"Vad skulle ni ta er till om mobilen laddar ur och ni inte har möjlighet att ladda den igen?" Det brukar jag fråga ungdomar när jag är ute på gymnasier och talar om samhällssäkerhet. Jag brukar mötas av lätt panikslagna miner. I princip hela livet är ju koncentrerat i dag i denna lilla apparat. Alla kontakter, möjlighet att googla efter information mm.
"Om strömmen är bruten och det dessutom är mörkt, mitt i vintern och inga kommunikationer fungerar. Vart tar ni vägen då?", brukar jag fortsätta. Här börjar ungdomarna tänka till. Eftersom jag bor i ett försvarstätt landsbygdslän finns det ofta någon med kompetens att klara sig utan ström, en annan med utbildning i någon av frivilligorganisationernas ungdomsutbildningar, en tredje med vana av jakt och skog. Det brukar alltid bli en bra diskussion och väl i det. Men hur är det med kunskapen och erfarenheten hos storstadsbor? I en utveckling av allt större urbanisering?
När orkanen Sandy slog till 2012 drabbades bland annat New York och Washington D.C hårt. Elnätet i USA:s östra delar slogs till stora delar ut och tunnelbanenätet svämmade över då grundvattennivån steg med över 4 meter. Förutom stora materiella skador omkom runt 180 personer. När människor inte vet vad man ska ta sig till och drabbas av panik uppträder många till fara för både sig själv och andra.
Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) besökte New York efter orkanen och drog lärdomar av hur vi i Sverige skulle kunna förstärka och bygga upp vår samhällsberedskap. Det sammanställdes i en rapport (https://www.msb.se/Upload/Forebyggande/Krisberedskap/Samverkansomraden/Rapport_Sandy_140306.pdf) som redovisades på bland annat Folk och Försvars konferens i Sälen 2013.
Scenariot som jag diskuterar med ungdomarna är ett högst sannolikt scenario. Samtidigt som vi i Sverige är ett högteknologiskt och digitaliserat samhälle med hög servicenivå är det ett faktum som samtidigt gör oss väldigt sårbara. Vi förväntar oss att central samhällsservice ska fungera och är i gemen inte särskilt preparerade för hur vi agerar i en krissituation orsakat av naturkatastrof eller fientligt anfall.
Jag tar tillfället i akt att diskutera detta med ungdomarna vid mina skolbesök just för att jag är övertygad att det är redan i skolan man måste börja med att undervisa om hur man tar hand om sig själv och andra vid en krissituation och hur man gör det under en längre tid utan tillgång till samhällsservice. Barn och ungdomar lär vuxna. Om ni bara visste hur mycket jag lärt mig om återvinning och kompostering av mina.
I valkampanjen inför valet 2014 (https://www.youtube.com/watch?v=EL-yte4FJcc) framförde jag förslaget om att införa civilförsvarskunskap som ämne i skolan och med dagens säkerhetsutveckling till det sämre blir jag än mer övertygad om hur viktigt detta är. Redan idag genomför flera frivilligorganisationer denna sortens utbildningar och skulle med resursförstärkningar mycket väl kunna göra det även i skolorna. Det som behövs är ett politiskt beslut om att ge dem tillträde, då både de, försvarsmakten eller polisen inte alltid är välkomna. Märkligt nog.
Därtill behövs resursförstärkningar till både försvaret och civilsamhället för att bygga upp samhällets robusthet igen. Vi lever i oroliga tider.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar