka energislukare, som inte på långa vägar har min kapacitet. Nä, banne mig, detta sporrar mig ännu mer, för Blekingeborna förtjännar bättre en dessa i sinnet så små människor!
27 augusti 2010
PRESSMEDDELANDE: Osolidariskt agerande av vänsterpartierna!
En rödgrön regering kommer att påbörja tillbakadragandet av den svenska styrkan i Afghanistan under inledningen av 2011. Trupptillbakadragandet kommer att ha avslutats senast under det första halvåret 2013.
Efter överlämnandet ska Sveriges insats helt inriktas på civilt bistånd.
Annicka Engblom moderat riksdagsledamot från Blekinge är djupt engagerad i frågan. Hon reagerar starkt på vänsterpartiernas besked.
– Det är rent ut sagt förkastligt. Här visar vänsterpartierna att allt tal om solidaritet i ordets egentliga mening inte är annat än tomt prat.
– Det är givet att dras mattan undan i form av militärt beskydd så blir de civila insatserna mer sårbara. Hur man kan tro att talibanerna lugnt och stilla kommer att sitta och titta på återuppbyggnaden utan att agera en gåta.
– Dessutom skulle ett svenskt tillbakadragande skapa ett tomrum. Andra länder får ersätta när Sverige sviker. Det är inte acceptabelt och kommer att skada vårt lands anseende avslutar Annicka Engblom.
Efter överlämnandet ska Sveriges insats helt inriktas på civilt bistånd.
Annicka Engblom moderat riksdagsledamot från Blekinge är djupt engagerad i frågan. Hon reagerar starkt på vänsterpartiernas besked.
– Det är rent ut sagt förkastligt. Här visar vänsterpartierna att allt tal om solidaritet i ordets egentliga mening inte är annat än tomt prat.
– Det är givet att dras mattan undan i form av militärt beskydd så blir de civila insatserna mer sårbara. Hur man kan tro att talibanerna lugnt och stilla kommer att sitta och titta på återuppbyggnaden utan att agera en gåta.
– Dessutom skulle ett svenskt tillbakadragande skapa ett tomrum. Andra länder får ersätta när Sverige sviker. Det är inte acceptabelt och kommer att skada vårt lands anseende avslutar Annicka Engblom.
24 augusti 2010
Vem tar fisken?
Jag ska strax iväg och träffa sydkustfiskare och diskutera problemet med den stora skarvpopulation vi har längs med våra kuster, framför allt härnere i Sydsverige. En undersökning som strax ska färdigställas visar som en jämförelse att fiskarna tar upp ca 180 ton sik varje år, medan skarven beräknas fånga ca 600 ton. Samma förhållande med ålen och abborren. Högst intressant, då vi måste lägga denna information till totalbilden när vi pratar om åtgärder för att säkra tillväxten av både fisk och fiskenäring.
När vi människor nu har tagit på oss ansvaret för att hålla balansen i naturen, måste detta innefatta även havsmiljön och idag fattas det omfattande och nationella skötselplaner för skarv och säl. Informationen om storleken av dessa populationer och dess inverkan när de blir för många behöver kartläggas - och det snabbt.
När vi människor nu har tagit på oss ansvaret för att hålla balansen i naturen, måste detta innefatta även havsmiljön och idag fattas det omfattande och nationella skötselplaner för skarv och säl. Informationen om storleken av dessa populationer och dess inverkan när de blir för många behöver kartläggas - och det snabbt.
23 augusti 2010
Jag ber om ursäkt
För några månader skrev jag ett blogginlägg om en gammal dam som gick in i en svår depression på grund av att hon i princip blev döv och hade problem med att få en hörselapparat .
Blogginlägget var skarpt skrivet och innehöll uppgifter som inte stämmer.
Sedan jag skrev detta inlägg i affekt har personal från Landstinget hört av sig till mig och meddelat att de tagit väldigt illa vid sig av vad jag skrivit. Historien med den gamla damen har några år på nacken och på hörselavdelningen har man gjort stora insatser med att få bort köerna och underlätta beviljandet av hörapparater.
