Musicerande ungdomar av världsklass

Igår var jag med om en helt fantastisk musikupplevelse. Marinens ungdomsmusikkår (MUK) bjöd på en enastående konsert tillsammans med den internationellt välkände jazztrombonisten Nisse Landgren i Amiralitetskyrkan i Karlskrona.

Först vill jag säga att jag inte är ett fan av jazz, men det finns några svenska jazzmusiker jag gärna lyssnar till, varav Nisse Landgren är en av dem. Hans trombonspel och smått hesa stämma får mig att både slappna av och vara på helspänn om vartannat. En annan jazzmusiker jag gärna lyssnade till var pianisten Esbjörn Svensson och hans trio. Esbjörn kom från Västerås och jag minns honom från musikskolan och hur snäll han var mot mig som liten osäker 11-åring med basflöjtsetuiet under armen. Esbjörn dog i en dykolycka för lite över två år sedan.

Tillbaka till MUK som består av 76 ungdomar i åldern 13-25 år. De kommer från olika delar av landet och samlas minst en gång i månaden för att repetera och arbeta tillsammans med sin fadderkår Marinens musikkår. MUK är den enda ungdomsmusikkåren i Sverige som är godkänd för högvakt på Kungliga Slottet och de är väldigt efterfrågade utomlands i samband med olika uppträdanden och konserter.

MUK har fått inbjudan om att på nyåret 2012 vara med i Rose Parade, Pasadena, som är "da shit" vad det gäller parader i världen. Paraden samlar miljoner människor och sänds i över 100 länder. Jag understryker att MUK fått inbjudan, för till denna parad vill alla musikkårer av dignitet vara med och dit söker man. Man blir inte inbjuden, förutom då en musikkår håller så hög kvalitet att de bjuds in som särskilda gäster och medverkar som paradens höjdpunkt (!)

MUK har tackat ja och självklart ska de åka. Vilken fantastisk reklam för Sverige är inte detta. Det är bara det att MUK behöver tillskott i kassan. Igår skänkte Nisse Landgren 3000 kronor av sitt gage till ungdomarna och om du vill vara med att bidra till dessa blåsmusikens framtidslöften, kan du sätta in en slant på plusgiro: 36 90 63-3

När konserten igår var slut var jag euforisk och helt slut på samma gång efter att i nästan två timmar svettats, frusit och haft ståpäls som är reaktionerna jag får av riktigt kvalitativa musikframträdanden. Vilken makalös musiker Nisse Landgren är, men herrejävlar vilka begåvade ungdomsmusiker vi har runt knuten. Många av dessa kommer vi att få höra mer av från olika scener i framtiden.

Viktiga och intressanta möten i USA

På fredag i nästa vecka inleder jag min treveckors studieresa till USA, som kommer att ta mig från Washington DC, till San Fransisco, Austin i Texas och New York. Programmet heter International Visitor Leadership Program och syftar till att bygga förståelse mellan USA och andra länder genom nätverksbyggande mellan politiker, think-tanks och andra tongivande personer i samhällsdebatten.

Det program jag kommer att delta i är inriktat på utrikes- och säkerhetspolitiska frågor. Vi kommer att diskutera relationerna mellan EU-USA-NATO, internationella insatser som Afghanistan, Iran och kärnvapenspridning samt helt säkert det som nu sker i Nordafrika.
Detaljprogrammet får jag i nästa vecka, men jag har åtminstone en dag till förfogande till egna inplanerade möten. Berättar mer om vad och vilka senare.

Det är verkligen hedrande att få ha blivit utvald att delta i programmet och tillhöra samma alumniklubb som Nicholas Sarkoszy, Julia Gillard, Tarja Halonen, Jens Stoltenberg, Fredrik Reinfeldt och andra namnkunniga personer.

Jag har lovat amerikanska ambassaden i Stockholm att blogga under resan om mina tankar och intryck, så de kommande veckorna kommer det mesta att vara skrivet på engelska.

Tre veckor borta från familjen kommer att bli en prövning, men det är ingenting att beklaga sig över egentligen. Jag gjorde nämligen det vid ett tillfälle inför en vän till mig inom Marinen, varpå han spände ögonen i mig och påpekade nogsamt att det minsann är sådana som jag som skickar iväg sådana som han flera månader från sina familjer. Dessutom till miljöer där det kan tänkas vina kulor kring öronen. I rest my case!

Gripen av Gripen

Den moderata försvarskommittén besökte idag SAAB Technologies i Linköping för att informera sig om verksamheten i allmänhet och nya generationen JAS i synnerhet.

Senast jag besökte SAAB i Linköping var i mars 2009 när man presenterade demo-versionen av Supergripen. Eller super och super. Det låter ofta i media som om den modifierade versionen av dagens JAS C/D skulle betyda ett helt nytt plan, men det är uppgradering det handlar om. Men med ny motor, förlängd flygkropp, större bränslekapacitet och bättre lastförmåga, så handlar det om ett betydligt vassare plan och livstidsförlängning med minst 10-20 år.

