Vad vill (S) med Libyen?

Det är sannerligen inte lätt att hänga med i svängarna när Socialdemokraterna kommunicerar försvars- och säkerhetspolitik. I Sydöstran i måndags kunde vi läsa om hur Urban Ahlin och Peter Hultqvist, båda (S), inte ansåg det vara aktuellt med en förlängning av den svenska insatsen i Libyen.

Två dagar senare möts vi av ett motsatt budskap på DN-debatt. Nu är det plötsligt nödvändigt att Sverige är med och bidrar, även militärt, dock i en annan roll än vad som är fallet i dag.

Socialdemokraternas helomvändning i sin syn på Sveriges insats i Libyen är välkommen. Insikter är bra även om de kommer sent och uppträder i olika skepnader. Samtidigt reser den nya positionen - som nedprioriterar Sveriges roll i att upprätthålla den viktiga flygförbudszonen - en hel del frågetecken.

Det grundläggande problemet med (S) olika ställningstagande är att de tycks vara baserade på vad Socialdemokraterna vill för stunden och inte på vad som långsiktigt efterfrågas på plats. Självklart ska det vara verkligheten som styr. Säkerhetssituationen för den libyska civilbefolkningen är allt annat än stabil.

När FN begär hjälp ska detta vara utgångspunkten. Därefter ställer Sverige upp och löser uppgifterna efter bästa förmåga. Det finns naturligtvis ingen moralisk avvägning i om Sverige bidrar med Gripenflygplan eller korvetter. Kärnan är istället att vi fyller de behov som finns. Det är det som avgör. Inget annat.

Vid ett möte i förra veckan med försvarsattachéer från bland annat USA, Frankrike och Storbritannien var den gemensamma meningen att Sveriges bidrag med Gripenplanen och den spaningsförmåga som Gripens världsledande spaningskapsel besitter, förser den Nato-ledda koalitionen med ovärderlig information att bestrida flygförbudszonen. Attachéerna var högst bekymrade över den svenska oppositionens ståndpunkt då att inte ens diskutera en förlängning av insatsen, eftersom Gaddafi fortfarande har förmåga kvar när det gäller stridsflygplan och helikoptrar.

Gripenplanens bidrag i Libyen är i högsta grad efterfrågad, uppskattad och framgångsrik. Frågan om vilka insatser som behövs avgörs dock av Nato-koalitionens ledning och inte av den svenska socialdemokratin. Hittills har det inte kommit några signaler om att det skulle finnas ett behov av att Sverige bidrar med något annat än vad vi gör idag. Tiden hastar och i kläm sitter den libyska civilbefolkningen.

Annicka Engblom (M)
Riksdagsledamot Blekinge
Ledamot Försvarsutskottet


Cecilia Widegren (M)
Riksdagsledamot Skaraborg
Vice ordförande Försvarsutskottet

(Publicerat i Sydöstran 19 maj 2011)