Självklart var det mycket slarvigt av mig att inte kolla hur situationen är idag och jag ber verkligen personalen om ursäkt för att jag orsakat att de blivit ledsna. Jag förstår att det inte kan vara särskilt roligt att få detta i nacken när man jobbat så hårt med att förbättra situationen. Jag är tacksam för att ni hörde av er och jag har lärt mig en viktig läxa. Återigen - förlåt!
Blogginlägget var skarpt skrivet och innehöll uppgifter som inte stämmer.
Sedan jag skrev detta inlägg i affekt har personal från Landstinget hört av sig till mig och meddelat att de tagit väldigt illa vid sig av vad jag skrivit. Historien med den gamla damen har några år på nacken och på hörselavdelningen har man gjort stora insatser med att få bort köerna och underlätta beviljandet av hörapparater.
Självklart var det mycket slarvigt av mig att inte kolla hur situationen är idag och jag ber verkligen personalen om ursäkt för att jag orsakat att de blivit ledsna. Jag förstår att det inte kan vara särskilt roligt att få detta i nacken när man jobbat så hårt med att förbättra situationen. Jag är tacksam för att ni hörde av er och jag har lärt mig en viktig läxa. Återigen - förlåt!
19 augusti 2010
Vardagshjältar
Imorse började vi dela ut Fredriks böcker om sina resor runt om i Sverige, om människor han mött och intryck han tagit. Jag började i Rödeby redan kl:0600 vid busstationen och trots den tidiga timmen och morgontrötta resenärer, sken de flesta upp när de erbjöds boken och den gick åt som smör i solen.
Det är ju bråda dagar nu. En månad kvar till valet och jag hade inte hunnit läsa Fredriks bok förrän nu imorse när jag väntade mellan bussturerna. Och blev varm och stolt. Över Fredrik, över moderaterna och framför allt, över människorna i vårt land, som går upp varje morgon och gör stora insatser. Vardagshjältarna.
Läs boken du med.
14 augusti 2010
Valupptakt i Blekinge!!
Idag har moderaterna i Blekinge valupptakt. Kom och träffa oss på gator och torg, i valstugor och på sail. Sverige har ett guldläge just nu, till skillnad från många andra länder, med en växande ekonomi och företag som behöver nyanställa. Denna utveckling är viktig att ta tillvara på och det enda politiska alternativet som har en politik för tillväxt är den moderatledda Alliansen. Four more years!
05 augusti 2010
Nya ubåtar viktiga för Blekinge
(Publicerat i Blekinge Läns Tidning 5 augusti 2010)
Försvarsindustrins framtid bygger på internationalisering och samverkan med andra. Industrin insåg detta för många år sedan, men politiken börjar först nu bättre att stödja industrin i detta. Försvarsindustriföretagen utvecklar inte längre sina produkter för att möta ett enda lands behov, utan skapar produkter som möter många länders efterfrågan.
Exportandelen för försvarsindustriföretagen verksamma i Sverige uppgår i många fall upp till 90 procent av orderstocken. Försvarsindustriföretagen producerar för en internationell marknad och har varit mycket framgångsrika med exportaffärer. Det gäller inte minst Kockums ubåtar.
Försvarsmateriel är politiska produkter och därför bildades den 1 augusti Försvarsexportmyndigheten. Den statliga exportstödsverksamheten blir då tydligare, öppnare och effektivare. Den nya myndigheten ska stödja företag i deras exportverksamhet och vara statens företrädare vid exportavtal mellan länder. En viktig del av den nya myndigheten blir att en specialfunktion inrättas för att söka exportmöjligheter för små och medelstora företag, företag som många gånger är försvarsindustrins underleverantörer.
Det ska finnas specifika personer på myndigheten som ansvarar för kontakten med små och medelstora företag på centrala orter, varav Karlskrona är en. Det ligger både i myndighetens och i företagens intresse att etablera personlig och regelbunden kontakt. För bästa möjliga stöd är det viktigt att Försvarsexportmyndigheten har god kunskap om verksamheten. Den exportstödjande verksamheten bedrivs inom en oförändrad kontrollagstiftning och riktlinjer för krigsmaterielexport, samt i nära samverkan med Inspektionen för strategiska produkter, ISP.
Flera viktiga anskaffningar har nyligen bemyndigats av regeringen, bland annat ett nytt medeltungt helikoptersystem, en ny radarjaktrobot för Gripen, splitterskyddade fordon, ett nytt signalspaningsfartyg, samt nästa generations ubåt. I höstas beslutades om artillerisystemet Archer. Allt sker i syfte att stärka den nya insatsorganisationen och höja landets försvarsförmåga. Nästa generations ubåt har förberetts genom ett successivt beslutsfattande, först om genomförande av en studiefas, därefter en konstruktionsfas för framtagande av ritningsunderlag och specifikationer. Genom detta kan vi vara säkra att ett hållbart beslutsunderlag finns framme.
De nya ubåtarna beräknas kunna tillföras Försvarsmakten 2018/2019. Tillsammans med livstidsförlängningen av ubåtar Gotlandsklass fram till 2035 handlar det om en investering i mångmiljardklassen. Genom denna betydande materiella förnyelse av ubåtsvapnet säkras att den svenska ubåtsflottan också fortsättningsvis kommer att hålla högsta internationella klass. Det säkrar dessutom unik teknisk kompetens i Sverige, och understryker det nya Östersjö- och närområdesperspektivet i försvarspolitiken.
Med stor sannolikhet kommer det nya ubåtssystem som Sverige nu anskaffar att möta stort intresse från andra länder, med möjliga exportaffärer som följd. Ett modernt ubåtsvapen är ett mycket verksamt sätt att säkra vårt land mot yttre hot av mer omfattande karaktär. Moderna ubåtar har en ypperlig inhämtnings- och övervakningsförmåga, samt utgör ett betydande hinder för varje aktör som vill använda Östersjön till annat än fredlig sjöfart.
De nya ubåtarna som alliansen beslutat anskaffa kommer därför att tillhöra kärnan i försvaret av Sverige.
Oppositionen vill avskaffa den nya Försvarsexportmyndigheten och skära ner två miljarder på försvaret varje år. En stor del av nedskärningarna– minst en halv miljard årligen – tas från materiel. Miljöpartiet säger nej till nya ubåtar. Vad innebär detta för vår försvarsförmåga, hur påverkar det Blekinges försvarsindustris exportmöjligheter och inte minst jobben på Kockums i Karlskrona?
Sten Tolgfors (M)
försvarsminister
Annicka Engblom (M)
riksdagsledamot, Blekinge
ersättare i försvarsutskottet
Försvarsindustrins framtid bygger på internationalisering och samverkan med andra. Industrin insåg detta för många år sedan, men politiken börjar först nu bättre att stödja industrin i detta. Försvarsindustriföretagen utvecklar inte längre sina produkter för att möta ett enda lands behov, utan skapar produkter som möter många länders efterfrågan.
Exportandelen för försvarsindustriföretagen verksamma i Sverige uppgår i många fall upp till 90 procent av orderstocken. Försvarsindustriföretagen producerar för en internationell marknad och har varit mycket framgångsrika med exportaffärer. Det gäller inte minst Kockums ubåtar.
Försvarsmateriel är politiska produkter och därför bildades den 1 augusti Försvarsexportmyndigheten. Den statliga exportstödsverksamheten blir då tydligare, öppnare och effektivare. Den nya myndigheten ska stödja företag i deras exportverksamhet och vara statens företrädare vid exportavtal mellan länder. En viktig del av den nya myndigheten blir att en specialfunktion inrättas för att söka exportmöjligheter för små och medelstora företag, företag som många gånger är försvarsindustrins underleverantörer.
Det ska finnas specifika personer på myndigheten som ansvarar för kontakten med små och medelstora företag på centrala orter, varav Karlskrona är en. Det ligger både i myndighetens och i företagens intresse att etablera personlig och regelbunden kontakt. För bästa möjliga stöd är det viktigt att Försvarsexportmyndigheten har god kunskap om verksamheten. Den exportstödjande verksamheten bedrivs inom en oförändrad kontrollagstiftning och riktlinjer för krigsmaterielexport, samt i nära samverkan med Inspektionen för strategiska produkter, ISP.
Flera viktiga anskaffningar har nyligen bemyndigats av regeringen, bland annat ett nytt medeltungt helikoptersystem, en ny radarjaktrobot för Gripen, splitterskyddade fordon, ett nytt signalspaningsfartyg, samt nästa generations ubåt. I höstas beslutades om artillerisystemet Archer. Allt sker i syfte att stärka den nya insatsorganisationen och höja landets försvarsförmåga. Nästa generations ubåt har förberetts genom ett successivt beslutsfattande, först om genomförande av en studiefas, därefter en konstruktionsfas för framtagande av ritningsunderlag och specifikationer. Genom detta kan vi vara säkra att ett hållbart beslutsunderlag finns framme.
De nya ubåtarna beräknas kunna tillföras Försvarsmakten 2018/2019. Tillsammans med livstidsförlängningen av ubåtar Gotlandsklass fram till 2035 handlar det om en investering i mångmiljardklassen. Genom denna betydande materiella förnyelse av ubåtsvapnet säkras att den svenska ubåtsflottan också fortsättningsvis kommer att hålla högsta internationella klass. Det säkrar dessutom unik teknisk kompetens i Sverige, och understryker det nya Östersjö- och närområdesperspektivet i försvarspolitiken.
Med stor sannolikhet kommer det nya ubåtssystem som Sverige nu anskaffar att möta stort intresse från andra länder, med möjliga exportaffärer som följd. Ett modernt ubåtsvapen är ett mycket verksamt sätt att säkra vårt land mot yttre hot av mer omfattande karaktär. Moderna ubåtar har en ypperlig inhämtnings- och övervakningsförmåga, samt utgör ett betydande hinder för varje aktör som vill använda Östersjön till annat än fredlig sjöfart.
De nya ubåtarna som alliansen beslutat anskaffa kommer därför att tillhöra kärnan i försvaret av Sverige.
Oppositionen vill avskaffa den nya Försvarsexportmyndigheten och skära ner två miljarder på försvaret varje år. En stor del av nedskärningarna– minst en halv miljard årligen – tas från materiel. Miljöpartiet säger nej till nya ubåtar. Vad innebär detta för vår försvarsförmåga, hur påverkar det Blekinges försvarsindustris exportmöjligheter och inte minst jobben på Kockums i Karlskrona?
Sten Tolgfors (M)
försvarsminister
Annicka Engblom (M)
riksdagsledamot, Blekinge
ersättare i försvarsutskottet
27 juli 2010
Inte okej med politiska kampanjer för barn
Kommunal åker omkring och firar att de fyllt 100 år. De bjuder bland annat på fiskdamm, där barnen kan fiska påsar med sura karameller (blå) eller söta karameller (röda).
Först småskrattade jag lite åt detta tilltag, men efter ett tag tänkte jag efter. Det kan tyckas harmlöst för oss vuxna med sura och söta karameller i symboliska färger, men för barn får det en helt annan och allvarligare betydelse eftersom karamellerna följs av ett budskap, framfört av vuxna.
Jag tycker inte att det är ok att (S) eller deras fackförlängda armar kampanjar på t.ex fotbollsmatcher för 8-10-åringar. Jag tycker inte att man ska fostras in i en politisk rörelse. Barn ska få en sådan fördomsfri uppfostran som möjligt, såsom jag resonerar.
Självklart tar mina tjejer intryck av vad de läser av mig i tidningarna, radion eller TV eller var vi diskuterar hemma, men vi resonerar mycket kring frågeställningarna med dem och jag rackar inte ned på mina meningsmotståndare inför dem.
