Äntligen - apoteksmonopolet avskaffas!

I Riksdagens kammare debatteras och beslutas idag om avskaffandet av apoteksmonopolet. Sverige är ett av de sista länderna i världen, bland annat Kuba och Nordkorea, som har kvar detta monopol och som bland annat inneburit färre apotek och sämre tillgänglighet i vårt land än i många jämförbara länder. Apoteksreformen kommer att bana väg för fler apotek, generösare öppettider och bättre service, framför allt för människor på landsbygden. Reformen träder i kraft 1 juli 2009 och många farmaceuter, främst kvinnor, ligger i startgroparna att starta eget inför den 1 november då receptfria läkemedel börjar säljas i till exempel livsmedelsbutiker, stormarknader eller bensinmackar. För hur många gånger har man inte en sen kväll eller en söndag varit i behov av huvudvärkstabletter eller nässpray och upptäckt att medicinskåpet varit tomt? Jag förstår inte socialdemokraterna som vill ha kvar monopolet och förvägra till exempel barnfamiljer möjligheten att köpa Alvedon till sina febriga barn när Apoteket är stängt. Patientsäkerhet och kvalitetsfokus är viktiga delar av reformen. Eftersom läkemedel inte kan jämföras med andra varor, kommer det att ställas höga krav på dem som vill öppna apotek. Reformen kommer inte att innebära någon förändring av högkostnadsskyddet eller den enhetliga prissättningen av receptbelagda läkemedel.

Norges regering satsar på försvarskulturen

I fredags presenterade den norska regeringen propositionen "Kultur å forsvare", som beskriver planen för kulturverksamheten i norska försvaret fram till 2020. Det är en mycket intressant läsning och ett samarbete mellan norska försvarsministern och kulturministern i syfte att styrka och lyfta fram allt det kulturarbete som görs i försvarsmakten och som man anser är en viktig del av det norska kulturlivet. Propositionen omfattar både försvarsbyggnader, muséer och försvarsmusiken. Den senare har fått en anslagsförstärkning med 20% under mandatperioden. Det är inte utan att jag som engagerad i försvarskulturen sneglar lite avundsjukt på vad den norska regeringen åstadkommer. På det sätt som försvarskulturen, och då framförallt försvarsmusiken, hanteras i Sverige - alltså med vänsterhanden - riskerar stora värden och stor kompetens att gå till spillo. Kanske med följden att återhämtning blir omöjlig. Det finns många entusiaster som engagerar sig i bevarandet av gamla anläggningar, i muséer och musikkårer, men vi saknar i Sverige ett helhetsgrepp över omfattningen av försvarets bidrag till landets kulturliv. Vad som behövs är en politiskt uttalad viljeyttring och målbeskrivning, ställd till Försvarsmakten. Självklart också i förlängningen ökade medel, men min uppfattning är att mycket redan går att göra med dagens anslag, men då måste frågan hanteras av personer som har insikt i och intresse för vad det handlar om. I Inriktningspropositionen, som Riksdagen nu behandlar, uttrycks regeringens avsikt att fördjupa försvarssamarbetet mellan de nordiska länderna. Jag skulle vilja att samarbetet länderna emellan ökar även inom försvarskulturområdet, då vi har en hel del att lära av bland annat norrmännen om hur man tar tillvara och nyttjar denna potential för PR och goodwill. Inte minst nu när vi behöver i rekryteringssyfte behöver öka intresset för Försvarsmakten. Läs propositionen: http://www.regjeringen.no/nb/dep/fd/dok/regpubl/stmeld/2008-2009/stmeld-nr-33-2008-2009-.html?id=557259

