Försvarsmakten är ett komplicerat och omfattande maskineri, där kugghjulen, såsom förbandssammansättning, materielförsörjning och personalförsörjning, ska vara väl utformade, anpassade och smorda för att passa samman. Om ni som jag när jag var liten tittade på ”Tekniskt magasin” med Erik Bergsten, så kanske ni kommer ihåg i vinjetten med alla kugghjulen att ett av kugghjulen var ovalt. Det fascinerade alltid mig särskilt, minns jag. Det passade in, men ändå inte.
Den bilden vill jag att ni ska ha framför er när jag nu ska tala om militärmusiken, för deras roll i Försvarsmakten passar i allra högsta grad in i sammanhanget vi debatterar här idag, men är liksom det ovala kugghjulet utformat på ett annorlunda sätt.
Försvarsmusik eller militärmusik har funnits i Sverige lika länge som vi har haft en försvarsmakt. Dess roll historiskt har varit att mana på trupperna i strid och att fungera som ett signaleringssystem i bataljens larm. Idag är rollen en annan, men inte mindre betydelsefull.
Rent definitionsmässigt har Försvarsmusiken till uppgift att tillgodose Försvarsmaktens behov av musik, men även stadsledningens, det vill säga Regeringens och Riksdagens behov av musik vid statsceremoniel. En annan uppgift är konserter och framträdanden för allmänheten samt att bevara och utveckla den militärmusikaliska traditionen i Sverige.
Så. Viktigt. Men försvarsmusiken är mycket mer än så, menar jag.
Varför klappar unga och gamla entusiastiskt när ”Under blågul fana” spelas? Varför gråter kustjägaren när han eller hon hör ABBA i Afghanistan? Jo, därför att musiken berör.
Musiken är ett gränsöverskridande medel att kommunicera människor emellan oavsett ålder, nationalitet eller kön. Musikens kraft att skapar atmosfär, miljö och appellerar till känslor och tradition. Musiken är brobyggare vid offentliga uppvisningar, utländska gästers besök och inte minst vid förbandens egna ceremonier.
På min hemmaplan är Marinens musikkår initiativtagare till ett integrationsprojekt på den invandrartäta Sunnadalskolan i Karlskrona. Ett projekt som har rönt stor uppmärksamhet både inom och utom landet. För musik är ju liksom idrott ju en arena där olika kulturer och sociala bakgrunder har möjlighet att träffas på neutral mark.
I Danmark bidrar försvarsmusiken med sin kompetens till det humanitära arbetet i internationella insatser. Man har musikskoleprojekt där man utlokaliserar musikdirektörtjänster tillsammans med ett par blåsare och slagverkare och startar orkestrar för barn med överblivna instrument från försvarsmusiken.
Den kulturella verksamheten i Försvaret är en viktig del av kulturen i det svenska samhället. Särskilt för en nation som vår, som har åtnjutit fred under så många år med en Försvarsmakt som har ett behov av att öka förståelsen för betydelsen av att värna och skydda vårt land och vår befolkning.
Försvarsmakten står inför en utmaning rekryteringsmässigt med att övergå från värnplikten till ett frivilligförsvar. Militärmusiken kommer då att ha en desto viktigare roll att fylla, eftersom den utgör en viktig del utanför den militära sfären. En erkänt väletablerad brygga mellan Försvarsmakten och det civila samhället. Försvarsmusiken kan ju finnas på platser där Försvarsmakten inte finns idag.
Under våren 2009 presenterade den norska regeringen propositionen, ”Kultur å forsvare”, i vilken de tar ett helhetsgrepp över hela försvarskulturen, innefattande både de musikaliska, fortifikatoriska och museala delarna. Även om all försvarskultur i Sverige förvisso inte sorterar under Försvarsmakten, skulle inriktningen i den norska propositionen kunna utgöra en modell för hur vi kan göra detsamma i Sverige.
Fram till årsskiftet fanns det under Försvarsmusikcentrum fem musikkårer: Marinens musikkår, Arméns musikkår, och Livgardets dragonmusikkår, Trumkåren och Göteborg Wind Orchestra kontrakterad som Flygvapnets musikkår.
Idag finns tre kårer kvar och Försvarsmusikcentrum är nedlagd och inkorporerad i Livgardet. Det sista ett nödvändigt beslut för att bringa ordning i en icke fungerande ledning, vars brist på ledarskap får mina kinder att rodna och som fått en splittrad organisation till följd.
Försvarsmusikens utformning och organisation är en sak för Försvarsmakten att utverka, men med tanke på de senaste årens tråkiga utveckling och oförstånd av vissa inom de egna leden, behöver nog chefen för Livgardet lite hjälp av oss. Moraliskt stöd för att påvisa att den här verksamheten är viktig.
Det kan vara lätt att drämma till med att ”ja, försvarsmusiken är det första vi kan ta bort om vi ska behöva spara på försvaret”. I jämförelse med förbandsverksamhet, ubåtar och helikoptrar kan några musikkårer väga lätt.
Vill man slå in på den vägen, ja, då kan man samla allt i en liten ceremonibataljon vid Slottet i Stockholm till gagn för staden och alla turister. Tänker man så tar man död på en del av försvarsmaktens själ. Man tar kål på en verksamhet som funnits i 350 år, en verksamhet som väcker beundran bland andra länders motsvarigheter, en verksamhet som kan användas i hela landet och utom landet. OCH, inte minst, Försvarsmakten går miste om ett av sina vassaste PR-verktyg.
Utskottet har i sitt betänkande stött intentionen i min motion och understrukit vikten av försvarsmusiken. Det glädjer mig och jag tackar för det.
Hur var det nu med det ovala kugghjulet? Jo, försvarsmusikverksamheten passar inte riktigt in i de mallar om kontrakterade soldater som försvarsmakten planerar bemanna kårerna med. Stora delar av musikerna är yrkesfolk med lång utbildning bakom sig. De bör ha samma kravprofil på jurister och läkare inom Försvarsmakten.