07 februari 2010

Sorg över de stupade i Afghanistan

Jag känner idag oerhört stor sorg över de stupade svenskarna och tolken i Afghanistan. Mina tankar går särskilt till deras anhöriga. Nu är det viktigare än någonsin att visa stöttning för våra soldater, som riskerar och förlorar sina liv i människans och fredens tjänst. Särskilt av oss som ytterst beslutar om insatserna. Hade inte våra soldater, tillsammans med soldater från andra nationer som bidrar till ett tryggare Afghanistan, funnits i landet, hade inte flickor inte kunnat gå i skola, människor fått tillgång till sjukvård eller lugn och ro att helt enkelt leva sina liv och återuppbygga sitt land. Drar vi oss ur, lämnar vi afghanerna i sticket och ger upp inför talibanväldet, kommer framför allt de kvinnor som genom fredsstyrkornas arbete kunnat yrkesarbeta att befinna sig i stor fara. "Kommer talibanerna tillbaka, skär de halsen av mig", sa en kvinnlig afghansk affärsinnehavare till en bekant till mig som jobbar i Afghanistan. Jag är oerhört stolt över era insatser, FS 18. Men idag känns det tungt.

2 kommentarer:

Maria sa...

Mycket fint skrivet. Man får alldrig glömma att det är inte bara soldaterna som gör en mission det är även dom som är hemma.

Annicka Engblom sa...

Helt riktigt, Maria. Arbetet i Försvarsmakten är lika viktigt borta som hemma.