Böcker som väcker eftertanke

Jag har de senaste dagarna funnit tid i tillvaron att avverka lite skönlitteratur, så jag har i rask takt läst den mystiske Lars Keplers "Hypnotisören" och är nu till hälften kommen på Åsne Seinerstads "Ängeln i Groznyj" - den ena historien värre än den andra. Kepler, vars rätta identitet ännu är okänd, har satt ihop en otäck historia om onda barn och psykotiska mördare. En "pageturner" trots att storyn i mitt tycke ändå inte riktigt hänger ihop på slutet. En TV-resencent uttryckte att boken är som gjord för att filmas och så är det nog. Läsvärd trots det och den rekommenderas och man vill få sin nattsömn förstörd. Den andra boken, Seinerstads, är en naken skildring av hennes två perioder som frilansare i Tjetjenien och de nära möten hon hade med kriget och människorna där. Berättelserna om sovjeternas och ryssarnas övergrepp på det tjetjenska folket får det att vända sig i magen. Åsnes beskrivning av den nysovjetiska ordning som nu råder, ett sorts nystalinism under Ramzan Kadyrovs moskvatrogna styre, får det att kännas som att tiden står stilla. Inget händer. Omvärlden har vänt sina blickar från det som dagligen pågår i Tjetjenien, den verklighet som den mördade journalisten Anna Politkovskaja fick plikta med sitt liv för, när hon öppet skildrade alla övergrepp. Enligt TT igår meddelade den ryske presidenten, Dmitrij Medvedev, att han vill ha militär fullmakt att skicka ryska trupper utomlands för "att försvara ryska medborgare och soldater, bekämpa sjöröveri eller försvara ett tredje land mot angrepp, meddelade regeringskansliet på måndagen. I de flesta länder som tidigare ingick i Sovjetunionen bor stora grupper ryska medborgare, och många härbärgerar också ryska militärbaser. President Medvedev sade vid ett möte med politiska partier på måndagen att den nya lagen är föranledd av förra årets krig i Georgien, men att han hoppas aldrig behöva skicka soldater utomlands". Vad menas egentligen? Den ryska tvetydigheten blir bara värre. Om man ska läsa situationen som fan läser Bibeln kan detta betyda vad som helst. Fanns det tidigare i rysk lagstiftning ingen grund för Georgienkriget, så kommer det att finnas det i framtiden och vad kommer det att betyda för alla forna sovjetrepubliker? För Georgien, Ingusjien, Azerbadjan.....Tjetjenien.... Jag känner att det barkar åt helt fel håll.