Äntligen på benen

Sedan nyår har jag haft en jättemärklig form av vad det nu är. Rosslig rethosta, snuva och en mördande värk i huvud, nacke, armar och ländrygg. Jag har kunnat hasa mig runt hemma och huvudvärken lindrades något i liggande läge, så att jag har kunnat läsa. Allt släppte vid 10-tiden igår kväll och det var ungefär som i Triss-reklamen: plötsligt händer det. Märkligt. Jag är inte den som normalt brukar klaga när jag inte är frisk, men den här gången kände jag mig faktiskt riktigt ynklig. Sedan sätter man sig vid datorn, läser om allt elände i världen och känner att jag har det väldigt bra ändå. Läste att två tonåringar gått genom isen med sin epatraktor i Värmland. De klarade sig, gudskelov, men nog tycker jag att det är ovanligt många som gått genom isarna denna vinter. Jag har en oerhörd respekt för isar över öppet vatten, särskilt när det inte längre är vintrar med 15-20 minusgrader veckor i sträck som det var när jag var liten.