Idag figurerar jag i rubrikerna om min låga närvaro i Karlskrona kommunfullmäktige. Men som alltid finns det en förklaring. Det här är min.
I Karlskrona kommun ligger fullmäktigesammanträdena på torsdagar kl:1300, samtidigt som det är voteringar i Riksdagen. Från Riksdagens voteringar får man bara ledigt i princip i händelse av egen död. Nja, kanske inte riktigt, men det ska till riktigt bra anledningar och andra politiska uppdrag är inte en av dem. Har man som i Sölvesborg sammanträdena på måndagar går det att lösa båda uppdragen. Bor man i Stockholm med omnejd och har sammanträdena på kvällarna är situationen en annan.
Så när jag i början av mandatperioden insåg att jag inte skulle kunna vara med på fullmäktigesammanträdena så ofta som jag först trott, ställde jag frågan till min grupp vad de tyckte om saken. De var väldigt tydliga med att de ville att jag skulle behålla min plats eftersom de värderade de tillfällen då jag kunde närvara och tyckte att kopplingen mellan kommunal- och rikspolitik var viktig.
Dessutom hade vi inlett en diskussion om att flytta sammanträdena till måndagar, vilket skulle möjliggöra för oss riksdagsledamöter att närvara mer, men dels var oppositionen då ovilliga (trots att deras riksdagsledamot Kerstin Haglö (S) hade kunnat närvara), dels kom andra och viktigare frågor emellan. Som en finanskris, till exempel.
Politik är mer än fyra timmars debatt i fullmäktige en gång i månaden, även om den är mycket viktig. Där är en massa sammanträden runtomkring, bland annat gruppsammanträden, i vilka jag självklart deltar. Men politik är inte bara sammanträden med varandra. För mig är mötet med medborgarna allra viktigast.
Jag har rent samvete för det engagemang jag har och arbete jag lägger ned. Inte så ofta från talarstolen i fullmäktigesalen som jag skulle vilja, men däremot under månadens alla andra dagar, alla andra tider på dygnet. Jag har ingen prestige vad det gäller att ha flera politiska uppdrag och skulle det visa sig inför kommande mandatperiod, att situationen inte går att lösa, kommer jag självklart att prioritera.
Någon sade en gång att "det ska vara f-n att vara politiker" och ibland är jag böjd att hålla med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar