(Pucblicerat i Blekinge Läns tidning och Sydöstran 25 augusti 2011)
Fågelvägen är det lite drygt 80 mil mellan Karlskrona och Minsk. En kortare flygtur, ett längre stenkast, men en gigantisk resa i synen på demokrati och mänskliga rättigheter.
I dag, exakt 20 år efter att Vitryssland tog sina första stapplande steg som självständig nation, styrs landet fortfarande av diktatorn Aleksandr Lukasjenko. Det som kunde ha blivit en vändstation blev en ändstation. Frihetsbudskapet tilltalade aldrig riktigt makthavarna i Minsk.
Medan det vitryska folket törstar efter frihet agerar Europas sista diktator som alla despoter under press. Han slår ned och försöker lägga band på meningsmotståndare genom att frekvent använda sig av landets fängelsehålor.
Men allt fler i Vitryssland börjar tröttna. De vill vara fria. De vill slita sig loss. Och tiden talar emot diktatorn. Runt om i världen i dag sker manifestationer som hyllar de fria krafternas kamp för mänskliga rättigheter i Vitryssland. Att hålla det yttre och inre trycket uppe är absolut nödvändigt och kommer successivt att sätta diktatorn under allt hårdare press.
En förändring är nödvändig. Inte minst med tanke på den allt mer tilltagande våldsspiral vi såg innan, under och efter det välregisserade valet förra året. Lukasjenkos brott mot grundläggande mänskliga rättigheter, hans hårdhet mot dem som öppet ventilerar sina åsikter, hans brutala sätt att hantera politiker med regeringskritiska uppfattningar, är utan tvivel en skamfläck i vår tid – en svart punkt i Europa.
Vi glömmer aldrig bilderna på de mörbultade ungdomar som i samband med valet riskerade sina liv i sin strävan efter något annat, något bättre. Hur de blev bortforslade och nedslagna. Vi glömmer heller inte brutaliteten mot oppositionsledaren Vladimir Nekljaev som misshandlades när han ledde sina anhängare i en protest mot korruption och mygel.
Den typen av fientlig reaktion, direkt riktad mot en fredligt sinnad rörelse, är naturligtvis helt oacceptabel och ovärdig ett civiliserat samhälle. Den våldsbejakande strategin kommer aldrig hålla i längden. Det talande ordet, de skrivande källorna må vara tuktade idag, men det är bara en tidsfråga innan fasaden rämnar. Under ytan lever hoppet. Människor har inte gett upp.
Drömmen om ett fritt och demokratiskt Vitryssland lever kvar och det är något Lukasjenko aldrig kan sätta i bojor. Vi som följer händelseutvecklingen i Vitryssland och på olika sätt stödjer och uppmuntrar de som orkar fortsätta kommer aldrig heller att ge upp. De som vågar och vill gå emot Lukasjenkos kallhamrade lakejer ska känna vårt och omvärldens stöd. Veta att de inte går ensamma.
I dag tänker vi på Vitryssland. I dag stödjer vi deras kamp. Imorgon kommer något bättre.
Annicka Engblom (M)
Riksdagsledamot BlekingeEuropaparlamentariker och ledamot i Europaparlamentets delegation till Vitryssland.
Läs mer om stödet för ett demokratiskt Viryssland: Jarl Hjalmarsson Stiftelsen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar