Till min älskade mamma

Du gav mig livet. Du älskar mig gränslöst. Du har stöttat mig genom allt jag hittat på genom åren. Du är min förebild, min stora hjältinna. Jag älskar dig oerhört mycket, lilla mamma.

Du trodde inte att du hade möjligheten att bära liv. En medfödd defekt njure hade innan den upptäcktes och opererades bort försvårat för dina möjligheter att bli gravid. Men när det gjordes vid 35 års ålder tog det inte så lång tid innan du upptäckte att det du längtat efter blivit verklighet.

Som den tekniker du en gång var tillsåg du med din logiska läggning att alla till buds stående medel stod till förfogande för att det skulle gå bra. Du till och med valde mina namn efter alla möjligheter till personlighet jag skulle kunna komma att utveckla. Jag var efterlängtad och det har inte gått en dag i livet utan att jag har känt det. Att växa upp med sådan kärlek är ett privilegium.

Som mor har jag känt dig hela livet. Som person och kvinna lärde jag känna dig på senare dagar efter det att pappa hade gått bort. Många resor gjorde vi tillsammans, bara du och jag, och så oerhört roligt vi hade. Historier du berättade om tiden innan min tillblivelse fick mig att till fullo inse hur modig, banbrytande och busig du också är som person. Jag är stolt och tacksam över att vara din dotter.

Din självständighet och starka vilja ärvde du från mormor Helena. Jag har alltid sett upp till både henne och dig. Förkämpar båda två för kvinnors självständighet och oberoende. Något jag för egen del har tagit för självklart. För att det var så du och pappa uppfostrade mig.

Efter en lång och svår tid av sjukdom bor du idag på ett äldreboende. Det har inte varit helt lätt för mig att komma till ro i tanken med att idag för det mesta vara mamma till dig, men du finns hos mig och det är det viktigaste. Jag önskar att jag kunde lägga så mycket mer tid än jag har för att finnas i din närhet. Såsom du har varit där för mig.

Jag har idag privilegiet att själv vara mor till två underbara, starka, vackra och fantastiskt fina döttrar som jag älskar mer än livet självt. Jag och deras pappa försöker efter bästa förmåga uppfostra dem efter de förebilder du som mormor och deras farmor utgör. Jag ser i dem mycket av er och det gör mig mycket stolt.

I år fyller du 85 år. Jag är tacksam för varje dag du finns hos mig. Grattis på Mors dag, min älskade mamma!

Våra veteraner är värda så mycket mer

Att vakna upp med ångest. Att vakna upp med fantomsmärtor i det saknade benet. Att vakna upp med känslan av att en gnagande oro för framtiden. För många av de som deltar i internationella insatser är tiden efter ett uppdrag svårare att hantera än tiden under uppdraget. Imorgon på veterandagen står dessa kvinnor och män, soldater, sjömän och civilt anställda i fokus.

I statistiken är de bara siffror på ett papper. Bakom siffrorna finns människor av kött och blod. Bakom siffrorna finns soldater, sjömän och civilt anställd personal som med risk för eget liv gjort insatser för att rädda andras. De gör det med vetskapen att de lämnar en trygg miljö för att gå in i något främmande. Ett skott i natten. Ett desperat rop på hjälp. En utsatthet som exemplifieras av den tunna skiljelinjen mellan liv och död.

Det är självklart att vi riksdagsledamöter som sänder ut dessa modiga kvinnor och män har ett ansvar i att se till att det finns stöd och hjälp att tillgå. Inte bara före och under insatsen. Det är minst lika viktigt att stödet finna efter det att tjänstgöring avslutats.  Ett ansvar som för övrigt omfattar hela samhället.

För många år sedan på en veteransammankomst träffade jag en ung man. Han insisterade på att ta mig åt sidan för att få berätta sin historia. Vi kan kalla honom Peter. Peter hade tjänstgjort i Afghanistan och både varit involverad i direkt strid och sett några av sina stridskamrater dödas. Peter kom hem efter insatsen och förstod inte först att hans förändrade beteende till aggressivitet och inbundenhet var kopplat till sjukdomen PTSD, Post Traumatic Stress Disorder, eller posttraumatisk stressyndrom.

Peter kände sig både vilsen och frustrerad. Han kände inte att han fick tillräckligt stöd hos varken Försvarsmakten eller sin civile arbetsgivare. Den enda hjälp han hade fått var ett uppföljningssamtal någon månad efter hemkomsten. Den posttraumatiska stressen hade dock kommit smygande först efter några år. Peter tog kontakt för att få psykologisk hjälp hos den allmänna sjukvården, men de hade inte egentligen förstått vad han hade varit med om och kunde inte hjälpa honom på det sätt han egentligen behövde.

Jag gjorde vad jag kunde för att lotsa Peter till den hjälp jag då kände till. Det var också startskottet för personlig del att engagera mig i veteranfrågorna när det blev så uppenbart för mig vilka brister där fanns. Flera ideella veteranorganisationer som Fredsbaskrarna, Veteranmarschen och Veteranstöd Rapid Reactions (VRR) gör ett fantastiskt arbete i att stödja veteraner och deras familjer, men de behöver hjälp och stöd från hela samhället. Stöd och hjälp till veteraner är en viktig både princip- och moralfråga för den svenska staten och landets befolkning.

Under lång tid saknade Sverige en veteranpolitik värd namnet. Det var inte förrän Alliansen tog tag i frågan som en sammanhållen veteranpolitik kom på plats. Den är ett stort steg i rätt riktning, inte minst när det gäller att bredda synsätten. Det är inte bara militär personal som riskerar sin hälsa. Det handlar om civil personal på plats och anhöriga. Föräldrar, barn sambos och maka eller make. Även lokalt anställd personal som skadas i tjänsten, t.ex. tolkar.

Mycket har gjorts de senaste åren. Försvarsmakten har skapat och utvecklat sin Veteranenhet och en veteranmottagning har skapats på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Även uppmärksamheten och förståelsen för veteranerna hos allmänheten har förbättrats, bland annat genom inrättandet av Veterandagen den 29 maj och upprättandet av borde ett nationellt och lokala veteranmonument.

Dock behöver arbetet förbättras med att civilt anställda, som tjänstgör i internationella insatser, ska ha samma rätt till stöd som militär personal. Vi är skyldiga sådana som Peter det. Jag delar veteranutredningens åsikt om att det behövs inrättas en nationell veteranmyndighet. Det behövs ett nationellt kunskapscenter inom veteranområdet för att stödja myndigheter och andra aktörer som sänder ut personal i internationella insatser samt vägleda och hjälpa civila och militära veteraner som drabbats av komplexa skador.

Våra veteraner är värda så mycket. Inte minst vår respekt. När jag i somras reste med inrikesflyg i USA hälsade kabinpersonalen i vanlig ordning oss passagerare välkomna, men militär personal och veteraner i synnerhet med orden: "If there are any military personell and or veterans present on this flight, we thank you for your service and salute you". Tänk om vi kunde göra detsamma i Sverige. Det gjorde mig rörd och stolt

Förra året motionerade jag med flera i riksdagen om att låta Veterandagen bli en allmän flaggdag. Motionen vann tyvärr inte gehör, men till min glädje ställde sig moderaternas partistämma i höstas bakom förslaget. Jag känner mig därför stärkt att vi nu är så många fler som står bakom detta. Träget arbete vinner, heter det ju.

Imorgon deltar jag och flera riksdagskollegor under Veterandagen i Stockholm. Jag kommer också att gå Veteranmarschen från Kungsbron till Sjöhistoriska muséet, där ceremonin äger rum. Kom dit du med. Eller skänk veteranerna en tanke denna dag.
 
Läs om Veterandagen 2016

Läs också om Sverige Veteranförbund Fredbaskrarna, Veteranmarschen och Veteranstöd Rapid Reactions

 

Prm: Kvinnojouren i Karlskrona måste vara kvar!

Moderaterna i Karlskrona reagerar kraftfullt mot och anser att det är oacceptabelt att dra in stödet till Kvinnojouren, och kräver att Kommunstyrelsen omgående agerar och säkerställa att stödet till kvinnojouren får finnas kvar.

 

-Vi har förståelse för att Socialnämnden, efter revisorsanmärkningen i kombination med begränsade resurser, har fattat beslut om att ta bort det icke lagstadgade föreningsbidraget till bland annat kvinnojouren. Men nu måste Kommunstyrelsen agera, allt annat är ett hån mot våldsutsatta kvinnor och barn i Karlskrona. Jag förväntar mig att styret i Karlskrona omedelbart tar tag i detta, säger Camilla Brunsberg, gruppledare för Moderaterna.

 

- Våldsutsatta kvinnor måste prioriteras i allt politiskt arbete, både på lokal och nationell nivå. Att då som i Karlskrona dra undan stödet till den så viktiga oberoende kvinnojouren är ingenting som vi Moderater kan acceptera. Trycket på kvinnojourernas verksamhet är stort, så stället för att dra ned stödet måste arbetet tvärtom stärkas. Det gäller inte bara i Karlskrona utan i hela Sverige, säger Blekinges riksdagsledamot och nationell ordförande för Moderatkvinnorna, Annicka Engblom.