Hastiga människor irriterar

Det är någonting med människor som far omkring med små, hastiga rörelser som irriterar mig. De kastar av sig kappan. Stuvar hastigt in den i kabinutrymmet och slänger sig ned på sätet. Därefter rotas handväskan igenom, för de bara måste, måste, måste få iväg det där sista sms:et innan mobilen slungas tillbaka ned i väskan. Och naturligtvis har de plockat fram en hög med arbetspapper som de bara måste, måste, måste bläddra igenom, fram och tillbaka, det snabbaste de kan. Blixtsnabba rörelser, hivandes i sig frukosten, otåligt borstandes av sig brödsmulorna och sedan åter nästan ilsket bläddrandes igenom arbetspapprena igen. Åååhhhh, varför? Är det av genuin stress eller för att ge sken av en övermänsklig effektivitet? Min reaktion när jag studerar detta är givetvis att bete mig tvärtom. Att göra ALLT i slow-motion. Att lugnt och behagligt bläddra igenom morgontidningen. Två gånger. Att tugga hälften så fort på min frukostfralla, att gäspa ofta och veta att jag är lika effektiv ändå. Effektiv för att jag har tagit en paus i livet på resan mellan hem och arbete. Efter att hellre sväva omkring som en albatross istället för att pila omkring som en sädesärla.