Äntligen!!!!!

Denna dag är i sanning historisk. Idag avskaffade vi med en enkel knapptryckning Stängselnämnden med anor från slutet av andra världskriget. Stängselnämnden? Ja, just det. Vem har egentligen hört talas om den och vad har den pysslat med? Jag minns att den figurerade i listan över det stora antalet myndigheter som det var så mycket debatt om i valet 2006. Jo, Stängselnämnden har har varit en förvaltningsmyndighet under Regeringen med ansvar att avgöra tvister mellan kommuner och ägare av järnväg, när stängsel längs tågbanan har behövts sättas upp och parterna inte har kunnat komma överrens. Ett av Alliansregeringens vallöften var att minska på antalet statliga myndigheter och det har vi gjort på löpande band. Stängselnämnden var det senaste offret i det arbetet. Det var inte utan att jag undslapp mig ett litet Fylkingst "Äntligen!" efter voteringen. Det är inte varje dag man får uppleva nöjet att en stilig man ligger för ens fötter. På bilden här bredvid knäböjer den värderade kollegan Anders Hansson inför sina lika högt värderade kolleginnor, Katarina Brännström och jag själv. Helt i som det ska vara! Nej, Katarina spillde ut sitt kaffe och Anders, som den gentleman han är, tog genast hand om situationen. Jag var tvungen att föreviga detta ögonblick, med Katarina lugnt tillbakalutad i soffan, medan Anders frenetiskt torkar upp HENNES utspillda kaffe :-)

Cockpit och Carlsson

Vilken dag. Det började med att SAS-planet från Ronneby på morgonen var inställt, men eftersom jag brukar flyga med Blekingeflyg var det lugnt för min del. Blekingeflyg var vänliga att fylla sitt plan med så många strandsatta SAS-resenärer de kunde och det hade till följd att jag fick tillfället att sitta i cockpit. Inte var jag särskilt ledsen för det. Jag hade en jättetrevlig flygresa med två lika trevliga piloter, med vilka jag diskuterade om allt mellan himmel och jord. Garanterat min snabbaste flygresa hittills.

På jobbet väntade C Marinens musikkår, Morgan Carlsson, på mig och vad som egentligen var tänkt som ett entimmes-möte för att diskutera dagsläget för försvarsmusiken utvecklades till en heldag med många aktiviteter. Jag hade bjudit in Morgan, eftersom jag visste att han ändå befann sig i Stockholm under dagen och medan han ändå var på plats träffade vi många kollegor till mig engagerade i frågan, moderata försvarskommittén samt försvarsministern och hans medarbetare. Jag hoppas verkligen att vi har lyckats få fram budskapet om det allvarliga i situationen för försvarsmusikens framtid i landet om Försvarsmakten fortsätter på den inslagna vägen med att lägga ned Göteborg Wind Orchestra och flytta Marinens musikkår till Stockholm. Det här handlar inte om lokala verksamheter, utan om Sverige vill kunna visa upp en kvalitativ försvarsmusik värt namnet. Danmark har tre professionella musikkårer, Norge fem och Finland hela tolv stycken. Sverige riskerar att i grunden torpedera en idag fullt fungerade och i musikvärlden mycket aktad verksamhet utan någon större utsikt till återhämtande. Dessutom är förslaget från C FöMusC betydligt dyrare än att behålla verksamheten som den är. Så vad är vinsten? Vad är syftet?

Skärpning, Engblom!

Det måste bli skärpning med bloggandet. Nu har det gått alldeles för lång tid mellan inläggen igen. Det händer så mycket spännande under dagarna som genererar både tankar och kommentarer. Det där måste jag skriva ned, tänker jag ena stunden för att sedan glömma bort det när jag väl sitter framför datorn. Mobilbloggning är nog lösningen.

I förrgår röstades Lissabonfördraget igenom i Riksdagen. Det blev en lång debatt, hela nio timmar, men den höll iallafall på såpass länge att jag hann springa ned till Skeppsbrokajen och titta in hos HMS Belos som låg förtöjd där tillsammans med ubåten HMS Halland. Förre fartygschefen Johan Hjortsberg och jag hade många diskussioner om hur man skulle kunna nyttja Belos på ett bättre sätt också för civila ändamål. Fartyget har ju bland annat stor kapacitet för bärgningsarbeten och undervattensundersökningar. Vi har i landet 6 myndigheter som löser uppgifter till havs och i alltför många fall är förmågorna hos dessa identiska, vilket bekymrar mig både som beslutsfattare och skattebetalare. Nu fick jag tillfälle att ta upp diskussionen igen med den nya fartygschefen Michael.

