15 juli 2011

Tiden har sprungit ifrån Peter Hultqvist (S)

I dagens SVD skriver försvarsutskottets nye ordförande, Peter Hultqvist (S), om behovet av att svensk försvarsindustri får stöd på hemmaplan för att kunna överleva.

Hultqvist inleder med att "En egen försvarsindustri är en grundläggande del av vårt säkerhetspolitiska val att vara alliansfria". Okej, Peter och jag må ha olika uppfattning ifall Sverige ska ingå i en militärallians eller inte, men argument av denna art hör hemma i det kalla kriget.

Att Sverige i förhållande till sin storlek som nation har en sådan betydande försvarsindustri har ju sin historiska förklaring i upprätthållandet av neutralitetspolitiken och av att vara granne till Ryssland. Sverige skulle vara oberoende andra länder vad det gällde försvarsmaterielförsörjning och vi skulle vara tillräckligt avskräckande att till och med en stormakt inte skulle anse det värt att invadera oss. Svenska staten var försvarsindustrins största ägare och enda kund, systemet var i det närmaste planekonomiskt, men tjänade som sagt sin tids försvarsstrategi väl.

Förhållandena är annorlunda idag. Svensk försvarsindustri är för det första inte längre så svensk som Hultqvist vill påskina. Största delen av den traditionella försvarsindustrin ingår sedan länge i större koncerner som tyska Thyssen Krupp eller brittiska BAE Systems.

För det andra är svensk försvarsindustri inte längre beroende av Försvarsmaktens beställningar för sin överlevnad. 50-80 % av företagens produktion går på export, vilken är underkastad en väl fungerande och strikt kontroll. Försvarssektorn växer dessutom i allt högre grad inom säkerhetsmarknaden, dvs. inom ledningssystem, kommunikation och övervakning.

För det tredje är svensk säkerhets- och försvarspolitik inte enbart en svensk angelägenhet och har så egentligen aldrig varit, om vi ska vara ärliga. Försvarssamarbeten med andra nationer har pågått ända sedan andra världskriget. Sedan mitten av 90-talet ingår vi i allt högre grad i internationella militärinsatser och sedan undertecknandet av Lissabonfördraget 2009 och med den solidaritetsförklaringen är vi inte längre neutrala. Även officiellt. Parametern interoperabilitet är idag högst avgörande för dimensioneringen av den svenska försvaret.

Jag är väldigt stolt över svensk försvarsindustri. Det är till stor del tack vare den som Sverige idag är en högteknologisk industrination med spjutspetskompetens inom viktiga civila områden. Självklart är svensk försvarsindustri en viktig komponent i svensk säkerhetspolitik, men inte ur synvinkeln att vara bastionbyggare mot omvärlden, som Hultqvist anför i sin insändare, utan tvärtom. Snarare som brobyggare inom internationella samarbeten, forskning, utveckling och export.

Ur det gamla systemets försvarsproduktion har det tillverkats produkter av hög kvalitet som idag är storsäljare på den internationella marknaden, t.ex Stridsbåt 90, Bofors 57mm, Stridsfordon 90, radarsystemen Giraff och Arthur, ledningssystem mm. Utvecklingen inom försvarsindustrin har även gett spin-off effekt på den civila marknaden.

Men för mig som försvarspolitiker är det självklart Försvarsmaktens operativa behov som ska styra utveckling och anskaffning av försvarsmateriel. Sjömannens, soldatens och officerens behov av fungerande fartyg, stridsfordon, kommunikation, vapen, uniformer, radarer osv. av rätt kvalitet levererat i rätt tid ska vara ledstjärnan i materielbeställningsarbetet. Idag är det inte alltid att materielbehovet och dessa kriterier uppfylls av försvarsindustri förlagd i Sverige.

Vi har i Sverige utvecklat unika förmågor kopplat till hur vårt land är beskaffat. Som exempel kan nämnas vår unika ubåts- och ubåtsjaktförmåga, minröjningsförmåga  och förmåga till luftstrid. Eftersom vi idag inte kan eller har behov av att upprätthålla hela bredden av vår försvarsindustriella utvecklingsförmåga, är en nischning ofrånkomlig. Bevarandet av förmågor som ovanstående är av nationellt säkerhetsintresse och som också vägs in i de materielsatsningar regeringen gör tillsammans med Försvarsmakten.

Liksom sin företrädare från förra mandatperioden, Anders Karlsson (S), pratar Peter Hultqvist mycket om arbetstillfällen inom svensk försvarsindustri. Mer än om själva försvarsförmågan. Det är klart, det finns många fackföreningar på dessa arbetsplatser att värna om, men jag undrar vad de anställda på Kockums, Hägglunds, SAAB och andra försvarsindustrier tycker om inställningen att de skulle behöva hållas under armarna av staten för att få något sålt av vad de tillverkar. Jag vet att de är mycket stolta över sin yrkesskicklighet och också högst medvetna om att deras produkter står sig väl i den internationella konkurrensen.

Det är egentligen ganska förvånande att jag ska behöva göra ett blogginlägg med så många klargöranden på en insändare av försvarsutskottets ordförande, som rimligtvis bör vara välinformerad om dagens faktiska förhållanden gällande försvarsindustrin. Men jag tolkar Hultqvists insändare på samma sätt som andra uttalanden av försvarspolitiker inom socialdemokratin. Som ett uttryck för en politik som önskar sig tillbaka till kalla kriget. Till ett slutet Sverige med ett kostsamt värnpliktssystem och en planekonomiskt styrd försvarsindustri. Tiden har sprungit ifrån Peter Hultqvist. Och väl är ju det.

Insändaren i SVD har kommenterats av Wisemans Wisdom

11 kommentarer:

Henrik sa...

Glöm dock ej att H har en poäng. Det är svårt att exportera produkter som ej används av den inhemska försvarsmakten. En köpare vill av naturliga skäl veta att produkten fungerar.

Att ni bestämmer hotbild efter budget och inte en budget efter hotbild är en annan femma. Eller bestämmer förutsättningar efter budget istället för budget efter förutsättningarna om du så vill.

Annicka Engblom sa...

Hej Henrik. Det är riktigt att Försvarsmakten som referenskund är oerhört viktig för exportaffärer av försvarsmateriel, men inte helt avgörande för försvarsindustrins överlevnad, som Hultqvist anför.

Sedan får du gärna utveckla vad du menar med hotbild efter budget. Vi är i färd med att bygga upp försvaret igen efter decennier av ogenomtänkta neddragningar samt en ny säkerhetssituation i vår omvärld. Att ryssen idag skulle invadera Sverige är väl varken ett plausibelt scenario eller något som ska dimensionera det svenska försvarets omfattning. Däremot är andra hot, som till exempel nätattacker mot viktiga samhällsfunktioner, trafficking och piratverksamhet företeelser som rubbar vår säkerhetssituation och som ska vara en del av säkerhetspolitiken.

Försvarsmakten ska dimensioneras efter hotbilden mot vårt land. Om det kostar mindre eller mer är jag inte navlad att avgöra. Förmodligen mer, eftersom till exempel kostnader för materielutveckling och löner fortsätter att stiga.

Där finns dock pengar som skvalpar inom organisationen som skulle kunna användas på ett betydligt mer effektivt sätt.

Men som sagt, utveckla gärna dina tankar kring hotbild och budget.

Henrik sa...

Vad jag menar är att "hotbild" eller försvarets "förutsättningar" handlar om så mycket mer än rent invasionshot. Varken jag eller någon annan påstår att det finns ett reellt invasionshot gentemot Sverige i dagsläget. "Dagsläget" kan dock förändras över väldigt kort tid som vi alla vet, därför ska man aldrig planera ett försvar utifrån ett så kort perspektiv som "dagsläget". Man planerar för det värsta och hoppas på det bästa.

Vad jag verkligen menade var andra typer av scenarier. Vi har i princip ingen förmåga till sjöss att prata om. Vi har heller inte något att sätta in överhuvud taget om en ny Estonia katastrof skulle inträffa. Mest bekymmersamt av allt är dock att vi knappt kan visa flagg för att visa att vi menar allvar med att försvara våra intressen kring Östersjön eller ens det absoluta närområdet.

Militär är som du borde veta ett säkerhetspolitiskt verktyg. Man måste kunna visa tänder för att inte "mobbas runt" eller "pushas" in i situationer man inte vill hamna i. Det är med andra ord lätt att hamna i ett utpressningsläge utan ett trovärdigt försvar som kan visa tänderna på riktigt och inte bara en 57mm kanon. Man måste inte bara kunna säga att man är trovärdig utan också kunna visa det. I dagsläget är många förband på singular-nivå, demonstrator etc. Hur trovärdigt är det? Vi har inte ens adekvat luftvärn på våra få stackars korvetter. Det är inte att vara trovärdig om du förstår vad jag menar, vilket du borde förstå.

Mvh

brezjnev sa...

"Att ryssen idag skulle invadera Sverige är väl varken ett plausibelt scenario eller något som ska dimensionera det svenska försvarets omfattning."

