20 år sedan järnridån öppnades

Idag högtidlighålls 20-årsminnet av järnridåns fall och öppnandet av gränsen mellan Ungern och Österrike. I Budapest samlas statsöverhuvuden och delegater från Österrike, men även från Tyskland som på detta sätt vill visa sin tacksamhet gentemot Ungern för landets bidrag till rivandet av Berlinmuren och enandet av forna Väst- och Östtyskland. Sista gången jag var i Ungern under kalla krigets dagar var sommaren 1988, alltså ett år innan Sovjetrepubliken börjde falla samman. Jag studerade vid Wiens universitet vid den tiden och skulle bara göra en helgutflykt till Budapest och möta upp med mina föräldrar, som var i Ungern på semester. Till skillnad från min barndoms resor till Ungern, då visiteringen vid gränsen på grund av pappas ungerska härkomst kunde ta timmar, möttes jag av leende gränsvakter och en mer avslappnad attityd. Till och med nyfikenhet varför jag hette Berényi i efternamn. Jag är glad att pappa fick uppleva järnridåns fall; han gick bort 1990. Han skulle dock inte ha varit lika nöjd över att många ungdomar idag inte vet vad järnridån var för något, eller att många ungrare tycker att det var bättre under gulasch-kommunismens dagar än nutidens marknadsekonomi. Ungern är illa ute ekonomiskt. Med stora lån i utländskt valuta och en liten, svag inhemsk valuta, blir finanskrisen allt dyrare för varje dag. De stora, politiska spänningarna mellan regeringen och oppositionen gör situationen värre. Jag hoppas att man åtminstone idag gräver ned stridsyxorna och med glädje minns den dag då Ungern tog klivet tillbaka in i den europeiska gemenskapen.