Tomten finns visst

Jag har ju två döttrar, Ellen 8 år och Malin 6 år. Dom tror fortfarande på tomten och hela magin i deras innerliga tro är både medryckande och nästan lite sakral. Vi har till och med små, små tomtar i vår gräsmatta, så man måste stampa hårt i marken när man ska gå ut i trädgården så att de hinner undan. Man måste också vara väldigt försiktig om man nu skulle få för sig att kissa lite på gräsmattan, annars kanske man kissar på dom små tomtarna. Detta berättade de med stort allvar och inlevelse för Johan Elofsson, när han kom förbi då han och jag skulle till ett förbundsstyrelsemöte. Johan vek sig dubbel av skratt. Iår stod vi inför ett prekärt problem. Vår ordinarie tomte har flyttat några mil bort och det är ju viktigt att tomten inte kan kännas igen, varför pappa, farbror Ola och grannen Anders snabbt räknades bort. Hur göra. Jo, ibland är det som om det vore meningen med saker och ting. I kön till Maxi träffade min man Olof en relativt nyinflyttad granne och han stod inför samma problem som vi. Hans 6-åriga dotter är NÄSTAN säker på att tomten är hennes pappa eftersom pappan alltid lyckas missa tomten genom att behöva vara nere i källaren och dona just då. Bytt, bytt. Vi har hittat en ny tomte och jag skulle betala vad som helst för att se minen hos den lilla 6-åringen, när pappa går ned i källaren, tomten (Olof) kommer och därefter pappa OCKSÅ. Magin kommer att leva lite till och det ska den göra så länge det går. Vi böra alla ha lite magi i livet. Ärligt sagt tror jag nog lite på tomten jag också.... God jul allihop!!