12 december 2016

Dags för S att sätta ned foten om Nord Stream II


Den 30 juli 2006 sade den dåvarande ryske försvarsministern, Sergei Ivanov: "Dess (gasledningens) existens gör det möjligt att på allvar påverka militära och politiska processer som sker vid Rysslands västliga gränser”. Lite senare samma år säger hans president Vladimir Putin: "Den ryska Östersjöflottans uppgift är att skydda våra ekonomiska intressen i Östersjöbassängen. En av våra viktigaste prioriteringar är rörledningen som går genom Östersjön."

Vad det handlade om var byggandet av den första rörledningen mellan Ryssland och Tyskland, Nord Stream 1. Redan då gick diskussionen hög om dess framför allt säkerhetspolitiska inverkan.

Det ryska gasföretaget Nord Stream är inte som andra energiföretag. Det är majoritetsägt av Rysslands största företag, Gazprom, som i sin tur styrs av den ryska statsledningen. Företagsledningarna i både Gazprom och Nord Stream är tätt knutna till president Putin, varav de flesta med ett förflutet inom KGB eller östtyska Stasi.

Förutom gas och olja är Gazprom storägare inom banker, försäkringar, byggnadsföretag och jordbruk. Man är även storägare av media. Rysslands största tidningar och radiostationer har köpts upp och ägs av Gazprom och expansionen fortsätter. Att Gazprom kontrollerar rysk media och vilken debatt som ska föras betyder att det är den ryska staten som har kontrollen.

President Putin har ett syfte med sin politik. Att ge Ryssland den stormaktsroll som Sovjetunionen hade. Ryssland ska, precis som Sovjet en gång kunde, agera som en inflytelserik aktör i hela världen. För att åstadkomma det används alla till buds stående medel. En strategi som lett till en dramatiskt mycket sämre säkerhetssituation i Sveriges närområde än för tio år sedan.

En del av den ryska strategin och hybridkrigföringen är en offensiv energipolitik, av vilken byggandet av gasledningarna Nord Stream 1 och och nu 2 är en mycket viktig del. Liksom under byggfasen 2007 av den första gasledningen vill Nord Stream-konsortiet även denna gång ha tillgång till strategiskt viktiga svenska hamnar, Karlshamn och Slite.

Detta måste stoppas. Främst av regeringen, men nationell säkerhet är just nationell och angår alla svenska medborgare och beslutsfattare. På alla politiska nivåer. Därför måste kommun- och regionpolitikerna i Karlshamns kommun och på Gotland till fullo förstå sitt stora ansvar i det hela och inte bara ha kortsiktiga vinster för ögonen.

Vad kommunpolitikerna i Karlshamn och på Gotland gör är att förhandla om är att upplåta hamn och markområde till ryska staten och därmed bli en del av en aggressiv expansiv rysk utrikespolitik. Säkerhetszonen kring bygget påverkar inte bara det svenska försvarets möjligheter att agera och öva. Ökad rysk kontroll över energitillförseln till EU utgör också ett säkerhetspolitiskt vapen. Detta bör man vara fullt medveten om. Men Per-Ola Mattsson, kommunstyrelsens ordförande (S) i Karlshamns kommun, ”ser inte problemet”. Jag kan klart säga att jag har väldiga problem med det. Av alla tidigare nämnda skäl.

Imorgon är Per-Ola Mattsson och hans partikollega på Gotland, Björn Jansson, kallade till försvarsminister Peter Hultqvist för att "informeras" om det säkerhetspolitiska läget. Jag hoppas verkligen "informeras" i betydelsen "inskärpas". Att en starkt kritisk Överbefälhavare uttalat sig mot uthyrningen och det faktum att Karlshamns kommun gränsar till en av Sveriges insatsflottiljer för stridsflyget och bara några mil längre bort landets huvudmarinbas borde väl någonstans stämma till eftertanke.

Någon som dock under lång tid har kunnat berätta för Per-Ola Mattsson om ryskt agerande, men har hållit en förvånansvärt låg profil i frågan, är min socialdemokratiske riksdagskollega, Peter Jeppsson. Han har suttit i riksdagen och försvarsutskottet lika länge som jag, har tillgång till samma ingående försvars- och underrättelseinformation som jag och torde därför vara lika allvarligt oroad över den försämrade säkerhetssituationen som jag.

Jag uppmanar därför Peter Jeppson att inte bara för sina partikamrater i Karlshamn och Blekinge förklara allvaret i att upplåta mark åt ryska staten i ett av Sveriges mest säkerhets- och försvarspolitiskt viktiga och utsatta områden, då han åtminstone är väl informerad vari problemet ligger. Jag uppmanar honom också att inför Blekinges väljare deklarera sin ståndpunkt i frågan. Ska Karlshamns kommun säga ja eller nej till upplåtelse av mark till ryska staten, Peter Jeppsson?

16 november 2016

Att ta hand om sig själv och andra vid kris

 
"Vad skulle ni ta er till om mobilen laddar ur och ni inte har möjlighet att ladda den igen?" Det brukar jag fråga ungdomar när jag är ute på gymnasier och talar om samhällssäkerhet. Jag brukar mötas av lätt panikslagna miner. I princip hela livet är ju koncentrerat i dag i denna lilla apparat. Alla kontakter, möjlighet att googla efter information mm.
 
"Om strömmen är bruten och det dessutom är mörkt, mitt i vintern och inga kommunikationer fungerar. Vart tar ni vägen då?", brukar jag fortsätta. Här börjar ungdomarna tänka till. Eftersom jag bor i ett försvarstätt landsbygdslän finns det ofta någon med kompetens att klara sig utan ström, en annan med utbildning i någon av frivilligorganisationernas ungdomsutbildningar, en tredje med vana av jakt och skog. Det brukar alltid bli en bra diskussion och väl i det. Men hur är det med kunskapen och erfarenheten hos storstadsbor? I en utveckling av allt större urbanisering?
 
När orkanen Sandy slog till 2012 drabbades bland annat New York och Washington D.C hårt. Elnätet i USA:s östra delar slogs till stora delar ut och tunnelbanenätet svämmade över då grundvattennivån steg med över 4 meter. Förutom stora materiella skador omkom runt 180 personer. När människor inte vet vad man ska ta sig till och drabbas av panik uppträder många till fara för både sig själv och andra.
 
Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) besökte New York efter orkanen och drog lärdomar av hur vi i Sverige skulle kunna förstärka och bygga upp vår samhällsberedskap. Det sammanställdes i en rapport (https://www.msb.se/Upload/Forebyggande/Krisberedskap/Samverkansomraden/Rapport_Sandy_140306.pdf) som redovisades på bland annat Folk och Försvars konferens i Sälen 2013.
 
Scenariot som jag diskuterar med ungdomarna är ett högst sannolikt scenario. Samtidigt som vi i Sverige är ett högteknologiskt och digitaliserat samhälle med hög servicenivå är det ett faktum som samtidigt gör oss väldigt sårbara. Vi förväntar oss att central samhällsservice ska fungera och är i gemen inte särskilt preparerade för hur vi agerar i en krissituation orsakat av naturkatastrof eller fientligt anfall. 
 
Jag tar tillfället i akt att diskutera detta med ungdomarna vid mina skolbesök just för att jag är övertygad att det är redan i skolan man måste börja med att undervisa om hur man tar hand om sig själv och andra vid en krissituation och hur man gör det under en längre tid utan tillgång till samhällsservice. Barn och ungdomar lär vuxna. Om ni bara visste hur mycket jag lärt mig om återvinning och kompostering av mina.
 
I valkampanjen inför valet 2014 (https://www.youtube.com/watch?v=EL-yte4FJcc) framförde jag förslaget om att införa civilförsvarskunskap som ämne i skolan och med dagens säkerhetsutveckling till det sämre blir jag än mer övertygad om hur viktigt detta är. Redan idag genomför flera frivilligorganisationer denna sortens utbildningar och skulle med resursförstärkningar mycket väl kunna göra det även i skolorna. Det som behövs är ett politiskt beslut om att ge dem tillträde, då både de, försvarsmakten eller polisen inte alltid är välkomna. Märkligt nog.
 
Därtill behövs resursförstärkningar till både försvaret och civilsamhället för att bygga upp samhällets robusthet igen. Vi lever i oroliga tider.

27 juni 2016

Vindkraftsföretag är särintressen. Det är inte landets säkerhet

För några veckor sedan och i samband med att jag i ett pressmeddelande varnade för ett forcerat beslut avseende den planerade vindkraftsparken i Hanöbukten begärde Moderaterna av regeringen möjlighet att ta del av Försvarsmaktens kompletterande underlag.
Regeringens beviljade förfrågan. Idag kom underlaget i avklassificerad form, det vill säga att Försvarsmakten har utelämnat hemliga delar i underlaget som skulle kunna röja information om vissa förmågor. Just dessa är dock vitala.

Den öppna delen av underlaget och det som Försvarsmakten anför talar dock sitt tydliga språk. Jag bifogar underlaget för läsaren att begrunda och ber samtidigt om ursäkt för den dåliga bildkvalitén. Icke desto för ty bör beslutsfattare, både på lokal, regional och nationell nivå ta sig en riktig funderare på prioriteringar. Ekonomiska såväl som säkerhetspolitiska.

En bra och pedagogisk beskrivning över varför jag, riksdagskollegor som Hans Wallmark, moderaternas försvarspolitiske talesperson, och Allan Widman (L), försvarsutskottets ordförande, m.fl. reagerat över vad som står på spel, görs av krönikören och försvarsbloggaren Niklas Wiklund: Vindkraft kontra nationella försvarsbehov (Bloggen "Skipper" 14 juni). Hans Wallmark har också ställt en skriftlig fråga till försvarsminister Hultqvist som förväntas få ett svar i dagarna. Att den besvaras av den nya miljöministern, Karolina Skog (MP), är dock illavarslande.

För när det genom olika kanaler framkom till mig att ett eventuellt beslut om vindkraftsparkens etablerande stod för dörren innan sommaren, kände jag ingen tvekan om att slå på stora trumman. Det är oerhört angeläget att regeringen tänker efter före i ett beslut som omfattar nationella intressen. Eller som skribenten och bloggaren Carl Bergqvist uttrycker det i Expressen den 19 juni: "De naiva besluten går aldrig att backa".

Nu blev det inget beslut av regeringen före sommaren och inga fler regeringssammanträden planerade förrän efter semestern, men bara det faktum att Miljö- och energidepartementet är helt klara i sin del och försvarsmaktsledningen flaggat för att man befarar ett negativt beslut för Försvarsmaktens del, gör det absolut nödvändigt att noga följa frågan. Det kan likväl komma tidigt i höst. För att kunna ta del av även de hemliga delarna av underlaget måste nämligen beslut först tas av försvarsutskottet om ett utlämnande enligt särskilt förfarande. Om det får vi återkomma till i höst.

Det sista som önskas är att frågan blir en bricka i ett politisk eftergift. Att (S) för att blidka sin skadeskjutne koalitionspartner (MP) kanske bifaller ett vindkraftsprojekt och gömmer sig bakom energiöverenskommelsen, trots att den ger utrymme för kärnkraftsutbyggnad istället och därmed tillgodoser energitillförseln i vår del av landet. 

Efter mitt pressmeddelande bröt det som väntat ut en väldig diskussion, med försvarsmaktsledning och försvarsdebattörer å ena sidan och företrädare för Blekinge Offshore AB och projektet som sådant å den andra. Jag hade dock inte förväntat mig att istället för att gå in i sakmässig debatt bli personligen misskrediterad av VD:n på Blekinge Offshore AB, Anders Nilsson.

Jag kan dock till viss del förstå reaktionen. Det är stora ekonomiska intressen redan investerade i projektet och även lokala intressen med ett antal arbetstillfällen inblandade. Det var likväl en trist ingång, eftersom jag aldrig varit emot vindkraftsprojektet i sig under förutsättning att det kan samexistera med försvarsmakten, men jag står fast vid att måste det bli ett val mellan de två går otvetydigt det nationella försvarsbehovet före.

Blekinge Offshore AB är ett särintresse. Det är inte landets säkerhet.

Läs även: Vindkraftspark hotar försvarsförmågan (Sydöstran 17 juni 2016)


















14 juni 2016

Pressmeddelande: Försvarsmaktens verksamhet i Blekinge hotas

Blekinges riksdagsledamot Annicka Engblom (M) varnar för att regeringen nu hastar fram med beslutet om etableringen av vindkraftsparken i Hanöbukten. Enligt uppgifter ska beslutet tas av regeringen redan före sommaren.

-       Jag har fått dessa uppgifter bekräftade både från högsta ort i Högkvarteret och av ansvarig tjänsteman i Miljö- och energidepartementet, säger Annicka Engblom. Jag är samtidigt oerhört förvånad över tystnaden från regeringens sida kring detta, då det kan få allvarliga konsekvenser för hela landet.

I en hemlig rapport från Försvarsmakten till regeringen redovisas de allvarliga konsekvenser med att etableringen av vindkraftsparken medför att framför allt marinen och flygvapnet förlorar möjligheten till viktiga övningsområden på sydsvenskt territorium.