Det var lite nervigt i Lissabonomröstningen om röstsiffrorna skulle räcka till för att undvika den vilandeförklaring som Vänstern och Miljöpartiet hade yrkat på. I så fall hade vi behövt hantera hela frågan igen under det svenska ordförandeskapet. För mig som moderat, EU-vän och med Fredrik i spetsen, hade det också känts lite extra pinsamt om Sverige hade varit det land som förhalat hela processen.

Framme i Berlin!!!

Idag kom jag fram till Berlin i den stegtävling som Riksdagen anordnat och som upptagit stor del av samtalsutrymmet under hela hösten. Det är jättekul att jämföra stegmätare och sporra varandra till att ta trapporna upp till nionde våningen istället för hissen. Nu fortsätter jag mot Paris. Lika bra att passa på medan ångan är uppe :-)

Ett viktigt beslut för BTH

Det har nyss varit debatt i kammaren och det handlade om den viktiga propositionen om arbetskraftsinvandring.

Bland annat står följande att läsa i socialförsäkringsutskottets betänkande SfU3:

"Regeringen föreslår därför att gäststudenter som slutfört studier motsvarande 30 högskolepoäng eller fullföljt en termin som gäststudent vid forskarutbildning ska få söka uppehålls- och arbetstillstånd inifrån landet."

Det här är ett jätteviktigt och efterlängtat besked för de internationella studenterna på Blekinge Tekniska Högskola. Många har blivit erbjudna jobb i Sverige efter avslutade studier, men lagen har tidigare tvingat dem att behöva återvända till sitt hemland för att därifrån söka nytt uppehållstillstånd, trots att de redan bor här. Denna märklighet tas nu bort och beskedet välkomnas inte bara av studenterna utan också av framförallt den telekomindustri som skriker efter BTH:s välutbildade ingenjörer och forskare.

Socialdemokraternas argumentation kring varför de vill avslå betänkandet är obegriplig och förvirrande. Med tesen att alla arbetskraftsinvandrade skulle utnyttjas av oseriösa arbetsgivare och att det skulle medföra lönedumpning, så menar socialdemokraterna att ingen ska få stanna i Sverige av annat än asylorsak. Socialdemokraterna har nämligen inget alternativ att presentera utan avslår bara hela propositionen.

Det här är svagt och tunt och det är inte svårt att förstå att de fackliga påtryckningarna har varit starka. Man känner igen argumentationen från tidigare diskussioner om arbetskraftsinvandring. Protektionismen har återigen stuckit fram sitt fula tryne.

Arbetskraftsinvandring är helt nödvändig för att möta framtidens brist på arbetskraft. Den bristen ligger alldeles om hörnet, nuvarande finanskris till trots. Nu tänker jag gå ner till kammaren och trycka på JA-knappen.

Den 11/11 kl:1100 för 90 år sedan....

...upphörde striderna mellan tyska armén och ententeländerna. Stilleståndsavtalet skrevs under och denna dag högtidlighålls fortfarande i Frankrike, Storbritannien och idag även av Skatteutskottet, som inledde dagens sammanträde med 15 sekunders kontemplation över det som då skedde. Första världskriget hamnar ofta i skymundan av senare krig under 1900-talet och det är på vissa sätt synd eftersom följderna av 1:a världskriget var större än man kanske tänker på. Under 1:a världskriget dog närmare 50 miljoner människor av direkta krigsorsaker samt efterföljande umbäranden och epidemier. Freden i Versailles lade grunden för det moderna Europa och många nya stater blev till, som t.ex Finland, Polen, Namibia och Tanzania. Freden upplevdes också som väldigt förödmjukande för Tyskland och den var i sin tur grogrunden för den nationalistiska populism som växte fram under de kommande 10 åren. De svåra förhållanden som rådde under första världskriget hade också stor inverkan på Ryssland, som drog sig ur halvåret innan krigsslutet, genomgick revolutionen och bildade därefter Sovjetunionen. Det är ändå bara 90 år sedan. Och vad mycket som har hänt sedan dess. Jag är glad och tacksam över att leva i en tid med ett allt starkare EU-samarbete mellan forna fiender. Över de gränser man handlar rullar det inga stridsvagnar.

Det blåser här med

I skrivande stund får vi rapporter från orkanen Palomas framfart i Karibien, men det blåser banne mig ganska ordentligt här hemma med. Riktigt höstbusväder med regn därtill. Eken släpper sina blad nu också och allt det krattningsarbete jag lade ned förra helgen är som bortblåst.....förhoppningsvis in till grannen :-)

Igår var det ju Fars dag och maken fick sedvanlig frukost på sängen. Eftersom näshårstrimrarna var slut i affären fick jag istället tag i en batteridriven platspåsförslutare. Jag vet inte hur vi har kunnat leva våra liv utan den. Fullkomligt ovärderlig inför julens alla saffransbullebak och annat som ska in i frysen efter julborden. Köp den eller ångra er för alltid. Den finns på OnOff.

