Vi sörjer alla med Norge

Bestörtningen över gårdagens bombdåd i Oslo och massakern på alla ungdomar på lägret på Utöya har idag gått över i djup sorg och bedrövelse. Varför, varför? Jag hoppas att hela Norge känner stödet och solidariteteten från det svenska folket. Man önskar att man kunde göra mer.


Det var många tankar och teorier som genomfor mig igår vartefter nyhetsrapporteringen rullade in med information. 10-årsminnet av 9-11 närmar sig och Norge, liksom Sverige, är involverade i krigsförhindrande insatser i länder där extrema grupperingar verkar och utverkar terror mot den inhemska befolkningen. Jag var dock från början skeptisk till beskedet om den al-Qaida grupp som tog på sig ansvaret för bombdådet i Oslo. Det kändes lite Monthy Python över det hela.

Men när rapporten kom att den som gick bärsärkagång bland ungdomarna på Utöya var av nordiskt utseende började jag förstås fundera över den andra änden av åsiktsskalan. Där finns högerextrema och välorganiserade rörelser både i Norge och Sverige med förgreningar hos varandra. De har under det senaste decenniet verkat alltmer i det fördolda, vilket gör det svårt att kontrollera deras utbredning och maktförgreningar.

Vi vet i skrivande stund fortfarande för lite, annat än att det verkar vara ett vansinnesdåd utfört av en ensam person. Om han i sin tur verkade på uppdrag av andra eller på egen hand får polisförhören utvisa. Vi vet heller inte om dåden i Oslo och Utöya har utförts av en och samma person, även om det mesta verkar tyda på det.

Mitt hjärta och mina tankar är idag hos Norge.