"Hemlandet" Ungern

Idag bär det av till Ungern där jag ska vara till på torsdag. Jag ska träffa parlamentariker och representanter från Försvars-och Inrikesminsteriet för att diskutera samarbetet kring JAS39 Gripen våra länder emellan. Jag kommer också att träffa representanter från svensk och ungersk försvarsindustri, samt några NGO:s Ungern leasar 14 st JAS sedan 2004 och kommer att köpa loss dem 2014. Ungerska piloter och tekniker har initialt utbildats i Sverige och sedan har svensk personal från Flygvapnet och SAAB Gripen sedan tre år tillbaka bistått ungrarna på plats på hemmaplan. Det känns lite som att komma hem. Lite vemodigt, eftersom jag inte satt min fot i Ungern sedan min far gick bort och det är snart 20 år sedan. Ungern är ju hälften av mig. Jag pratade språket flytande en gång och ju äldre jag blir, desto mer ungersk håller jag på att bli. Det intygar iallfall den ungerske ambassadören i Sverige, min gode vän Gábor Iklody, som inte bara tycker att jag ser ut som en ungerska, utan också har ett humör som en. Stämmer! Det ska bli kul att träffa de svenska familjerna på flygbaserna i Pápa och Kesckemét, framför allt de som har hemmatillhörighet på F17. Jag har packat väskan full med saltlakrits och smågodis samt den rykande färska CD:n från Melodifestival 2009. Detta är ämnat för de 14 svenska barn som följt med sina föräldrar, men jag misstänker att de vuxna kommer att sticka ned sin hand i godispåsen lite då och då. Jag är också vemodig, eftersom vårt lilla rara marsvin Frasse dog igår. Det blir så tomt, så tomt efter dessa små gynnare. Sov gott, min lilla raring. Ha det bra i marsvinshimlen.