Kårobligatoriet avskaffas äntligen!

Lars Leijonborg framträdde i eftermiddags på riksdagsgruppen och kom med ett efterlängtat besked. Det mycket omdebatterade kårobligatoriet, som är en kvarleva från 1600-talet, kommer att avskaffas och därmed löses en fråga som stötts och blötts i decennier. Det är väl onödigt att nämna, att beskedet väckte stort klang och jubel bland oss moderata riksdagsledamöter. För att studentkårerna ska ges rimliga förutsättningar att "överleva", då deras främsta och mest säkra inkomstkälla tas bort, har regeringen arbetat fram tre förslag. 1) Vidgad ändamålsparagraf 2) Bibehållen skattefrihet 3) Infört statsbidrag Leijonborg kommer att presentera förslaget mer i detalj vid en pressträff imorgon. http://www.regeringen.se/sb/d/11248/a/121219

Victoria och Daniel på allas läppar

Idag är ingen bra dag att gör mediautspel. Dagen är vikt åt vår Kronprinsessa och hennes blivande gemål, Daniel. Jag har mitt kontor i Riksdagen så väl placerat att jag ser rätt in i Konseljsalen, där Utrikesnämnden samlas tillsammans med Konungen och där Victoria och Daniel nu på förmiddagen har träffat statsministern för att offentliggöra sin förlovning. Jag, som inbiten rojalist, tycker förstås att denna dag känns lite extra högtidlig. Jag är oerhört stolt över vårt kungahus och vår Kronprinsessa i synnerhet. Hon har ju studerat "Strategic Leadership Towards Sustainability" på BTH och i den vevan samt vid en Kungamiddag vid mandatperiodens början, hade jag förmånen att få prata lite med Kronprinsessan. Hon är så otroligt trevlig och proffsig. Kronprinsessan har den där förmågan att få varje människa att känna sig speciell och samtidigt avslappnad. Hon är också oerhört smart. Grattis, Victoria och Daniel!

Lägsta stödet för (S) sedan valet

Det var trevligt att vakna upp imorse, slå på morgonnyheterna, och konstatera att den senaste opinionsundersökningen visar på det lägsta stödet för (S) sedan valet 2006. Inte särskilt förvånande, med tanke på Sahlins sällsynt dåliga tajming. För ett inte tala om (S) totala frånvaro av politik i viktiga frågor som statsfinanserna, energin och utrikespolitiken. Jag undrar om Sahlin inte är väldigt stressad nu. Hon har säkert ett batteri av partiordförande-pretendenter som flåsar henne i nacken. Östros, Nuder, Bodström och säkert några till. Jag tror vi var många som vid Sahlins partiledartillträde var nyfikna på vad hon skulle kunna åstadkomma med en cementerad, stagnerad och fantasilös socialdemokrati. Vi kan nu ett par år senare konstatera att Göran Persson verkligen menade vad han sa, när han rubricerade Sahlin som enbart varandes duktig på att förmedla andras budskap, men inte intelligent nog att tänka själv och därmed driva på en utveckling. Samtidigt som det är roligt att Alliansen stärker sin position gentemot oppositionen, är det bekymrande att (KD) inte lyckas höja sina siffror med resten av gänget. Kan det vara äktenskapsfrågan som är så avgörande för väljarna? Göran Hägglund, Maria Larsson och Christina Husmark Persson (M) har ju arbetat fram ett flertal genomgripande och historska reformer vid det här laget. Jag tänker på avskaffandet av Apoteksmonopolet, äldrereformen, fritt val i omsorgen , tandvårdsreformen mm. Vi bör ta oss en ordentlig funderare över hur vi marknadsför oss i Alliansen. Hur vi kan lyfta fram (KD) på ett tydligare sätt. Fredrik är en jättebra lagspelare i det att han håller sig i bakgrunden, när det ska presenteras regeringsförslag som rör de andra partiledarnas ämnesområden. Ibland skulle man kanske önska sig det av till exempel (FP) också, men nu är ju (FP) en gång (FP) och kommer väl så att vara. Min tanke går naturligtvis till Björklunds framträdande i Sälen för en månad sedan. Han kom ju inte mned något som Sten inte redan sagt.