Gudars skymning vilket billigt argument. Ni politiker har i åratal upprepat samma mantra att det inte skulle finnas något hot idag eller i nuläget. Det går inte att varje år blöta fingret och sätta upp det i luften och se hur det blåser. Den s.k. strategiska timeouten är överspelad sen flera år tillbaka. Att ni inte tycks ha förstått det i försvarsutskottet gör mig riktigt rädd.

Det som måste styra är långsiktiga överväganden av typen vem/vilka styr Ryssland 2020? 2025?? Hur ser den återupprustande ryska krigsmakten ut 2020 med sina 110 moderna brigader?? Sin amfibie-kapacitetsförmåga med 4-5 Mistral och lika många Ivan Grens?? Hur många arktiska brigader finns på Kola förutom de två som ska sättas upp i nuläget??

Vidare, idag finns starka nationalistiska och ultra-nationalistiska krafter i Ryssland och dessa har inget till övers för ett land typ Sverige som flummar omkring inrikes och utrikes. Vilken maktbas har dessa 2020 i Ryssland??

Vidare, under slutet av 1990-talet talades det om återtagning av nedlagd försvarsförmåga ifall Ryssland gick åt fel håll demokratisk sett samt upprustade. Dessa kriterium är uppfyllda sen länge, det är dags att sätta upp fler riktiga brigadförband till Sveriges försvar.

För när allt kommer omkring tar det minst 12-15 år att bygga upp det som revs ned i och med FB2000 och FB2004. Och då är klockan slagen 2025. Och många tvivlar starkt att försvarsutskottets kristallkula kan se hur världen ser ut då, lika lite som folk 1980 insåg vad som komma skulle 1989.

There is no such thing as a free lunch!!!

Gud bevare Konungen och Sverige!!!

Die dummen Schweden!

Klart Skepp sa...

Annica

Jag anser att sanningen ligger närmare Hultqvist än det du framför. Sverige ska alltid vara bäst i klassen på att följa regler som, i princip, ingen annan nation med egen försvarsindustri är benägna att följa.
Nationer med egen försvarsindustri agerar strategiskt. Du ser knappt några utländska produkter i Frankrike, Italien, Tyskland osv, men i Sverige där ska vi köra fullskaliga EU-upphandlingar för att vi så gärna vill följa reglerna. Att vi i alla lägen tror att det blir billigare är ju mer än lovligt naivt.

Sedan till det där med att ryssen inte utgör ett hot. Vilka und-briefingar får ni politiker egentligen? Jag instämmer med föregående talare att den strategiska time-outen definitivt är över. Ryssarna rustar för fulla muggar och genomför offensiva operationer (Georgien t.ex), amerikanerna avser dra sig tillbaka till homeland defense

brezjnev sa...

Annicka Engblom, det finns mycket som motiverar Sverige att köpa vapensystem av försvarsindustrin i Sverige:

För det första, svenska vapensystem designade av svenskar och för svenska förhållanden(kyla, snö, skog, skärgård, bräckvattenhav) är ovärdeligt. Det kan noteras att ryska T-80 inte
klarade djup snö, samt att USA:s AH-64 inte kunde programmeras med de nordliga koordinaterna för AF-1 i Boden vid de tester som genomförts.

För det andra, svenska vapensystem är kostnadseffektivare och mer lättanvända än utländska. T.ex. klargöring av Viggen/Gripen av värnpliktiga, gruppering av FH-77A på fem minuter, det moderna styrssystemet som kom ibruk på Strv-103, luftvärnsrobot-70/90/Bamse, Pvrobot Bill, snabba Archer, snabba Amos etc.

För det tredje, vapenindustrin drar in pengar till statskassan samt ger jobb åt ingenjörer i Sverige. CV-90 har blivit en exportsucce, detsamma med bandvagnarna, stridsbåt-90 går bra, FH-77 sålde bra, Grg och Bofors 40 mmm gick/går bra(reservdelar), radarsystemet Erieye går bra, Gripen används av flera flygvapen etc...

För det fjärde, många stater, för att inte säja alla stöder sina försvarsindustrier direkt eller indirekt. Att köpa från hyllan innebär att Sverige direkt skulle stöda andra länders statssponsarde försvarsindustrier. Hur bra är det? Varför ska svenska skattebetalare sponsra försvarsindustrijobb i t.ex. Frankrike??

För det femte, försvarsindustri på egen mark garanterar först i kön när vapen behöver köpas. 1939 cancellerade bl.a. USA stora svenska ordrar på flygplan. Flygplan som behövdes i det då eftersatta svenska flygvapnet. Till slut var det bara Italien och Tyskland som vill sälja vapen till Sverige, och hur kul var det??

Föregående talare har rätt i att andra nationer agerar strategiskt angående försvarsindustrier på egen mark. Varför ska Sverige agera annorlunda??

Anonym sa...

"Att ryssen idag skulle invadera Sverige är väl varken ett plausibelt scenario eller något som ska dimensionera det svenska försvarets omfattning." Jag blir ärligt talat riktigt rädd när jag hör (läser) sådant från en svensk försvarspolitiker. För det första finns det väl ingen som har sagt att det skulle ske vare sig i dag eller i morgon, men jag tar mig för pannan när det verkar som att du inte begriper att det försvar vi har om 5, 10, 15, 20 år är det vi bygger upp idag. Hur du tror dig kunna veta vad som kan och inte kan inträffa inom det tidsperspektivet är intressant. Visste du 1986 att fem år senare så skulle Sovjetunionen inte finnas till ? Poängen är ju att försvaret måste vara dimensionerat att möta även sådant som inte förefaller troligt idag, men som kan inträffa på en 10- eller 20-årig horisont.
Att det sedan eventuellt tillkommer andra hot såsom "nätattacker mot viktiga samhällsfunktioner, trafficking och piratverksamhet" gör ju inte per automatik att tidigare hotbilder försvinner ? Att förvaret skulle ha i uppgift att bekämpa trafficking var nytt, det får du gärna utveckla. Det är ju annars något som förefaller vara en polisiär uppgift. Fast det är klart, den nymoderata försvardoktrinen om att "Sverige numera försvaras bäst i Afghanistan" gör väl att alltihop faller på plats. Detta var ju den doktrin som den moderate ordföranden i försvarutskottet glädjestrålande redogjorde för, ungefär samtidigt som Reinfeldt sade sig vara "glad och stolt över att ha samsyn med kommunisterna i försvarsfrågan", även om han envisas med att kalla kommunisterna för vänsterpartiet. Herregud, någonstans sitter Gösta Bohman och ser ner på detta och tjuter av fasa....
/Uffe

Anonym sa...

Likaväl som du skriver att tiden har sprungit ifrån Peter Hultqvist upplever jag att tiden springer ifrån dig. Peter Hultqvist må leva i ett önsketänkande om en försvarsindutriell struktur som passade bra på 70-80-talet när du själv framhärdar att staten besitter förmågor som bland annat ubåtsjakt, minröjning och luftstrid.

När du framför sådana argument verkar du leva kvar i det postkallakrigets 90-tal med demonstratorförsvaret som tydlig ledstjärna...

Det finns ingen som helst uthållighet i systemen, när förmågor upprätthålls av enskilda individer eller avdelningar.

Materiel i all ära men var finns personalen? Tidigast 2020 lär ju IO14 vara bemannad, men vad gör vi fram tills dess?

Bataljoncheferna får sitta och flytta förbandssymboler på kartorna istället för att öva med riktiga massor. Truppslag/försvarsgrenar kan inte genomföra större förbandsövningar på grund av att soldater saknas, nej till och med hela förband.

Processer som var självklara för 15 år sedan måste uppfinnas igen, för de som satt på kunskapen hur det funkar har slutat eller gått i pension.

Allt var inte bättre förr, men så här jävla dåligt trodde jag inte att det var, tyvärr

/Krigsplacerad men oövad...

brezjnev sa...

Apropå föregående talare tycks det vara många politiker som lever i en mental värld där USA styrs av Bill Clinton och Ryssland av Boris Jeltsin och året är 1998. Och IO14 avspeglar detta förhållande väldigt tydligt. Dock är IO14 numera reducerat till ett första delmål av flera i återupprättandet av ett trovärdigt svenskt territorial-försvar. Tyvärr ignorerar alltför många s.k. läkare moder Sveas symptom och ägnar sig dessutom åt rent kvacksalveri.

IO14 är i dagsläget alltför lite alltför sent, det är som det heter ett nytt läge sen flera år tillbaka. Och som Darwin stilfullt uttryckte sig: "den mest anpassningsbara överlever" och denna evolutionslag gäller även på nations- och stats-nivå.

Henrik sa...

Engblom, har du inget svar till kommentarerna?

Annicka Engblom sa...

Jodå Henrik. Tackar för inläggen och svar kommer. Har bara försökt att ha lite ledigt. Har inte haft det på väldigt länge. Dessutom själv med barnen och en sjuk mor. Ber om lite tålamod/A