Gubbmentaliteten förhärskar

När jag var ute och knackade dörr igår, stötte jag på en äldre moderatmedlem. Vi kom att tala om min mandatperiod i Riksdagen och plötsligt sa han något som fick mig att bli alldeles stum av häpnad.

Han hade hört att jag hade jobbat så mycket den första tiden att jag gått in i väggen, och vissa hade berättat för honom att det kunde man ju förstå att en sådan som jag, när jag hamnade i så här stora sammanhang inte skulle fixa det, för vem skulle väl jag vara att inneha en sådan position, att träffa ministrar, presidenter och näringslivstoppar, när det egentligen borde ha varit äldre och mer erfarna personer som skulle fått min plats.....

Förstår ni att jag blev stum. Att sådan stenålders gubbmentalitet förhärskar bland personer som innehar framskjutande positioner inom partiet. Jo, jag jobbade alldeles för mycket under hösten 2007. Jag var så uppe i mitt engagemang att jag slarvade med både sömn och mat, så att jag fick ta tre veckors time-out för att hinna ikapp mig själv. Många ambitiösa personer känner säkert igen sig i detta och vet vad jag pratar om.

Moderatmedlemmen menade inget illa, så mycket känner jag honom, men det är uppfattningen och skvallret bakom hans ord som gör mig upprörd. Någon/några har gått och hällt gift i hans öra. Någon/några går och sprider bilden av att jag som "yngre", kvinna och med "bara" åtta års erfarenhet av politiken innan förra valet, inte klarar av mitt riksdagsuppdrag.

Det gör mig så heligt förbannad. Förtroende förtjänar man och det förtroende som Blekingeborna visade mig i förra valet har jag tagit på största allvar. Jag jobbar utav bara tusan för Sverige och det här länet, men ibland blir jag så matt att dessa avundsjuka energislukare, som inte på långa vägar har min kapacitet. Nä, banne mig, detta sporrar mig ännu mer, för Blekingeborna förtjännar bättre en dessa i sinnet så små människor!