Välkommen Stefan Löfven!

Med Stefan Löfven vid rodret som Socialdemokraternas ordförande är det med stor nyfikenhet vi väntar på hans inriktning gällande den för Sverige så viktiga jobbfrågan, vilken politik vill han föra? En fråga som Socialdemokraterna ofta aspirerar på att vara i framkant i men vars motförslag uteblivit. Moderaterna har med sina vänner i Alliansen konkret utformat olika åtgärder som skapar jobb, en sådan är t.ex. jobbskatteavdraget.

Utfallen i valen 2006 och 2010 visar att alliansens skattepolitik har ett brett stöd hos svenska folket. Iden om att upprätthålla sunda statsfinanser, säkra välfärden och skapa utrymme för fler arbeten är en nyckel i kampen mot arbetslöshet och utanförskap. Där utgör just jobbskatteavdraget en viktig pusselbit. Alla som arbetar har fått drygt en tusenlapp mer kvar i plånboken varje månad efter skatt. Vidare tillhör jobbskatteavdraget en av de mest jobbskapande reformer vi känner till, väl granskat av både Riksrevisionen, Finansdepartementet, Finanspolitiska rådet och ledande forskare.

Det intressanta är nu hur Socialdemokraterna tillsammans med Löfven i spetsen kommer att förhålla sig till detta. Kommer de fortsätta på den inslagna vägen och kritisera Alliansens åtgärder för att skapa arbete men samtidigt inte komma med några skarpa finansierade motförslag? Tittar vi på LO-ekonomernas förslag ser vi en nedmontering av arbetslinjen som kan innebära höjd skatt med en femhundring, en tusenlapp eller ännu mer i skatt varje månad för LO:s medlemmar.

För Moderaterna är jobben viktigast. Våra reformer har bidragit till att utanförskapet minskat och sysselsättningen ökat i Sverige. Vi kommer att motsätta oss skattehöjningsförslag som urholkar arbetslinjen och som gröper ur LO-medlemmarnas och andra arbetandes plånböcker. Vad säger Stefan Löfven – hur mycket mer ska LO:s medlemmar få betala i skatt med socialdemokraternas skattepolitik? Och är den inslagna politiska vägen som jobbskatteavdraget innebär något han kommer att stödja?

Annicka Engblom (M)

Riksdagsledamot Blekinge

Publicerat i Sydöstran 24 februari 2012

Fyrfaldigt leve för den lilla prinsessan!

Klockan sju imorse satt jag spänd framför TV:n, där Prins Daniel skulle framträda på en presskonferens och berätta om den kungliga nedkomsten som inträffat under natten.

Lika nära tårar som Prins Daniel var jag när han stolt berättade att en liten prinsessa och tronarvinge sett dagens ljus, att både mor och barn mådde bra och att de nu önskade en tid för privatliv.

Minns hur det var när min lilla förstfödda kom till världen för elva och ett halvt år sedan. Kärlek, mirakel, förundran och tiden liksom stannade en stund. Förstår precis i vilken lyckobubbla Kronprinsessan och Prinsen befinner sig i.

En härlig dag för Sverige. En härlig dag för vår monarki! Ett fyrfaldigt stort leve för den lilla sessan!!

Vid tolvtiden tog sig hela familjen ut till Skeppsholmen för att se kanonsaluten om 2x21 skott som skulle avfyras i tronarvingens ära. I handen hade vi självklart en liten svensk flagga, men eftersom vi var ganska ensamma om det tilldrog det sig medias intresse.

Tjejerna och jag blev intervjuade av Göteborgsposten, Aftonbladet, Dagens nyheter, Sveriges Radio, Sveriges Television, Finska Yle Radio och TT Reuters. Man skulle nästan kunna tro att tjejerna var mediatränade, så duktiga de var på att prata framför kamera. Säger en hel del om deras fantastiska skola som jobbar mycket med att framträda inför människor.

Här är ett av inslagen:
http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/samhalleochpolitik/article14420272.ab

Fakta om ACTA

ACTA-lagen diskuteras just nu flitigt. Denna för Sveriges del så lilla lagändring har fått många att bli upprörda, mycket på grund av missförstånd, brist på information och övertoner från vissa som gärna vill skapa skrämsel och oro.

Jag försöker alltid att lägga mig vinn om att diskutera frågor utifrån fakta och därför vill jag här förmedla fakta i fråga om ACTA. Jag har lånat det mesta av texten från riksdagsledmoten Johan Linanders (C) blogg. Johan är vice ordförande i justitieutskottet, vet vad har pratar om och har sammanfattat ACTA-lagen på ett bra och lättfattligt sätt.  Förlåt mig, Johan, för att jag har plockat bort den del av texten som är avsett för Centerpartiet. Den som vill läsa hans mer utförliga text i sin helhet kan göra det här.

ACTA – Bakgrundsbeskrivning

Immaterialrättsintrång är ett stort problem för många företag, och även för konsumenter. Företagen går miste om intäkter när kläder och läkemedel piratkopieras – och konsumenter blir lurade. I värsta fall kan en piratkopierat läkemedel vara verkningslöst eller t.o.m. farligt. Därför är det bra att många länder gemensamt velat förhandla om åtgärder för att motverka immaterialrättsintrång.

I syfte att förbättra respekten för immateriella rättigheter inleddes i juni 2008 förhandlingar om ett nytt handelsavtal om åtgärder mot immaterialrättsintrång, ACTA-avtalet (Anti-Counterfeiting Trade Agreement). De förhandlande parterna var EU och dess medlemsstater samt Australien, Japan, Kanada, Marocko, Mexiko, Nya Zeeland, Schweiz, Singapore, Sydkorea och USA. Förhandlingarna blev klara i slutet av år 2010. I samband med detta offentliggjordes den slutliga lydelsen av avtalet, som numera även finns på svenska.
Den 1 oktober 2011 undertecknades ACTA av Australien, Japan, Kanada, Marocko, Nya Zeeland, Singapore, Sydkorea och USA. EU och de flesta av EU:s medlemsstater, bl.a. Sverige, undertecknade avtalet den 26 januari 2012. Undertecknandet innebär att EU och dess medlemsstater går vidare med sina processer avseende ACTA-avtalet. Det innebär bland annat att avtalet kommer att bli föremål för en noggrann granskning och analys i Europaparlamentet och nationellt.

Ett svenskt tillträde till ACTA kräver riksdagens godkännande. Den svenska processen kommer bland annat inkludera remittering av en departementspromemoria om Sveriges tillträde till ACTA-avtalet. Det beräknas kunna ske senare i vår. Därefter ska en proposition utarbetas som riksdagen får ta ställning till.

Förändringar/konsekvenser av ACTA jämfört med idag

ACTA kommer att komplettera TRIPs-avtalet i vissa avseenden som kan få stor betydelse när det gäller grov brottslighet. Exempelvis kräver TRIPs-avtalet endast att tullen ska kunna ingripa vid import, medan motsvarande reglering i ACTA även omfattar export. Det kan minska inflödet av förfalskade produkter i Europa. Därutöver kommer ACTA bland annat innebära att det skapas ett nytt forum där intresserade länder kan diskutera dessa viktiga frågor med varandra. Samarbete och informationsutbyte är av stort värde på området.

Svensk lagstiftning uppfyller redan i dag i det närmaste alla krav som följer av ACTA. Den enda lagändring som ACTA kommer att kräva för svensk del är att polis och åklagare ska ges vissa möjligheter att ingripa mot varumärkesintrång trots att rättighetshavaren inte angivit brottet till åtal. Motsvarande gäller redan i dag vid bland annat upphovsrättsintrång.

På internationell nivå anses det vara väldigt viktig att polis och åklagare kan ingripa även utan angivelse från målsäganden. Annars kan de personer eller organisationer som ligger bakom den olagliga tillverkningen hota målsäganden till tystnad och på så sätt undvika rättsliga åtgärder. Vi har också på internationell nivå uppgifter om att den illegala handeln med förfalskade varor är en av de snabbast växande formerna av organiserad brottslighet. Motsvarande möjlighet att ingripa utan angivelse finns redan idag när det gäller till exempel upphovsrättsintrång. Lagändringen är alltså av mindre karaktär och har under förhandlingarnas gång varit förankrad i riksdagens näringsutskott.

I den offentliga debatten hävdas från vissa håll att ACTA kommer att leda till stora förändringar när det gäller exempelvis fri- och rättigheter på internet, eller fattiga länders tillgång till lagliga generiska läkemedel. Det stämmer inte. ACTA:s bestämmelser angående intrång via internet är allmänt formulerade och överlåter till varje part att själv bestämma detaljerna. De kommer alltså inte att leda till mer ingripande åtgärder mot upphovsrättsintrång på Internet. För svensk del ändrar de ingenting.

Om sekretessen i samband med förhandlingarna

Förhandlingar om handelsavtal sker i regel under utrikessekretess. Även ACTA-förhandlingarna inleddes under förutsättningen att innehållet i förhandlingsdokumenten inte skulle offentliggöras. Sverige arbetade dock hårt för att ökad öppenhet kring förhandlingarna. Detta arbete gav successivt resultat. Under våren 2009 enades förhandlingsparterna om att offentliggöra ett dokument som beskrev bakgrunden till, syftet med och innehållet i de pågående förhandlingarna. Kort därefter beslutades att offentliggöra dagordningarna inför förhandlingsrundorna. Öppenheten ökade ytterligare i april 2010, då parterna offentliggjorde den konsoliderade förhandlingstexten. Därefter offentliggjordes uppdaterade förhandlingstexter i oktober, november och december 2010.

Riksdagens näringsutskott har löpande informerats om förhandlingarna och överlagt om svenska ståndpunkter. Slutresultatet är i överensstämmelse med den ståndpunkt som förankrats i näringsutskottet.

Sveriges ståndpunkt i förhandlingarna

Sveriges utgångspunkt i förhandlingarna har varit att bestämmelserna i ACTA ska vara proportionella, rättssäkra och väl avvägda med hänsyn till integritetsaspekterna. Resultatet är av förhandlingarna är acceptabelt. Avtalet kommer att få störst effekt i de länder som inte idag har en lagstiftning som lever upp till ACTA-avtalets krav. De måste ändra sin lagstiftning, och det är bra. Sverige behöver inte göra några lagändringar – med ett undantag – eftersom vi redan uppfyller de krav som ACTA ställer. Den enda lagändring som behövs är en ändring i varumärkeslagen och den kan accepteras (se mer om lagändringen nedan). Avtalet innebär alltså ökade möjligheter att bekämpa piratkopieringen internationellt sett, men små ändringar för lagstiftningen i Sverige.

ACTA:s innebörd för internetleverantörerna

Det hävdas att internetleverantörerna i.o.m ACTA kommer att göras ansvariga för det innehåll som deras kunder sprider eller laddar ned, men det är ett missförstånd. E-handelslagens regler om ansvarsfrihet för vissa mellanhänder påverkas inte av ACTA. Missförståndet tycks vara hänförligt till en bestämmelse om frivilligt samarbete. I den bestämmelsen anges att parterna ska sträva efter att främja gemensamma ansträngningar inom näringslivet för att effektivt motverka varumärkesintrång och intrång i upphovsrätt eller till upphovsrätten närstående rättigheter, samtidigt som man upprätthåller en rättmätig konkurrens och, i överensstämmelse med den partens lagstiftning, grundläggande principer såsom yttrandefrihet, rättvis process och skydd för privatliv. Bestämmelsen ger alltså staterna stort utrymme att själva avgöra om och i så fall på vilket sätt denna typ av överenskommelser ska uppmuntras. Det är dessutom upp till staterna själva att avgöra vilka överenskommelser som i så fall ska uppmuntras.

Liknande bestämmelser finns i e-handelsdirektivet och det så kallade IPRED-direktivet. Behovet av frivilliga åtgärder för att motverka immaterialrättsintrång är något som EU även har betonat i andra sammanhang, bland annat i en rådsresolution från mars 2010. Det är också något som kommissionen arbetar med. Så sent som i maj 2011 år enades berörda branscher om ett samförståndsavtal om hur man ska reducera försäljningen av förfalskade varor via internet. Den aktuella regleringen i ACTA ändrar alltså ingenting för svensk del.

Berättelsen får aldrig tystna

Bilderna av alla de män, kvinnor och barn som föll offer för nazismens illdåd kommer aldrig att suddas ut. Denna svarta fläck i mänsklighetens historia finns för alltid fastpräntad i våra minnen. Imorgon, på Förintelsens minnesdag, ska vi särskilt tänka på dem som föll offer för ondskans ideologi. Samtidigt är det en dag för hyllande av hjältarna som räddade tusentals människor undan en säker död.
En av dessa var Raoul Wallenberg.

