Sturködagen

Ja, den egentliga Sturködagen infaller på lördag, men det blev en Sturködag för mig och tjejerna kan man säga. Har haft en riktig stressrush de senaste dagarna som höll på att ta musten ur mig. Jag har en massa skrivjobb och just omfattningen nästan förlamar mig. Men jag kan ju inte ägna sommaren åt att ha ångest. Framför allt inte när jag har mina flickor för mig själv. Så jag lade arbetet helt åt sidan idag och tillsammans åkte vi ut till Christel och Lars och besökte Bredaviks örtagård på Sturkö. Där gosade vi med fåren, Ellen mest med fåret Ellen förstås, jagade tuppen Henrik VIII och hans fem fruar samt tittade lite på avstånd på Blekingeankorna, som inte bara var väldigt skygga utan också en utrotningshotad ras. Efter att ha inhandlat några snapsflaskor (tomma), lite godis och ett mönster till medeltidsmössa, fortsatte vi ut till Sturkö kvarn och fikade. Vi passade också på att titta lite på Jan Abrahamssons tavlor. Jag förundras alltid över ljuset i hans tavlor. Det påminner om Skagenmålarnas lite dova, rosa färgtoner. När vi nu ändå var på Sturkö så passade vi på att titta in hos Åsa och Anders. Titten blev till flera timmar som det kan bli när man inte träffas så ofta och alltid har mycket att prata om. Mina och deras barn hittade förstås varandra direkt och for omkring i deras härliga trädgård. På hemvägen stannade vi till hos biodlare Rolf och köpte lindblomshonung. Han är verkligen en pratglad herre och förklarade ingående för barnen hur bisamhällen fungerar. Tänk, i 7-8 årsåldern som tjejerna är i så går all kunskap rakt in på hårddisken, för de redogjorde senare på kvällen för farfar nästan ordagrant det som Rolf hade berättat för dem. Den kapaciteten önskar jag att jag hade, nu när jag sneglar på två utredningar som ligger på skrivbordet bredvid mig, Skatteförfarandeutredningen och Signalspaning för polisiära behov. Intressanta förvisso, men omfattande. Men imorgon är en annan dag.