Under besöket träffade vi Peter Nilsson, fd pilot, men som nu 15 kg senare övergått till marketing, wineing and dining. Nämen, så kan man väl inte skriva, tänker ni. Johohodå, därför att gör man mig i sin presentation 10 år äldre än vad jag är, så får man stå ut med en smash i retur. Vi träffade också piloten Ola Rignell som jag träffat i tidigare sammanhang och som på ett utmärkt sätt satte oss in i SAABs verksamhet ur en operativ synvinkel.

Det är ingen tvekan om att Gripensystemet utgör och under överskådlig framtid även kommer att utgöra en del av ryggraden i den svenska försvarsmakten. Systemet håller hög kvalitet, något som nu också successivt och alltmer uppmärksammas internationellt i och med det växande intresset hos presumtiva utländska kunder.

Att lilla Sverige konstruerat och producerat ett sådant högteknologiskt och effektivt flygvapensystem är egentligen ganska fantastiskt när man tänker efter. Jag är stolt över det. Och efter att i september förra året fått göra en flygning med JAS, så skulle man nog kunna säga att jag är gripen av Gripen.

Liv...och död..

I fredags inträffade en tragisk trafikolycka med dödlig utgång vid Ramdala utanför Karlskrona. Den omkomna var en bekant till mig, bara några år äldre, tvåbarnsmor liksom jag. Jag fick dock inte reda på att det var hon förrän ikväll. Luften gick ur mig. Behöver nog vila nu..och fundera..

Fabbe äntligen i Räntemåla

Historien om Fabbe, den nästan tama älgkalven som av och till bott i trädgårdarna i Rödeby, fick i förmiddags ett lyckligt slut. Eller kanske snarare en lycklig början. Vi tar det från början.

I januari 2010 satt jag hemma på kontoret och jobbade, då jag fick se något skymta förbi utanför fönstret. När jag tittade ut fick jag se en älgkalv som tittade in. Trots min förvåning hade jag faktiskt sinnesnärvaro att fiska upp mobilen och fota sötnosen. Kalven försvann därefter runt husknuten och jag öppnade ytterdörren för att följa efter, men stötte då på ett par män i trädgården som var i färd med att försöka mota ut den lilla kalven tillbaka ut i skogen innan någon kom till skada.

Eftersom det finns en älgpark, Räntemåla gård, några mil norr om Rödeby, kontaktade jag ägaren Karl-Göran Eriksson och undrade om han skulle kunna tänka sig att ta emot älgkalven. Då hade han inget klart svar på det, men vi skulle höras av om det inte gick att mota tillbaka den ut i skogen.

Det visade sig inte gå något vidare, utan kalven uppehöll sig resten av vintern bland trädgårdarna här i Rödeby, sovandes på verandor och mumsandes i sig äpplen och annat som snälla människor la ut. Jag lät saken bero ett tag, men när jag på Facebook fick se att en tjej vid namn Viola Johansson hade startat ett upprop för att rädda Fabbe, som kalven nu döpts till, kontaktade jag henne för att höra vad jag kunde göra för att bidra till räddningsaktionen.

Det var början på ett års arbete av både besvikelser och glädje. Att flytta en halvtam älgkalv visade sig nämligen vara en ganska komplicerad historia, även om man har tillgång till en godkänd älgpark, även om där finns tillgång till veterinär och även om där finns nästan 4500 fans på facebook som hejar på. Den vanliga proceduren, när vilda och ej artskyddade djur uppehåller sig i samhällen, är nämligen att man tar bort dem. Skjuter dem alltså. Att flytta dem står inte i normalstadgarna och det var därför som vi vid två tillfällen fick avslag på ansökan om att flytta henne till Räntemåla.

Fabbe försvann under sommarmånaderna och vi hade förhoppningar om att hon hade hittat tillbaka till skogen. Men inte. I höstas kunde hon inte motstå det hon verkar väldigt förtjust i. Äpplen. Och människor. För en månad sedan var bedrövelsen på byn stor när vi trodde att Fabbe hade blivit påkörd av tåget, men glädjen ännu större när det visade sig att det inte var hon.

Så till sist, för lite över en vecka sedan och tredje gången gillt, fick Violas envetna och tålmodiga arbete utdelning och tillstånd om att flytta Fabbe utverkades. Tidigt i förmiddags ringde Viola mig och berättade att Fabbe nu fanns på Räntemåla gård, att sövandet och transporten hade gått lugnt och stilla och att vår skyddsling nu utforskade sin inhägnad. Undrar om inte Viola blev döv på örat där en stund, så som jag tjöt av glädje. Kan knappt hålla mig till när jag får åka upp och träffa Fabbe igen, men först måste hon få tillfälle att acklimatisera sig i lugn och ro och bekanta sig med de andra älgarna på gården.

Av denna historia, förutom att jag har fått goda vänner på köpet, har jag insett att vi i lagstiftningen måste ta bättre tillvara på människor goda vilja och engagemang vad det gäller djur. Oberoende om djuren är tama eller vilda. En del av tjänstemännen gjorde nog så gott de kunde, men många gånger snubblar vi på vår egen byråkrati. Särskilt som det är fler myndigheter inblandade. Hur som haver är jag lycklig. Hur lycklig som helst!

Läs mer om Fabbe och gå gärna med i hennes fan-club!

Pensionärerna får del av Sveriges starka ekonomiska politik

(Publicerat 5 februari 2011 i Blekinge läns tidning och Sydöstran)

De blåser hårda ekonomiska vindar över världen. Vi ser hur länder i vår omvärld tvingas till omfattande nedskärningar och skattehöjningar. Sverige går i motsatt riktning. Vi klarar att bära satsningar som gör vardagen lite enklare för människor. Alliansregeringens historiskt stora skattelättnader för landets pensionärer, som hittills uppgår till 12,8 miljarder kronor, är ett exempel på detta.

Sverige lyckas stå starkt när andra länder befinner sig i ett mycket allvarligt ekonomiskt läge. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg bakgrunden. Vi har vårdat våra finanser och envist hävdat betydelsen av en gedigen arbetslinje. Vi har burit på en djupt rotad insikt att noggrannhet, ansvarfullhet och sparsamhet lönar sig in längden. Det har varit och är fortsatt en lång och mödosam process som kräver en konsekvent hållning.

Denna ansvarsfulla hållning har gett oss möjligheter att göra satsningar. Vi var i vårt valmanifest mycket tydliga med att pensionärerna stod högt upp på prioriteringslistan när det gäller skattelättnader. Samtidigt är det viktigt att hålla i minnet att skattelättnaderna för pensionärer ska ses i rätt kontext. De innebär exempelvis inte att pensionerna per automatik blir högre. När det gäller det reella utfallet påverkar flera faktorer. Pensionsöverenskommelsen, förankrad i en bred parlamentarisk enighet, gör att kopplingen till den ekonomiska utvecklingen är tydlig.

De skattelättnader som införts lindrar de negativa effekterna av krisen, men kraften i nedgången är av så pass genomgripande omfattning, att den fortsatt ger ett betydande avtryck. Vår politik säkerställer därmed att det negativt utfallet begränsas. Vår ambition att – om finanserna så tillåter – öppna för ytterligare ett steg på 2,3 miljarder kronor ligger fast. Detta förutsätter dock att vi värnar vår förmåga att säkerställa ordning och reda i statens finanser.

I debatten förekommer en uppgift om att 260 miljarder skulle ha tagits från pensionärskollektivet i samband med att pensionssystemet gjordes om under 1990-talet. Detta är inte korrekt. Bakgrunden är att före pensionsuppgörelsen redovisades alla pensionsersättningar som utgifter i statsbudgeten. Garantipension, förtidspension och ATP-pension redovisades som utgifter på statens utgiftssida. I samband med uppgörelsen lyftes ATP-pensionen ut från statsbudgeten och ATP-pensionen gjordes om till en del inkomstpension, en del premiepension. Kvar som utgifter på statsbudgeten var alla garanti- och förtidspensionsutbetalningar. Då beräknade man statens förväntade framtida utgifter för garanti- och förtidspensionärer. Dessa utgifter uppgick till cirka 260 miljarder kronor. För att inte unga skattebetalare skulle tvingas betala för dessa pensionärskategorier förde man över tillgångar från AP-fonderna.

Själva kärnan i vår politiska gärning utgår från att större utrymme för människor i vardagen är något hela samhället långsiktigt tjänar på. Full sysselsättning ligger inbyggd som en viktig komponent. När ekonomin växer och fler får jobb så drar pensionärerna nytta av detta i och med att pensionerna räknas upp. Fler i arbete ger dessutom större skatteintäkter, vilket skapar utrymme för fortsatta skattelättnader. Politiken måste därmed hålla ihop. Vi måste göra de avvägningar som är optimala ur ett helhetsperspektiv. Och för Alliansen är det självklart att pensionärerna ska få skörda frukterna av Sveriges starka ekonomiska position.

Annicka Engblom (M)
Riksdagsledamot Blekinge

Anders Borg
Finansminister

Moderaterna är internerade

Under kommande 24 timmar kommer den moderata riksdagsgruppen samt tillhörande ministrar och tjänstemän att stänga in sig på en konferensanläggning nära mig för denna mandatperiods första internat. Vad månne komma ut för intressant från en sådan församling? Bara klokskaper, självklart!

Det är viktigt politikutveckling och förnyelse inte avstannar även om den politiska vardagen efter valet gått in i vardagslunk. Alliansen har under förra mandatperiioden genomfört ett stort antal mycket viktiga reformer, men det finns inga systemlösningar som får hundraprocentigt utfall från början eller som inte behövs putsas på.

Nu sparkar vi igång internatet. Får återkomma om innehållet senae.