I år är det hundra år sedan Raoul Wallenberg föddes. Sommaren 1944, när kriget hade vänt och nazisterna blivit allt mer desperata, trycktes över 400000 judiska ungrare in på tåg och sändes iväg mot det som för de flesta kom att bli den eviga slutstationen. Raoul Wallenberg arbetade då som legationssekreterare vid den svenska ambassaden i Budapest, Ungern. Han kunde helt enkelt inte stillatigande se på när förintelsens hantlangare slog sina klor i alla oskyldiga människor och forsla bort dem.

Wallenbergs enträgna arbete med att utförda svenska skyddspass till den resterande judiska befolkningen i Ungern räddade tusentals från att bli placerade på dödens tåg. Min far var ungrare och bodde som tonåring i Budapest vid den här tiden. Han hade sett bortforslingarna med egna ögon, ville helst inte prata om det och det var tydligt att dessa minnen smärtade. Jag minns hur hans ansikte mörknade när vi talade om judeförföljelserna. Det ljusnade dock när Raoul Wallenberg kom på tal.

Minnena i Budapest av Raoul Wallenberg finns kvar än idag. I det forna gettot finns en gata som bär hans namn. Liknande minnesyttringar finns på israeliska Yad Vashem, ett arkiv och forskningscentrum för hågkomst av Förintelsens offer och hjältar. Där står ett av de 2000 träd som planterats till minne av Raoul Wallenbergs hjältedåd. Ett monument över vikten av värdet av att vägledas av värderingar och övertygelse framför rädsla och slutenhet. På samma plats finns 18000 namn ingraverade i väggarna som en hyllning till dem som riskerade och alltför ofta fick betala med sina liv för att rädda judar undan förintelsens farsot. Det är svårt att förstå, går än mindre att acceptera. Men vi får aldrig glömma. Aldrig någonsin.

Det är därför viktigt att vi för Raoul Wallenbergs minne och gärningar vidare. Endast genom att bearbeta och berätta om dem kan vi få de som nu växer upp och efterföljande generationer att se den sanna betydelsen av medkänsla, engagemang och civilkurage. I historiens källare, där de mest groteska hemskheter finns placerade, finns även det starkaste vaccinet mot framtida lidanden - vår insikt om hur viktigt det är att värderingar som tolerans, öppenhet och frihet är den bärande kraften i ett samhälle. Den berättelsen får aldrig tystna.

Annicka Engblom (M)

Riksdagsledamot Blekinge

Publiceras i Sydöstran 27 januari 2012

Kustnära fisket står inför stora utmaningar

På kort tid har antalet utövare minskat drastiskt. Även i Blekinge ser vi att allt tuffare förhållanden leder till att andelen fiskare krymper för varje år. Det är illavarslande. Fisket är en del av vårt kulturarv och utan det vore Blekinge bra mycket fattigare. Näringen utgör inte bara en viktig del av vardagen och attraktionskraften i länet, utan också en försörjning för familjer. Hoten som hänger över fiskenäringen är flera. Det kustnära fisket slåss för sin överlevnad på flera fronter.

Förekomsten av gråsäl och framför allt mellanskarv har ökat kraftigt i länet. Det här ger naturligtvis konsekvenser vad det gäller fiskebeståndet. Enligt fiskeexperten Sverker Lovens uträkningar äter skarvbeståndet 15-18 ton fisk om dagen i skärgården, medan sälens andel ligger på 25-50 ton. Denna konsumtion är fyra gånger mer än vad det småskaliga fisket tar upp. Med ökande sälstammar ökar också problemet med sälparasit hos fisken, vilket drabbar kustfisket absolut hårdast. Med detta som utgångspunkt har jag i riksdagen lagt motioner om att upprätta en nationell förvaltningsplan för säl och skarv, vilket regeringen hörsammat och nu utreder fram till 2013.

För våra kustnära fiskare utsätts även av tryck från den egna Havs- och vattenmyndigheten, tidigare Fiskeriverket. Regeldjungel, torskfiskeförbud och nu förbud som kraftigt minskar möjligheterna till laxfiske har redan införts och fler är att vänta då myndigheten beslutat att allt fiske med drivlinor ska fasas ut till januari 2013. Sakta och säkert naggas möjligheten för kustfiskarna att livnära sig. Detta samtidigt som andra länder runt Östersjön inte visar samma iver att öka bördorna. För mig är det en gåta att just Sverige ska sträva efter att begränsa möjligheterna för sina företagare, medan andra länder avvaktar en gemensam hållning inom ramen för EU-samarbetet.

Idag besöker Havs- och vattenmyndighetens GD, Björn Risinger, Blekinge för samtal med bland annat med Blekinge fiskeråd. Blekinge fiskeråd (BFR) bildades hösten 2010 utifrån idén om att samla alla intressenter kring fisket runt ett och samma bord. I rådet ingår företrädare för yrkesfisket, fisket med stöd av enskild rätt, fritidsfisket, skärgårdsföreningar, fackförbunden SFR och SYEF, riksdagsledamöter, länstyrelse samt regionpolitiker. Dessutom ingår adjungerad ledamot från massmedia. BFR arbetar för ett livskraftigt fiskbestånd i Östersjön, ett uthålligt yrkes- och fritidsfiske samt för att på olika sätt värna om fisket som en del av Blekinges kultur-och matarv.

Det är utmärkt att Risinger kommer. Vad som behövs är en rak och öppen dialog. Det skulle helst ha skett innan beslutet togs. Det finns säkert goda intentioner bakom förslagen, men kärnan måste vara att hitta en balans som förenar ambitionen att stärka fiskebestånden, samtidigt som vi ger våra fiskare en realistisk möjlighet att överleva på sitt yrke. Det är dessutom viktigt att påpeka att ambitionen om att utveckla matlandet Sverige, som är totalt beroende av lokala småföretagare, inte direkt blir lättare att uppfylla om företagen i fråga tvingas ta itu med ytterligare regler i den djungel som redan existerar idag.

Som det ser ut i dagsläget går Sverige sin egen väg istället för att gemensamt med andra länder se till att det blir lika villkor för alla. Det är inte optimalt på något sätt. Varför binda ris åt egen rygg? Det kustnära fisket är värt så mycket mer.

Annicka Engblom (M)

Riksdagsledamot Blekinge
Sammankallande Blekinge Fiskeråd

Publicerat i Blekinge Läns Tidning 23 januari 2012

Sälenkonferens 2012 i full gång

Folk och försvars årliga försvars- och säkerhetskonferens i Sälen är inne på sin andra dag. Här samlas under dagarna tre militärer, politiker, ministrar, partiledare, myndighetschefer, företrädare för frivilligorganisationer och NGO:s mfl. En smältdegel för politikutveckling och utfästelser

Igår deltog jag i en paneldebatt med kollegorna Peter Hultqvist (S), Torbjörn Björlund (V) och Mikael Oscarsson (KF) från försvarsutskottet.

Temat var ”Försvar för framtiden-på rätt väg?”. En bra rubrik och det gläder mig att Folk & Försvar har inriktat Sälenkonferensen på en framtidsdiskussion. Men för att svara på frågan måste man ha i åminne varifrån vi kommer och vartåt vi ska.

Vi kommer ur ett försvar med ett statiskt krigsscenario baserat på en statisk omvärldssituation. Jag minns mycket väl de stora röda pilarna från öst under taktiklektionerna på officershögskolan. Men det var verkligheten då. Invasionsförsvarets strategi tjänade det kalla krigets förutsättningar.

Efter murens fall har försvaret under 90- och 2000-talet präglats av kraftiga reduceringar utifrån ett nytt och bättre säkerhetsläge och med ett mindre behov att en stor och omfattande krigsorganisation. Reducerat i vissa avseenden för långt, enligt min mening och inte alltid med vad som var bäst ur svensk försvarssynpunkt för ögonen.

Utifrån omvärldsanalys har en ny inriktning av försvaret gjorts med stora och omfattande förändringar i sikte, organisatoriskt, personellt och materiellt. Stora påfrestningar för organisationen. Inför detta måste vi vara ödmjuka och lyhörda.

Globalisering och internationalisering präglar nu den svenska försvars- och säkerhetspolitiken. Liksom nästan alla övriga länder i Europa personalförsörjs nu försvarsmakten på frivillig väg. Övningar, insatser och strategier görs i samarbete med andra länder. Alltmer även materielutveckling, forskning och utbildning. Myndigheter samarbetar. Samarbete bygger broar. Samarbete bygger fred.

Upplevelsen av mina besök på förbanden runt om i Sverige är att man ser positivt på reformen. Man jobbar hårt i dess riktning. Självklart finns där också problemställningar som följer i alla förändringars spår. Frågor om personalförsörjning, rekrytering, vakanser, materielomsättning, ekonomi, frivilligförsvarets viktiga roll, men på det hela taget får jag kvitto från verksamheten att inriktningen är rätt.

Vi får inte glömma när vi samlas så här att vi är inne i spännande tider. Försvarsreformen har bara drygt ett år på nacken och under utarbetande. Vi är alla här delaktiga i en historisk förändring av Sveriges försvar. Vi jobbar med kapacitetsuppbyggnad istället för tvärtom.

Så på frågan om vi är på rätt väg för att skapa ett försvar för framtiden är mitt svar otvetydigt – ja!

I debatten uppträdde Peter Hultqvist mycket samarbetsvillig på ett aldrig tidigare skådat sätt. Det är bra att han uttrycker samarbetsvilja åtminstone i ord. Återstår att se om det håller i handling.

Jag påminde auditoriet om den överenskommelse om övergång till ett frivilligt försvar som slöts av en enig försvarsberedning 2007. Den höll i ett halvår, då S bytte åsikt och motsatte sig reformen och pläderade för en återgång till värnplikten. Förhandlingarna i försvarsberedningen leddes av Håkan Juholt.

Det är därför viktigt att de som ska ingå i den kommande försvarsberedningen har ett tydligt mandat från sina respektive partier så att överenskommelserna håller. Det kan också vara en god idé att utöka sammansättningen på gruppen med forskare och andra sakkunniga för att bredda underlaget.

Under debatten diskuterade vi också mycket kring folkförankringen av försvaret. S menar att den på sikt kommer att försvinna i o m vpl nu är vilande.

Jag menar att ett annat arbetssätt och samarbete mellan militären och det omgivande samhället är lösningen.

Framväxten av försvarsråd liknande det i Skaraborg och snart också i södra Sverige, där försvarsmakt, kommuner, näringsliv, utbildningsinstanser, arbetsförmedlare m fl regelbundet träffas och samarbetar kring formerna för att understödja och fånga upp det kompetensflöde som kommer att genomströmma Försvarsmakten är melodin.

Försvarsmakten måste också behöva finnas där presumtiva framtida anställda finns. I skolor, på mässor, på sociala medier, på offentliga arenor osv för att sprida information om sin verksamhet och villkor.

Försvarsmakten måste också bli bättre på att svara intresserade, deras föräldrar och arbetsgivare när de ställer frågan "What's in it for me?". Hur kan min framtida karriärsstege i Försvarsmakten se ut? På vilket sätt tillgodoräknar jag mig min anställning och utbildning? Vad har jag att vinna på att min anställde tidvis tjänstgör i Försvarsmakten? Vem har rehabiliteringsansvar om min anställde tjänstgör utomlands och återvänder med PTS?

Till sist kan jag konstatera att frågan om ökad försvarsbudget inte kan tas ställning till innan ÖB i mars presenterar specifikationen på vad han flaggat för som kommande fördyringar.

Först då vet vi vad det omfattar och utifrån det får det göras överväganden. Ofiicersförbundets rapport till trots, säg den myndighetschef eller företagsledare som utan att ställa frågor slänger upp plånboken och betalar när avdelningschefen anmäler kommande underskott i verksamheten.

Man vill självklart ha svar på av vad fördyringarna består och diskutera om man inom koncernen kan finna samordningsvinster. Vi får inte glömma att Försvarsmakten ingår i en koncern av 13 olika myndigheter och handen på hjärtat-det finns mycket att göra för att öka samarbetet dem emellan.

Ett exempel. Marinen har undervattensfarkoster. Kustbevakningen har för en tid sedan köpt in detsamma för sin egen del. Varför inte nyttja en redan befintlig resurs?