-       Jag är inte den som ropar varg i onödan. Men denna gång finns det verkligen anledning, varnar Annicka Engblom. Skulle regeringen besluta om vindkraftsparken i Hanöbukten i dess nuvarande utformning kommer bland annat marinen inte att kunna bedriva sin verksamhet enligt de premisser om närhet till övningsområden som gjorde att man i tidigare försvarsbeslut etablerade marinens huvudbas i Blekinge.

-       Det får återverkningar säkerhetspolitiskt, ekonomiskt, men också för undervattensverksamheten och SAAB Kockums, fortsätter hon.

-       Energiförsörjningen till södra Sverige är också av nationellt intresse. Särskilt efter den förra S-regeringens nedläggning av Barsebäck. De inblandade i vindkraftsprojektet får dock förlåta mig, men efter att ha ägnat största delen av mitt yrkesliv åt försvaret av Sverige och liksom många andra tydligt ser en allvarligt försämrad säkerhetssituation med ett alltmer aggressivt Ryssland på bara 30 mils avstånd från marinbasen i Karlskrona är det en plikt att slå larm om något som påverkar hela Sveriges säkerhet. Det inkluderar i synnerhet Blekinge, som ur strategisk synpunkt utgör ett primärt mål, avslutar Annicka Engblom.


Kontakt:
Annicka Engblom (M)
Riksdagsledamot Blekinge län
070-267 00 01

29 maj 2016

Till min älskade mamma


Du gav mig livet. Du älskar mig gränslöst. Du har stöttat mig genom allt jag hittat på genom åren. Du är min förebild, min stora hjältinna. Jag älskar dig oerhört mycket, lilla mamma.

Du trodde inte att du hade möjligheten att bära liv. En medfödd defekt njure hade innan den upptäcktes och opererades bort försvårat för dina möjligheter att bli gravid. Men när det gjordes vid 35 års ålder tog det inte så lång tid innan du upptäckte att det du längtat efter blivit verklighet.

Som den tekniker du en gång var tillsåg du med din logiska läggning att alla till buds stående medel stod till förfogande för att det skulle gå bra. Du till och med valde mina namn efter alla möjligheter till personlighet jag skulle kunna komma att utveckla. Jag var efterlängtad och det har inte gått en dag i livet utan att jag har känt det. Att växa upp med sådan kärlek är ett privilegium.

Som mor har jag känt dig hela livet. Som person och kvinna lärde jag känna dig på senare dagar efter det att pappa hade gått bort. Många resor gjorde vi tillsammans, bara du och jag, och så oerhört roligt vi hade. Historier du berättade om tiden innan min tillblivelse fick mig att till fullo inse hur modig, banbrytande och busig du också är som person. Jag är stolt och tacksam över att vara din dotter.

Din självständighet och starka vilja ärvde du från mormor Helena. Jag har alltid sett upp till både henne och dig. Förkämpar båda två för kvinnors självständighet och oberoende. Något jag för egen del har tagit för självklart. För att det var så du och pappa uppfostrade mig.

Efter en lång och svår tid av sjukdom bor du idag på ett äldreboende. Det har inte varit helt lätt för mig att komma till ro i tanken med att idag för det mesta vara mamma till dig, men du finns hos mig och det är det viktigaste. Jag önskar att jag kunde lägga så mycket mer tid än jag har för att finnas i din närhet. Såsom du har varit där för mig.

Jag har idag privilegiet att själv vara mor till två underbara, starka, vackra och fantastiskt fina döttrar som jag älskar mer än livet självt. Jag och deras pappa försöker efter bästa förmåga uppfostra dem efter de förebilder du som mormor och deras farmor utgör. Jag ser i dem mycket av er och det gör mig mycket stolt.

I år fyller du 85 år. Jag är tacksam för varje dag du finns hos mig. Grattis på Mors dag, min älskade mamma!

28 maj 2016

Våra veteraner är värda så mycket mer


Att vakna upp med ångest. Att vakna upp med fantomsmärtor i det saknade benet. Att vakna upp med känslan av att en gnagande oro för framtiden. För många av de som deltar i internationella insatser är tiden efter ett uppdrag svårare att hantera än tiden under uppdraget. Imorgon på veterandagen står dessa kvinnor och män, soldater, sjömän och civilt anställda i fokus.

I statistiken är de bara siffror på ett papper. Bakom siffrorna finns människor av kött och blod. Bakom siffrorna finns soldater, sjömän och civilt anställd personal som med risk för eget liv gjort insatser för att rädda andras. De gör det med vetskapen att de lämnar en trygg miljö för att gå in i något främmande. Ett skott i natten. Ett desperat rop på hjälp. En utsatthet som exemplifieras av den tunna skiljelinjen mellan liv och död.

Det är självklart att vi riksdagsledamöter som sänder ut dessa modiga kvinnor och män har ett ansvar i att se till att det finns stöd och hjälp att tillgå. Inte bara före och under insatsen. Det är minst lika viktigt att stödet finna efter det att tjänstgöring avslutats.  Ett ansvar som för övrigt omfattar hela samhället.

För många år sedan på en veteransammankomst träffade jag en ung man. Han insisterade på att ta mig åt sidan för att få berätta sin historia. Vi kan kalla honom Peter. Peter hade tjänstgjort i Afghanistan och både varit involverad i direkt strid och sett några av sina stridskamrater dödas. Peter kom hem efter insatsen och förstod inte först att hans förändrade beteende till aggressivitet och inbundenhet var kopplat till sjukdomen PTSD, Post Traumatic Stress Disorder, eller posttraumatisk stressyndrom.

Peter kände sig både vilsen och frustrerad. Han kände inte att han fick tillräckligt stöd hos varken Försvarsmakten eller sin civile arbetsgivare. Den enda hjälp han hade fått var ett uppföljningssamtal någon månad efter hemkomsten. Den posttraumatiska stressen hade dock kommit smygande först efter några år. Peter tog kontakt för att få psykologisk hjälp hos den allmänna sjukvården, men de hade inte egentligen förstått vad han hade varit med om och kunde inte hjälpa honom på det sätt han egentligen behövde.

Jag gjorde vad jag kunde för att lotsa Peter till den hjälp jag då kände till. Det var också startskottet för personlig del att engagera mig i veteranfrågorna när det blev så uppenbart för mig vilka brister där fanns. Flera ideella veteranorganisationer som Fredsbaskrarna, Veteranmarschen och Veteranstöd Rapid Reactions (VRR) gör ett fantastiskt arbete i att stödja veteraner och deras familjer, men de behöver hjälp och stöd från hela samhället. Stöd och hjälp till veteraner är en viktig både princip- och moralfråga för den svenska staten och landets befolkning.

Under lång tid saknade Sverige en veteranpolitik värd namnet. Det var inte förrän Alliansen tog tag i frågan som en sammanhållen veteranpolitik kom på plats. Den är ett stort steg i rätt riktning, inte minst när det gäller att bredda synsätten. Det är inte bara militär personal som riskerar sin hälsa. Det handlar om civil personal på plats och anhöriga. Föräldrar, barn sambos och maka eller make. Även lokalt anställd personal som skadas i tjänsten, t.ex. tolkar.

Mycket har gjorts de senaste åren. Försvarsmakten har skapat och utvecklat sin Veteranenhet och en veteranmottagning har skapats på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Även uppmärksamheten och förståelsen för veteranerna hos allmänheten har förbättrats, bland annat genom inrättandet av Veterandagen den 29 maj och upprättandet av borde ett nationellt och lokala veteranmonument.

Dock behöver arbetet förbättras med att civilt anställda, som tjänstgör i internationella insatser, ska ha samma rätt till stöd som militär personal. Vi är skyldiga sådana som Peter det. Jag delar veteranutredningens åsikt om att det behövs inrättas en nationell veteranmyndighet. Det behövs ett nationellt kunskapscenter inom veteranområdet för att stödja myndigheter och andra aktörer som sänder ut personal i internationella insatser samt vägleda och hjälpa civila och militära veteraner som drabbats av komplexa skador.


Våra veteraner är värda så mycket. Inte minst vår respekt. När jag i somras reste med inrikesflyg i USA hälsade kabinpersonalen i vanlig ordning oss passagerare välkomna, men militär personal och veteraner i synnerhet med orden: "If there are any military personell and or veterans present on this flight, we thank you for your service and salute you". Tänk om vi kunde göra detsamma i Sverige. Det gjorde mig rörd och stolt

Förra året motionerade jag med flera i riksdagen om att låta Veterandagen bli en allmän flaggdag. Motionen vann tyvärr inte gehör, men till min glädje ställde sig moderaternas partistämma i höstas bakom förslaget. Jag känner mig därför stärkt att vi nu är så många fler som står bakom detta. Träget arbete vinner, heter det ju.


Imorgon deltar jag och flera riksdagskollegor under Veterandagen i Stockholm. Jag kommer också att gå Veteranmarschen från Kungsbron till Sjöhistoriska muséet, där ceremonin äger rum. Kom dit du med. Eller skänk veteranerna en tanke denna dag.
 
Läs om Veterandagen 2016