Kommunals kampanjknep är smaklöst och faller under kategorin indoktrinering av barn. Sånt pysslar de med i Nordkorea också...
Först småskrattade jag lite åt detta tilltag, men efter ett tag tänkte jag efter. Det kan tyckas harmlöst för oss vuxna med sura och söta karameller i symboliska färger, men för barn får det en helt annan och allvarligare betydelse eftersom karamellerna följs av ett budskap, framfört av vuxna.
Jag tycker inte att det är ok att (S) eller deras fackförlängda armar kampanjar på t.ex fotbollsmatcher för 8-10-åringar. Jag tycker inte att man ska fostras in i en politisk rörelse. Barn ska få en sådan fördomsfri uppfostran som möjligt, såsom jag resonerar.
Självklart tar mina tjejer intryck av vad de läser av mig i tidningarna, radion eller TV eller var vi diskuterar hemma, men vi resonerar mycket kring frågeställningarna med dem och jag rackar inte ned på mina meningsmotståndare inför dem.
Kommunals kampanjknep är smaklöst och faller under kategorin indoktrinering av barn. Sånt pysslar de med i Nordkorea också...
17 juli 2010
Orubbat förtroende för Fredrik Reinfeldt
En färsk mätning från Skop visar på att svenska folket har fortsatt stort förtroende för Fredrik Reinfeldt som den mest lämpliga att leda landets regering. Fredrik får över 77 %, vilket är en ökning med 3 % från den förra mätningen. Mona Sahlin har å sin sida tappat i förtroende med lika mycket och kommer bara upp i 24,5 %. Det är mestadels hennes egna väljare som föredrar Fredrik som statsminister.
Media har spekulerat mycket om Aftonbladets anklagelser mot Sven-Otto Littorin skulle komma att påverka regeringen och valrörelsen negativt. Jag har hela tiden ställt mig tveksam till det. Människor är betydligt klokare än vad medierna ibland verkar anta. De kan självklart skilja på saker och ting. Fredrik och alliansregeringen gör ett toppenjobb för Sverige och Aftonbladets oetiska skriverier om Sven-Otto retar upp folk, för vem skulle vilja bli behandlad så?
Läs artikeln i DN
Media har spekulerat mycket om Aftonbladets anklagelser mot Sven-Otto Littorin skulle komma att påverka regeringen och valrörelsen negativt. Jag har hela tiden ställt mig tveksam till det. Människor är betydligt klokare än vad medierna ibland verkar anta. De kan självklart skilja på saker och ting. Fredrik och alliansregeringen gör ett toppenjobb för Sverige och Aftonbladets oetiska skriverier om Sven-Otto retar upp folk, för vem skulle vilja bli behandlad så?
Läs artikeln i DN
15 juli 2010
PRESSMEDDELANDE: Engblom praktiserar hos ambulansen
Under torsdagen kommer riksdagsledamot Annicka Engblom (M) att praktisera hos ambulanspersonalen på Blekingesjukhuset.
– Ambulansverksamheten är en av vårdens allra viktigaste kärnverksamheter. Blekinges invånare ska kunna lita på att ambulanshjälp kommer när man behöver den, säger Annicka Engblom.
Annicka Engblom kommer att vara med vid personalens morgongenomgång och följa med i deras arbete under dagen. Engblom kommer också att diskutera arbetssituationen för personalen, samarbetet med andra landsting och ambulansorganisationen i länet.
– Den senaste tidens besparingar på ambulanser inom framför allt de västra verksamheterna, ger all anledning till oro, säger Annicka Engblom. Nu när det är sommar och extremhetta, med bland annat drunkningstillbud och hjärtproblematik som följd, är tillgången till ambulanser livsavgörande, avslutar hon.
– Ambulansverksamheten är en av vårdens allra viktigaste kärnverksamheter. Blekinges invånare ska kunna lita på att ambulanshjälp kommer när man behöver den, säger Annicka Engblom.