Barnomsorgsalternativen ökar

Nu har alliansregeringens förslag om barnomsorgspeng röstats igenom i Riksdagen. Detta är ytterligare en valfrihetsreform som från den första juli möjliggör för landets familjer att själva få bestämma vilken barnomsorg som passar familjen bäst. Vi i Alliansen tror nämligen att de bästa besluten fattas av familjen och inte av politiker. Genom att införa barnomsorgspeng utvidgas kommunernas bidragsskyldighet till att omfatta andra former än förskola och fritidshem. Med hjälp av barnomsorgspengen kan andra pedagogiska verksamheter förutom kommunens förskoleutbud växa fram, som exempelvis familjedaghem, flerfamiljslösningar och enskilda förskolor. Regeringen skjuter till 660 miljoner kronor till kommunerna för att finansiera denna så viktiga satsning, vilket är den summa som Sveriges kommuner och Landsting (SKL) har räknat ut att reformen kostar. Förutom att barnomsorgspengen ger familjer möjligheter att välja den barnomsorg som passar deras familj bäst, så innebär den också rätten att välja barnomsorg i en annan kommun än hemkommunen. Det betyder att om jag väljer att placera mina barn i en verksamhet i en annan kommun, så är min hemkommun skyldig att lämna pengen direkt till den mottagande kommunen. För föräldrar som bor i en kommun men arbetar i en annan öppnar det såklart nya möjligheter vad gäller exempelvis hämtning och lämning på dagis. Barnomsorgspengen innebär en ökad möjlighet för familjer att få familjepusslet att gå ihop. I de kommuner som inte klarat av att leverera barnomsorg i rätt tid eller med tillräcklig kvalité, kommer nu föräldrarna att få möjlighet att välja en alternativ barnomsorg som de tycker är bäst för att lösa sin familjesituation. Patrik Forslund (M) Riksdagsledamot och talesman i förskolefrågor Annicka Engblom(M) Riksdagsledamot, Blekinge län

Milde himmel, ABF!!

Läste Per Gudmundsons ledarblogg (SVD)igår där han uppmärksammat följande: http://blogg.svd.se/ledarbloggen?ID=13155 "Så var det då dags igen. I morgon lördag står Stockholms ABF, Arbetarrörelsens bildningsförbund, åter värd för ett evenemang ägnat att hylla världens mest slutna kommunistdiktatur Nordkorea. Svensk-koreanska föreningen ska avge ”Rapport från Nordkorea”, genom att låta Torbjörn Björkman, journalist på Kommunistiska partiets tidning Proletären, ”just hemkommen från resa i Demokratiska Folkrepubliken Korea”, hålla föredrag med bildvisning. Den arrangerande Svensk-koreanska föreningen är som bekant en stödförening för Nordkoreas kommunistdiktatur, och den som söker bevis på föreningens totala verklighetsförnekelse och sektmentalitet kan med fördel söka sig till föreningens webbsida, där särskilt avdelningen för fråga-svar ger inblick. ”Fråga: Är Nordkorea en diktatur?” ”Nej, DFRK är en konstitutionell flerpartidemokrati som garanterar yttrande- och församlingsfrihet för alla medborgare.” ”Fråga: Är Nordkorea ett av världens fattigaste länder?” ”Till skillnad från många kapitalistiska länder saknar DFRK bostadslöshet, arbetslöshet, prostitution och svält.” Torbjörn Björkman kommer att leverera en pålitligt positiv bild av Nordkoreas förtrycksapparat. Om detta råder inga oklarheter. Som journalist har han tidigare hyllat Zimbabwes diktator Robert Mugabe och hans katastrofala svältpolitik. ”De borgerliga ser bara ett privat projekt. Sådan propaganda har vi hört vid varje parlamentariskt val i Zimbabwe efter de första jordreformslagarna 1998. Vi kommunister ser dock en pågående nationalistisk revolution.” Björkman har även skildrat Kubas kommunistiska diktatur. ”Kuba är inte bara ett exempel för världens fattiga, utan för världen alla folk. På många sätt, som en motbild till USA, formas vår bild av Kuba; ett land som inspirerar världens fattiga, ett socialistiskt exempel som exporterar läkare och råttgift åt världens fattiga, med ambitioner för jämlik utbildning och rättvisa, nationellt och globalt. Det är nästan för mycket av det goda, men för våra drömmar och visioner finns inga gränser.” Det är talande att ABF stödjer detta. Tyvärr är det inte första gången. Även förra året vid denna tid (kan det ha samband med ”solens dag”, dvs evighetspresidenten Kim Il Sungs födelsedag?) hölls en manifestation, då med officiella representanter för diktaturen. Arrangemanget är ett tecken på att ABF vägrar att ta till sig av den kritik som framförts gång på gång (exempelvis i Magasinet Neo). För ABF är kommunistdiktaturernas stödtrupper naturliga delar av arbetarrörelsen, och inte dess fiender. För ABF är propaganda för utsvältningspolitik inget problem, utan en tillgång. Som försvar brukar ABF anföra att man hellre vill inkludera än exkludera. Det är ett ohållbart resonemang. Nykterhetsrörelsen skulle, exempelvis, inte bjuda renlevnadsivrarna i den nazistiska Svenska motståndsrörelsen på lokalhyran. Det statliga ekonomiska stödet (närmare en halv miljard om året) till ABF borde ifrågasättas så länge de samarbetar med odemokratiska krafter." Vem fackets medlemmar om detta? Det är dom som betalar för kalaset.

Kajstuds

Jag måste skära ned på mitt resande. Jag har i princip bara varit hemma i fredags, eftersom jag idag under förmiddagen EU-kampanjade i Karlskrona och nu sitter på ett tåg mot Stockholm. Imorgon och på måndag bär det av till Paris och OECD för att diskutera bedömningar av finanssituationen och på hur Sverige hanterar den. Vi ska också diskutera energifrågor och skatteflykt. Men åter till mitt resande. Det har varit rätt mycket av den varan under våren och jag saknar min familj. Det blir mest kajstudser, som man säger i Marinen. Snabb tilläggning, proviantering och sedan losskastning igen. Jag har just nu bestämt mig för att stryka en hel del i planeringen. Idag var Mona (S) i Ronneby och talade. Det ska bli intressant att läsa rescensionerna i tidningen BLT - ja, för i Sydöstran blir det väl bara lovord kan jag tänka. Mona har det verkligen besvärligt med opinionen och sitt eget parti. Inte så underligt. Trots alla rådslag och funderingar i andra konstellationer har hon varken lyckats ena oppositionen eller presentera en hållbar, alternativ politik. Mona får gärna sitta kvar som partiledare och ha fortsatt problem med opinionen. Den borgerliga regeringen behöver ytterligare minst fyra år. Ett maktskifte mitt i kristider och med ett utgiftskalas som socialdemokraterna tänker bjuda på så går Sverige i konkurs.

Alliansen värnar Sverige

2009 års vårproposition är en tydlig markering som visar att alliansregeringen inte går i den utgiftsfälla som oppositionspartierna gillrat. Istället för att huvudlöst sätta igång sedelpressarna och uppmuntra en ansvarslös hantering av skattebetalarnas pengar vilket Socialdemokraterna aviserat, värnar alliansregeringen linjen att försiktighet och ansvarsfullhet skall prägla den ekonomiska politiken. Det är viktigt att vi nu i tider av djup oro på arbetsmarknaden förstärker de arbetsmarknadspolitiska verktygen. I vårpropositionen riktas därför 10 miljarder mot en aktiv och offensiv arbetsmarknadspolitik. Det kommer att ge ett stöd i hårda tider. Ett annat steg i krishanteringen består av att statsbidragen till kommuner och landsting ökar markant. Ett tillfälligt konjukturstöd införs på 7 miljarder för 2010 som betalas ut i december 2009. Till detta skall vi lägga ett permant tillskott på 5 miljarder från och med 2011. Alltså sammanlagt 17 miljarder förutom redan redovisade satsningar. Blekingekommunerna kommer att få en dela av denna kaka. Det är rejäla resursförstärkningar som visar på känslan av ansvarstagandet och insikt om att välfärden skall sättas främsta rummet. Dessa stöd är till för att värna själva kärnan i välfärdsbygget. Vi befinner oss just nu i ett mycket utsatt ekonomiskt läge. Sverige dras med i den neråtgående trend som präglar hela världsekonomin. Arbetslösheten stiger och välfärden utsätts för stora utmaningar. I detta läge behöver Sverige en regering som står enad och överens om vilka verktyg som på bästa möjliga sätt dämpar krisens effekter. Alliansens har under årens lopp smält samman och förstärkt denna samsyn, till skillnad från oppositionen, som än i dag sitter i olika typer av rådslag mitt i kristider. Vi tar ansvar för Sverige medan oppositionen vill starta sedelpressarna och dela ut pengar till höger och vänster. När Tomas Östros står i Riksdagens talarstol och kryptiskt talar om att regeringen har tappat ”greppet” om arbetsmarknaden så sår han i blindo. Vi vet mycket väl hur Östros och socialdemokraterna har tänkt sig att stärka detta grepp. Det är skattehöjningar som slår brett och djupt mot vanliga löntagare som gäller. Samtidigt utlovas miljardsatsningar som går rakt ner i fickorna på amerikanska bildirektörer, man säger sig sitta på en aldrig sinande skattekista där miljardrullningen aldrig tycks ta slut. Det är just denna okontrollerade utgiftsexplosion som på sikt skulle vara förödande för Sverige. Att tappa greppet om statsfinanserna skulle innebära att låg och medelinkomsttagarna kommer att får dra ett tungt lass när Östros alla löften skall betalas. Till detta kommer kraven från (V) och (MP), bland annat krav på kraftigt höjd bensinskatt och avveckling av vår kärnkraft. Då väntar åtstramningar och skattehöjningar runt hörnet. Det är en farlig politik som skapar otrygghet. Alliansregeringen tar ansvar och sätter värnandet av skattemedel före ofinansierade utgiftsexplosioner. Det är den vägen vi måste gå för att trygga framtidens välfärd. Det är kärnan i 2009 års vårproposition.

