15 december 2008

Vilken helg

I fredags pep jag över till Marinens musikkår, denna härliga och proffsiga ensemble, med en blomstergrupp för att gratulera till att de får vara kvar i Karlskrona. Det kändes nästan fortfarande overkligt att vi gick segrande ur striden, för motståndet var svårt. Musikkårens applåder när jag klev in i replokalen var ett av de finaste stunder jag upplevt och jag kände att det faktiskt är roligt med inflytande när man kan göra något gott av det. Nu ska vi bara jobba på att minimera efterslängarna i stridens kölvatten och få långsiktighet i musikkårens framtid, så att vi inte befinner oss i samma situation om några år igen.
Lördagen var en riv- och röjardag i det Engblomska hemmet. Alla snitslade banor runt klädhögar och jullådor undanröjdes, julpynt hängdes upp, mor kokade en julskinka och jag och barnen gav oss på att baka ett pepparkakshus. En minst sagt kladdig historia, men ett riktigt mysigt resultat. Vi har dock en lång bit kvar innan vi uppnår konstnärsskapet hos min gamle kurslärare på Marinens officershögskola, Bengt Fröberg, som tillsammans med sin dotter skapar Titanic och hela vårt världsarv i pepparkaka. Makalöst!
I söndags var det dags för Marinens musikkårs julkonsert under ledning av deras eminente och elegante dirigent Andreas Hansson. Med tanke på händelserna tidigare i veckan blev det en extra festlig föreställning. Morgan höll ett långt tacktal till mig och ett antal personer till som krokat arm i kampen för vår musikkår. Vi fick också en plakett var för våra insatser, som jag redan placerat på hedersplats hemma. Det allra roligaste var dock att musikkåren, för att hedra sin duktige, omtänksamme och hårt arbetande chef, Morgan Carlsson, hade komponerat och tillägnat honom en egen marsch. Dristigheten, hette marschen, och det var väl ändå det mest passande namnet man kan tänka sig. Grattis, Morgan!

Inga kommentarer: