Vindkraftsföretag är särintressen. Det är inte landets säkerhet

För några veckor sedan och i samband med att jag i ett pressmeddelande varnade för ett forcerat beslut avseende den planerade vindkraftsparken i Hanöbukten begärde Moderaterna av regeringen möjlighet att ta del av Försvarsmaktens kompletterande underlag.
Regeringens beviljade förfrågan. Idag kom underlaget i avklassificerad form, det vill säga att Försvarsmakten har utelämnat hemliga delar i underlaget som skulle kunna röja information om vissa förmågor. Just dessa är dock vitala.

Den öppna delen av underlaget och det som Försvarsmakten anför talar dock sitt tydliga språk. Jag bifogar underlaget för läsaren att begrunda och ber samtidigt om ursäkt för den dåliga bildkvalitén. Icke desto för ty bör beslutsfattare, både på lokal, regional och nationell nivå ta sig en riktig funderare på prioriteringar. Ekonomiska såväl som säkerhetspolitiska.

En bra och pedagogisk beskrivning över varför jag, riksdagskollegor som Hans Wallmark, moderaternas försvarspolitiske talesperson, och Allan Widman (L), försvarsutskottets ordförande, m.fl. reagerat över vad som står på spel, görs av krönikören och försvarsbloggaren Niklas Wiklund: Vindkraft kontra nationella försvarsbehov (Bloggen "Skipper" 14 juni). Hans Wallmark har också ställt en skriftlig fråga till försvarsminister Hultqvist som förväntas få ett svar i dagarna. Att den besvaras av den nya miljöministern, Karolina Skog (MP), är dock illavarslande.

För när det genom olika kanaler framkom till mig att ett eventuellt beslut om vindkraftsparkens etablerande stod för dörren innan sommaren, kände jag ingen tvekan om att slå på stora trumman. Det är oerhört angeläget att regeringen tänker efter före i ett beslut som omfattar nationella intressen. Eller som skribenten och bloggaren Carl Bergqvist uttrycker det i Expressen den 19 juni: "De naiva besluten går aldrig att backa".

Nu blev det inget beslut av regeringen före sommaren och inga fler regeringssammanträden planerade förrän efter semestern, men bara det faktum att Miljö- och energidepartementet är helt klara i sin del och försvarsmaktsledningen flaggat för att man befarar ett negativt beslut för Försvarsmaktens del, gör det absolut nödvändigt att noga följa frågan. Det kan likväl komma tidigt i höst. För att kunna ta del av även de hemliga delarna av underlaget måste nämligen beslut först tas av försvarsutskottet om ett utlämnande enligt särskilt förfarande. Om det får vi återkomma till i höst.

Det sista som önskas är att frågan blir en bricka i ett politisk eftergift. Att (S) för att blidka sin skadeskjutne koalitionspartner (MP) kanske bifaller ett vindkraftsprojekt och gömmer sig bakom energiöverenskommelsen, trots att den ger utrymme för kärnkraftsutbyggnad istället och därmed tillgodoser energitillförseln i vår del av landet. 

Efter mitt pressmeddelande bröt det som väntat ut en väldig diskussion, med försvarsmaktsledning och försvarsdebattörer å ena sidan och företrädare för Blekinge Offshore AB och projektet som sådant å den andra. Jag hade dock inte förväntat mig att istället för att gå in i sakmässig debatt bli personligen misskrediterad av VD:n på Blekinge Offshore AB, Anders Nilsson.

Jag kan dock till viss del förstå reaktionen. Det är stora ekonomiska intressen redan investerade i projektet och även lokala intressen med ett antal arbetstillfällen inblandade. Det var likväl en trist ingång, eftersom jag aldrig varit emot vindkraftsprojektet i sig under förutsättning att det kan samexistera med försvarsmakten, men jag står fast vid att måste det bli ett val mellan de två går otvetydigt det nationella försvarsbehovet före.

Blekinge Offshore AB är ett särintresse. Det är inte landets säkerhet.

Läs även: Vindkraftspark hotar försvarsförmågan (Sydöstran 17 juni 2016)