Trygghet

Så har USA fått en ny president. Jag har lite blandade känslor, eftersom jag känner farhågor att Obama ska göra allvar av sin protektionistiska inställning till frihandel och uttalade ambition att dra hem de amerikanska trupperna från Irak inom snar framtid. Jag hoppas att realpolitiken kommer att ge avtryck i hans politik när han blir lite varm i kläderna, dvs att han gör en djupare analys av vad ett tillbakadragande skulle innebära för säkerhetssituationen i mellanöstern. Om man avslutar truppnärvaron utan att först säkerställa det iranska övertagandet kan helvetet bryta loss återigen och man får börja om från ruta ett. Samtidigt kan jag inte låta bli att glädjas åt det framtidshopp som valet av Obama fört med sig för det amerikanska folket. Det känns nästan som det nog gjorde när Kennedy valdes på 60-talet. Framtidstro och början på något nytt. Det vi nog alla oroar oss för är att någon ska ta livet av honom, för valet av en svart president har onekligen väckt starka känslor hos delar av den rasistiska populationen i USA, som tyvärr är ganska många. Apropå trygghet har vi idag installerat ett trygghets- och inbrottslarm i huset. Det har vi funderat på länge, men efter debatten om FRA och de ganska otäcka hot som då riktades mot mig och min familj kändes det än mer angeläget att se om sitt hem. Nu gäller det bara att komma ihåg att larma av om natten ifall man blir törstig och behöver gå ner i köket efter ett glas vatten. 110 decibel lär väcka de döda. Ellen tyckte vi kunde använda larmet som väckarklocka, men hon kommer nog på andra tankar när hon hör hur högt tjutet är. Imorgon ska jag till Skövde och föreläsa för Bosniska kvinnoföreningen om kvinnligt ledarskap. Bosnien ligger mig lite extra varmt om hjärtat, eftersom vi i Karlskrona tog emot många bosnier under Balkankriget och många av dem har valt att stanna kvar. Jag är ju dessutom själv till hälften östeuropé.