Förmiddagen har gått till administration, dvs att svara på mejl och läsa in mig på propositioner. Efter lunch ska jag hjälpa mamma att hitta ett nytt kylskåp och sedan bär det av till Växjö med EU-gruppen för en föreläsning av Anna Kinberg Batra om Lissabonfördraget. Hoppas vi inte får några träd i huvudet, för det tar verkligen i i byarna.

Trygghet

Så har USA fått en ny president. Jag har lite blandade känslor, eftersom jag känner farhågor att Obama ska göra allvar av sin protektionistiska inställning till frihandel och uttalade ambition att dra hem de amerikanska trupperna från Irak inom snar framtid. Jag hoppas att realpolitiken kommer att ge avtryck i hans politik när han blir lite varm i kläderna, dvs att han gör en djupare analys av vad ett tillbakadragande skulle innebära för säkerhetssituationen i mellanöstern. Om man avslutar truppnärvaron utan att först säkerställa det iranska övertagandet kan helvetet bryta loss återigen och man får börja om från ruta ett. Samtidigt kan jag inte låta bli att glädjas åt det framtidshopp som valet av Obama fört med sig för det amerikanska folket. Det känns nästan som det nog gjorde när Kennedy valdes på 60-talet. Framtidstro och början på något nytt. Det vi nog alla oroar oss för är att någon ska ta livet av honom, för valet av en svart president har onekligen väckt starka känslor hos delar av den rasistiska populationen i USA, som tyvärr är ganska många. Apropå trygghet har vi idag installerat ett trygghets- och inbrottslarm i huset. Det har vi funderat på länge, men efter debatten om FRA och de ganska otäcka hot som då riktades mot mig och min familj kändes det än mer angeläget att se om sitt hem. Nu gäller det bara att komma ihåg att larma av om natten ifall man blir törstig och behöver gå ner i köket efter ett glas vatten. 110 decibel lär väcka de döda. Ellen tyckte vi kunde använda larmet som väckarklocka, men hon kommer nog på andra tankar när hon hör hur högt tjutet är. Imorgon ska jag till Skövde och föreläsa för Bosniska kvinnoföreningen om kvinnligt ledarskap. Bosnien ligger mig lite extra varmt om hjärtat, eftersom vi i Karlskrona tog emot många bosnier under Balkankriget och många av dem har valt att stanna kvar. Jag är ju dessutom själv till hälften östeuropé.

Rafflande valsiffror

Alltså, det är helt omöjligt för mig att läsa godnattsaga för mina tjejer utan att somna. Det är så mysigt, varmt och gosigt, men det vänder också lite grand på dygnet. Jag sov fram till 00:30 och mannen likaså - i soffan framför TV:n - så nu så här mitt i natten känner jag mig riktigt pigg och utvilad. Jag ligger lite efter med det administrativa, så jag har ägnat dagen åt att svara på mejl och läsa in propositionerna jag ska debattera i kammaren om några veckor. Malin stannade hemma med mig idag och höll mig sällskap med sina fantastiska sagor och funderingar. Mitt lilla hjärtegoda yrväder. Vi hämtade storasyster vid tvåtiden och åkte sedan till djuraffären för att skaffa en kompis till undulaten Yvonne, som ju blev änka i förra veckan. Nu hoppas jag verkligen att Adam, som han döptes till, är frisk. Jag orkar inte med några fler begravningar. Följer valresultatet från USA vartefter staternas sluträkningar ramlar in. Just nu är det fördel Obama med nästan dubbelt så många elektorsröster som McCain. Jag vet faktiskt inte om jag tycker att det är bra eller dåligt. Jag står någonstans mitt emellan kandidaterna värdemässigt och blir det nu Obama, som det ser ut att bli just nu, så hoppas jag att det mer protektionistiska förhållningssättet gentemot marknaden, som Obama har gett uttryck för under valrörelsen, inte ger några avtryck i hans ämbetsutövande. Vad det gäller McCain och republikanerna är jag rädd att Palin kan visa sig vara en stor missräkning. Många republikaner hade sett fram emot en mer modern och nytänkande företrädare som kan utveckla partiet och valet av Palin för att blidka de mest värdekonservativa, kommer nog att visa sig var ett alltför stort steg åt höger. Det allra mest positiva är att detta val dragit många amerikaner ur soffan och valdeltagandet förväntas bli rekordhögt. Den som lever får se. Måste nog krypa i säng några timmar iallafall.