Annicka Engblom kommer att vara med vid personalens morgongenomgång och följa med i deras arbete under dagen. Engblom kommer också att diskutera arbetssituationen för personalen, samarbetet med andra landsting och ambulansorganisationen i länet.
– Den senaste tidens besparingar på ambulanser inom framför allt de västra verksamheterna, ger all anledning till oro, säger Annicka Engblom. Nu när det är sommar och extremhetta, med bland annat drunkningstillbud och hjärtproblematik som följd, är tillgången till ambulanser livsavgörande, avslutar hon.
13 juli 2010
Vill S och V lagstifta om färre opinionsundersökningar?
Mona Sahlin tycker i dagens Svenska Dagbladet att den stora mängden opinionsundersökningar riskerar att skapa "fega politiker" och Lars Ohly oroar sig för en maktförskjutning till fördel för lobbyister och opinionsbildare.
Och jag måste ge både Mona och Lars rätt i att anonyma opinionsbildare, särintressen och lobbyister i händerna på osäkra och populistiska politiker riskerar att urholka det demokratiska systemet. För det var precis i den fällan som Sahlin och Ohly gick i när det gällde FRA-frågan. En stormig debatt, som när nu dammet lagt sig och man börjar skrapa på ytan, visar sig innehålla både PR-byråer med egenintresse och anonyma och penningstarka kunder, politiker med självhävdelsebehov och mycket annat som inte hade med sakfrågan att göra.
Som riksdagspolitiker tar jag inte alltid beslut som är populära, men jag tar dem för att de är rätt. Jag blir ständigt uppvaktad av olika intressen: pensionärorganisationer, Svenskt näringsliv, LRF, fackföreningar, energiföretag, frivilligföreningar och många fler. Min uppgift är att underlätta för människors liv och engagemang och föra deras talan, men det måste hela tiden göras i avvägning gentemot vartannat. Lobbyister ser jag som en källa till kunskapsinhämtning, men går ingalunda i deras ledband.
Men tillbaka till dagens ämne i SVD. Om nu Mona Sahlin och Lars Ohly vill åstadkomma färre opinionsundersökningar, hur har man tänkt sig gå till väga då? Ska man lagstifta om att det bara får göras ett visst antal opinionsundersöknngar per år? Ska man också lagstifta om vilka som får göra dem? Det skulle i och för sig inte förvåna mig om vänstern när sådana tankar, eftersom det ligger i deras ideologi att reglera allt i minsta detalj och vilja styra människors tänkande och beteende.
Intressant dessutom är att notera att socialdemokraterna är det parti som är flitigast i att beställa opinionsundersökningar. Vid sin sida har de den stora LO-apparaten som är lika flitiga beställare de och som bara verka publicera opinionsundersökningar de beställt om den kan påvisa den minsta fördel för vänsteroppositionen. Varför kommer förresten dessa ytttringar från vänstern nu? Kanske för att de ligger efter i opinionsundersökningarna?!
Och jag måste ge både Mona och Lars rätt i att anonyma opinionsbildare, särintressen och lobbyister i händerna på osäkra och populistiska politiker riskerar att urholka det demokratiska systemet. För det var precis i den fällan som Sahlin och Ohly gick i när det gällde FRA-frågan. En stormig debatt, som när nu dammet lagt sig och man börjar skrapa på ytan, visar sig innehålla både PR-byråer med egenintresse och anonyma och penningstarka kunder, politiker med självhävdelsebehov och mycket annat som inte hade med sakfrågan att göra.
Som riksdagspolitiker tar jag inte alltid beslut som är populära, men jag tar dem för att de är rätt. Jag blir ständigt uppvaktad av olika intressen: pensionärorganisationer, Svenskt näringsliv, LRF, fackföreningar, energiföretag, frivilligföreningar och många fler. Min uppgift är att underlätta för människors liv och engagemang och föra deras talan, men det måste hela tiden göras i avvägning gentemot vartannat. Lobbyister ser jag som en källa till kunskapsinhämtning, men går ingalunda i deras ledband.
Men tillbaka till dagens ämne i SVD. Om nu Mona Sahlin och Lars Ohly vill åstadkomma färre opinionsundersökningar, hur har man tänkt sig gå till väga då? Ska man lagstifta om att det bara får göras ett visst antal opinionsundersöknngar per år? Ska man också lagstifta om vilka som får göra dem? Det skulle i och för sig inte förvåna mig om vänstern när sådana tankar, eftersom det ligger i deras ideologi att reglera allt i minsta detalj och vilja styra människors tänkande och beteende.
Intressant dessutom är att notera att socialdemokraterna är det parti som är flitigast i att beställa opinionsundersökningar. Vid sin sida har de den stora LO-apparaten som är lika flitiga beställare de och som bara verka publicera opinionsundersökningar de beställt om den kan påvisa den minsta fördel för vänsteroppositionen. Varför kommer förresten dessa ytttringar från vänstern nu? Kanske för att de ligger efter i opinionsundersökningarna?!
07 juli 2010
Hur är det möjligt?
På väg till ett seminarium om ålfiskets framtid som Sveriges Yrkesfiskares Riksförbund anordnat, fick jag se denna konstflygare göra sina konster över havet utanför Visby. Helt makalöst att man bara kan utföra detta med ett flygplan. Det trotsar liksom alla tyngdlagar.
06 juli 2010
Behövs monarkin?
Gårdagen blev en vilodag från verksamheten i Visby, eftersom minstingen hade svalt lite mycket Östersjövatten under allt badande och jag naturligtvis stannade hemma och tog hand om henne. Det gav mig också tillfälle att fila lite ytterligare på mina debatter som jag ska ha idag.
Nu vid 13-tiden ska jag debattera mot statsvetaren Cecilia Åse om monarkin verkligen behövs. Min ingång i detta är självklart ja - monarkin inte bara knyter att till vår historia och tradition. Den spelar också en viktig roll i att erbjuda en stabil ram inom vilken den politiska debatten kan rasa. Inte minst tog sig detta uttryck under tsunamikatastrofen, då Kungens tal gav tröst till en hel nation stadd i chock och sorg.
Vi har också en modern monarki, som engagerar sig i aktuella samhällsfrågor och som nu också följs av en vital och modern tronföljare i form av Kronprinsessan och hennes Daniel.
Visby idag bjuder på blåst och molnighet, men det är fortfarande ganska varmt. Ikväll deltar jag i debattboxningen om svensk vapenexport på inbjudan av Kristna Freds. 15 snabba minuter om behovet av ett demokratibegrepp i vapenexportsammanhang. I denna debatt är dock min ingång - nej.
Nu vid 13-tiden ska jag debattera mot statsvetaren Cecilia Åse om monarkin verkligen behövs. Min ingång i detta är självklart ja - monarkin inte bara knyter att till vår historia och tradition. Den spelar också en viktig roll i att erbjuda en stabil ram inom vilken den politiska debatten kan rasa. Inte minst tog sig detta uttryck under tsunamikatastrofen, då Kungens tal gav tröst till en hel nation stadd i chock och sorg.
Vi har också en modern monarki, som engagerar sig i aktuella samhällsfrågor och som nu också följs av en vital och modern tronföljare i form av Kronprinsessan och hennes Daniel.
Visby idag bjuder på blåst och molnighet, men det är fortfarande ganska varmt. Ikväll deltar jag i debattboxningen om svensk vapenexport på inbjudan av Kristna Freds. 15 snabba minuter om behovet av ett demokratibegrepp i vapenexportsammanhang. I denna debatt är dock min ingång - nej.
05 juli 2010
Solen strålade över Almedalen och moderaterna
Det var nästan tropisk värme över Gotland och Visby igår, när Moderaterna inledde politikerveckan med tal av Fredrik. Jag gav mig in under eftermiddagen, strosade omkring en stund och stötte på lite bekanta, kändisar och kollegor nere vid Wisby strand.