Mot högre höjder

Idag lyssnade jag till Johan Staël von Holstein och hans fria tankar kring entreprenörsskap. Det satte igång massor av tankeprocesser i mitt huvud.. Jag tänker strax stänga av datorn (framför vilken jag annars har lätt att fastna) och gå och lägga mig på soffan för att fundera över vad Johan sa. Jag har sedan länge känt mig så jäkla frusterad över alla detaljdiskussioner om 3:12-regler, bolagsskatter, räntesnurror osv. Grottande i redan existerande system.

Jovisst, sådant ska också fattas regler och beslutas om, men det tar så mycket tid och energi från möjligheter till reflektion och djupare tankearbete. Därför behövs sådana som Johan för oss politiker. Som kan ta tag i våra kalufser och lyfta oss över ytan. Jag hoppas att jag får tillfälle att lyssna till honom snart igen.

SAAB och Regeringens agerande

På riksdagsgruppens möte i eftermiddags redogjorde Fredrik för hur Regeringen agerar i frågan om SAAB:s framtid. GM vill inte längre ta ansvar för sitt företag SAAB, utan anser att svenska staten ska överta ta över ägandet i SAAB, skjuta till extra kapital, eller garantera stora krediter utan säkerhet till företaget. På det här sättet räknar man med att undkomma avvecklingskostnader om ca 10 miljarder kronor som det skulle kosta att göra sig av med SAAB.

Till sin hjälp har man Mona Sahlin och den övriga oppositionen, som utan att blinka kan tänka sig att satsa mångmiljardbelopp av skattebetalarnas pengar på ett företag som gått med 25 miljarder i förlust under de senaste 10 åren.

Självklart är situationen bekymmersam för alla anställda på SAAB i Trollhättan, som lever under stor press i frånvaro av tydliga besked från ägaren GM. Situationen är också bekymmersam för alla de underleverantörer till bilfabriken, som riskerar att inte få betalt för sina fakturor om SAAB ställer in sina betalningar.

Jag känner mig iallfall stärkt efter Fredriks redogörelse, att på det sätt som Regeringen agerar och resonerar är det enda rätta. När ett multinationellt företag i princip idkar utpressning av svenska staten och på sin sida har en opposition som glatt jamsar med, ja, då gäller det att ha is i magen och vara rak i ryggen. Kommentarerna i media från SAAB-anställda, som till stora delar stödjer Regeringens agerande, känns bra.

Regeringen har resurser att ge maximalt stöd till de anställda som drabbas, och det finns nu färdiga rutiner för att hjälpa livskraftiga småföretag med krediter för att klara sig igenom den värsta krisen.

Hemma igen

Äntligen har jag mina fötter på svensk mark igen. Längtar förfärligt mycket efter mina barn och min man. Egentligen skulle jag behöva ha några dagars ledighet för att smälta alla intryck jag har fått under denna händelserika resa i Indien. Tid att lägga upp en plan för alla uppföljningskontakter jag vill göra, bland annat med anknytning till mötet med delstatsrepresentanten från Andhra Pradesh och Gurudutts pappa. Men imorgon är det på det igen. Ännu en dag i konungariket Sveriges tjänst!!!

Sverige tar på sig ledartröjan

I och med överenskommelsen mellan allianspartierna i energipolitiken, har ny mark brutits i det svenska politiska landskapet. Genom att ta ansvar och visa ömsesidig respekt för varandras åsikter har vi nått ett resultat som är unikt. Överenskommelsen innebär en storskalig och offensiv satsning på förnybara energikällor. Målet är att ge den svenska elförsörjningen ett tredje ben, som kompletterar kärnkraft och vattenkraft. Uppgörelsen öppnar också för att befintliga reaktorer som fasas ut kan ersättas med nya reaktorer. Detta gäller för överskådlig framtid med ett tak på tio reaktorer. Det handlar inte om att fatta politiska beslut om att ersätta reaktorer eller att använda skattemedel, utan om att möjliggöra för kommersiella aktörer att ersätta när nuvarande reaktorer behöver fasas ut. Nybyggnadsförbudet för kärnkraft kommer alltså att avskaffas. Effekten av denna politik är att produktionen av klimatneutral energi kommer att öka i Sverige. Därmed kan vi fasa ut fossila bränslen, exempelvis genom att på sikt konvertera om bilparken. Sverige kommer också att kunna bli en exportör av energi till en omvärld som är hopplöst beroende av fossil energi samt naturgas. Med detta samt nationella åtgärder (där vi pekar ut att fortsätta arbeta med koldioxidskatten) och omfattande investeringar i klimatåtgärder i andra länder kan vi nu formulera ett klimatmål på 40 %. Detta innebär att vi tar på oss den europeiska ledartröjan och går längre än vad krävs av oss när man bryter ner EU:s samlade klimatmål. Det optimala är naturligtvis att vi når en uppgörelse över blockgränserna. Långsiktigheten förstärks ju fler som skriver under på förslagets utformning. De signaler som har getts hittills från företrädare inom vänsterblocket inger tyvärr dock mycket små förhoppningar. Mona Sahlin är satt under press ifrån miljöpartiet vilket riskerar att underminera möjligheterna till att nå en partiöverskridande lösning. Jag hoppas dock att oppositionen tar den utsträckta hand som alliansregeringen nu har sträckt ut.

Sustainability & Samarbete

Ännu en väldigt spännande dag med många intressanta besök och möten. På förmiddagen deltog vi i öppnandet av Dehli Sustainable Development Summit (DSDS) eller Teri-konferensen, som sedan 2001 är den nionde i en serie av konferenser om hållbar utveckling. Inbjudna är de skarpaste hjärnorna från hela världen tillsammans med de högsta beslutsfattare och bland talarna hittar vi FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon, fredspristagaren Dr Pachauri, Finlands president Tarja Halonen och tidigare vicepresidenten John Kerry. Världen står inför dubbla utmaningar, ett växande klimathot på samma gång som en finansiell nedgång. Den värsta på 75 år. Ban Ki-Moon efterlyste reella krafttag från världens regeringar och då framför allt från de rika länderna. Vi kan inte vänta ut varandra eller peka finger åt andra länder att den ena nationen är mer ansvarig för miljöutsläpp än den andra. Under lunchen smet jag iväg från konferensen för att träffa en delstatsrepresentant för Andhra Pradesh, Dr Jagannath och Mr Kumar, far till vår Indienprojektledare vid BTH, Gurudutt. Med mig hade jag Oscar Schlyter från ambassaden. Jag ville träffa dessa herrar för att diskutera hur Blekinge affärsmässigt och på andra sätt kan fördjupa sitt samarbete med Andhra Pradesh, samt hur utbytet av studenter och lärare mellan BTH och Andhra University kan utvecklas. Jag tycker att det blev ett bra möte, om än lite trevande i början. Målet att etablera kontakt och väcka intresse uppnåddes och kommer att leda vidare till fler kontakter. Mitt nästa mål är att göra upp en plan för hur jag ska kunna bidra till att höja intresset hos BTH:s svenska studenter att åka till Indien och studera vid Andhra University. Sedan blir det att ta itu med näringslivet. På eftermiddagen blev det ett kort besök på Gandhi-museét och därefter möten på svenska ambassaden med ambassadören och ekonomijournalister.

Bollywood

Jag hann inte sätta mig vid datorn under gårdagen, men igår checkade vi ut tidigt från hotellet och begav oss ut till byggplatsen av den enorma motorväg, som ska byggas längs Mumbais havslinje och sammanlänka de norra delarna av staden med de södra, Bandra Worli Sea Link (BWSL). Detta för att motverka de enorma trafikproblem som den ständigt växande staden Mumbai kämpar med och den därpå medföljande miljöproblematiken. Mumbais föroreningar är inte lika kännbara som Dehlis, eftersom staden ligger vid havet, men icke desto för ty är det ett problem. Projektet är helt enormt i sin omfattning och uppsättning tekniska lösningar för att med en beräknad hållbarhet på 80 år kunna stå emot tidvattenförändringar, monsuner och ett starkt förorenat vatten. Sedan åkte vi till Bollywood, eller snarare Whistling Woods, som är ett privat institut för utbildning av producenter, skådespelare, kameramän, manusförfattare och andra yrkeskategorier inom film- och TV-industrin. Skolan är oerhört professionell i sitt sätt att arbeta och minst en gång i månaden gästföreläser olika kända personer från hela världen inom changern. Om ett par veckor ska Danny Boy komma till exempel. På kvällen bar det tillbaka till Dehli med flyg. Över staden låg röken tjock av alla eldstäder. Det är svårt att andas och både näsa hals och ögon är irriterade. Tänk att bo här. Jag undrar om man någonsin vänjer sig när man vet hur frisk luft ska kännas. Och tänk på alla dem som aldrig får ett tillfälle att ta sig härifrån.

Från slum till finanshöjder

Idag var en mycket omtumlande dag. På förmiddagen åkte vi ut till Bombays slumkvarter - Dharavi. Här pågår ett mycket intressanyt arbete med att förse de som bor i slummen med bättre bostäder, nmen på deras villkor. Människorna som bor här ser sig inte själva som offer. Här finns hela skalan av entreprenörsskap, om än i liten skala. Inte ekonomiskt dock. Man räknar med att omsättningen av alla affärer i Dharavi ligger på 400-500 miljoner rupies/år. På eftermiddagen diskuterade vi Indiens ekonomi med Yes Bank:s chefsekonom, Dr. Shubhada M Rao. Alltså tvära kast mellan slum och finansvärld. Dr. Rao gav en mycket intressant analys av hur Indien kommer att klara av finanskrisen.

Bombay

Här trodde jag att Dehli var en veritabel smältdegel, men det var innan jag kom till Bombay, vilket jag gjorde med inrikesflyg från Jaipur imorse. Bombay berör. Det är en 13-miljonersstad med puls, med framtidshopp, med utveckling sida vid sida med hopplöshet, armod och levnadssätt som för en flera hundra år tillbaka i tiden. Vad den här staden behöver är infrastruktur, men urbaniseringen går så snabbt, att stadsplanerarna inte hinner med. Man får ett perspektiv på den svenska miljödebatten när man med egha ögon får se den enorma miljöutmaning Indien står inför. Regeringen är på helt rätt linje när man lägger stort fokus på hur vi ska hjälpa länder som indien och Kina med både ekonomiska medel och know-how. Jag upplever ett välkomnande och en ärlig nyfikenhet av indierna vi möter, rika som fattiga. Särskilt av de senare, som vinkar och ler. Inte för att de vill ha pengar, utan helt enkelt för att de är glada att vi är där. Det här kan låta lite "ûbermensch" i svenska öron, men jag har fått det bekräftat av många indier, att så här man.

General Chhatwal

Vår ciceron under dagarna i Indien är General Mohinder Chhatwal, en mycket distingerad och ärbar man med ett imponerande förflutet. Född och uppvuxen i Pakistan, men utflyttad till Indien vid delningen av Indien och Pakistan 1947, blev han officer i indiska armén vid 18 års ålder. Gen Chhatwal pensionerades för ca 20 år sedan och var alltså krigare i 40 år, under vilka han utkämpade två krig mot sitt gamla hemland Pakistan. Gen. Chhatwal är sikh och det är fascinerande att höra honom berätta om deras livsfilosofi, vilket är en mycket mänsklig och generös inställning till livet. Sikhism är ingen religion utan ett sätt att leva och förhålla sig till sina medmänniskor. Efter Mohinders beskrivning kan jag nog konstatera att jag är sikh.

Ev verklig smältdegel

Så är jag då i Indien. Ett land jag har velat åka till sedan jag som liten såg TV-serien "Elefantpojken" och läste Djungelboken. Det känns både stort, annorlunda men ändå väldigt bekant. När vi landade igår morse var det så dimmigt att planet knappt hittade fram till gaten. När dimman sedan lättade förstod vi att dimman inte bara bestod av vattenånga, utan även av alla eldhärdar och alla bilar och lastbilar som startade upp sin verksamhet för dagen.

Vi, det är Svensk-Indiska parlamentariska föreningen i Riksdagen. Sammanlagt är vi åtta stycken och som av en händelse alla moderater, trots att föreningen är tvärpolitisk.

Det som slog mig först var de allstädes närvarande poliserna och militärerna. Sedan bombattentatet i Bombay förra året har säkerheten höjts markant i landet. Konflikten mellan Pakistan och Indien är en känslig fråga, vilket är tydligt om man för den på tal.

Mitt andra intryck var alla dessa människor överallt. Fattiga och rika, om vartannat. Heliga kor, hundar och småbarn likaså. Och för att inte tala om all denna trafik, vilket i mångt och mycket påminner om hur italienarna kör. Åtminstone i det frekventa användandet av signalhornet.