Sorg över de stupade i Afghanistan

Jag känner idag oerhört stor sorg över de stupade svenskarna och tolken i Afghanistan. Mina tankar går särskilt till deras anhöriga. Nu är det viktigare än någonsin att visa stöttning för våra soldater, som riskerar och förlorar sina liv i människans och fredens tjänst. Särskilt av oss som ytterst beslutar om insatserna. Hade inte våra soldater, tillsammans med soldater från andra nationer som bidrar till ett tryggare Afghanistan, funnits i landet, hade inte flickor inte kunnat gå i skola, människor fått tillgång till sjukvård eller lugn och ro att helt enkelt leva sina liv och återuppbygga sitt land. Drar vi oss ur, lämnar vi afghanerna i sticket och ger upp inför talibanväldet, kommer framför allt de kvinnor som genom fredsstyrkornas arbete kunnat yrkesarbeta att befinna sig i stor fara. "Kommer talibanerna tillbaka, skär de halsen av mig", sa en kvinnlig afghansk affärsinnehavare till en bekant till mig som jobbar i Afghanistan. Jag är oerhört stolt över era insatser, FS 18. Men idag känns det tungt.