Förväntan i luften gick nästan att ta på bland den rekordpublik som samlades i Almedalen inför Fredriks tal. Lördagens närmast desperata utspel från oppositionen, om att de med 12 miljarder extra lovar att matcha vilken satsning som regeringen än gör på välfärden, medförde det bakslag i opinionen som man kunde förvänta sig.
En färsk undersökning visade dagen till ära att varannan tillfrågad kunde tänka sig att rösta på moderaterna. Folk är ju inte dumma. Sahlin & Co löftescirkus måste ju betalas och vänsterpartierna är ju kända för att höja skatterna, inte sänka dem.
Och det var en avslappnad Fredrik som äntrade scenen efter musikframträdande av Wille Craaford & Co samt en kort introduktion av Per Schlingmann. Han ironiserade över oppositionens ovilja att vilja prata om sin egen politik och det är helt förståeligt att de undviker det, eftersom återinförd fastighets- och förmögenhetsskatt, höjd bensinskatt, kilometerskatt och höjda inkomstskatter inte är populärt bland folk. Men ndet är ju faktiskt det som är oppositionens politik.
Skattehöjningarna kommer att driva på inflationen i landet och medföra räntehöjningar motsvarande 1,5 %. Lågt räknat. Det innebär en ökad årskostnad på 15000 kronor för ett villalån på 1,5 miljoner kronor. Lägg till det ett borttaget jobbskatteavdrag och du har en kostnadsökning om minst 45000 kronor för en vanlig familj. För att inte tala om hur mycket dyrare det blir att åka och handla, skjutsa barnen till träningen och att varupriserna kommer att öka till följd av kilometerskatten.
Idag är det Lars Ohlys tur att tala. Jag förväntar mig ett löftesregn som kommer att kosta Sverige skjortan och förpassa oss till samma allvarliga ekonomiska situation som de flesta andra europeiska länder befinner sig i - om Ohly & Co får tillgång till Rosenbad efter valet i höst. Och det tänker jag och mina alliansvänner göra allt för att förhindra. För allas vår skull.
Förväntan i luften gick nästan att ta på bland den rekordpublik som samlades i Almedalen inför Fredriks tal. Lördagens närmast desperata utspel från oppositionen, om att de med 12 miljarder extra lovar att matcha vilken satsning som regeringen än gör på välfärden, medförde det bakslag i opinionen som man kunde förvänta sig.
En färsk undersökning visade dagen till ära att varannan tillfrågad kunde tänka sig att rösta på moderaterna. Folk är ju inte dumma. Sahlin & Co löftescirkus måste ju betalas och vänsterpartierna är ju kända för att höja skatterna, inte sänka dem.
Och det var en avslappnad Fredrik som äntrade scenen efter musikframträdande av Wille Craaford & Co samt en kort introduktion av Per Schlingmann. Han ironiserade över oppositionens ovilja att vilja prata om sin egen politik och det är helt förståeligt att de undviker det, eftersom återinförd fastighets- och förmögenhetsskatt, höjd bensinskatt, kilometerskatt och höjda inkomstskatter inte är populärt bland folk. Men ndet är ju faktiskt det som är oppositionens politik.
Skattehöjningarna kommer att driva på inflationen i landet och medföra räntehöjningar motsvarande 1,5 %. Lågt räknat. Det innebär en ökad årskostnad på 15000 kronor för ett villalån på 1,5 miljoner kronor. Lägg till det ett borttaget jobbskatteavdrag och du har en kostnadsökning om minst 45000 kronor för en vanlig familj. För att inte tala om hur mycket dyrare det blir att åka och handla, skjutsa barnen till träningen och att varupriserna kommer att öka till följd av kilometerskatten.
Idag är det Lars Ohlys tur att tala. Jag förväntar mig ett löftesregn som kommer att kosta Sverige skjortan och förpassa oss till samma allvarliga ekonomiska situation som de flesta andra europeiska länder befinner sig i - om Ohly & Co får tillgång till Rosenbad efter valet i höst. Och det tänker jag och mina alliansvänner göra allt för att förhindra. För allas vår skull.