13 juli 2009
Jag ser dig, hur mår du?
Igår åkte vi till Ronneby och besökte en av årets bästa marknader, Tosia Bonnada'n. Hela innerstaden är fylld av marknadsstånd och vad jag gillar med just denna marknad är att det är många hantverkare som erbjuder sina varor. Alltså inte bara det vanliga utbudet att billiga grejor.
För barnen är höjdpunkten självklart tivolit och alla åkattraktioner. Det som föll dem bäst i smaken var gamla, hederliga virvelvinden. Det blev både tre och fyra omgångar innan deras magar sade stopp.
Det var medan jag och min man väntade på barnen som jag fick syn på en ung man i 16-17 årsåldern. Han hade nacklångt, otvättat och stripigt hår, var mager som en sticka, bar en alldeles för stor allväderjacka och gick med stel och stolpig gång. Han kom in i mitt synfält från höger och jag tror att det som fångade min uppmärksamhet var hans spända hållning och lite jagade blick.
Min första tanke var: "Jaha, är det så här de ser ut. Ungdomarna som till slut tar livet av sig själva eller som i Columbine drar fram ett vapen och tar med sig några skolkamrater i döden."
Grabben stannade till strax framför mig. Vilset och med knutna händer, hela tiden med knutna händer, såg han sig omkring, gjorde en lov runt åkattraktionerna men utan att möta människor med blicken. Min andra tanke var: "Han söker något. Han vill så gärna passa in."
Jag har tänkt på honom ända sedan igår. Jag hade velat gå fram till honom, ruskat om honom lite och sagt: "Jag ser dig. Hur mår du egentligen? Har du någon som bryr sig?" Kanske han bara letade efter någon. Jag hoppas det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar