07 januari 2010

En ansvarsfull politik för jobb och välfärd

Den 1 januari förstärks plånboken för låg- och medelinkomsttagare med mellan 200 och 250 kronor per månad. Det är ett led i både krispolitiken och jobbpolitiken och gör att både det enskilda hushållet och samhället som helhet står starkare. Vi har levt med finanskrisens härjningar i över ett års tid. Sedan krisen bröt ut har ekonomin stimulerats med närmare 200 miljarder kronor. Åtgärderna har vidtagits steg för steg, för att säkra att de inte görs till priset av raserade offentliga finanser. Bland andra länder i Europa ser vi samtidigt följderna av en politik som inte förmått spara i goda tider för att trygga välfärden i sämre tider. Återhämtningen i dessa länder riskerar att dröja på grund av att hushållen och företagen känner osäkerhet kring framtiden där budgetsaneringar och nedskärningar i välfärden väntar. Det har vi i Sverige kunnat undvika. Konjunkturen har vänt uppåt om vi ska tro prognoserna för Sverige. Men läget på arbetsmarknaden är fortsatt bekymmersamt och ställer krav på en politik som sätter jobben först och förhindrar att arbetslösheten fastnar på en hög nivå. Alliansregeringen har skjutit till 17 extra miljarder kronor för 2010 till kommunsektorn. Därmed kan stora uppsägningar i välfärden förhindras. Så värnar vi välfärdens kärnverksamheter som barn- och äldreomsorg, skola och sjukvård. Satsningar på en aktiv arbetsmarknadspolitik – bort från datortek och friår, mer mot utbildningar och stöd att finna nytt jobb – görs för att ge dem som förlorar jobbet bättre förutsättningar att komma tillbaka i arbete. Antalet utbildningsplatser har förstärkts med 180 000 helårsplatser. Dessa satsningar kompletteras med åtgärder för att motverka att arbetslösheten fastnar på en hög nivå. Målet är att få sysselsättningen att öka snabbt till en varaktigt hög nivå i nästa konjunkturuppgång. Därför förstärks nu jobbskatteavdraget med ett fjärde steg. För en sjuksköterska i Karlskrona har då skatten sänkts med 1775 kronor per månad sedan det första steget togs 2007. Det gör att hushållen får mer pengar över i plånboken och ökade trygghetsmarginaler. Då kan de öka sin konsumtion av varor och tjänster. På så sätt stärker jobbskatteavdraget förutsättningarna för en stabil återhämtning. Lägre skatt på vanliga inkomster är viktigt för att svensk ekonomi ska växa och vara välmående. Forskning visar att jobbskatteavdraget är den kanske viktigaste åtgärden för en varaktigt hög sysselsättning. Det minskar risken att arbetslösheten biter sig fast på en hög nivå. Vi ska kunna möta även nästa konjunkturnedgång med en aktiv finanspolitik. Därför måste vi bygga upp överskott som ger oss ett lika starkt utgångsläge som det vi hade inför denna kris. Med de senaste prognoserna för de offentliga finanserna bedöms vi vara tillbaka till balans och överskott 2013-2014. Det är en förutsättning för att vi ska kunna ha trygghet att föra en politik för välfärd och jobb. Anders Borg, finansminister (M) Annicka Engblom, riksdagsledamot (M)

2 kommentarer:

Mikael sa...

Hej!

Visst är det bra med en ansvarsfull politik för jobb och välfärd.

Men, här finns en hel del saker som tyvärr har kommit bort tycker jag och många med mig.

Tex så de som har drabbats hårt av det borttagna studerandevillkoret därför att de sorteras bort överallt där de söker jobb i hela Sverige. Dessa har hamnat i en oerhört svår situation.

Jag och många med mig har sökt jobb över hela Sverige precis som man skall göra, men jag och många med mig sorteras bort lika fort som vi söker jobb oavsätt hur hårt vi anstränger oss och oavsätt hur professionella ansökningar vi gör.

Att under sådana förutsättningar ställas utanför samhället, dvs tvingas ut i utanförskap känns konstigt.

Det är ju inte att ta tillvara vår kompetens och våra kunskaper.

Sedan drabbas vi ytterligare en gång då många kommuner väljer att tolka och tillämpa "synnerliga skäl" till vår nackdel, dvs försörjningsstöd nekas.

Sedan sitter många av dessa nyutexaminerade dessutom i den situationen att de tagit studielån för sin utbildning....mot sin egen vilja eftersom studiemedlen inte gick att leva på. Nu när CSN är hårdare så avslås nästan samtliga ansökningar om att få nedsättning av återbetalning av studielån trots att det i lagen och i förarbetena står klart och tydligt om "synnerliga skäl" och att man då kan få nedsättning av återbetalning av studielån till summan 0 kr, förutsatt att ens inkomst är under 5% av prisbasbeloppet.

Det är just så att jag och alla andra som har drabbats mycket hårt av det borttagna studerandevillkoret och som söker jobb men inte får några jobb trots att vi anstränger oss hårt har INGEN inkomst alls, dvs vi är långt under 5% av prisbasbeloppet, men ändå så väljer CSN att strunta i reglerna också driver dessa människor till Kronofogden.

Inte undra på att många känner sig oerhört lurade och svikna. Alltfler hoppar därför av sin utbildning därför att det är för stora ekonomiska risker på spel, dvs de har inte råd att spela rysk roulette med sin ekonomi och med sitt liv.

En hel del har också valt att inte fullfölja sin utbildning i Sverige utan har känt sig tvingade att utvandra/emigrera från Sverige och EU innan de är färdiga därför att
de vet med 200% sannolikhet att de inte kommer att få något jobb i Sverige eller EU, och då är enda möjligheten att utvandra och inte lämna några spår efter sig så ingen vet vart man tagit vägen.

Man har helt enkelt tvingats fly för att RÄDDA SITT EGET LIV.

Det är dags att börja ta dessa personers situation på allvar.

Många känner sig idag djupt kränkta av att man inte ser deras situation och att man väljer att anklaga dem och förtala dem och smäda dem istället.

Många av dessa möter också oförsonlighet på Arbetsförmedlingen då de möts med följande vanliga kommentare:

"Vi kan inte hjälpa sådana som dig då det inte ingår i vårt uppdrag".

Så många av dessa väljer då att inte skriva in sig som arbetslösa utan väljer då helt naturligt att FLY från Sverige och Europa och söka skydd utanför EU där de åtminstone visar ett stort intresse för vår kompetens och våra kunskaper. Detta därför att vi känner oss motarbetade och kränkta i Sverige.

Vi ser nu att de är allt yngre människor som väljer att vända Sverige och Europa ryggen. Det är många som utvandrar/emigrerar redan i skolåldern och istället söker sig till Jr och Sr High School i Amerika eller Kanada.

Mvh

Mikael

Annicka Engblom sa...

Tack för att du för fram dina erfarenheter, Mikael. Vi må ha olika uppfattning om studerandevillkorets vara eller icke vara, men att bli bemött av CSN och Arbetsförmedlingen på det sätt som du beskriver är inte OK. Vi har ett stort dilemma idag, inte bara med att ta oss ur den djupaste finanskrisen sedan 1930-talet, utan också att arbetsgivare i många fall är överdrivet försiktiga med att anställa och vilka de anställer, samtidigt som man är i stort behov av kompetent personal. Förståeligt framför allt när det gäller småföretagare, då en "felrekrytering" kan få allvarliga följder för det lilla företaget. Men är man då idag nyutexaminerad, inom en bransch med låg efterfrågan och utan tidigare arbetslivserfarenhet har man det ganska tufft, kan jag tänka. Dessutom är det beroende på var man bor i landet och vilken försörjningssituation man har.
Sverige har klarat sig bra ur finanskrisen statsfinansiellt sett, men att få igång maskineriet på arbetsmarknaden kommer att ta sin tid. Efterfrågekurvan på kompetent personal att vänt uppåt och jag hoppas att det kommer att lösa sig för din del inom snar framtid. Du får gärna mejla mig och beskriva din situation närmare om du känner dig felbehandlad.
Mvh Annicka