I fjol omkom 110 personer i bränder

Nu firar vi kanske årets största högtid: Julen. Det är en tid för familjegemenskap och barnaglädje. Men det är också en tid då alldeles särskilda faror lurar.

 

Det finns ett talesätt, att man inte ska leka med elden. Det är kanske fel att säga att vi i Sverige leker med elden, men många tar inte den och dess faror på tillräckligt stort allvar. Förra året var det omkring 110 personer som omkom i bränder.

Alla behöver vi ljus och värme under årets mörkaste månad. Men vi måste också tänka på säkerheten. För det går att på många sätt gardera sig mot eldens faror.

Det viktigaste är att förhindra att brand uppstår. Att alltid tänka på, att inte lämna ett rum med brinnande ljus, att ha ett skyddsgaller framför elden i öppna spisen, att komma ihåg att stänga av spisen när maten är färdiglagad, att inte ställa flera värmeljus intill varandra, för att nämna några exempel.

 

Men det gäller också att ha bra utrustning för att upptäcka elden om den uppstår och att släcka den innan alltför lång tid har gått. För om en eld har uppstått, så är de första minuterna av vital betydelse för om den ska rås på eller ta överhanden. Det finns utrustning för detta, som man kan ha i sitt hem. Brandvarnare, brandsläckare och brandfilt hör till det som varje hem borde ha. Och inte minst viktigt är att kontrollera att de fungerar. En brandvarnare med utgånget batteri gör ingen nytta.

 

Det finns information att tillgå hur man ska skydda sig. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap arbetar mycket för att sprida brandsäkerhetstänkandet till andra myndigheter, företag och organisationer. Brandskyddsföreningen och DinSäkerhet.se har på sina hemsidor tips för allmänheten om vad man kan göra för att förebygga bränder.

 

Det finns också anledning att inför julen och kommande helger skänka en varm och tacksam tanke till alla inom räddningstjänst och inom övrig blåljusverksamhet. Hur de arbetar för vår gemensamma säkerhet. Tyvärr har villkoren försämrats med stenkastning och andra attacker mot personal som rycker ut för att rädda och bistå. Därför krävs också skärpta straff och tydligare markeringar.

Ytterst handlar det om hela vårt samhälles förmåga att stå emot påfrestningar.

 

Hans Wallmark, Riksdagsman, Försvarspolitisk talesperson (M)

Annicka Engblom, Riksdagsledamot (M) Blekinge

 

Publicerad i Sydöstran 25 december 2016

Dags för S att sätta ned foten om Nord Stream II

Den 30 juli 2006 sade den dåvarande ryske försvarsministern, Sergei Ivanov: "Dess (gasledningens) existens gör det möjligt att på allvar påverka militära och politiska processer som sker vid Rysslands västliga gränser”. Lite senare samma år säger hans president Vladimir Putin: "Den ryska Östersjöflottans uppgift är att skydda våra ekonomiska intressen i Östersjöbassängen. En av våra viktigaste prioriteringar är rörledningen som går genom Östersjön."

Vad det handlade om var byggandet av den första rörledningen mellan Ryssland och Tyskland, Nord Stream 1. Redan då gick diskussionen hög om dess framför allt säkerhetspolitiska inverkan.

Det ryska gasföretaget Nord Stream är inte som andra energiföretag. Det är majoritetsägt av Rysslands största företag, Gazprom, som i sin tur styrs av den ryska statsledningen. Företagsledningarna i både Gazprom och Nord Stream är tätt knutna till president Putin, varav de flesta med ett förflutet inom KGB eller östtyska Stasi.

Förutom gas och olja är Gazprom storägare inom banker, försäkringar, byggnadsföretag och jordbruk. Man är även storägare av media. Rysslands största tidningar och radiostationer har köpts upp och ägs av Gazprom och expansionen fortsätter. Att Gazprom kontrollerar rysk media och vilken debatt som ska föras betyder att det är den ryska staten som har kontrollen.

President Putin har ett syfte med sin politik. Att ge Ryssland den stormaktsroll som Sovjetunionen hade. Ryssland ska, precis som Sovjet en gång kunde, agera som en inflytelserik aktör i hela världen. För att åstadkomma det används alla till buds stående medel. En strategi som lett till en dramatiskt mycket sämre säkerhetssituation i Sveriges närområde än för tio år sedan.

En del av den ryska strategin och hybridkrigföringen är en offensiv energipolitik, av vilken byggandet av gasledningarna Nord Stream 1 och och nu 2 är en mycket viktig del. Liksom under byggfasen 2007 av den första gasledningen vill Nord Stream-konsortiet även denna gång ha tillgång till strategiskt viktiga svenska hamnar, Karlshamn och Slite.

Detta måste stoppas. Främst av regeringen, men nationell säkerhet är just nationell och angår alla svenska medborgare och beslutsfattare. På alla politiska nivåer. Därför måste kommun- och regionpolitikerna i Karlshamns kommun och på Gotland till fullo förstå sitt stora ansvar i det hela och inte bara ha kortsiktiga vinster för ögonen.

Vad kommunpolitikerna i Karlshamn och på Gotland gör är att förhandla om är att upplåta hamn och markområde till ryska staten och därmed bli en del av en aggressiv expansiv rysk utrikespolitik. Säkerhetszonen kring bygget påverkar inte bara det svenska försvarets möjligheter att agera och öva. Ökad rysk kontroll över energitillförseln till EU utgör också ett säkerhetspolitiskt vapen. Detta bör man vara fullt medveten om. Men Per-Ola Mattsson, kommunstyrelsens ordförande (S) i Karlshamns kommun, ”ser inte problemet”. Jag kan klart säga att jag har väldiga problem med det. Av alla tidigare nämnda skäl.

Imorgon är Per-Ola Mattsson och hans partikollega på Gotland, Björn Jansson, kallade till försvarsminister Peter Hultqvist för att "informeras" om det säkerhetspolitiska läget. Jag hoppas verkligen "informeras" i betydelsen "inskärpas". Att en starkt kritisk Överbefälhavare uttalat sig mot uthyrningen och det faktum att Karlshamns kommun gränsar till en av Sveriges insatsflottiljer för stridsflyget och bara några mil längre bort landets huvudmarinbas borde väl någonstans stämma till eftertanke.

Någon som dock under lång tid har kunnat berätta för Per-Ola Mattsson om ryskt agerande, men har hållit en förvånansvärt låg profil i frågan, är min socialdemokratiske riksdagskollega, Peter Jeppsson. Han har suttit i riksdagen och försvarsutskottet lika länge som jag, har tillgång till samma ingående försvars- och underrättelseinformation som jag och torde därför vara lika allvarligt oroad över den försämrade säkerhetssituationen som jag.

Jag uppmanar därför Peter Jeppson att inte bara för sina partikamrater i Karlshamn och Blekinge förklara allvaret i att upplåta mark åt ryska staten i ett av Sveriges mest säkerhets- och försvarspolitiskt viktiga och utsatta områden, då han åtminstone är väl informerad vari problemet ligger. Jag uppmanar honom också att inför Blekinges väljare deklarera sin ståndpunkt i frågan. Ska Karlshamns kommun säga ja eller nej till upplåtelse av mark till ryska staten, Peter Jeppsson?

Dags att bygga Sydostlänken

Nyligen motionerade jag i riksdagen om att förbättra infrastrukturen i Blekinge, nämligen genom att bygga den så kallade Sydostlänken. För att underlätta transporterna till och från hamnen i Karlshamn med resten av landet behövs det en ny järnvägssträckning, mellan Blekinge kustbana och Olofström. Denna sträcka skulle möjliggöra att nå fram till stambanan i Älmhult för vidare transporter norrut.

 

Djuphamnen i Karlshamn är en av de snabbast växande hamnarna i landet och har ett strategiskt bra läge för snabba och miljövänliga järnvägstransporter, framför allt österut till och från Asien, men även för en stärkt nationell förmåga att hävda sig på de nya transportmarknaderna i och omkring Baltikum. Hamnen är en av de tio hamnar i landet som den tidigare alliansregeringen i sin hamnutredning omnämnde som en av de mest intressanta att prioritera för framtida satsningar.

 

Blekinge utgör, tillsammans med de intilliggande regionerna Skåne och Småland, den mest industriintensiva regionen söder om huvudstaden med stora industrier som Volvo Personvagnar, Ikea, Stora Enso, Södra Cell och Aarhus/Karlshamns AB. De kännetecknas samtliga av stora och tunga godsflöden, som idag till stora delar sker på väg.

En utbyggnad av Sydostlänken skulle innebära att transporter istället skulle gå via järnväg, vilket inte bara är rimligt ur klimatsynpunkt utan dessutom minskar risken för olyckor. Även driftsäkerheten för bland annat Volvo Personvagnars transporter mot Belgien och Göteborg skulle öka.

 

Trafikverket tog 2013 på uppdrag av den förra regeringen, i samband med att den nationella planen för transportsystemet fastställdes 20102021, fram en slutrapport för upprustning av befintlig bana mellan Älmhult och Olofström och ny bana mellan Olofström och Blekinge kustbana.

 

Den understryker de positiva effekter för näringslivet och de goda kommunikationer från norra Sverige och Göteborg, till Blekinge och vidare ut till östra Europa och Asien som en byggnation av Sydostlänken skulle ge. Godstrafikprognoserna som ligger till grund för utredningen kring nyttan av Sydostlänken visar på den potential som Sydostlänken kan innebära.

 

Positiva effekter som i samband med valet 2014 också lyftes fram av socialdemokraternas dåvarande infrastrukturpolitiske talesperson och nuvarande inrikesminister, Anders Ygeman, och dess byggnation uttrycktes som ett vallöfte. Nu väntar vi därför alla på att regeringen ska bry sig om Blekinge och därför prioritera Sydostlänken.

Publicerades i Blekinge Läns Tidning 1 december 2016
Bild: Bengt Pettersson/BLT