Svensk styrka i Afghanistan behöver förstärkning

I dagens media rapporteras att svenska och finska ISAF-soldater igår hamnande i svåra eldstrider och att tre afghanska personer omkommit. Det är inte utan att man ändå undslipper sig en liten pust av lättnad av att inga av de våra kom till skada, men icke desto för ty har liv återigen spillts i denna svårlösta konflikt. I det område i norra Afghanistan där den svenska ISAF-styrkan befinner sig, har länge betecknats som ett relativt lugnt område. Säkerhetssituationen har dock förändrats till det sämre under senare tid, främst beroende på att NATO fått styra om sina underhållstransporter från vägarna genom det mycket instabila Pakistan till att istället gå via Ryssland. Talibanerna har under de senaste månaderna ökat trycket och våldet i sina anfall. Det är därför viktigt att stärka de resurser i området som är där för att garantera säkerheten för de civila. Sedan talibanregimens fall 2001 har en majoritet av befolkningen fått tillgång till grundläggande sjukvård och över 6 miljoner barn (inklusive 1.5 miljoner flickor) får nu gå i skolan. I skydd av bland annat svenska soldater skapas det nu en grund för återuppbyggnad och demokratisk utveckling. Denna vunna mark är för viktig för att tappas. På gårdagens händelser kommer det säkert att komma reaktioner från vänsterhåll, som ifrågasätter svensk närvaro i Afghanistan och vill plocka hem de svenska soldaterna. Det gör det varje gång det smäller. Som bekant så brukar det ju göra det i krig. Det som förundrar mig i debatten är att vänstern, som normalt anser sig ha ett monopol på ordet "solidaritet", tydligen inte anser att det omfattar folket i Afghanistan. Solidaritet innebär för mig att man inte lämnar utsatta människor vind för våg. Genom sitt deltagande i ISAF tar Sverige detta solidariska ansvar och bistår humanitärt och främjar en utveckling som ökar demokratin och utvecklingen i landet. Det är fundamentalt att se till att skydda de strukturer som finns och fullgöra arbetet som trygghetens väktare. Att ge efter för krafter som inte har något annat mål än att orsaka kaos och oreda är inte ett alternativ. För att åstadkomma det kommer vi förmodligen att behöva förstärka den svenska styrkan ytterligare, både personellt och materiellt. Mina kollegor Isabella Jernbeck och Ulf Grape kom för några veckor sedan tillbaka ifrån Afghanistan, där de tillbringat över två veckor tillsammans med de svenska soldaterna. Jag rekommenderar att läsa deras blogg från resan. Det är gripande skildringar direkt ur afghanernas och ISAF-soldaternas vardag. Jag vill avsluta detta inlägg med ett citat ur deras blogg: "Helt klart är att vi åker härifrån med en förstärkt bild över hur professionella och ansvarsfulla våra svenska soldater är och alla svenskar borde vara stolta över de insatser de faktiskt utför." DN