Schlager & politik

Eurovisionsschlagerfestivalen och politik var temat för det lunchmöte som Öppna Europa anordnade på Naglo idag och som leddes av Anna Kinberg Batra. Den 16 maj går finalen i Moskva och med tanke på att det georgiska bidraget "No Put-in" stoppades och "Tingeling-debatten" här hemma i Sverige är frågeställningen om vilken politisk inverkan musiktävlingen har helt relevant. Tre paneldeltagare i form av Fredrik Kempe, kompositör och artist, Maria Rankka, VD Timbro och fd. Moskvaambassadören Johan Molander, fick svara på sambandet mellan populärkultur och politik. Ryssland kommer att slå på stort inför finalen och Johan Molanders tolkning av detta är att regimen med det vill skapa legitimitet åt ett styre som saknar just legitimitet. Mottagarna är till viss del omvärlden, men till största delen den inhemska befolkningen. Allt som befrämjar den ryska feel-good känslan för det nationella får kosta vad det kosta vill. Fredrik Kempe menade att anledningen till att västeuropeiska artister har svårare att göra sig kända i Östeuropa är att skivmarknaden där sedan decennier varit gemensam. De svenska artisterna har fått förhållningsregler av SVT om att inte prata politik under vistelsen i Moskva. Något som fick Maria Rankka att reagera. Maria ifrågasatte detta och menade att det tvärtom är viktigt att Sverige står upp för sina kärnvärderingar även i dessa sammanhang. Blomsterbuketten från SVT till Ryska ambassaden med ursäkt för "Tingeling"-inslaget i den svenska finalen var en total kapitulation inför värdlandet. Samtidigt menade Johan Molander att man istället borde tänka i mer olympiska termer. Hur ska vi skapa fler gemensamma arenor så att även Ryssland känner sig välkommet tillsammans med övriga Europa? Musiken borde vara en sådan arena. Allt detta diskuterades i ljuset av undersökningen bland svenska folket som visade på en minst sagt ljumt intresse för EU-valet i juni. Eurovisionsschlagerfestivalen genomförs en månad tidigare och kanske kan den bidra till ett ökat valintresse. Finalen i Moskva kan förhoppningsvis dock medföra att gayrörelsen i Ryssland kan få genomföra sin sedan länge planerade men motarbetade parad. Gay-paraden har av Moskvas borgmästare kallats för både osolidarisk och opatriotisk. Jag önskar dem bara lycka till. Och självklart - lycka till, Malena Ernman och Fredrik Kempe!

Baciller och bloggar

Imorse väcktes jag av att min stackars man blev våldsamt magsjuk. Riktigt ordentligt magsjuk. Jag och tjejerna mår lyckligtvis prima och vi har alla ätit samma mat de senaste 24 timmarna, så det måste vara någon slags illsint bakterie som bara drabbar pappor. Bacillus homo hominis. Tjejerna och jag bestämde oss för att fly hemmet, begav oss ut på cykelutflykt och grillade lite korv. Det är verkligen fantastiskt vårväder i Blekinge, men när jag för en stund sedan satte mig för att läsa nätnyheterna och såg att två män igår gått genom isen med sina fyrhjulingar i norra Uppland, påmindes jag om i vilket avlångt land vi bor i. Jag fick dessutom en påskhälsning från min kollega Ulf Grape, Västerbotten, som lät hälsa att den halvmetern snö som han var tvungen att skotta sig igenom för att komma fram till sin grill minsann inte skulle stoppa hans grillplaner. Way to go, Ulf!! Nätnyheterna och DN låter också berätta att riksdagsmännens bloggar är ett fiasko. Man har räknat antalet kommentarer som görs på de olika inläggen. Konstigt sätt att mäta bloggar, tycker jag. Jag följer många bloggar, men om jag skulle kommentera varenda en skulle jag ha lite tid över för annat. Men jag noterade att Anna König Jerlmyr låg i lästoppen, vilket gjorde mig glad. Way to go, Anna!!

Allianspolitiker mötte militärpersonal

Riksdagsledamot Annicka Engblom(M) ledde under måndagen en delegation med företrädare från försvarsutskottet samt kommunpolitiker vid besök på marinbasen i Karlskrona. Alliansföreträdarna mötte de officerare och sjömän som inom snar framtid skall bege sig till Somalia för att utföra viktiga uppgifter i samband med operation Atalanta. Något som uppskattades av den militära personalen på plats – Det är viktigt att vi får möjlighet att se varandra i ögonen. Allt bygger egentligen på att det finns ett förtroende från politiker till sjömän. Vi måste kunna lita på varandra och veta var vi har varandra när vi är i Afrika, kommenterade Fartygschefen Björn Bergstrand som tyckte att det kändes bra att riksdagspolitikerna kom på besök inför det riskfyllda uppdraget. Annicka Engblom (M) som initierat besöket betonade att insatsen utanför Somalia är mycket betydelsefull. - Det här är ju första gången som svenska marinen gör ett så omfattande uppdrag. Men utifrån de kontakter vi hittills haft med marinens personal har jag förstått att man är väl förberedd. Det känns tryggt att veta och jag är övertygad om att man kommer att lösa uppgiften på ett bra sätt, menade Engblom. Insatsen i Somalia är en del av ett EU samarbete som syftar till att skydda transporter med förnödenheter till en hårt utsatt befolkning. Bakgrunden är att s.k. piratangrepp har ökat i omfattning. Det är främst olika typer av hangarfartyg som är drabbade, men även hjälptransporter befinner sig i farozonen. Sverige kommer bland annat att bidra med eskorthjälp i form av 2 korvetter och 1 stödfartyg. Totalt uppgår personalstyrkan till 152 personer och slutdatum är beräknat till 15/9.

Sundsvall, here I come

Just nu sitter jag på ett tåg på väg mot Sundsvall, där moderata skattekommittén ska göra olika nedslag i verkligheten. Vi sex moderater i skatteutskottet kommer från olika delar av landet och det har vi bestämt oss för att nyttja genom att göra studiebesök i varandras hemmalän. För en månad sedan var vi i Dalarna, hos Ulf Berg, och besökte bland annat ett städföretag. Det här är en bransch som inte känner av den finansiella oron. Sedan Alliansregeringen införde avdrag för hushållsnära tjänster har flera hundra företag och nära 100000 arbetstillfällen skapats i branschen. 90% av dessa kommer direkt från arbetslöshet. Det här vill sossarna avskaffa om de vinner valet 2010. Hål i huvudet. Morgondagen går i också i företagandets tecken. Vid frukosten ska vi träffa en byggföretagare och bland annat diskutera rotavdraget. Propositionen landade på mitt skrivbord igår. Sedan blir det besök hos en restaurangägare, starkt engagerad i SHR. Jag kan tänka mig att det blir lite diskussioner kring restaurangmomsen. På eftermiddagen träffar vi ännu fler företagare. Sedan bär det av hem igen, för att på fredagkvällen få dela ut ett pris till Årets nyföretagare i Karlskrona. Men det är imorgon det. Ikväll blir det nog en liten pilsner med kollegorna innan jag går och lägger mig. Allt är inte bara jobb.

Stoltenberg & solidaritet

Under förmiddagen lyssnade jag till den f.d norske utrikesministern, Thorvald Stoltenberg, när han inför en fullsatt förstakammarsal föredrog sin rapport om nordiskt samarbete inom utrikes- och säkerhetspolitiken. Seminariet var i Nordiska Rådets regi. Stoltenberg är väldigt charmerande och vältalig (trots att han är socialdemokrat) och den rapport han tagit fram är lätt att ta till sig. Stoltenberg föreslår i 13 punkter områden, där de nordiska länderna skulle kunna fördjupa sitt samarbete. Bland dessa är gemensam flygövervakning av Island och gemensam ambassadrepresentation. Övriga talare under seminariet var vice ordförande i Försvarsutskottet, Rolf Gunnarsson(M, ledamoten i detsamma, Åsa Lindestam(S) och finske fd. utrikesministern Erkki Tuomiojua(S). Det blev en intressant debatt och det mest anmärkningsvärda vad Åsa Lindestams uttalande att socialdemokratin inte skriver under på solidaritetsklausulen i Inriktningspropositionen. Det innebär i klartext att de inte kan tänka sig ställa upp på att Sverige griper in om ett nordiskt eller EU-land blir angripet. Detta står helt i motsats till solidaritetsklausulen i Lissabonfördraget som de redan skrivit under. Helt klart har socialdemokratin tappat all vett och sans i utrikes- och säkerhetspolitiken. De har övergett den gamla solidariska partilinjen för en introvert, nationalistisk och vad de tror populistisk linje. Jag tror absolut inte att den är förankrad i folkrörelsen.