När livet tränger sig på

Tiden går fort. Det har redan gått fem år sedan tsunamivågorna svepte in över stränderna runt Indiska oceanen och tog så många liv med sig. Jag känner fortfarande känslan av vanmakt över omfattningen, men också värme över det goda som följde i spåren av katastrofen. Människor av olika nationaliteter som samarbetade och stöttade varandra i nöden. Alla som skänkte stora summor pengar till hjälparbetet och som fortfarande gör det. Enskilda livshistorier som Susanne, som fick uppleva det otänkbara, att mista sina båda barn, men som stannande kvar och arbetade på ett barnhem i Phuket Eller Pigge Werkelin eller mamman Malin Wesén, som var på Nyhetsmorgon i TV4 imorse och som åkte ned till Thailand med tre av sina vackra, duktiga tonårsbarn och kom hem till Sverige utan dem. Vilken styrka att ställa upp i TV och berätta om detta! Jag vete tusan om jag hade klarat av det. Det är i stunder som dessa som vardagsproblem blir så futtiga. Vad spelar det för roll med opinionssiffror, några kilo extra kring midjan, brist på snö eller Anna Anka? Det är i stunder när livet tränger sig på som man ska påminna sig om att vi bara har varandra till låns i livet och ingen vet för hur länge. Idag ska jag bara krama mina barn, länge, länge, och sätta in en extrapeng på kontot till barnhemmet på Sri Lanka som jag stödjer. Gör det du också. Samanala Children's Home Bankgiro: 5344-4121