Bengt Saltös utställning ett måste

Under förmiddagen var det kreativitetsdag på barnens skola. Det spikades och fejades, målades och planterades och det var god en uppslutning av föräldrar. På ett sätt kändes det precis som när barnen gick på sitt föräldrakooperativa dagis, alla högg i för varandra. Barnen går på en Montessorifriskola och när man på en verksamhet har möjlighet att själv utforma sin omgivning blir engagemanget större. Det har inte att göra med om det är en enskild eller kommunal verksamhet - det har snarare att göra med "mind-set". På eftermiddagen begav jag mig till vernissage på Marinmuseum för att titta på Bengt Saltös utställning med marinmålerier. När jag kom hade det lugnat ned sig, men timmen innan hade det varit en formlig anstormning. Jätteroligt. Nu fick jag Bengt lite för mig själv och också möjlighet att få höra honom beskriva sin konst. Och Bengts konst är ett måste. Han har en förmåga att fånga känslor och plocka fram detaljer. En Visbykorvett mot en bakgrund av geometriska former direkt huggen ur den blekingska graniten. En ubåt nere i mörka djupet omgiven av drivgarn som förpestar haven omkring oss. Eller spant, spända och hårt ansträngda av svåra vatten. Tavlorna dröjer sig kvar på näthinnan. Jag måste tillbaka igen. Det blev alldeles för kort tid idag.