Idag söndag hedras de personer som deltar eller har deltagit i internationella militära fredsinsatser vid en statsceremoni på Djurgården i Stockholm. Samtidigt högtidlighålls minnet av de som stupat och omkommit.
Sverige har deltagit i internationella insatser sedan 1948, men det var först i samband med Alliansregeringens inriktningsproposition för försvaret som en sammanhållen och genomarbetad veteranpolitik kom på plats. Veteranverksamheten består av olika delar, av vilka en del fortfarande är under uppbyggnad. En del är Försvarsmaktens inrättande av en ny veteransoldatenhet, som tillsammans med olika offentliga myndigheter och frivilligorganisationer, t.ex. Fredbaskrarna och anhörigföreningar, bildar ett naturligt forum för veteraner och deras anhöriga.
En annan del är skrotandet av tidsbegränsningen av stödet till veteraner. Ansvar för stödåtgärder för veteraner kan inte och ska inte definieras utifrån snäva tidsgränser. De ska vara individuella och finnas till hands så länge det behövs och är motiverat. Tyvärr lyckades vi inte få en bred parlamentarisk uppslutning för förbättringarna, då Socialdemokraterna röstade nej till förslaget. Jag beklagar detta.
Just stödet med den personliga kontakten är naturligtvis oerhört viktig i sammanhanget.
För många är känslomässiga traumat den värsta fienden. Att veta vad som ska göras och lösa ett uppdrag är en sak. Att möta sömnlösa nätter, ångest och traumatiska minnen är en helt annan. Där ute på fältet vet du hur du löser din uppgift. Vad du skall göra i utsatt lägen. Väl hemma famlar många i mörkret. Slåss mot en osynlig fiende och söker efter stöd.
I det läget har vi som är ytterst ansvariga en skyldighet att ställa upp och se till att verktyg finns på plats, vassa nog att garantera att veteranerna efter fullgjord tjänst blir väl omhändertagna. Att de inte efter fullgjort uppdrag möts av byråkrati eller i värsta fall förbiseende. De är våra spjutspetsar som sätter sina liv på spel för värden som alla delar, men som bara ett fåtal riskerar sina liv för att skydda. Soldaten, sjömannen, officeraren och deras anhöriga ska aldrig behöva känna brist stödet hemifrån i utsatta lägen. De förtjänar all uppmärksamhet de kan få.
Det finns inte ord nog som kan fånga all den tacksamhet jag tror att vi alla känner över dessa soldater, sjömän och officerare. De har satt sina liv på spel för att skydda oss. Skydda vårt sätt att leva. Skydda öppenheten och friheten. Det är stort. Högtidlighållandet på Djurgården är deras dag. För hjältarna som kom hem och för dem som aldrig gjorde det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar