Försvarets inriktning

En omriktning av Försvaret från ett förrådsställt till ett tillgängligt och användbart försvar, här och nu, i Sverige och i andra delar av världen, är en nödvändig anpassning till en allt mer globaliserad och integrerad värld. Omdaningen av Försvarsmakten har varit och är fortfarande smärtsam i många avseenden. Men den är absolut nödvändig och kanske behövs det till och med tas några steg bakåt för att kunna ta ytterligare kliv framåt. Vi är, över partigränserna, överens om att ett överhängande, i tid närstående invasionshot mot vårt land inte är en realitet, men att hot mot landet förekommer och att de är av en mer mångfacetterad karaktär idag än vi tidigare anpassat vår försvarsmakt till. Sveriges säkerhet hänger ihop med utvecklingen i vår omvärld. Då ska vi också vara en del av den, bidragande till den och samarbetande med den. Detta har Sverige varit historiskt och fortsätter idag att utveckla. Med den proposition som regeringen har lagt, pekas riktningen ut, siktet ställs in och vägen stakas ut. Kompletteringar behöver göras. Inte bara tillgänglighet och användbarhet behöver utvecklas, utan också uthållighet och interoperabilitet. Redden utanför Karlskrona utgör i dagarna en imponerande syn. Medan vi debatterar här i kammaren pågår den internationella övningen Baltic operations, BALTOPS, för 38:e året i rad. Sverige har deltagit sedan 1993, då övningen öppnades för icke NATO-medlemmar, inom ramen för PfP, Partnership for Peace. Över 40 örlogsfartyg från 12 nationer genomför övningar i luften, på ytan och under ytan i syfte att öva och förbättra förmågan till krishanteringsinsatser i kustnära farvatten. Samtidigt bidrar den svenska marinen i fredsarbetet, genom att skydda mattransporterna till Somalia, ingående i FN:s World Food Programme, som 1 ½ miljoner svältande människor är helt beroende av. Svensk försvarsmakt bygger fred och säkerhet – både hemma och borta. Jag tror dock att vi i Sverige generellt har tankeproblem med hur vi nyttjar våra stridskrafter. Insatsen, som den i till exempel i Adenviken, ska inte i framtiden uppfattas som unik eller spektakulär, utan snarare ses som en normalitet. Låt våra armé-, flyg-, och marinstridskrafter alltid ha en uppgift och den behöver inte alltid vara vikt för att slåss. Snabbinsatsstyrkor, ja, men också patrullering, humanitärt bistånd, sammansatta, fredsbevarande styrkor, transporter, evakueringsinsatser – allt detta bidrar till fred och stabilitet i vår omvärld. Det övar och svetsar samman våra soldater, sjömän och officerare med motsvarigheterna i andra länder. Tänker vi på det här sättet närmar vi oss det sätt våra grannländer och de flesta EU-länder egentligen alltid har opererat. Vid sitt tillträde som ny överbefälhavare uttryckte General Sverker Göransson vad han ansåg som sin största utmaning i sitt nya ämbete. Rekryteringen. Och visst kommer det att bli en utmaning. Stridsvagnar, flygplan, helikoptrar, fartyg och staber måste fyllas av människor, kvinnor och män, yngre och äldre som under kortare eller längre tid tjänstgör i vår försvarsmakt. Försvarsmakten ska utgöra en attraktiv arbetsplats, präglat av ett modernt ledarskap med flexibla anställningar och här behöver vi alla arbeta tillsammans, både lagstiftare, arbetsgivare och arbetstagarorganisationer. Jag tror på en återvunnen folkförankring i och med uppbyggandet av de nationella skyddsstyrkorna kombinerat med vår frivilligverksamhet. Men Försvarsmakten sitter också på ett annat viktigt rekryteringsinstrument, eller reklampelare för den delen, som de nog inte alltid tänker på. Och inte vi beslutsfattare heller för den delen. Jag tänker på försvarskulturen. Försvarets bidrag till vår kulturhistoria i form av fästningar, museer och musik. Vi blickar mycket mot Norge idag och det har jag också gjort, men på ”en annan måte”. Den norska regeringen presenterade för några månader sedan en proposition, ”Kultur å forsvare”, där det norska försvarsdepartementet och kulturdepartementet tillsammans utrett och lagt fram en strategi för att göra försvarskulturen mer tillgänglig och användbar, för att stärka folkförankringen, binda ihop historien med framtiden och öka intresset för försvaret . Propositionen utgör en mycket intressant läsning och jag rekommenderar den varmt.